Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Hej allesammans.

Jag känner mig lite full i skratt. Jag övar ju på att tåla lite röra runt mig. Inte städa som en pedant hela tiden. Nu har vi dock möblerat om hela huset och skiftat rum och gjort så att barnen får ett varsitt rum. Det tar tid och det blir såååå rörigt. Men jag skakar av mig pedantheten. Försöker nästan njuta av kaoset för sånt här kaos lär jag aldrig uppleva igen kanske ? Barnen har haft det ovanligt roligt hemma i röran för de har hittat saker de glömt. "Åååååå DEN HÄR!" och så tar de upp nåt gammalt skrynkligt papper och börjar rita på det ?

Det är intressant att göra livets alla saker utan något som är med och dämpar eller förstärker upplevelserna. Allt är bara vad det är. Och eftersom jag övar på att lyssna på mig själv mer så blir jag också mindre lättirriterad och hjälp vad mkt skönare livet är då. Just att vara irriterad mot mina barn är något jag hatar att vara. Min pappa var ofta irriterad när jag var barn. Det var så hemskt. Sån vill inte jag vara. Men när jag mår dåligt och är stressad är jag ofta irriterad. Och då blir jag ännu mer stressad och mår ännu sämre eftersom det är så hemskt att vara irriterad och lättretlig. Men idag tycker jag att jag fått lite utdelning äntligen av mina försök att prioritera viktigare saker under dagarna. Och så har jag aktivt tänkt på att inte varva upp mig så lätt för allt. Och det har trots ommöbleringskaos gjort detta till en båda glad och avslappnad dag. Och jag känner mig som en bättre mamma och det är det viktigaste för mig ❤

... du skriver! Jag känner igen mig i det där med att vara lättirriterad och den dåliga eftersmaken av att vara irriterad på sina barn. Bra att det blev en "lugn" dag för er! ❤️

Lim

Tack snälla Jasmine ?❤

Nej irritation mot barnen är verkligen inte kul. Man är ju bara människa så nångång händer det såklart att man beter sig fel mot dem. Men det får inte bli ett normaltillstånd och något som barnen tillsist vänjer sig vid och mår dåligt av. Nu är jag absolut inte så irriterad av mig men jag tänker på det extra eftersom jag mött så mkt omotiverad irritation som barn. Och jag minns vad man trippar på tå för att inte göra den personen ännu mer irriterad. Hua!! Vidrigt är det. Och skrämmande att hela tiden vakta vad man säger eller gör.

Det känns som mitt i natten fast klockan bara är efter 19.

Hmm jag försöker komma på nåt att skriva men det tar stopp. Fredag imorgon ska bli skönt. Och så skönt att inte dricka så att jag riskerar att slösa bort två sköna sovmorgnar. Hoppas det slutar regna snart.... det har öst ner i flera dagar nu och det gör mig lite seg.

Många kramar till er alla ute i höstregnet ❤

Lim

God morgon!

En ny dag igen. Idag ska vi på stan tror jag för några ärenden. Vad skönt det är att inte få hjärtklappning angående vin... Jag har gått på skitaffären (sb) ganska få gånger i mitt liv om man jämför med många. Anledningen att jag undvikit den är för att jag känt mig så nervös och skyldig därinne. Även förr när jag drack minst av alla jag kände. Ändå har jag känt obehag där. Det är ju en onormal affär egentligen?? Helt konstigt koncept att sälja tusentals olika sorter av ett nervgift och köparna är villiga att stå i enorma köer där också. Tror aldrig jag sett någon i en kö där stå och sucka eller helt enkelt gått därifrån utan att köpa det hen vill ha? Där härdas det ut och eftersom säkert en stor procent av köparna känner lite ångest av att handla där så håller de en god min i kön och låtsas som att det inte gör så mycket att det står 15 stycken före i kön.

Nej, jag har liksom lärt om mig till att tycka om öl för att jag ska kunna köpa på vanliga mataffären. Jag har känt mig generad där också men inte alls som på skitaffären.

Men idag slipper jag den ångestklumpen i magen. En börda mindre att bära med mig i livet.

