Senaste kommentarerna i forumet

Att allt gick att reparera såhär i efterhand.
Angående kastrering så har jag vid två tillfällen gjort det.
En pga lite vass hund o h den andra pga prostatabesvär.

Båda med jättelyckat resultat.
Något mjukare och fetare hund,Men förstås med samma grundpersonlighet kvar.

Cesar Milan hundguru i usa anser att alla hanhundar som inte är avelshundar borde kastreras.
Just för att de aldrig får utlopp för sin drift och att det kan bli mycket plågsamt för vissa individer.
Med bla aggressionsproblem som följd.

Sen finns det många ledarskapaövningar att jobba med så att din hund avsätter sig själv från tronen.
Det brukar vara en lättnad för dom.
Det är ofta en stress för dom att behöva vakta folk och fä.
I vilket fall,lycka till med rehabilitering av relationer och hund.

Även i detta nya steg att leva själv.
Det är omtumlande och nytt och ett råd är att ge dig själv denna tid som du lagt ner i i din relation. Tro mig, jag har separerat två gånger och önskat att jag inte flytt in i något nytt så fort! Nu är jag dock själv!
Alla nya förändringar tar ju tid :) men med tiden blir det en vana och principen en dag i taget hjälper på fler områden!
Kram! Och grattis till 1.8 år! Jag säger bara wow!!!?

av käftar, tassar och svansar. Så ser det ut när två hundar slåss. De är mycket snabbare än vi och har mycket snabbare reflexer, så en gyllene regel är att aldrig någonsin blanda sig i ett hundslagsmål.

Nu har jag rett ut vad som hände den där kvällen när min hund kom lös. Grannens tikar löper och då blir alla hanhundar i trakten rastlösa och aggressiva. Så också min, han har lyckats klättra över staketet, varit inne och letat efter tikarna och sedan stött på den här gossen som var ute och gick med sin hund. Hundarna har råkat i slagsmål och mannen gjorde misstaget att försöka skilja dem åt. I kaoset som följde blev han biten, det kunde lika gärna ha varit hans egen hund som bet honom, han vet inte säkert. I vilket fall som helst var det ju min hund som var lös och alltså den som initierade slagsmålet, så ansvaret ligger tveklöst på mig. Hans besök på akuten inskränkte sig till en stelkrampsspruta, rengöring av ett litet sår och ett plåster.

Strax efter slagsmålet har han tydligen varit över och träffat mig, full som en alika som jag var. Själv har jag inget minne av det, men han blev av naturliga skäl förbannad och bestämde sig för att skrämma upp mig lite. Pinsamt, självklart, men också en lättnad att veta att hunden inte specifikt har attackerat en människa. I vilket fall som helst kommer jag att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hunden inte ska kunna komma lös igen.

Det finns en bakgrundshistoria också: För några år sedan bodde här på trakten en narkoman som hade en stor schäfer som ofta kom lös och som inte var helt snäll. Den attackerade både människor och djur, bland annat så hade den vid ett tillfälle ätit upp en liten flickas kaniner. Man kan föreställa de känslor som rörs upp när det flyttar in en ny granne med en hund som kommer lös och börjar röja i området. Så nu har jag en hel del reparationsarbete framför mig, både i trädgården och vad gäller relationerna till mina grannar.

Ha en skön söndag alla!

Du är fortfarande en kanontjej som klarat av att bli nykter <3 Du är en fin och ansvarstagande mamma till era barn. Du är en nykter fru till en man som börjat dricka alkohol igen, trots att du/ni trodde något annat. Låt inte mannen dra ner dig..Ta det lugnt och och se till fördelarna med nykterheten. Jag är med i ditt lag. Jag och många på forumet. Mitt snart ex har som du vet haft betydligt långvarigare och större problem än mig. Men han fattar inte problematiken med beroendet. Det är därför han inte lyckas hålla nykterheten. Kan det vara så med din man också? Hursomhelst. Du är stark, du är bra, heja dig <3 Kram till finaste Lim <3

Jag ligger i sängen och läser sober quotes.... jag kände plötsligt att jag vill sätta upp en stor tavla hemma där alla kan se den, med nåt citat om nykterhet. Ett bra citat som kanske inte behöver skrika "nykter alkoholist" men som ändå får alla som inte dricker att förstå vad det betyder. Nåt som kan peppa mig och påminna mig om hur bra jag är. Och eftersom jag är besviken på min man så har jag lust att sätta upp femtio olika citat här och där hemma om hur skit det är med alkohol.

