Senaste kommentarerna i forumet

Jag kommer att vara nykter.
Satt och pratade på fikarasten, om mitt stökiga hus och hur jag behöver ordning och struktur men saknar förmågan att skapa det.
Ja, ja, till helgen är simhallen stängd och det ska bli skitväder, och inte kan jag supa skallen av mig heller, så det får väl bli att röja i någon klädkammare då, konstaterade jag.
Och precis som när jag för en månad skrämdes av mina egna ord när jag sa att jag skulle hem och supa till för första gången på nästan åtta månader, blir det som jag sagt. När jag uttalat orden är det som ett löfte eller en försäkran till mig själv.
Du har rätt, Ullabulla. Det måste komma från mig själv.
En förbannelse eller en börda.
Oemottaglig för hjälp utifrån.
Men också säker när jag väl bestämt mig.

Att försöka kontrollera det man inte kan kontrollera.
Sitt mående,sina handlingar sina tankar.

Att då släppa taget skulle ju då i ditt fall kanske innebära en mindre katastrof.
Drickande,tränande eller annat som för dig allt närmare ravinens brant.

Men att tro att du bär. Ha tillit till dig själv och din egen förmåga.
Eller som de säger i Alanon och AA släppa taget och kontrollen till någon annan, den högre makten.
Kan det vara du själv?
Ditt bättre jag som du ju vet bor därinne.

Jag gjorde så bitvis att jag hade ett alterego som liksom fick bära upp det dåliga jaget som drog ned mig och fick mig att bara se allt i svart.
Som målade ned mig i mörka färger och inte tillät något ljus.
Då var jag tvungen att krafsa ihop ett bättre jag som jag gav näring istället.
Och sakta fick hon mer och mer plats i mig.
Henne ger jag så mycket tilltro som jag klarar.

Vissa dagar är hon svag och andra är hon stark.
Men eftersom du inte sätter så stor tilltro till andra än dig själv så kanske det kan vara svaret?
Även om hon inte alltid är att lita på ;-)

Ja visst är det ibland tröttsamt och jobbigt.
Men lika ofta utvecklande och nödvändigt med kriser.

Jag tänker också att kriserna i sig tvingar ned en på djupet.
Vem orkar gå och gegga i gammal dynga om de är nyförälskade,fulla av energi inte drabbats av sorger osv.
Då surfar man ju liksom på vågen hela tiden och guppar bara omkring och någon sällsynt gång ned i en vattenpöl
Nä det är i eländet,vanmakten sorgen och tröttheten som insikterna kommer till en.

De svarta mörka stunderna när man famlar efter ljus.
Pjopp så kommer då en liten blinkande lampa där i mörkret som man måste kolla in lite grann så man inte blir helt blind.

Och sen kanske man lyfter upp den alltför högt i sin glädje att tro att Nu vänder det.
Det kanske inte var sant,kanske jag måste låta lampan blinka vidare mot nya mål utan mig,men jag har i alla fall kollat in den för att se om den gäller mig.

Men när man är i balans och harmoni så lyser ju dagsljuset hela tiden.
Hur skulle man i det kunna se den där lilla lampan som vill säga en något?

Lycka till Gunda!

?

Det går bra och snart lämnar jag över mitt fjärdestegsarbete till min sponsor.
Livet går en dag i taget, krokigt och svårt ibland och bra ibland.
Men nykter är jag.
Ha de bra mina vänner ????

Jag tycker så mycket om dina texter. De får mig alltid att känna mycket. Dina insikter, tankar och tvivel för mig att se saker och ting i nytt ljus. Perspektiv flyttas och gör mig ibland klokare och ibland lämnas jag full av nya frågor.
Även jag utbrister ibland heureka efter att ha läst en text och låtit den gro i mig för att sedan falla i tvivel och ovisshet.

Jag hoppas att du tillåter dig själv att hitta till ditt jag. Hitta dina sätt att tänka. Utifrån den du är och med de behov du har. Och att du sedan kan få vila i det.