Igår var jag några timmar hos en vän med mina barn efter jobbet. Jag hade blivit inbjuden och hon sa att hon skulle bjuda på vin. Jag kände mig lite nere då för jag tänkte att jag kanske måste säga att jag inte kan komma. För jag kände att hon ville att vi skulle dricka vin tillsammans som en del av kvällen. Men jag bestämde mig sedan för att säga att vi kommer och när vi väl var där och hon erbjöd vin så sa jag bara snällt att jag ju är alkoholfri. Jag har sagt det förut till henne men jag tror att hon inte förstår poängen med det riktigt så därför tror hon inte att jag är allvarlig kanske? I alla fall så hade vi trevligt och kanske bidrog jag till nåt bra för henne och hennes barn? Hon avstod också vinet och vi drack kaffe sedan istället. Hon hade nog föredragit att vi drack vin men det får hon kanske göra med någon annan vän istället.... Jag kan inte dricka för någon annans skull.

Däremot för att slippa känna sådär som jag kände igår när hon bjöd oss... så kanske jag borde ha alkoholfritt vin hemma i nåt skåp? Så kan jag ta med det. För alkohol kommer jag ju aldrig dricka igen i mitt liv.

När vi kom hem sedan satt min man och drack öl. Jag blev så besviken eller nåt. Tänk att jag som är nykterist ändå möter alkohol så ofta? Det är ju ett under att jag klarat mig såhär långt helt nykter. Underbart i kråksången är att jag inte blir det minsta sugen. Varken på vin till en god middag hos en vän eller en öl i soffan hemma. Noll sug. Blir bara ännu mer trött på skiten.

Ha en fin dag alla som kämpar emot giftet som finns bakom varje hörn och lurpassar på oss. Kram!!

Månsken

Precis så känner jag med. Jag kan inte dricka för någon annans skull! Konstigt att det ska vara mer normalt att dricka alkohol än att avstå. Ikväll är det fest men jag kommer inte dricka annat än vatten/läsk/kaffe och kommer må utmärkt av det. Bra jobbat Lim och kämpa på!
Ha en trevlig lördag!

Lim

God kväll allihop!

Ja månsken, visst är det märkligt hur det är... Hoppas du har det trevligt på festen ikväll med en god läsk ?

Ikväll när klockan var efter 18 hade jag sådan lust att gå ut på en promenad, hitta nån kul lekpark till barnen eller gå och köpa kakor... Vad som helst. Men det var mörkt ute och dessutom kallt. Jag känner mig orolig i kroppen. Min man är inte hemma och jag anar att han dricker... ikväll igen. Jag avskyr den här känslan. Det förstör så oerhört för mig. Hade jag vetat det här hade jag tagit med mig barnen hem till min mamma eller nåt ikväll. Inte suttit här med magont.

Jag måste prata med honom om hur jag känner igen. Oron och nervositeten som växer i mig.

Jag hatar alkohol.

Lim

Jag gick in på toaletten och grät lite så att barnen inte skulle se. Ringde min man också och sa att jag undrar var han är och så. Känns bättre nu. Fortfarande inte okej men nu är ångesten som rasade i bröstet nästan borta. Nyss var nästan en panikattack på väg kändes det som. Min tröskel är så låg när det kommer till min man och drickandet. Jag kastas in i ångesten direkt. Men det är inte konstigt.

Tänker på alla barn som upplever sina föräldrars drickande. Hur de hoppas att föräldrarna nångång ska bry sig tillräckligt för att sluta dricka. Menar inte att skuldbelägga de som försöker sluta för både sin skull och anhörigas... utan de som faktiskt inte ens försöker fast de vet vad mycket skada de gör. Om min man åtminstone försökte men då och då föll.... då hade det inte gjort såhär ont tror jag. Han visar ingen ånger alls.

Undrar om han tror att jag kommer att stanna med honom för resten av mitt liv om han fortsätter dricka? Kan han ens tro nåt sånt? För det kommer jag absolut inte att göra. Tänk sedan när barnen är stora och det blir han och jag här hemma. Ska då jag sitta där bredvid honom när han dricker? Vänta på honom att vakna ur bakruset? Sitta ensam hemma när han är ute och dricker? Det är ju en ren omöjlighet.