Jag läste bland annat något som liknade "Om jag slutar nu är jag snart tillbaka där jag startade och när jag startade önskade jag desperat att vara där jag är nu". Och så är det verkligen. Mitt jag för 5,5 månad sedan ville så gärna komma till en punkt då varje dag var alkoholfri. Eller mitt jag för kanske 7 månader sedan. För när jag väl bestämde mig så infann sig snabbt ett lugn. Just nu saknar jag att ha en nykter "partner in crime". Jag blev plötsligt den enda vuxna bland alla jag känner eller umgås med förutom en enda som inte dricker alls. Det är ju helt fruktansvärt egentligen. Även om de inte är storkonsumenter (kanske) så är de ju inte i mitt "lag". Jag kan inte prata nykterhetens positiva effekter eller prata om hur dåligt alkohol är med nån som inte har något emot alkohol. Fan vad tråkigt det känns. Jag vill ha nån i mitt lag ?

Grattis Miss lyckad!! 1.8 år! Så bra gjort!!

Känner mig avundsjuk på dig just nu som ska bli fri från en drickande partner ❤ en som solkar ner ens egna nykterhet.

Kram!

Vad sommaren är märklig i år.... det har varit sol idag men på eftermiddagen/kvällen började det regna och det har fortsatt så. Det känns så höstlikt. Det triggar ju ett vemod i mig som är sorgsamt.

Ikväll är min man ute och dricker. Han sa inget om det men när jag ringde honom vid 19 hörde jag att han pratade sådär lugnt som nån gör när den inte vill låta berusad. Jag var kort i telefonen och lade på. Efter en stund skickade han sms till mig och skrev att han inte vill göra mig obekväm. Får han sova hemma fast han druckit lite skrev han. Jag svarade att jag inte vet men inte vill se honom full. Ser jag honom full vet jag inte hur jag reagerar. Sist var för säkert 9 månader sedan eller mer och då hatade jag honom och hade skrivit på skilsmässopapper pga hans drickande.

Jag vet inte vad jag ska göra. Nu förstör han min lördag en hel del för trots att jag och barnen haft det bra idag med andra människor än min man så gnager det i bröstet. Detta blir tredje gången han dricker denna sommar. Hur länge dröjer det innan han överkonsumerar igen? Han hittar alltid ursäkter. Men ursäkter till att dricka har ju varje levande människa isåfall. Det är ju så alkoholdjävulen jobbar. Det skrev jag också till honom.

Jag vet att det krävs ett starkt beslut för att vara nykter. Menar inte att trampa någon på tårna... men som anhörig till någon som dricker för mkt så är det andra saker man reagerar på. Jag tycker till exempel att han är svag. Har dålig karaktär och låg moral. Men det är pga allt han gjort förut. Jag kan till exempel tyvärr skylla mitt eget missbruk ganska mkt på honom. Jag tar ansvar för det själv och jobbar varje dag med att ta mitt ansvar. Men att han så lätt struntar i vad jag känner och vad han lovat... det är låg moral i mina ögon. Han har en helt nykter fru men jag tror att han inte förstår att jag kämpat mot sug jag med. Han tror att det bara är han som "behöver en öl pga all stress". Så känner jag med ibland men jag tar ingen öl! Trots att jag aldrig nånsin betett mig som honom när jag druckit så ser jag det som min skyldighet att hålla mig undan alkohol eftersom jag ser vad den gör med oss människor.

