Senaste kommentarerna i forumet

... att läsa, vilken vecka det varit och vilka lärdomar du verkar ha gjort om dina dr Jekyll och mr Hyde. Nu hoppas och tror jag till 100 % att du får en skön vecka i höstfräsch luft och sköna träningspass. KRAM!

Fint att se dig här, det är så hjälpsamt att läsa och bli läst. Fin formulering:)
Vi ses här - och kanske på Riddargatan? / mt

Så fylld av lättnad. Går inte att beskriva kortfattat. Läs om ni orkar.

Jag drack inte i helgen. Det är nästan ofattbart. Jag fick använda alla mina yrkeskunskaper, alla mina strategier, alla mina livlinor och in i det sista trodde jag inte på min egen förmåga att förändra, bryta mönster.
Under veckan planerade jag varje dag i två parallella spår. Dricka eller inte dricka. "Inte dricka" hade fördel genom att jag sköt upp och såg till att sysselsätta mig eller boka upp mig inför varje kväll tillsammans med en mer målmedveten strävan efter att komma ur återfallet (som stärktes av att jag kunde se hur det skulle progrediera). Men i parallellspåret såg jag till att kunna dricka ändå. Som en "sista utväg". Jag förvarnade mina kompisar om att jag kanske inte skulle vara nykter på festen, köpte hem sprit, samtidigt som jag lade ut förfrågningar om samåkning, dvs att jag skulle köra.
Fullt medveten om risken. Mångdubbelt sug, ännu längre in i tankarna om att jag är ett hopplöst fall, ännu mindre chans att bryta. Ändå skulle jag kunnat ta risken för att få uppleva berusningen igen. Så lockande.
Först på lördagsmorgonen bestämde jag mig för att låta bli.
Jag tror det är svårt att förstå för någon som inte varit fixerad, besatt eller beroende. Förstå hur mycket arbete det ligger bakom att gå emot.
Det är krävs en övertygelse och övertalningsförmåga lika stark som besattheten. Och massor av motivation.
Att vända mitt i ett återfall, innan man druckit klart, innan det börjat ge några negativa konsekvenser, är som att först flyta med en vårflod och plötsligt tvärvända för att simma tillbaka. Det som finns i början av den floden måste vara väldigt nödvändigt att nå. Annars spelar det ingen roll hur skrämmande vattenfallet i slutet är.
Det krävdes tid med mig själv och möjlighet att tänka klart för att hitta förnuft nog att övertala och övertyga. Och tillräckligt med lugn för att få distans genom en egen variant av maindfulness som jag får i tystnad och ensamhet, under eller efter ett träningspass.
Jag pratar mycket med mig själv under dessa tillfällen. Och nu hörde jag mig klart och tydligt:
"Du dricker för att rensa hjärnan, för att det känns hopplöst, som en sista utväg eller som ett sätt att säga Fuck it! Du tror att du dricker för att du är ensam, överbelastad, övergiven och för att ingen bryr sig eller behöver dig. Men nu? Nu har du fått massor av hjälp. Terapi i flera år, blivit tagen på allvar och sedd i din kamp genom konkreta åtgärder för att underlätta hela livssituationen. Du vet att det du gör uppskattas och du får omsorg och stöttning från många håll.
Om du väljer att förstöra för dig själv ÄNDÅ, trots allt detta...då är du fanimej förlorad och ett hopplöst fall på riktigt. Mer draghjälp än så här blir det inte. Sabbar du nu är du ohjälplig. Bästa sättet att visa tacksamhet - (och jag är rörd till tårar av tacksamhet) - är att de som försöker hjälpa dig ser att det faktiskt hjälper!"
Andemeningen i det ovanför är egentligen inte så hård och självkritisk som det kan se ut. Det är inte bara "ryck upp dig!" utan berättar att jag inte är ensam. Och att det därmed finns hopp. Mer hjälp att få. Och att både hoppet och hjälpen riskerar att försvinna om jag inte tar till mig den.
Det var bra att jag gick nykter till festen. Inte bara för att det är bra att vara nykter utan för att det skulle inneburit större katastrof än jag befarat om jag druckit.
Jag behöll en del av observatören i mitt medvetande och såg mig själv i den andra varianten under kvällen.
Förfesten: ett bord fullt av spritflaskor där folk gick och försåg sig själva. Vem skulle sett om jag fyllt mitt glas med ren vodka istället för vatten?
Välkomstdrinkarna på festen: ingen räknade hur många man tog..
Middagen: istället för ett eller två glas vin till varje person stod flaskorna utspridda lite var stans och man hällde upp hur man ville.
Och det var mycket folk. Så lätt att mingla runt och fylla på - hela tiden.
Jag har klarat tillställningar som denna utan att bli fullare än jag tänkt. Haft mer kontroll än många andra om jag bestämt mig innan, hållit mig till vin eller öl och druckit mängder med mineralvatten.
I lördags hade jag inte klarat det. För då hade jag druckit sprit och då är det stängt hos tänk-hjärnan.
Fy fan vad dåligt jag skulle ha mått idag. I värsta fall kraschat med bilen (som jag tänkt köra en halvmil och ställa vid infarten till skogsvägen för att kunna gå till och från bussen)
Eller så kunde jag följt med killen som var aspackad (den enda i sällskapet som var berusad trots tillgången!) och som jag nu istället tog hand om, kanske raglat runt på stan eller följt med honom hem, vaknat mitt på dan fortfarande full och missat släkt-barnkalaset för min dotter, missat sonens fotbollsmatch, gjort tonåringarna oroliga där hemma, missat härlig löpning, fortsatt dricka ikväll...bakfull på jobbet imorgon.
Spelar hela bandet nu - det som inte hände. Funkar bra det också, som avskräckande exempel till nästa gång.
Kan tillägga att det blev sent igår och jag var trött i huvudet av alla ljud och intryck. Så när jag vaknade imorse, lite seg och torr i munnen, blev jag rädd. Jag hade drömt en del liknande versionen ovanför och tänkte först "helvete, vad har jag gjort?" Eftersom jag inte brukar få ont i huvudet eller må illa dagen efter - mer törstig och yr - fick jag tänka efter en stund innan jag kom på att jag varit nykter. Puh!

