Acceptans handlar om att våga se verkligheten så som den är, våga känna allt den för med sig, och utifrån det välja riktning. Inte fly.
En liknelse. Vidöstensimmet. Mer än 22 km simning fågelvägen, från norr till söder. Stark motvind hela vägen från start till mål.
Höga vågor. Iskallt vatten.
Verkligheten så som den var just den dagen. Inte stilla och varmt som året innan, inte så som jag hade önskat. Men jag ville i mål. Kunde inte påverka väder, vind eller vattentemperatur. För att komma i mål var jag tvungen att först förstå vad utmaningen bestod av. Se verkligheten. Bestämma mig för om jag skulle vika ner mig och avstå från alltihop, och därmed inte komma i mål. Värdera målet. Hur viktigt var det? Hur mycket ville jag?
Bedöma vad som krävdes för att klara det. Anpassa mig för rådande förhållanden. Om jag blundat för verkligheten, målat upp en fantasi om varmt, stilla vatten, skulle jag inte varit rustad för det jag hade framför mig.
Jag visste vart jag ville. Tog riktning. Vågorna var höga. Vinden mot mig. Ibland slet jag hårt men stod nästan stilla. Fast jag rörde mig hela tiden i riktning mot målet. Om jag slutat kämpa hade vinden och vågorna dragit mig bakåt. Varje armtag fyllde ett syfte. Antingen det tog mig en bit närmare målet, eller hindrade mig från att driva bort från det. Det hade varit lättare att simma en annan dag. Eller åt andra hållet. Eller stannat på stranden. Men då hade jag inte kommit i mål. Likaså behövde jag förstå att jag inte behövde använda min energi till att hålla mig flytande. Lita på att vattnet bar mig. Genom att rikta kraften framåt orkade jag.
Det är så jag måste tänka.
Livet och dess utmaningar är så. Och alla steg i riktning mot det som är värdefullt räknas. Och förstå vad som bär av sig självt för att inte rikta kraften åt fel håll. Våga vila mitt i kampen.

Sinnituss

Och att jag att jag känner din kamp. Otroligt jobbigt och orättvist med sjukdom i en redan pågående strid. Vill lyfta dej lite och berätta att du är väldigt viktig. Vill berätta att du syns i din demonstration med plakat och allt ute u skogen. Detta är inte "början till slutet" detta är bara en dag till. Vi kommer igenom och ut på andra sidan. Du är stark och demonerna som jagar dej har ingen chans i längden.

AlkoDHyperD

När jag är nykter är jag stålmannen/kvinnan. Det enda som kan besegra stålmannen/kvinnan, ta bort superkrafterna, är kryptonit.
Men om jag kommer inärheten av sprit, min kryptonit, och får den innanför huden - förintad.
Seriernas stålmannen skickar ut kryptoniten i rymden. Långt bort. Han köper inte kryptonit. Skulle aldrig låta den komma nära, allra minst under samma tak.
Varför i helvete skulle stålmannen köpa hem kryptonit?
Ha, ha, ska låsa in den bakom glas med texten "krossas vid nödsituation" (krossa flaskan alltså)
Den får stå kvar en vecka till. Sedan - om den är kvar - kanske jag ger bort den till någon. Kanske någon jag ogillar, någon jag vill ge lite huvudvärk...

AlkoDHyperD

Jag ska fira att jag uppnått mogen ålder genom att för första gången vara "mogen" och göra tvärtom mot var rebellen mr Hyde vill. Jag ska TA EMOT stöd och omsorg. Jag ska inte svara på all hjälp jag fått från min omgivning genom att fortsätta sabotera.
Jag ska gå emot mönstret att fortsätta spåret mot helvetet bara för att jag trampat där igen. Jag ska bryta det påbörjade återfallet (även om jag inte druckit på en vecka är jag psykologiskt fortfarande inte ur det).
Jag har ännu inte fått svar från kompisen om han ska åka med mig till festen, vilket hade avgjort frågan för då skulle jag redan nu vetat att jag tar bilen. Men jag ska idag visa mr Hyde att den här gången lämnar jag inte avgörandet åt ödet, hur mycket jag än lurar mig själv att jag visar god vilja genom att toppa oddsen att inte dricka. Lämna beslutet åt omständigheterna är ett sätt att inte behöva ta ansvar.
Idag ska jag gå emot min egen ansvarslöshet genom att själv bestämma. Allt är bäddat och klart för att i sista sekunden kunna vika ner mig för impulsen. Jag kan cykla till bussen och ta den till festen. Men jag ska ta bilen. Jag har beställt vin till maten, men gillar inte vin. Har jag inte sprit med mig, vilket jag inte kommer att ha, dricker jag inte vin. Ingen osäkerhet där iallafall.
Nu är ambivalensen ersatt med beslutsamhet och lite spänning ger det att göra tvärtom, faktiskt. Måste inte gå "all in". Måste inte följa mönstret en helg, sedan en till, sedan en till, sedan vardagar, sedan....
Måste inte vara alkoholisten som triggat igång en period genom att ha fallit en helg.
Ha! Känn på den, beroendejävel! Du trodde du hade mig nu va?!?