Det känns så tråkigt allting. Min ledighet blir liksom fylld av alkoholens skit trots att jag inte dricker. Det gör mig så ledsen.

Jag ska kämpa vidare och imorgon när han är bakis ska jag visa noll empati. Jag tänker ta med mig barnen ut på nåt kul. Och han har därmed missat hela sin lediga helg med oss. Sedan jobbar han igen. Vilket pappaansvar va?

Jag kanske åker bort nästa vecka med barnen också. Även fast han inte dricker ofta (än) så påverkar det mig ständigt nu igen. Jag önskar mig så innerligt en nykter man och jag trodde att jag hade fått en. Men icke. Så ledsen nu ?

Jag har sagt till flera nära att det är så bra nu när han inte dricker. Och dricker han igen är det slut. Nu törs jag inte säga detta till någon.... skönt att öppna sig här. Men jag hatar att jag nu börjar mörka igen. Beter mig som den medberoende jag varit i många år.

Kram till er alla och hoppas ni har en bättre kväll.

Efter snart fem år nykter har jag i sommar börjat dricka igen. När jag tar första glaset är jag som förlorad, inget annat finna och inget annat betyder någonting. Vill tro att jag är som alla andra, men precis som för fem år sedan känner jag monstret i mig från första klunken. Sedan kampen, ska jag fortsätta, ska jag inte, vad finns hemma, vad kan jag ta som inte märks?? Förstår inte varför jag börjat igen men förstår att jag måste sätta stopp för detta innan det går åt h-vete igen.

är (h)underbart att ha! Hund(ra) gånger bättre än... – (h)undra... vad!?

Idag är min dag.. 1,8 år nykter..Det känns betydligt kortare tid nu, men har ju fått förklaringen av er på Forumet. Att exet dricker så det skvätter över och solkar ner min nykterhet. Jag trodde separationen skulle bli ganska lätt. Nu har jag förstått att det blir en kris och psykologisk process i alla fall. Jag ska läsa på mer om separationens olika faser och känslor. Det är ju lite som att något dör... Man kan ju inte rå för sina känslor. Men jag tänker alltid komma ihåg all skit exet orsakat ifall jag känner svartsjuka, ånger för separationen eller annat oönskat. Lite konstigt ändå att tänka på om han dejtar redan. Kollade faktiskt på en dejtingsida. Det lockar inte mig..Hellre då träffa liksinnade på kurser eller andra intressen jag har. Desvärre är det bara kvinnor på mina yoga och meditationskurser. Eller det kanske är tur det..Jag tror inte jag släpper in någon i först taget..

nattetid. Grannar finns inte direkt inpå. På mitt nya ställe är det likadant. Men måste bygga en inhägnad där också. Perfekt att du jobbar nära hemmet, så du kan ta promenader med hunden. Jag sökte länge efter hund, för att det ska bli rätt. Kommer ihåg att barnen började misströsta. Nu vid vår separation så blir hundarna ett sällskap om jag känner mig ensam..

Jag skriver från " andra sidan"!
Låter som om jag vore död?. Det är jag inte, däremot har jag problem med alkohol.
I mitt fall är det faktiskt jag som insett att jag och min man inte är bra för varandra. Han vägrar dock skilsmässa( vilket ord!, det är fn ingen mässa!) vilket gör att det tar lite längre tid.
Jag tror att när man fastnat i vissa roller och mönstret står på repeat då måste man bryta för att överleva ett tag till innan man dör.
Inte lätt efter nästan 40 år tillsammans.
Det svåraste i mitt fall är hur jag skall kunna lyckas med en sådan omställning nykter. Det är mitt problem.
Önskar dig lycka till

Vad mysigt det låter miss lyckad. Bor ni avskilt eller nära grannar? Är hundarna ute dygnet runt eller dagtid? Det låter ju väldigt bra att kunna ha dem ute dagtid om de vill. Vi bor i radhus med känsliga grannar så här skulle det kanske inte gå.