Grattis till dina 2 månader! Du är grymt bra och du borde vara superstolt över dig själv.

Så glad för din skull ❤️

Jag tror på ödet, att det finns en mening med allt som sker, även om det inte är tydligt redan från början. Men det kräver förstås att man är öppen för utmaningar och chansar en del. Och lyssnar på sin magkänsla. Så egentligen är det nog varje individs inneboende styrka och förmåga som jag tror på. Tillsammans med ödet. Det har hänt några saker i mitt liv som var oförklarliga då, småsaker, som kunde lett till katastrof om jag inte hade lyssnat på min magkänsla.

Att du faktiskt har sjukdomsinsikt är en jävligt bra början! Steget dit brukar vara långt annars.

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, jag har inte varit nykter så länge än, är inne på min 23 dag men ju längre tiden går destå mer inser jag att jag nog aldrig mer kommer dricka. Jag är helt säker på att dividerandet med mig själv att jag nog kan dricka igen kommer komma så småningom om, men jag ska försöka bygga upp mig tillräckligt så jag kan stå emot. Jag tror att våra egna tankar i våra egna trådar kommer att hjälpa oss mycket, åtminstone tror jag att det kommer hjälpa mig. Ha en fin söndag! Kram!

Att det nog är mitt relationsberoende som kickat igång.
Så länge vi träffats lite lagom och allt hängt lite löst så har det gått bra.

Nu när jag fått smak på "villebrådet" så ska jag liksom skjuta honom i foten.
Eller mig själv.

Kan liksom inte nöja mig.
Blir sådär glupande hungrig och ska ha mer än vad som bjuds.
Mer än vad som serveras på menyn.

Är menyn för mager?
Tror inte det egentligen.
Om jag lyckas göra jobbet med att hålla mig själv nöjsam mätt så blir jag ju inte så glupande hungrig.

Så tufft att slåss med sin partner,ordlöst när det egentligen är mig själv och mina själsbrister jag slåss mot.
Han är egentligen bara en ställföreträdare för den kamp jag måste ta med mig själv.

Nog så..denna insikt får räcka.
Inga mer kamper idag.
Smeka mig själv medhårs ska jag istället ägna mig åt.

Tack för ditt svar. Jag känner som du. Jag är livrädd för att fastna helt och behöver ta ett krafttag. Tror att avhållsamhet är det enda för mig också. Förstår inte heller att ingen har märkt något. Jag hoppas verkligen att du klarar dig. Jag ska gör allt jag kan nu.
Kram

Det ter sig för mig som ett underligt resonemang. Den som hävdar existensen av något måste ju kunna ge hållbara skäl för att det verkligen förhåller sig så som påstås, medan den som ställer sig skeptisk kan nöja sig med att konstatera att sådana skäl saknas. Existens kan beläggas på ett annat sätt än icke-existens. Bevisbördan, plikten att styrka sin tes med belägg och argument, vilar rimligen främst på den som påstår att något finns.