Det känns lite bittert att jag vet att vi kan ha det bra ihop men att han väljer att leva med alkoholdjävulen som närmsta allierad. All tid han missar med oss.... en dag kommer han nog att ångra sig men inse att det inte finns nån tidsmaskin att sätta sig i för att åka tillbaka och ställa allt till rätta.

Nu när min ångest lagt sig så känner jag mig tacksam igen. Så tacksam för att jag inte sitter här med ett glas vin bredvid barnen. De har en helt klartänkt och närvarande mamma med sig dygnet runt oavsett veckodag.

Imorgon är en ny dag. Helgen är så kort och jag blir ledsen då när den enda lediga tiden solkas ner av nån annans val.

Men allt har ett slut...

Kram till er alla ❤

anonym17136

Läser det du skriver.. och lider med dig .. det är din mans val att välja ..
Välja att dricka eller att inte dricka .. och som du säger så finns det ingen tidsmaskin
att spola tillbaka på det som man har missat ..
Som jag önskat att jag gjort mitt val Mycket Tidigare ..det var jag som valde att gå ..
Nu ..Väljer jag Livet och Mina Barn .. Och att inte dricka .. Lim .. Kämpa på ..
Kramar Lerigen

Är ett bra sätt att tänka när man har mycket omkring sig. .. Du är viktigast i ditt liv, glöm aldrig det.. Din man bör tänka att han är viktigast i sitt liv.. Tyvärr så gör alkoholberoendet att vi väljer a framför allt annat i livet. Du har valt annorlunda lim , och det ska du vara otroligt stolt för.. Du är värd det bästa. Stor varm kram till dig och barnen.. Ha en fin Söndag❤️

Lim

Tack snälla gulliga Lerigen och miss lyckad. Det var så skönt att få svar ❤ Jag kände mig lite ynklig och ensam igår.

Min man sover givetvis fortfarande. Men jag har bjudit in barnens kompisar att leka. Och jag har dammsugit och hängt upp tavlor (spikat så det stått härliga till). Jag kan anpassa mig när han sover pga nattjobb. Då dämpar jag mig. Men bakissovande visar jag ingen extra hänsyn till. Detta är en av två lediga dagar i veckan jag har och då ska jag göra allt jag behöver och vill göra. Åtminstone det som går. Jag behöver saker ur sovrummet också men det kan jag gå med på att vänta med.

Ska snart ut till affären. Skönt att solen skiner.

Tänk vad allt känns lättare på dagen än på kvällen/natten. Idag är jag stark.

Kramar till er alla!

AlkoDHyperD

Du stretar på i din ensamhet. För barnen och för dig. Skulle vilja ruska om din man riktigt ordentligt just nu, för jag kan riktigt känna sorgen som finns där tillsammans med den enorma styrkan. Har upplevt den i så många år. Min man var passiv av självömkan och handlingsförlamning och inte bakfylla.
Men ensamheten är likadan.
Jag drev mig själv till återfall.
Du skriver här istället, och jag önskar det var möjligt att skicka en riktig kram. Blir en cyberkram istället❤️

Läser dina inlägg och tänker att du är stark! Stark och klok. Jag har väldigt svårt att säga nej när det bjuds på vin i sociala sammanhang, typ när du blev hembjuden till din vän som ville dricka vin. Det var inspirerande att läsa om hur du tackade nej...

Hoppas du har haft en fin söndag kväll!

Lim

Tack AlkoDHyperD och Jasmine!!

Jag känner cyberkramen ❤

Idag är jag hemma med sjuka barn. Känner även själv av halsen så jag är väl snart sjuk jag med.

Får alltid skuldkänslor gentemot mina arbetskamrater när jag är hemma... det märks snabbt på mitt jobb när folk är borta och de som är där får det lite kämpigt ibland. Men barnen kommer först, så är det ju.

