Senaste kommentarerna i forumet

är ett värdeladdat ord, ofta på minussidan av skalan. Ändå ser jag det ofta användas här inne, med all rätt. När man försöker komma till rätta med sitt missbruk har man inte mycket val; man måste vara egoistisk. Det tar ofta lång tid att dricka sig fram till ett beroende; det tar nästan lika lång tid att få det under kontroll. För mig tog det en avsevärd tid att inse att jag måste hålla mig nykter för min egen skull, och med den insikten kom också den något skrämmande tanken att jag måste göra det själv. Visst, jag tog hjälp av behandlingshem, terapeuter och ibland mediciner, men den där varaktiga, trygga nykterheten som jag så intensivt önskar uppnå; den kan bara jag själv åstadkomma. Häri ligger det en slags egoism, men en positiv sådan; uppnår jag en stabil nykterhet så mår jag bra och då mår ju också mina närmaste bra, även om det innebär att jag blir världsfrånvänd och svåråtkomlig under en tid.

Som med så mycket annat i livet finns det också en annan sida av myntet. I mina tidigaste försök att bli nykter insåg jag inte att det finns en annan sorts egoism också, en som inte hjälper vare sig mig själv eller min omgivning. Den där sorten som gör att jag väntar mig att alla omkring mig ska förstå min situation, släppa allt dom har för händer och komma till min undsättning. Den där sorten som placerar mig i universums centrum, där bara jag och mina behov existerar, där alla andra blir en grå massa av statister som jag förväntar mig kunna plocka fram när jag behöver dom. Jag är inte stolt över det, men sådan har jag varit.

Skiljelinjen mellan konstruktiv egoism och destruktiv egoism är hårfin och kan vara svår att urskilja när man mår som allra sämst. Jag har många gånger förväntat mig förståelse, eller åtminstone ett intresse när jag har berättat om mina problem, men det är inte alltid jag har fått det. En del människor ser min sjukdom som en karaktärsbrist, andra reagerar med förakt, åter andra blir moderliga och förmanar mig som vore jag en treåring. Jag har sent omsider lärt mig att folk är som dom är; lika lite som dom kan hindra mig från att dricka om jag har skygglapparna på, lika lite kan jag ändra på deras sätt att se på den här sjukdomen, om dom inte själva vill. Så jag plockar fram egoisten i mig, fokuserar på mig själv och låter folk vara som dom är.

Jag önskar bara att det fanns ett annat uttryck i stället för egoistisk, ett mer positivt sådant, men alla jag hittar i min bok med synonymer är precis lika negativt laddade.

Ha en bra dag alla!

Är en konst, och jag kan tala om för dig att det inte ingår en droppe A i det. Alla dagar med A försvinner bara i en grå gröt. Nä, livets gåta är (enl. mig) att hitta det jag innerst inne drömmer om att göra och verkligen göra/leva det. Och det kan vara många olika saker och önskningarna kan ändras efterhand också. Många drömmar är så inkapslade att de är svåra att få fram. Ett enkelt sätt är att fundera på vad man ville göra/uppleva som barn. Många gånger har man de drömmarna kvar i någon form. (T ex Djungelboken fick mig till Indien). Andra sätt kan vara brainstorming eller associationslekar. Sen är det bara att sätta upp mål, ev spara och genomföra det. Gör det du längtar efter nu och skit i att bli smal/få nytt jobb osv först. Det är bara ursäkter. Det finns massa runda människor med tråkiga jobb som lever sina liv fullt ut.

Ps! Det här är inget svar på ditt inlägg men det är en personlig association till frågan hur du vill njuta av ditt liv? Jag är övertygad om att njutning är något lustfyllt som man kan göra oavsett vikt/jobb men att om man tillåter sig att göra det så kan det förändra både vikt/jobbsituation till det bättre utan att man behöver anstränga sig. (Tristess, krav mm dödar lusten och kreativiteten och gör livet tråkigt, och då lockar A som tröst/bedövning).