AlkoDHyperD

2,5 km simning i stilla vatten. Starka armtag. Energin flödar, känner inte kylan. Det går fort, väldigt fort, men pulsen är knappt höjd. Ökar tempot, plöjer genom vattnet. Mer levande än så här kan man inte vara.
Efteråt sitter jag länge och njuter i solen.
Det är en bra dag idag.
Kampen känns inte lika svår just nu.
Ikväll ska jag träffa vänner. Riktiga vänner. Några är oroliga just nu, de som vet att jag vacklar i nykterheten. Ingen skulle döma om jag kom dit berusad.
Nu kommer jag mötas av lättnad.
Kanske måste man, som ni här på forumet, varit där jag är för att förstå kraften i beroendet. Ändå känner jag mig stolt och förväntansfull som ett barn inför att dyka upp spik nykter. Som en vinnare.
Jag är ödmjuk inför nyckfullheten hos mig själv. Därför har jsg aldrig lovat och kommer aldrig lova att jag inte faller igen. Lovar bara att inte ge upp.
Därför kan jag bara säga: det är över för den här gången - och tills vidare. Idag är jag nykter

Skönt att du mår bra. Nej, nu låter vi inte a-djävulen lura oss. Med beslutsamhet och ett jäklar-anammar så står vi emot. ? Du är stark och kommer att fixa det! Kram

AlkoDHyperD

Så fylld av lättnad. Går inte att beskriva kortfattat. Läs om ni orkar.