En fördel, förutom att jag får en extra dag med barnen, med att vara hemma är att jag kommer att kunna köra någon tvättmaskin, plocka i ordning i barnens rum etc. Sånt som jag alltid halvstressar med på kvällarna annars. Försöker tänka så för att slippa känna mig som en jobbsvikare.

Och så kanske vi kan göra nåt halloweenpysssel. När vi ändå är förpassade till att vara inomhus.

Hoppas ni alla har en bra dag såhär den 17 oktober ❤

Kram!

Du ska inte ha dåligt samvete.Vabben betalar vi in via skattesedeln och om det fattas folk på jobbet är det en facklig fråga..Njut av att ta hand om dig och dina barn.Det är inte i alla länder man har det så förspänt..Krya på er..❤

Lim

Tack snälla fina miss lyckad ❤ jag ska tänka så som du säger!

Har varit hemma idag med. Och detta kan man ju vänja sig vid ? Det är så skönt att bara vara. Och idag har solen skinit så vi åt glass ute på trappen. Helt underbart. Nu känner jag mig lite tung i huvudet. Kanske förkylning på G.

Idag ute i solen kändes det lite som vår. Ni vet efter en lång vinter när solens strålar äntligen letar sig fram. Och då kom jag plötsligt på tanken på en öl. Greja i trädgården och ta en öl! Tanken kom att det vore lite härligt men genast kom nyktra jag fram och kände bara att hualigen vad jobbigt.... då skulle jag druckit den i smyg antaligen och hur härligt är det? Nä, inte härligt alls förstås. Men att tanken kom (kan inte kalla det sug längre för det är inte riktigt ett sug för jag vill inte ha) på grund av vädret.

Jag har precis tagit en dusch och lagar middag nu. Ska nog ta en Ipren och hoppas jag inte blivit smittad här hemma.

Kram till er alla!

Inte farligt att ha tankar om sug.Det är dom fortsatta tankarna och framförallt handling som räknas.Vi kan lära om våra tankar oavsett vad det gäller.Det är i idrottssammanhang man kallar mental målbild.Man vänder sina tankar till hur man vill uppnå vissa saker.Tex klara en viss höjd i höjdhopp..Då ser man sig själv i tanken hoppa över och hur glad man känner sig efteråt.Samma med vårt asug fast tvärtom.Här vänder vi dom positiva tankarna kring a till negativa konsekvenser och efter det hur glad och nöjd jag är att vara nykter, hur bra det är för ev.familj osv..Du kan det här lim..Ät honung på sked ev. vatten efteråt, mot förkylning..Inte gott men nyttigt.Kram❤

Lim

God kväll! Hoppas alla har en bra kväll.

Min har varit händelserik men jag törs inte skriva om det pga anonymiteten. Vågar inte skriva något utmärkande....

Men jag har iallafall haft en helg med ganska många känslor. Sorgliga saker och chockerande saker blandat med hemmalugn. Det är som du skriver miss lyckad, med målbilder och tvärtom när man tänker på alkohol och ser konsekvenserna istället. Så har jag tänkt mkt hela denna vecka.

Idag tänkte jag köpa en alkoholfri öl ett tag. Först tänkte jag på dagen "tänk om jag skulle köpa en folköl". Tänkte så pga. Hela denna årstid är en trigger för mig eftersom att jag alltid hanterat hösten med att dricka. Sedan tänkte jag direkt att det vore sjukt jobbigt att dricka den för jag skulle ångra mig hela tiden. Inte värt det. Senare på mataffären tänkte jag att en alkoholfri öl kan jag köpa. Men nästan på en gång kände jag att till och med det var lite motbjudande. Haha, jag är alltså så nykter nu att jag inte ens kan köpa A-fri öl? ? Men jag kände väl så eftersom att jag visste att jag isåfall skulle köpa den som ett substitut till alkohol. Och jag vill inte det nu när det är en sån känslig tid för mig. Inte för att jag vill eller planerar att dricka men för att jag vill vara smart och ha lite extra självkontroll. Jag tänker aldrig dricka nånsin igen men trots det beslutet så kan jag behöva vara lite extra hård mot mig själv ibland.