Lycka till med nykterheten och fortsätt skriv här :)

Fantastiskt bra jobbat!! Jag tänkte på det där med rastlösheten, den är nog till för att man ska röra på sig men är lätt att missta för något annat, typ att man behöver "lugna sig". Men det bästa lugnande medicinen är faktiskt motion. Så viktigt anses det numera att det skrivs ut på recept. Så bra att du håller igång, fortsätt med det och fortsätt vara en inspiration :).

Det var trevligt. Jag drack vatten. De andra tre drack 2-3 öl, sammanlagt! Typ de delade på ett par mellan/starköl. Ja där ser man vad lite folk dricker även en grillkväll. Jag kände öldoften men blev inte direkt sugen. Hade det varit vin kanske det varit svårare men jag hade ju redan bestämt att köra så jag tyckte det kändes helt ok. (Sen får jag ju påminna mig om hur jag mår av vin också... bläää). På det hela taget är jag nöjd med kvällen. :)

Ha det så fint alla!

Oj den där pussande emojin skulle inte vara där. Lite malplacerad....

Såg en bild. En målad/tecknad bild. Ni kanske också har sett den.

Den föreställer en person som dricker ur en flaska. I flaskan ligger ett flöte med en fiskekrok i. Kroken är på väg mot personens mun. Ja vi kan ju alla gissa vad flaskan innehåller. Ruskigt värre.

Ett tag tyckte jag att jag såg alkoholromantiken överallt men det har plötsligt ändrats. Jag tycker jag ser motsatsen hela tiden. Men det handlar väl om fokus. Nu tycker jag visserligen att ett foto på ett vinglas är läskigt nog ? Allt fungerar avskräckande på mig ?

Godnatt! ?

Haha, mitt semester-jag hade glömt att jag hade skrivit att jag ville gå i terapi. Men det är ju en himla bra idé. Korrtid tror jag, med någon man har en bra personkemi med.

Jag är just nu i ett varmt land och har inte druckit alls. Som det ska vara. De runt omkring stöttar till 100, känns så skönt! Du verkar också superstark, kämpa på där ute!
Kram

Tack Sannah, vad snällt av dig!!

Detta blir inlägg 173 i min tråd. Passande nog är detta också dag 173 utan A!! Det måste väl vara ett gott tecken ?

Nu är det mörkt ute. Jag är sugen på en promenad men får ta det imorgon istället. Jag är lite rastlös. Tror det är dags för mig att ta tag i lite träning nu efter en skön och lat sommar. Känner att kroppen behöver det nu. Behöver ta ut mig lite fysiskt.

Ha en god natt alla! ❤

Mina hunduppfostrargener skriker på att ge dig lite tips..

Att du går bakom din hund ger honom stor pondus och rätten att styra upp var ni ska gå.

Här har du enkla övningar du kan testa om du vill.
Ta en stol.
Koppla din hund.
Sätt er i skuggan och ha med dig en bok eller nått.
Hunden lär ju rätt snabbt bli uttråkad.
Låt han bli det och när han helt och fullt accepterat tråkighet och slappnar av så avbryter du övningen.

Inget beröm,det ska vara självklart att du bestämmer när stunden är klar.

En annan är att du går promenad,med koppel i din egen trädgård.
Hunden ska gå bakom dig hela tiden.
Han kommer att på olika sätt smita förbi dig eftersom han kanske uttnämnt sig själv till ledare?

Använd en yvig kvist som inte skadar för att mota honom tillbaka till bakom dig

Den lilla promenaden behöver inte alls gå fort.
Det viktiga är att han erkänner dig rätten till var du/ni sätter nästa steg.
Samma där,använd inte rösten för att banna eller berömma.
Var alldeles tyst i hela övningen.

Sen väntar jag med spänning att du återkommer hit med ett:
Heureka ullabulla,det funkade!

.... sägs behövas för att pränta in en ny vana/beteende. Du har gett dig själv en bra start i din resa på väg mot något nytt, fritt och utvecklande. Enjoy the joyride:-)!