Jag drack inte i helgen. Det är nästan ofattbart. Jag fick använda alla mina yrkeskunskaper, alla mina strategier, alla mina livlinor och in i det sista trodde jag inte på min egen förmåga att förändra, bryta mönster.
Under veckan planerade jag varje dag i två parallella spår. Dricka eller inte dricka. "Inte dricka" hade fördel genom att jag sköt upp och såg till att sysselsätta mig eller boka upp mig inför varje kväll tillsammans med en mer målmedveten strävan efter att komma ur återfallet (som stärktes av att jag kunde se hur det skulle progrediera). Men i parallellspåret såg jag till att kunna dricka ändå. Som en "sista utväg". Jag förvarnade mina kompisar om att jag kanske inte skulle vara nykter på festen, köpte hem sprit, samtidigt som jag lade ut förfrågningar om samåkning, dvs att jag skulle köra.
Fullt medveten om risken. Mångdubbelt sug, ännu längre in i tankarna om att jag är ett hopplöst fall, ännu mindre chans att bryta. Ändå skulle jag kunnat ta risken för att få uppleva berusningen igen. Så lockande.
Först på lördagsmorgonen bestämde jag mig för att låta bli.
Jag tror det är svårt att förstå för någon som inte varit fixerad, besatt eller beroende. Förstå hur mycket arbete det ligger bakom att gå emot.
Det är krävs en övertygelse och övertalningsförmåga lika stark som besattheten. Och massor av motivation.
Att vända mitt i ett återfall, innan man druckit klart, innan det börjat ge några negativa konsekvenser, är som att först flyta med en vårflod och plötsligt tvärvända för att simma tillbaka. Det som finns i början av den floden måste vara väldigt nödvändigt att nå. Annars spelar det ingen roll hur skrämmande vattenfallet i slutet är.
Det krävdes tid med mig själv och möjlighet att tänka klart för att hitta förnuft nog att övertala och övertyga. Och tillräckligt med lugn för att få distans genom en egen variant av maindfulness som jag får i tystnad och ensamhet, under eller efter ett träningspass.
Jag pratar mycket med mig själv under dessa tillfällen. Och nu hörde jag mig klart och tydligt:
"Du dricker för att rensa hjärnan, för att det känns hopplöst, som en sista utväg eller som ett sätt att säga Fuck it! Du tror att du dricker för att du är ensam, överbelastad, övergiven och för att ingen bryr sig eller behöver dig. Men nu? Nu har du fått massor av hjälp. Terapi i flera år, blivit tagen på allvar och sedd i din kamp genom konkreta åtgärder för att underlätta hela livssituationen. Du vet att det du gör uppskattas och du får omsorg och stöttning från många håll.
Om du väljer att förstöra för dig själv ÄNDÅ, trots allt detta...då är du fanimej förlorad och ett hopplöst fall på riktigt. Mer draghjälp än så här blir det inte. Sabbar du nu är du ohjälplig. Bästa sättet att visa tacksamhet - (och jag är rörd till tårar av tacksamhet) - är att de som försöker hjälpa dig ser att det faktiskt hjälper!"
Andemeningen i det ovanför är egentligen inte så hård och självkritisk som det kan se ut. Det är inte bara "ryck upp dig!" utan berättar att jag inte är ensam. Och att det därmed finns hopp. Mer hjälp att få. Och att både hoppet och hjälpen riskerar att försvinna om jag inte tar till mig den.
Det var bra att jag gick nykter till festen. Inte bara för att det är bra att vara nykter utan för att det skulle inneburit större katastrof än jag befarat om jag druckit.
Jag behöll en del av observatören i mitt medvetande och såg mig själv i den andra varianten under kvällen.
Förfesten: ett bord fullt av spritflaskor där folk gick och försåg sig själva. Vem skulle sett om jag fyllt mitt glas med ren vodka istället för vatten?
Välkomstdrinkarna på festen: ingen räknade hur många man tog..
Middagen: istället för ett eller två glas vin till varje person stod flaskorna utspridda lite var stans och man hällde upp hur man ville.
Och det var mycket folk. Så lätt att mingla runt och fylla på - hela tiden.
Jag har klarat tillställningar som denna utan att bli fullare än jag tänkt. Haft mer kontroll än många andra om jag bestämt mig innan, hållit mig till vin eller öl och druckit mängder med mineralvatten.
I lördags hade jag inte klarat det. För då hade jag druckit sprit och då är det stängt hos tänk-hjärnan.
Fy fan vad dåligt jag skulle ha mått idag. I värsta fall kraschat med bilen (som jag tänkt köra en halvmil och ställa vid infarten till skogsvägen för att kunna gå till och från bussen)
Eller så kunde jag följt med killen som var aspackad (den enda i sällskapet som var berusad trots tillgången!) och som jag nu istället tog hand om, kanske raglat runt på stan eller följt med honom hem, vaknat mitt på dan fortfarande full och missat släkt-barnkalaset för min dotter, missat sonens fotbollsmatch, gjort tonåringarna oroliga där hemma, missat härlig löpning, fortsatt dricka ikväll...bakfull på jobbet imorgon.
Spelar hela bandet nu - det som inte hände. Funkar bra det också, som avskräckande exempel till nästa gång.
Kan tillägga att det blev sent igår och jag var trött i huvudet av alla ljud och intryck. Så när jag vaknade imorse, lite seg och torr i munnen, blev jag rädd. Jag hade drömt en del liknande versionen ovanför och tänkte först "helvete, vad har jag gjort?" Eftersom jag inte brukar få ont i huvudet eller må illa dagen efter - mer törstig och yr - fick jag tänka efter en stund innan jag kom på att jag varit nykter. Puh!

... att läsa, vilken vecka det varit och vilka lärdomar du verkar ha gjort om dina dr Jekyll och mr Hyde. Nu hoppas och tror jag till 100 % att du får en skön vecka i höstfräsch luft och sköna träningspass. KRAM!

Sinnituss

Riktigt bra gjort att ta det alkoholfria spåret trots planering för något annat också. Vad gjorde du med kryptoniten du skaffat in till festen?
Träningsmindfulness är bra.