Jag är alltså inte sugen på alkohol. Men eftersom det funkar som en slags självmedicinering så kan man nog falla snabbt även utan sug. Det räcker ju att känna att man behöver "medicinera" mot det man känner och då räcker det med en snabb tanke om man inte har sina strategier. Det är alltid så jag börjat dricka förut. Nykter länge och pang utan vidare förvarning (som jag märkt och noterat) så har jag plötsligt börjat dricka igen. Men nu har jag ju massa verktyg och nu vet jag att jag inte behöver vara ett dugg sugen för att falla. Eller jag har insett det idag att det är så jag agerat förr. Så trots avsaknad av sug så ska jag agera som om jag hade sug. Alltså vara på min vakt.

För ett år sedan idag hade jag druckit om jag kände mig som jag gjort den här helgen. Men inte detta år ???Detta år stannar jag upp och tänker till lite extra och fortsätter därmed mitt nyktra liv. Nu har jag varit fri i 8 månader och 12 dagar!! Den siffran SKA blir mer och mer.

Kram och godnatt!

AlkoDHyperD

Behöver ju absolut inte handla om att man är "sugen" på alkohol, som man kan vara sugen på choklad t ex.
Precis som du skriver är det känslan av att inte vilja känna det man känner, eller tanken på att man mår dåligt, eller till och med bara en tanke som "skit i allt" - eller vad som helst.
Vi har alla olika triggers. Skönt att höra att du har kartlagt ditt minfält och samtidigt är medveten om att det kan finnas blinda fläckar.
Känslorna du har idag kan vända till stolthet och tillit genom att du lever i värderad riktning oavsett mående❤️

Lim

Hej allihopa.

Vad bra du formulerar det AlkoDHyperD. Att det finns blinda fläckar. Så är det verkligen och det känns för mig som att det är nu ganska långt in i nykterheten som jag inser det. Bitar faller på plats allt eftersom tiden går. Just därför är jag så tacksam över att jag orkat och klarat mig så här långt. Tillräckligt långt för att inse så många saker, vilket hjälper mig att forsätta på den här vägen.

Idag läste jag en persons uppdatering på en plats på nätet.... om hennes alkoholism. Henne följde jag förut och då höll hon sig nykter 3 månader. Jag tyckte hon var så duktig som orkade, för det gjorde inte jag själv. Men hon är djupare i "skiten" nu igen efter månader av stor konsumtion. Alltså räckte inte tre månader. Det är mycket det också men inte om man har ett alkoholmissbruk. Tyvärr. Det tar tid.

Känner mig så tacksam att ord knappt kan beskriva. JA jag kan sakna det.... att ta ett glas. Men det är så sällan och så onödigt att det går lika bra att vara utan.

Men nej, säker går man aldrig. Inte från en drog som är norm i samhället där man lever. Men man kan återvinna makten över sig själv.

Jag känner också att min höstdeppighet är mycket mildare än de år jag druckit. Den kom men försvann. Känner mig då och då låg pga solbrist och mörker men när jag tänker på andra höstar så är jag ju superglad jämförelsevis. Alkoholen verkligen drog mig ner i deppig gyttja. Och ångesten som jag hade både natt och dag förr... den kommer bara väldigt väldigt sällan.

Så vad jag ville skriva är väl ge inte upp bara för att det inte känns bra på en gång. Låt kroppen och sinnet läka i sin takt och ta inte det första glaset.

Kramar!

att du förmodligen klarar denna höst bättre.D-vitamin kanske du redan äter för måendet. Det finns ju massor av goda och nyttiga frukter och bär även på vintern. Jag brukar kolla i frysdisken i affären.Dom har massor att välja på.Jag tror mycket av vårt mående kan påverkas även av vad vi stoppar i oss.Kan mågott-hormoner påverkas av vår omgivning och av motion, så tror jag att även maten påverkar oss psykiskt.Mycket är ju forskat kring också.Du får gå till badhuset mer..Där finns både ljus och värme (bubbelbad, bastu)..Kram