Senaste kommentarerna i forumet

Det svaret skall jag skriva ner! Det gick rakt in i mig! Tack!

Om du är på gränsen att ta återfall? Kan man säga eller göra något?
Fick frågan av en fantastisk socialsekreterare i tisdags. Jag vet faktiskt inte, svarade jag. Ibland säger eller gör någon något som sår ett frö och poletten trillar ner. Men jag kan inte riktigt säga vad som hjälper.
Sedan trillade poletten ner. Det brukar ta några löprundor eller timmar med egentid för tankar. För jag tror hon gjorde just det. Knuffade mig en liten bit, tillsammans med andra som också sått frön - forumvänner och vänner irl - och spåret är inom räckhåll igen. Vad kunde jag svarat henne när hon frågade?
"Visa mig både i ord och handling att du ser mig, ser min kamp, inte dömer mig, inte uppmanar mig att rycka upp mig eller att jag får skylla mig själv. Förminska inte mina svårigheter genom att misstro mig för att överdriva eller försöka manipulera. Se inte bara mina tillkortakommanden utan även mina styrkor, vad jag faktiskt gör, mina intentioner. Förstå att jag vunnit många kamper, men fortfarande jagas av demoner. Jag är stark och sårbar."

Ångesten kan ju bero på mycket, men om får spekulera är den nog mångbottnad. Skam är nog en stor del. Du har ju blottat dig. Självklart kommer tankarna då. Vad tänker de egentligen? Kommer jag att kunna se dem i ögonen? Vem är jag nu för dem? Kommer jag att bli misstrodd?
En del av ångesten kanske är att du stängt en dörr. Det kanske blir svårare nu, att smyga med drickandet, om du skulle falla dit igen. Rädsla för att misslyckas, eller att andra ska se det som ett misslyckande.
Men jag tror inte ångesten blir mindre av att du undviker att konfronteras med dina katastroftankar. Ofta tror man det ska bli värre än det sedan visar sig li.
Finns det någon på din arbetsplats du har förtroende för? Kanske du kan prata med hen isåfall. Få en "allierad", en du vet kommer se dig med vänliga ögon. Bara en sån sak kan underlätta.
Att våga visa dig direkt efter ett (för egen del) skamfullt avslöjande höjer respekten för dig själv både din egen och andras. Gå dit rakryggad. Döm inte dig själv. Du har en sjukdom. Hur du fick den är oväsentligt. Många sjukdomar kan anses självförvållade, men ingen väljer dem. Kanske möts du av medkänsla och vänlighet?

Hej
Jag känner igen mig i vad du skriver. Ångesten är jag verkligen bekant med och i olika former. Det jag känner är att du är på väg att bearbeta ångesten. Går det inte att få en läkartid fortare än den 29:e? Om jag vore som du skulle jag söka akut psykiatrisk hjälp och kunna påbörja en medicinering. Många gånger tror vi som har alkoholproblem att allt blir bra bara vi inte dricker. Så är det oftast inte men det blir bättre när man inte dricker. Men om det finns en bakomliggande ångest måste den behandlas.
Du har all rätt att försöka hitta dig själv och bearbeta din ångest men se till att du inte isolerar dig, Det har jag själv gjort alltför ofta och då har jag blivit sämre. För tillfället kämpar jag med min återkommande "höstsvacka". Klarar det dock utan alkohol och fram i november blir det nog bättre.
Med sympati
IKaros

är en fras man hör då och då, med andemeningen att en berusad person visar sitt rätta jag. Jag har alltid varit tveksam till den tolkningen och nu verkar det som om jag får stöd från ny forskning. Jag hörde det som ett kort inslag i ett program på radion som stod på i bakgrunden på jobbet, så jag har inga detaljer och har heller inte hunnit studera rapporten närmare. Jag tror ändå att, som så ofta händer, forskningen nu har kommit fram till vad en del av oss med lång erfarenhet av drickande alltid har trott oss veta. Jag har många gånger sagt, och gjort, saker på fyllan och villan som inte är ens i närheten av min personlighet.

Etik och civiliserat beteende är inlärda egenskaper; när alkoholen tar över kopplas de bort och man blir ett offer för reptilhjärnans grundläggande instinkter. Moderation och omdöme försvinner med vinden och man förlorar sin sociala förmåga. På sätt och vis kan man kanske säga att det här är ens sanna person men jag måste invända att en livstid av att finslipa sina värderingar och sitt sätt att interagera med andra människor väger tyngre än gener, även om de daterar sig tusentals år tillbaka. Vi kanske i grund och botten fortfarande är primitiva varelser, men århundraden av att leva tätt ihop med andra människor har vaskat fram de egenskaper som är nödvändiga för en smärtfri kontakt med vår omgivning. Så jag tror forskarna har rätt; frasen "när spriten går in går vettet ut" ligger betydligt närmare sanningen än den fras jag har valt som rubrik.

Kanske en tröst för alla de chefer som har fått höra en och annan "sanning" om sig själv på firmafester.