AlkoDHyperD

Åh, min observanta vän, den hade jag "glömt"...Än är väl inte allt helt återställt då, kan tänka.
För många år sedan hade jag en patient som jag behandlade för bl a panikångest. Som alla ångesttillstånd - inklusive tvångssyndrom - har man ofta säkerhetsptgärder i tron att lindra rädslan, en slags problemlösning, som är fullt begriplig. Det är lite fin-lir detta, att behålla viss trygghet för att våga bryta mönster, och samtidigt släppa taget om "säkerhetsåtgärderna".
Hon hade fått benzo utskrivet som hon tog när hon kände något symptom som kunde starta en panikattack. Det säger sig själv att detta bara vidmakthöll hennes rädsla eftersom hon aldrig fick chansen att upptäcka att symptomen klingade av av sig själva.
Så jag uppmanade henne att sluta ta tabletterna ett tag - som ett experiment - vilket hon gjorde, förutom att hon bar med sig en i sin väska hela tiden.
Och, utan att gå in på detaljer, blev hon efter en tids behandling fri från panikångesten. Hon tog inte längre någon ångestdämpande medicin.
Ett halvår senare hade hon fortfarande samma tablett i väskan. Tanken på att hon kunde ta den - i värsta fall - gjorde att hon inte behövde den alls.
Nu är det ju inte alls lika farligt med en benzo i väskan som en flaska sprit i samma hus som en periodare med ADHD, det är som att jämföra att ha dynamit i vedlådan och popcorn (eller nåt) - inte samma risk för katastrof om man slänger dem i brasan...
Men lite så är det ändå jag tänker, tror jag. Den ligger där som en snuttefilt att ta till om-utifall-att och just nu fungerar den som "tabletten i väskan". Jag har inte ändrat mig i frågan om att alkohol är livsfarligt för mig och livslång helnykterhet är min enda chans till ett bra liv. En helg utanför spåret är inte bara ett litet snedsteg. Det tar ett tag innan man är helt och hållet tillbaka i samma mindset som tidigare.
Men jag är fortsatt nykter och just nu är det viktigast. Under tiden jobbar jag mentalt på att hitta tillbaka till beslutsamheten. Kanske fel sällskap att lägga ut en förfrågan om någon vill köpa den ;-)

lizzbet

...Bolaget brukar vara tillmötesgående med returer, har funkat för mig även utan kvitto... ;)

Bedrövadsambo

Att lämna tillbaka flaskan till bolaget hade ju verkligen varit ett riktigt bra statement! Kanske till och med bättre än att behålla "tryggheten i handväskan".

.... är mitt lite småsjuka förslag... ;-). Även om jag inte tror på dödsstraff. Kanske en ritual att ha med sig på näthinnan. Tända en brasa ute i skogen och hälla på elden... Basebollträ... Hammare...
Eller varför inte vattna en blomma med giftet och se hur den reagerar. Hur den återhämtar sig..., stackars blomma.

Eller så bara lämna igen den :-)!
MEN inte ha den hemma för guds skull, flaskan ja, innehållet NEJ!

AlkoDHyperD

Angående skylten där det står två veckors öppet köp....
Typ, öppna, smaka, nä, äckligt, lämna den öppna påbörjade flaskan och få en ny..har tyckt det varit en lite konstig vara att ha öppet köp på. Men, ja, det skulle vara precis min stil faktiskt. Skitbra förslag!
Jag kan gå dit och lämna flaskan och säga "Nä, jag kom på att jag köpte fel, Vodka är ju inte så bra för mig, pengarna tillbaka, tack!"

AlkoDHyperD

Kom just på en händelse, inte så roligt kanske, men under min tunga missbruksperiod på 90-talet fick jag faktiskt en ny flaska. Fattar inte hur de kunde gå med på det. Jag var full. Tappade en vinflaska som förstås gick sönder - vet inte om det var inne på bolaget eller utanför - och bad att få en ny. Jodå, det gick bra....hmmmm

Sinnituss

Tänkte mig att du kanske kunde ljuta in flaskan så att öppningen hamnar i betong. Då finns den ju som absolut nödfall... måste krossa glaset för att nås.

AlkoDHyperD

Kanske inte skulle gå så långt som stt rekommendera hjärtskada och långvarig sjukdom. Men det behövs ett gästspel i andfåddheten och tröttheten för stt till fullo uppskatta det som innan var en självklarhet.

Ligger i soffan och njuter av värsta träningströttheten i ryggen på länge. Ser fram emot dito träningsvärk imorgon.
Ja, njuter.
När jag den senaste tiden fått frågan om hur jag mår har jag känt efter lite och konstaterat att, jo det verkar bra. Fysiskt alltså. (fram till lördagen svarade jag så, därefter skippade jag tillägget). Men jag vet inte säkert förrän jag fått svar på magnetröntgen och gjort arbets-EKG.
Idag fick jag svar.

Jag är frisk. MR visade att hjärtat har läkt och arbets-EKG idag gick bra. Jag får träna så hårt jag vill och orkar. Och oj vad jag upplevde att jag orkade när jag sedan åkte och simmade.
Eftersom jag nu inte behöver hålla pulsen nere tyckte läkaren att jag kunde halvera dosen med betablockerare. Halv broms alltså. Kändes som noll broms och turbo!
Sedan fick jag för mig att stycka upp björken som jag mödosamt högg ner i helgen. Med yxa. Har ingen motorsåg som orkar såga genom björkstammar. Efter en timme såg skogsgläntan ut att ha bebotts av ett gäng bävrar på uppåttjack.
Kanske bra att ha kvar den där halva bromsen ett litet tag...