.... är ingen bra idé. När jag nu summerar semestern och mitt försök att provdricka så kommer jag helt klart fram till att det inte var värt det. Fick allt det där jag drömde och längtade till och vad gav det mig? Egentligen ingenting. Man kan ju tro att de bästa stunderna jag minns skulle va dom med A, men det är det inte och sanning och säga så försvinner liksom det vanliga normala i vinracet. Det blir sådan fokusering på när, hur och var jag ska dricka att allt annat emellan försvinner. Märker att mina två tonårskillar inte känner igen sin mamma i detta. Så tillbaks på den väg jag försökt vandra de senaste åren, förhoppningsvis lite klokare och många erfarenheter rikare. Jobbet jag sökte gick till en annan så det är tillbaks till samma jobb om två veckor. Hmm, när jag funderar på vad jag egentligen behöver så är det att någon gång bara kunna vara i det livet jag har och inte alltid vara på väg någonstans. Typ, om jag bara gick ner i vikt, om jag bara fick ett nytt jobb, om jag bara kunde dricka igen.....

för många äldre att vi dricker mer än förut.
Jag blev pensionär förra året och mitt drickande har eskalerat.
Jag skyller inte allt på pensionen, men på min magsäcksoperation det mesta i alla fall.
Jag har nyttjat alkohol i hela mitt vuxna liv, men jag har kunnat behärska det och druckt
med måtta.
Men för 3 år sedan eskalerade det kraftigt, det var efter gbp.
Nu är jag här och kämpar för att bli a-fri.
Vi kämpar tillsammans, det känns skönt.
Nu nykter i 5 veckor förutom en dag, du är också lika långt som jag.
Kram på dig!

med fullständigt ! Vi blir kvar, mentalt, i tiden före missbruket och det på gott och ont. Mest märks det på drogfria narkomaner, de är stillastående i tonåren :-) Jag kan tycka att det finns vissa fördelar med "barnasinnet" då vi fortfarande var nyfikna och tyckte livet var spännande att upptäcka och för egen del så har jag nog utnyttjat det för att göra ovuxna grejer på gamla dar :-))

Jag föredrar att umgås med yngre då jag har svårt för det snack som blir hos äldre där sjukdomar och defekter ska diskuteras och där ett nytt, fräscht, synsätt med nya ide'er lyser med sin frånvaro. Tids nog blir väl även jag sittandes i en stol medan dödsklockan tickar men till dess så gör jag vad jag kan för att ha roligt för min alldeles egna skull !

? / mt

Javisst kan vi göra skillnad. Att vara ett exempel på att det går att bli nykter och att det finns en underbar frihet bortom missbruket kan vara viktigt. Att visa att det går att leva alldeles utmärkt utan alkohol.
Sinnesro är ett väldigt bra ord som jag inte tänkt på men så är det. Långa perioder är jag inte alls in på forum, sen får jag lust att titta in igen. Forum hjälpte mej väldig mycket då jag slutade dricka. Det viktigaste var att upptäcka att vi är många som kämpar. Jag är inte så udda som jag trodde. Det andra viktiga var att öppet och ärligt för första gången erkänna och berätta hur illa det verkligen var. Det har jag inte gjort i mitt "vanliga" liv och det tänker jag inte göra heller. Men det var viktigt att verkligen berätta. Erkänna och se sanningen.
Vi ses nog i vimlet igen nån gång, ta väl hand om dej!

Jag håller så fullständigt med dig! Frustration är en välbekant känsla också för mig. Jag skrev inget denna gång om barnens situation i familjer med missbruk men det upprör mig alltid.
Jag väljer att tro att vi långvariga har något att tillföra och bidra med trots att det blir "fel" ibland. Hoppas att du stannar kvar, både du och jag vet att dina inlägg har varit till hjälp och nytta många gånger. Ibland förr och ibland senare. Men, jag noterar att du skriver "för din egen skull" och ditt välbefinnande - eller sinnesro om jag tar mig friheten att använda det ordet - är givetvis det viktigaste.
Allt gott också till dig santorini!

Och inspirerande! Tack för det!
Ja, guldkant vill vi ha!! Skönt att tänka aldrig bakfull mer också!! Samt 10 år som nyktra! Häftigt!
Kram till dig Lim?