Ha en fin dag alla!

Tack för länken,Ska kolla in.

Jag har bara gett henne ord.
Jag ska försöka ge henne mer kramar?

Det gör jag varje dag nästan.
Och det funkar bra.
Ibland är hon glad och pratsam och ibland ganska mulen.
Jag ger henne de ord idag som hon skulle behövt då.

Att hon kommer till mig är nytt.
Och hon kommer i den formen att jag känner hela mitt jag,hela mitt väsen fullt ut.
Inte inlidad invirad av trams utan ren.
En härlig känsla.

Kan du gå till henne istället?
Blunda och föreställ dig att du kommer till henne, i en stund när hon är ensam och ledsen - om du kan minnas, försök se henne framför dig - och låt ditt vuxna jag krama henne. Trösta henne.
Kram

Tack snälla miss lyckad och bedrövadsambo ❤❤❤

Jag märker att jag är ganska dålig på att läsa och skriva i forumet. Hinner inte engagera mig i så många trådar men läser ibland. Nu när barnen somnat kan jag läsa lite men jag är så trött själv att det inte blir så mycket.

Jag ligger i sängen men måste kliva upp och hänga en maskin tvätt strax. Jag gjorde ett misstag och lyssnade på en läskig poddcast idag medan jag städade undan efter middagen ? nu törs jag knappt gå till tvättstugan. Men jag måste.

Ikväll efter jag hade duschat och tvättat håret såg jag mig i spegeln och insåg att min hy verkligen (!!) är fräschare nu än förr. Porerna syns inte som förr. Kan det ha med alkoholen att göra? Får man sämre hy med tydligare porer av att dricka? I alla fall så ser jag stor skillnad på min hy och det enda jag ändrat på är ju att jag inte dricker mer.

Fördelarna kommer dag efter dag efter dag när man slutar dricka. Tack och lov att jag slutade på riktigt denna gång för annars hade jag missat alla upptäckter.

Jag slutade ju dricka i februari. Nu är snart vintern för dörren och jag mår ganska dåligt av det och drabbas då och då av en panikkänsla när jag tänker på det. Jag upplever nästan en form av klaustrofobi när jag tänker på mörkret man lever i under vintern. Men i februari när vintern snart är slut, då har jag varit nykter i ett helt år. Och det är inte ens hela fem månader dit. Och den tiden går snabbt så jag ska överleva ytterligare en vinter. Men sikte på ett år som nykter.

Jag är i alla fall otroligt lättad över att jag slutade dricka när det var så långt till nästa vinter. För nu kommer jag inte återfalla pga mörkret och kylan, jag har varit nykter så pass länge. Hade jag slutat nyss kanske vintern hade fått mig att dricka igen. För vintern är som ett deprimerande ont väsen för mig... Och förr dämpade jag känslorna av det med alkohol (och det blev förstås tusen ggr värre). Kanske denna vinter blir en av de bästa nu när jag inte underhåller en vinterdepression med hjälp av alkohol?! Så kan det ju vara faktiskt!

Nu ska jag finna lite mod och gå till tvättstugan... tur den är i mitt hus i alla fall och inte ute! Då hade jag inte vågat.

Godnattkramar till alla därute ❤

Läser du mina tankar?
Jag har aldrig älskat någon och blivit älskad tillbaka. Och innan jag hade ett språk tvingades längtan och behov av ovillkorlig kärlek tystas för de skulle bara väcka smärtan av att åter bli övergiven.
Det finns en i framtiden...kanske...om jag inte sabbar genom min rädsla. Och jag har inte tålamod, tyvärr.
Men jag tror som du, det skulle hela och förändra väldigt mycket.
Något som ändå finns redan är kärlek från vänner och oväntat mycket omsorg och förståelse från olika håll. Lite tar jag till mig, en hel del straffar jag ut mig från av ohejdad vana.
På något sätt känns det som varma händer varsamt guidar mig i en riktning bort från självdestruktiviteten.

Som små strömmar under Titanic som plötsligt uppstår precis innan krocken med isberget. Varma vattenströmmar som ändrar kursen och smälter isen under havsytan. På film är det ovisst ända tills kraschen tycks oundviklig. I allra sista sekunden ändras riktningen en aning - för lite, räcker inte...- puh, isberget under ytan hann krympa den där avgörande millimetern. Alla andas ut.
På film alltså.
Det kan ju hända i verkligheten också

Jag påmindes om den här boken, har hört författaren berätta hur hon berättade för sin terapeut att hon får 'besök' av en liten flicka.... och terapeuten sa: så bra, hälsa henne välkommen! Kram ? / mt
Och så var det länken också http://litteratur.sets.fi/bok/flickan-i-flaskan/

Släpper jag ut min lilla flicka.
Hon kan kika fram i vardagssituationer och bara vara med mig en stund.
Jag trodde hon var begravd i min barndom sen länge.