Tack snälla fina miss lyckad ❤ jag ska tänka så som du säger!

Har varit hemma idag med. Och detta kan man ju vänja sig vid ? Det är så skönt att bara vara. Och idag har solen skinit så vi åt glass ute på trappen. Helt underbart. Nu känner jag mig lite tung i huvudet. Kanske förkylning på G.

Idag ute i solen kändes det lite som vår. Ni vet efter en lång vinter när solens strålar äntligen letar sig fram. Och då kom jag plötsligt på tanken på en öl. Greja i trädgården och ta en öl! Tanken kom att det vore lite härligt men genast kom nyktra jag fram och kände bara att hualigen vad jobbigt.... då skulle jag druckit den i smyg antaligen och hur härligt är det? Nä, inte härligt alls förstås. Men att tanken kom (kan inte kalla det sug längre för det är inte riktigt ett sug för jag vill inte ha) på grund av vädret.

Jag har precis tagit en dusch och lagar middag nu. Ska nog ta en Ipren och hoppas jag inte blivit smittad här hemma.

Kram till er alla!

Ja, det är svårt med det långsiktiga och tråkiga.
Uppbringa styrka inför en utmaning för att sedan kunna ge sig själv en klapp på axeln när man varit duktig är mer "att agera".
Bara vara nykter...man gör liksom ingenting...bara är.
Jag har lånat en trave böcker inför helgen. Compassion, självmedkänsla, mm
Två flugor i en smäll. Nöta in redan kända teorier tills de är integrerade samtidigt som det blir en uppgift som tar fokus från suget, om det nu skulle komma.
Rabbitgirl, det låter faktiskt bra att du kan känna igen sorgen, även om det är tungt.
Kram

Förebyggande vab? Nja, dottern ville vara hemma redan igår, harklade sig hela morgonen och såg ynklig ut. Jag misstänkte att det var en liten del halsont och en stor del mammalängtan. Tyvärr kan jag inte alltid vara hemma med kort varsel, och är det uppenbar sjukdom har alltid min exmake eller min pappa fått rycka in första dagen. Är det mer "känna efter för jag vill vara hemma en dag och tanka" försöker jag skjuta upp vabben någon dag. Igår bad jag dottern härda ut - ingen feber och synbart ok. Så idag vabbar jag förebyggande...(finns inget sådant för FK så hon är "sjuk")
Förebyggande för henne och för mig själv. Hon behöver närhet - och har förmodligen lite ont i halsen - och jag behöver bromsa.
Imorse när jag vaknade kände jag att det var helt rätt. En krypande oro...tanken på helgen...plötsligt osäker om jag kan klara den...måste ha en nykter helg till för att verkligen känna att jag brutit återfallet...
Idag ska jag bringa lite ordning i kaoset, både det inre och det yttre. Få överblick och låta själen komma ikapp.
Innan tvångstanken som växer av stress sätter sig

Likadant med tankar..Det är handlingen som gör skillnad till det sämre eller förhoppningsvis till det bättre..Jag har känt att känslorna går upp och ned. Jag vill aldrig mer dricka.Jag tänker inte dö av alkoholrelaterade sjukdomar..Gratulerar dig till ett vitt gott år..Det finns sorg hos många som slutar dricka.För mig finns bara lättnad att slippa befatta mig med giftet..Det är normalt att vara nykter och onormalt att vara full..

Har skett en antal gånger för mig att jag har drömt något relaterat till A! En gång öppnade jag en ölburk med tänderna av en konstig anledning. Jag drack inte men kände smaken på läpparna. Så fy vad härligt det var att vakna och förstå att de endast va en dröm ?
Tycker inte att de är så konstigt att man drömmer om A pga de har varit en sådan stor del i sitt liv ?

Du ska inte ha dåligt samvete.Vabben betalar vi in via skattesedeln och om det fattas folk på jobbet är det en facklig fråga..Njut av att ta hand om dig och dina barn.Det är inte i alla länder man har det så förspänt..Krya på er..❤

att det redan är oktober. Tiden bara rinner iväg. Nykter en dag i taget. Går på AA-möten ett par gånger i veckan. Lever i 12-stegsprogrammet. Och i denna stund är allt ok.