Uppgiven är det ord som kommer för mej. Maktlös, för all del. För man kan inte hjälpa nån som inte själv bestämt sej för att sluta dricka. Man kan heller inte förhindra återfall hos den som, kanske ännu omedvetet, bestämt sej för att börja dricka igen. Uppgiven blir man därför att man vet att det inte kommer att fungera. Har man druckit sej till ett beroende så kan man inte ändra det längre.
Vi som har lång erfarenhet, både personlig och från detta forum, vet också att så länge man skyller på yttre omständigheter, på andra eller tycker synd om sej själv så funkar det inte. Man kan inte heller sluta missbruka för andras skull. Det måste vara ens eget beslut, för ens egen skull. Det hjälper inte vad andra säger om man själv inte är redo.
Frustrerad är ett annat ord för vad jag känner. Så för min egen skull så är det bäst att jag inte medverkar här. Jag behöver det inte för min egen nykterhet och att kunna hjälpa nån annan, tja, det är diskutabelt. Jag har så svårt att se det uppenbara utan att reagera. Plus att det är tråkigt att se hur stark missbrukets makt är över förnuftet.
Allt gott till dej mulletant!

Mitt nyktra liv är skönt. Är ensam hemma för tillfället. Vill inte följa med min man på resa. Han dricker öl varje kväll. Tråkigt. Så jag går på AA-möte nästan varje dag under några veckor, medan min man är bortrest. Lever livet lugnt. Men saknad av kon, när båset är tomt gäller, trots allt. Jag gör mina val. Och så ser mitt liv ut.

Att inse sin maktlöshet är det första av de tolv stegen. Jag har försökt förstå missbrukets makt över förnuftet genom att iaktta mig själv, när jag väljer att handla emot det jag vet är det bästa för mig. På samma sätt har jag försökt förstå något om sorgen i att lämna bort något som ger tillfällig glädje/avkoppling/flykt från verkligheten. Så mycket, det mesta, har jag lärt mig genom att läsa här och verkligen försöka inse och förstå. Lärt på djupet genom ärliga inlägg.

Efter de senaste veckornas och dygnens inlägg har jag sökt ett ord som klargör för mig själv vad som väcks i mig när jag läser om längtan och frestelser som lockar till återfall. Eller när jag konstaterar att någon oväntat blir borta... förr eller senare kommer tillbaka med berättelsen om återfallet. Ordet vettskrämd ligger nära tillhands men det blir jag inte. Inte nu längre. Uppgiven? Tvehågsen? Beslutsam?

Mammy Blue beskriver hur hon såg den röda tråden genom att läsa här: "De flesta som drack kände sej nästan "fjärr-styrda" när de tog sej till bolaget eller krogen, de ville egentligen inte, men hamnade där ändå." Och den lömska lockelsen "det var den gamla hjärnan som tagit över drickandet, gjort det till auto-pilotstyrt. ... Det nästan ohörbara viskandet ..." Det är skrämmande att läsa och gång på gång bekräftas i insikten att alkoholen/drogen är "listig, falsk och stark". Det är också utmanande att inse kraften i alla känslor av skuld och skam som kommer emellan människor där alla inblandade är berörda och sargade djupt in i själ och kropp. Mer eller mindre, men dock. Hur känsligt det kan vara att skriva här i försöken att ge uppriktigt stöd. Att hitta (den nödvändiga?) balansen mellan naken ärlighet och omsorg och tröst.

Skrämmande att inse att lockelser och viskningar kan röra sig djupt inne i hjärnan hos den jag älskar utan att jag ser, förstår.... och att jag är vanmäktig.

För att bevara mig medveten, förnuftig och klok på djupet behöver jag detta forum. Här påminns jag om att de finaste kämpar. Att de finaste kan falla. Och att det är möjligt att resa sig igen.