Man kan anmärka att det är orimligt att betrakta frånvaro av tro som en typ av tro. I denna tid av nyandlighet och allsköns vidskepligheter är det ju många som tror på astrologi eller kristallterapi eller homeopati eller andra konstigheter. Skulle då de som är skeptiska till allt sådant utgöra ännu en grupp av troende, i linje med de andra? Naturligtvis inte. Lika lite kan ateisten i detta avseende jämställas med den fromme. Vi sitter nog inte i samma båt. Snarare står vi skeptiker på stranden, på verklighetens fasta mark, och ser de troende guppa i sin ranka lilla eka på illusionernas älv....

Jag känner igen mig. Det funkar ett tag att leva sådär men nu ligger jag här dygn två med extrem abstinens och tänker att dom borde ha fattat på jobbet. Som om det vore den största risken.... Jag är inte längre den där duktiga utan jag skadar dom som står mig närmast. Och tar livet av mig själv. Jag har äntligen insett att alkoholen inte är för mig. Jag är inte längre orolig utan rädd för mitt missbruk. Jag hoppas du finner råd. För mig finns bara avhållsamhet nu. Och det känns som en lättnad. Kram!

Den frågan fick jag nyligen och jag blev svaret skyldig. Det beror ju i mångt och mycket på hur man definierar religion, om man ser det som att religion ger hopp om en fortsättning när det liv vi lever nu tar slut, en gemenskap och trygghet i de ritualer som är förknippade med de flesta religioner; då är ateismen inte någon religion. Å andra sidan, om man ser det som en tro på något som omöjligt kan bevisas så är den naturligtvis det.

Omöjligheten ligger i att man inte säkert kan bevisa att något inte existerar. Jag kan till exempel med säkerhet säga att det inte står en älg här bredvid mig just nu men jag kan inte påstå att det inte står en älg utanför huset; det kräver att jag är där och om jag är där så kan jag då inte heller säga att det inte står en älg på andra sidan huset. För att veta med säkerhet att Gud inte existerar måste man vara överallt i alla universum samtidigt. Så ja: ateism är kanske inte en religion i dess basala mening men det är en tro på något som aldrig kan bevisas och därför i allt väsentligt jämförbar med en religion.

Personligen skulle jag nog föredra att Gud, eller åtminstone himmel och helvete, inte existerar. Som världen ser ut nu så tror jag inte många människor skulle få resa uppåt. Eller som någon uttryckte det:

The fact that there's a highway to hell
but only a stairway to heaven
says a lot about anticipated traffic numbers.

Ha en skön söndag allihop!

Mycket bra jobbat...Jag läste i pi314s tråd något som fastnat hos mig.Det kvittar om det går massor med år, så försvinner aldrig beroendet.Har även läst forskning om ämnet att det blir spår i hjärnan som minns vad man är beroende av.Det går ju heller inte att tro att man kan ta lite droger efter många års uppehåll. Alltså ligger beroendet och lurar i hjärnan för att vid rätt tillfälle slå till igen och man sitter fast i träsket .Kram.

Jag har hållit upp förut flera gånger minst lika länge. Skillnaden då har varit då att uppehållet varit temporärt. Det är det inte den här gången.

Fortfarande bråkar tankarna i huvudet med varandra; en sida säger att jag kan dricka längre fram. Den andra säger: det var inte det som var mitt beslut: Mitt beslut var för alltid!!!

Just därför är det stort! :)

Tack Morgondag för ditt inlägg. Fester blir nog aldrig samma sak när man är nykter dessvärre. Men jag trivs egentligen bättre i mindre grupperingar med människor jag har en djupare relation med, än stora och stökiga fester med en massa anonyma ansikten. Jag har också uppnått en ålder där man går på fest för jubilarens skull snarare än man går dit för att festa loss och träffa någon, så jag tycker det känns helt ok i alla fall.

Ha en fin kväll nu alla hjältar som kämpar därute!

Jag vet att det finns massor av män och kvinnor som inte dricker alls av olika orsaker.Vissa har sett fulla anhöriga under uppväxten,andra är rädda att bli ett fyllo till förälder, sen finns det många som inte gillar att vara fulla mm. Tyvärr så är akoholen inplanterad sen barnsben hos många av oss.Vi är uppväxta med supandet, som det faktiskt är på sk.fester..Hoppas och tror att vi människor ska fatta att alkohol är ett gift som förstör och förgör både män, kvinnor och barn..Efter dessa allvarliga ord önskar jag dig lim och din famil, en härlig helg.Kram

Bett om svar som svävat i luften.
Haft föraningar om,Men ändå inte velat se.
Och tänker,vad har ullabulla rätt till?
Vad är viktigt för henne och vad kan hon leva med.