Vanligt att drömma att man gör det "man inte får" ifall man nu slutat med alkohol, godis eller annat skit!

i en Alanon bok.
Den handlade om vikten av att släppa på stoltheten.
att erkänna sig sårbar och mänsklig.
att inte hålla fast vid sina övertygelser in absurdum.
Att våga be om kärlek.

Och där slåss jag med mig själv just nu.
Jag har kämpat så hårt med att komma dit jag är.
Verkligen grävt i mitt innersta efter kraften som ibland varit väldigt svår att hitta.

Hittat den och ropar heureka.
Sen har jag fallit igen och känt mig svag och sårbar osv.
Och just denna sårbarhet,denna hudlöshet är ju det som gör mig mänsklig.
Som gör mig till den människa jag är
Där jag erkänner mina svagheter,mina brister och den som vågar visa att jag visst behöver.
Andra människor
Bekräftelse
Kärlek

Men nädå,i dagens samhälle ska vi minsann upp på hästen igen.
Nu har du fallit Ullabulla,tänk inte sådär.
Du är stark,du klarar det här.

Och jag har känt mig så kluven,lurad och på något sätt så falsk ibland när jag stått där i min rättrådighet.
För jag vet ju,innerst inne när jag varit som mest nöjd och harmonisk.
I samklang med en annan människa som vill mig väl och som jag håller av.
När man är trygg i viet och känner att man bär hela vägen,till döddagar.

Kalla det kärlek,kalla det beroende jag vet inte vad som är det rätta namnet.
Men det är jag och det är vad jag behöver.

Att fortsätta sträva och söka och jaga efter mitt jag ska jag förstås fortsätta göra.
Finna lugn och trygghet i att bara vara ,med mig själv.
För även där kan vilan finnas.
Men egentligen i grunden så är jag någon annan.

Hur ska jag då tänka?
Vad är rätt för mig?
Alla dör vi ensamma,men fram tills dess så kan jag ju faktiskt välja hur jag tillbringar mina dagar.

Min historia är lik din på många sätt. Jag är också en kvinna som pressade mig till att vara duktig för andra och i jobbet. Som en utbrändhet som mynnade i detsamma som du gjorde förutom att jag satt kvar i bilen.
Tiden som följde innebar mycket skam o skuldkänslor för min del.
Jag läste böcker om skam o skuld och när tiden gick så kunde jag också släppa min skam. Jag är en bra människa men min handling var inte bra. Så hoppas jag att du också kan tänka.

Jag valde de människor jag kunde berätta för och de reagerade bra för de kände mig ju innan och vet vem jag är. Ingen kunde väl förstå att detta hade hänt. En del människor kunde jag inte berätta för, jag var heller inte skyldig berätta för alla.

De som hjälpte mig då är nu mina allra bästa vänner. Vi har kommit mycket nära.

Jag tror det är bra att prata om det och allt som hände, med de människor som är bra för dig, skriv här på forumet om det som du känner du vill skriva om. Du måste inte skriva om just att du gjort det här som både du och jag gjort. Du är så mycket mer än just den här handlingen tänker jag. Du är en bra och unik människa.

Se framåt, du kommer beta av bit för bit och det kommer göra dig gott.
Så var det iallafall för mig. Att ta tag i allt och få livet att rulla på är bra.

Livet går verkligen vidare och du kommer inte tänka på det här varje stund. Låt ingen vara elak mot dig för detta som hänt. Sug åt dig av det som är bra för dig, ja det har jag förstått att du gör, det är bra.

Böcker jag bl a läste är Skamfilad av Göran Larsson o Kristendom för ateister av Olle Carlsson

Jag följer dig här på forumet.

Tack AlkoDHyperD och Jasmine!!

Jag känner cyberkramen ❤

Idag är jag hemma med sjuka barn. Känner även själv av halsen så jag är väl snart sjuk jag med.