Men ibland står hon där som sagt.
Liten oskyddad och nyfiken.
Jag försöker välkomna henne men det är skört.
Det behövs så lite för att hon ska gå och gömma sig igen.
Men kanske jag kan få henne att vara med mig ibland.
Få henne att känna sig trygg i att inget ont ska hända henne.

på dig ibland. Vad kan hjälpa den trasiga själen? Vad kan lindra den ständiga smärtan?
Jag kommer nog inte på så många bra svar. Det logiska, det kognitiva verkar inte riktigt hjälpa.
Egentligen bara ett alternativ kommer jag på.
Kärlek. Att hitta en man som du blir fascinerat av, som kommer att acceptera dig som du är, ge dig kärlek, utmaningar, fysisk närhet, sex, kickar. Och när du lyssnar på det när han andas, börjar du andas i samma rytm som han och reglerar dina känslor av honom.
Ok, jag vet, det är inte så lätt att hitta.
Men livet kan överraska ibland.

Tack för dom orden. Behövde dom <3

Fint svar att vända på det. Så känner jag oxå inför mitt beslut om förändrad livstil! ??

Jag har funderat mycket kring det som jag läser att du nu funderar kring.

Jag har kommit fram till att i början när jag ändrade mitt liv och slutade dricka, kändes det som att jag är en dålig människa med problem med alkohol.

Nu några år senare ser och känner jag att jag tänkte fel då.

Att erkänna för sig själv och kanske andra är INTE att erkänna att man är "en dålig usel" person med problem med alkohol, det är faktiskt att visa sig själv och andra att man tar ansvar.
Att man ser ett bekymmer och gör något åt det.

Det är bara klokt, smart, modigt och helt rätt.
Förstår du hur jag tänker?

Att be om hjälp betyder inte att man är sämre eller dålig.
Det betyder att man är klok och ansvarsfull.

Så känner jag idag och så ser jag på det idag.
Men det var inte lätt för mig då för tre år sedan.
Hmmm.
Vet inte om mina ord blir till någon hjälp för dig men jag hoppas att du inte tvivlar på dig själv utan klarar att gå med huvudet högt och känna att du försöker ordna ett fint liv till dig, där du får må bra och känner att du är värdefull.

Stor kram!

Jag vill verkligen slutat. Jag hatar att dricka. Jag hatar att bli nån som jag inte är. Kanske jag formulera mig lite knasigt,men det jag menar är att,tänk den dagen då jag verkligen blir sjuk (förkylning,magsjuk osv) kommer mitt jobb att tro på mig? eller troro dom jag är hemma o dricker.'Varje gång jag är lite trött, måste jag förklara mig då?
Fördtår du hur jag menar?
Jag vill inte att mitt jobb ska ha tappat förtroende för mig....

Du är välkommen och du kommer att finna fina människor där som inte dömer dig.
Det är stort och jag önskar dig ett fint möte.

Vist är det med bävan vi berättar första gången det är nog helt naturligt. Nu har du stängt en dörr bakom dig och du kan gå vidare. Jag tror att det bara kan komma gott ur det.
Att man har ett tvivel kan bero på att man egentligen inte vet om man vill sluta med alkohol och vill inte bli kontrollerad.
Var stolt över dig det är nu ett tillfrisknande kan börja.
Kram

Så starkt av dig att sluta och kunna fortsätta låta bli drickat trots det sammanhang du lever i.
Inte konstigt att du blir vilsen utan alkohol när det är en så stor del sv både ditt sociala liv och ditt arbete. På din beskrivning verkar det vara ont om sammanhang där detinte förväntas finnas. Du är jui princip omgiven sv det båepå jobbet och fritiden...inte heller konstigt om du skulle kännasorg eller saknad - trots att du for illa av detliv du levde. Blir ju ett tomrum att ta bort utan att lägga till.
Jobbet kanske är svårt stt förändra, men har du andra intressen, eller vänner som inte dricker? Eller är det möjligt att få med dignågra av dna vänner på et nyktraspåret? Hitta på något tillsammans som är helt oförenligt med alkohol? Kanske föreslå det som ett "projekt"? Det skulle nog vara lättare för dig att hitta glädje nykter om du inte var ensam i det.

Funderar starkt på att gå nu på fredag. AA har ett av alla möten då. Tror det måste bli så ?

Tror någon där uppe är med dig :-)
Hoppas nu att du får din lediga dag, så att du kan uträtta det som inte hinns med riktigt.
Sen att få hjälp för både dottern och dig, bara så bra.
Ja öppenhet öppnar dörrar och stänger dem vi inte vill ha öppna.
Stor kram

?❤️

Besök från soc som jag själv bett om. Har en fantastisk kontakt där för min dotters skull, men nu gällde det hela familjens situation efter skilsmässan och min sjukdomstid.
Hon ska jobba för att jag får ersättning en dag i veckan för att vara hemma, gå på skolmöten och samtal hos familjebehandlare. Där kan jag även få stöd för egen del.
Så underbart att kunna vara helt öppen med allt utan att bli dömd eller missförstådd!