Och det är så svårt när man försöker förhandla bort essensen i sitt eget jag.
När man försöker ta ifrån sig själv rättigheter som borde sitta som ett smäck.
Kanske kräver jag för mycket.
Kanske vill jag för mycket.

Ju närmare jag kommer mitt inre ju svårare blir det att dribbla med sanningen.
Förut var jag expert på dimridåer som jag lå ut även för mig själv.
Det är betydligt svårare nu och förstås ett friskhetstecken.

Men att få de rätta svaren som inte är lögner men som just därför inte riktigt räcker till i ullabullas värld är svårt att tugga i sig.
Men det är just vad jag ska göra och sätta mig själv på lite paus.

Inte agera,inte tvinga fram utan bara invänta.
Svaren kommer att komma till mig så småningom..

Skönt att du mår bra. Nej, nu låter vi inte a-djävulen lura oss. Med beslutsamhet och ett jäklar-anammar så står vi emot. ? Du är stark och kommer att fixa det! Kram

Till snart 3 månader, och skönt att du mår bra. Så bra kämpat! Jag blir så glad för din skull, och du inger hopp för en annan också. Fortsatt trevlig helg. Kram ?

Det där är ju mycket intressant och viktigt. Att vi tänker på att det finns ol medicinska och andra orsaker till vårt beteende och att vi borde ha mer förståelse för det. Själv lutar jag ju mycket just nu åt anknytingsteorin vad gäller orsakerna till missbruk. Något som du, Heueh, nosade på för ett tag sedan? Ok, inte medicinsk, mera psykoanalytiskt orienterad förklaring, men ändå. Allt som bidrar till att vi förstår oss själva bättre är av värde. Förståelse istället för skuldbeläggande.

2,5 km simning i stilla vatten. Starka armtag. Energin flödar, känner inte kylan. Det går fort, väldigt fort, men pulsen är knappt höjd. Ökar tempot, plöjer genom vattnet. Mer levande än så här kan man inte vara.
Efteråt sitter jag länge och njuter i solen.
Det är en bra dag idag.
Kampen känns inte lika svår just nu.
Ikväll ska jag träffa vänner. Riktiga vänner. Några är oroliga just nu, de som vet att jag vacklar i nykterheten. Ingen skulle döma om jag kom dit berusad.
Nu kommer jag mötas av lättnad.
Kanske måste man, som ni här på forumet, varit där jag är för att förstå kraften i beroendet. Ändå känner jag mig stolt och förväntansfull som ett barn inför att dyka upp spik nykter. Som en vinnare.
Jag är ödmjuk inför nyckfullheten hos mig själv. Därför har jsg aldrig lovat och kommer aldrig lova att jag inte faller igen. Lovar bara att inte ge upp.
Därför kan jag bara säga: det är över för den här gången - och tills vidare. Idag är jag nykter

intresserar mig. Jag läste nyligen om Williams syndrom, som på sätt och vis antyder att gamla föreställningar om själens hemvist kanske inte var helt fel, eller åtminstone bekräftar dem för de som vill tro det. Hursomhelst ger det en del utrymme för egna tolkningar, helt befriade från vetenskaplig validitet. Williams syndrom är en synnerligen ovanlig mutation i generna som medför vissa missbildningar i hjärtat och dessutom gör att den drabbade blir oerhört empatisk, social och vänlig. Personer med denna mutation är genuint intresserad av andra människor och tror alla om gott; så mycket så att de blir sårbara. Det jag finner intressant är kopplingen mellan hjärtat och beteendet. Vi vet ju redan att det existerar en koppling mellan magen och hjärnan, kanske är en större del av kroppen inblandad i uppbyggnaden av vår personlighet än vi hittills trott?

Ha en bra dag!

Tack för bra svar med bra råd, jag ska verkligen försöka.

Och vill bara berätta att jag mår bra och fortfarande nykter i snart 3 månader.
Jag går på möten många gånger i veckan, träffar trevliga människor som ger mig så mycket feedback, delar det som är tungt och även det som käns och fungerar bra.
Jag jobbar med stegen och har kommit en bit på väg.
Livet käns rätt bra och lugnt.
kram och ha en trevlig helg.

.... att läsa om din beslutsamhet, Hyde har ingen chans idag, utplånad och tillintetgjord. Njut av dagen!