Får alltid skuldkänslor gentemot mina arbetskamrater när jag är hemma... det märks snabbt på mitt jobb när folk är borta och de som är där får det lite kämpigt ibland. Men barnen kommer först, så är det ju.

En fördel, förutom att jag får en extra dag med barnen, med att vara hemma är att jag kommer att kunna köra någon tvättmaskin, plocka i ordning i barnens rum etc. Sånt som jag alltid halvstressar med på kvällarna annars. Försöker tänka så för att slippa känna mig som en jobbsvikare.

Och så kanske vi kan göra nåt halloweenpysssel. När vi ändå är förpassade till att vara inomhus.

Hoppas ni alla har en bra dag såhär den 17 oktober ❤

Kram!

Ett underligt fenomen. Jag förstår inte varför, kanske för at jag har bara förträngt förut?
Nu, när ett årsgränsen kommer inom kort, börjar jag känna sorg att jag inte dricker.
Ni vet, att man inte får vin till god mat och är spiknykter på festen. Konstigt egentligen, det kände jag inte lika starkt förut.
Förut kände jag mig duktig att jag avstod, en duktig flicka som är stark och lever upp till sina egna (eller andras...) förväntningar.
Nu börjar sorgen blir så påtagligt att jag blir besatt av den. Tänker på vin varje dag och jag är inte längre duktig, jag är normal, som andra som inte är alkoholister. Efter ett år kan man inte belöna sig själv för det att man inte dricker.
Kanske kommer sorgen nu för att jag har aldrig släppt fram den tidigare?

Superbra jobbat! Kommer ihåg när du slutade dricka.Du var så beslutsam..Se där, nu har du 3 fina vita månader bakom dig..Vad du är bra..Kram❤

Keep on fighting! Vi alla har samma känsla i det stora. Lever själv och i perioder tror jag det är orsaken, sen är det stress som saboterar etc. Hela världen snurrar så fort att man vill hoppa av karusellen ibland.

Upp på hästen. Torka bort dammet och se inget nederlag, utan se det som ett insläppt mål men matchen leder du fortfarande!

Försök att fånga lärdomar av snedsteget. Du har ju visat för dig själv att du kan, och skrev ju så avskräckande om allt skit giftet för med sig för dig.
Ja, vad vill du fylla dit liv med? Vad mår du bra av? Någon slumrande hobby eller intresse? Du verkar ju ha en hel del tid för dig själv, så att hitta ngt där andra är involverade kanske kan vara ngt.
Blicka framåt!

Det gick ju så bra...
De senaste veckorna har jag druckit 1-2 glas rött vin till god mat och det gick bra, triggade inte sug efter mer.
Det är fruktansvärt mycket stress och ansvar på arbetet Nu.
I torsdags köpte jag en box gott rött vin...Det sista drack jag igår.
3 liter på 4 dagar, fan också.
Jag är egentligen inte sugen på så mycket vin, mer sugen på att "komma ifrån" stress och för mycket ansvar. Att fly ifrån problem som JAG måste lösa på arbetet...
Jag ligger här i soffan och är så trött nu. Jag har inte gjort bort mig och har ingen bakfylleångest,
Jag bara är så trött på att alltid behöva prestera..
Just nu skulle jag bara vilja få vara ifred och slippa ha en knuta/klump i magen.
Jag ska sluta med vinet igen, jag tror inte att den biten blir så svår.
Men vad ska jag göra med mitt liv?? Ensam utan man i mitt privatliv och ensam om ansvaret på jobbet...och trött, trött, trött!!
Jag är egentligen en positiv person men nu känner jag mig gnällig....
Kram

Tack för dina inlägg vännen! :-)

Härligt att du befinner dig i värmen! Det låter verkligen skönt.

Att få ordning på kaoset låter väldigt bra, tycker jag. Det får bli veckans ledord!

Bamsekram

Åh, snälla berätta mer...
Vad hände och hur kom du vidare?
Hur reagerade omgivningen?
Jag vill så gärna prata med någon som förstår...