Jag funderar över min maktlöshet. Jag kan acceptera att jag är maktlös inför drogen. Men jag är ändå inte utan redskap. Jag kan välja att göra det som är gott för mig och jag kan välja att göra det jag vet eller tror är gott för den andre.I berättelsen om den gamle indianen som talar om konflikten i sitt inre med sitt barnbarn och beskriver den som en kamp mellan två vargar frågar barnbarnet vilken varg som vinner? Den vise gamle svarar: Den som du matar.

Idag ska jag göra det som är gott för mig och det som är gott för oss båda. Det är möjligt att ta makten i sitt liv. Och att använda den makten till det jag tror är det bästa. Det finns möjligheter. Och det finns hopp. Alltid. / mt

min hund en övervakad permission igår. Ända sedan han smet har han haft husarrest, han har inte fått komma ut utan att ha koppel på sig. Jag väntar fortfarande på material till ombyggnaden av staketet, så jag har helt enkelt inte tordats släppa honom lös. Tyvärr har ju det här inneburit att även jag har haft utegångsförbud, jag har inte kunnat förmå mig att själv gå ut i trädgården och lämna hunden att försmäkta i husets hemska innanmäte. Det låter i alla fall så på honom när jag går ut. Men nu har jag gått hela varvet runt med röjsågen och gjort en stig längs med staketet så att jag kan se vad han har för sig. Jag har också förgäves letat efter det ställe där han tog sig ut.

Så jag släppte ut honom igår. Han fick ha selen på sig men slapp kopplet. I gengäld hängde jag efter honom som en släpkärra efter en åsna, jag ville se om han möjligen skulle röja sin hemlighet och på något vis indikera var han tog sig ut. Han tyckte det hela var lite underligt, jag brukar ju aldrig hänga efter honom; det brukar vara tvärtom. Han fattade dock snabbt galoppen och började testa mig; han gick igenom täta snår och buskar, sedan vände han sig om och tittade efter mig som om han tänkte "ta dig igenom det där om du kan, pucko". Det blev en, låt oss säga uppfriskande, galopp över delar av tomten som jag aldrig tidigare har satt min fot på. När vi sent omsider kom in igen var hunden hur glad som helst, själv var jag full med rivsår och myggbett och hade delar av grönskan innanför kläderna. Aldrig mer tänkte jag.

Men nu är det en ny dag, såren har börjat läka och myggbetten kliar inte längre, så jag tänker "så farligt var det väl inte, jag tror vi försöker igen".

Ha en härlig dag!

Jag är också ny här, har lite samma a-beteende som du hade och jag har också nyss slutat, den 22 juli. Känns bra! Tre veckor är superbra, jag är inne på min andra nu. Saknar a ibland men för det mesta är det faktiskt helt lugnt. Kanske för att jag bestämde mig "för resten av livet". Får hitta på annat som är kul istället och handen på hjärtat, det är inte så kul att vakna med ångest, ont i huvudet, torr i halsen och munsmak som om man svalt en levande skunk och hjärtklappning så man tror att man snart ska "klappa ihop" på riktigt. Och pengarna som tar slut innan nästa lön har kommit. Och den ständiga debatten: dricka-inte dricka, köpa-inte köpa osv. Smygandet, egoismen, den beroendeperson man håller på att utvecklas till osv. Usch!

Nä, no more a!

Lycka till! Jag kommer att följa dig :)

Tack bedrövadsambo ❤️

Jag tror att jag faktiskt märker en skillnad i ekonomin sedan jag slutade dricka. Jag kan inte påstå jag lade väldigt enorma summor på alkohol per månad men i alla fall kanske 400-500 när jag var en period. Fastän det inte är en enorm summa så märks det. Jag lägger de pengarna på barnen nu rakt av. Och eftersom det ger något roligt varje månad till dem så märks det så mycket skillnad. Nu beställde jag nytt spel och tillbehör till Playstation. Istället för att lägga de hundralapparna på öl. Och det ger ju så mkt mer glädje. Köper jag inte nåt till dem så kanske jag unnar mig en dyr hårolja eller smink etc. Och de här grejerna ger lite guldkant på tillvaron. Till skillnad från alkohol som gav en sorgkant.

Kram!

Jag är så glad för din skull ?