Men jag tänker jag kan åka hem mitt på dagen och ta en promenad. Jag jobbar nära mitt hem.

Ha en fin dag allihop!

Ni har varit tillsammans många år och ofta är det ju också en trygghet i att veta vad man har. Framtiden är ju oviss. Jag tycker inte det är konstigt att du känner såhär.

När du väl flyttat och börjar boa in dig i ditt nya hem och kanske känner lite lättnad över att slippa se honom full så kanske du kan börja gå vidare.

Det finns ju de som varit tillsammans kortare tid och kanske inte ens har barn ihop som också känner sådär vid en separation. Så att du känner så borde nog vara rätt oundvikligt.

Ta hand om dig ❤❤

Det finns bra fiske, sa du? Och svamp– och bärmarker? Som ett vandrarhem kan det bli, kanske? Man kan sitta där och meditera, skriva, läsa... Mmm,

Klart det känns efter ett långt äktenskap att gå ifrån.
Nu gäller det ditt liv och din nykterhet. Barnens liv.

Du kan inte vara kvar där. As simple as that.

Ps singellivet kan vara ganska kul det med ds

Kram

MM

På ytan är jag tuff.
Ångar på framåt
Bryter ny mark och vågar mycket när det gäller mig själv professionellt.

Men när det handlar om mitt privatliv som inte är arbetsrelaterat så blir det betydligt svårare.

Jag har nästan blivit som den där farmor som stod och åt i köket för att snabbt kunna serva någon annan.
Ständigt på tå,redo att tillfredsställa andras behov.

Så länge jag lider lite lagom,då är allt lugnt.
För mycket lycka då "vet jag" att det snart smäller så balansen återställs.

Någon sorts självuppfyllande profetia.

Jag önskar att jag likt ett barn eller en glupsk hund vågar känna att hela smörgåsbordet är uppdukat för mig.

Istället drar jag ned mig själv och håller mig på mattan på ett sätt som jag inte behöver.

Så ja, jag har många rädslor.
Den ena knäppare än den andra.
Men nu ska de upp och granskas och förhoppningsvis spricka som troll i solen.

Vilken spännande idé! Jag tror att det är viktigt för oss människor att göra något som engagerar oss. Tänk vad fint det vore att kunna åka till en absolut alkoholfri miljö, som dessutom är vacker och avkopplande. Själv väljar ofta nuförtiden, när jag nu senaste gången varit alkoholfri i 21 dagar, att vara hemma i mitt alkoholfria hem. Jag skulle gärna tillbringa en helg idén miljö som du beskriver.

Jag skaffade 2 hundar till familjen. Först letade jag efter hund i ca 2 år. Exet älskar djur men vill inte ha pga sorgen som blir när dom dör. Jag sa att vi alla ska dö, och köpte första hunden. Hon blev såklart allas älskling. Sedan blev hon lite nedstämd och jag bestämde mig för att hitta en kompis till henne. Nu har vi 2 fina hundar som vi kommer att hjälpas åt med. Övriga familjen är mycket mer djurvänner än mig. Men jag skaffade djuren för att dom ger så otroligt mycket villkorslös kärlek till alla. Vi har en inhängnad i trädgården så dom är ute jämt..

står på min tomt. Själv bor jag i det som var lärarbostad en gång i tiden. Dom byggdes för drygt hundra år sedan, på den tiden då varje liten by hade sin egen skola. Ofta var det ju så, om byn var liten, att lärarens bostad hade ett extra rum där undervisningen bedrevs, men min by var större än så; skolhuset är separat och i det hus jag bor fanns tre lägenheter. En gång i tiden fanns till och med en gymnastiklokal, inrymd i ett tredje hus som nu för länge sedan än rivet. Olyckligtvis inrymde gymnastiklokalen också värmeanläggningen för skolan, så i dagsläget har den varken värme, vatten eller avlopp, men det går ju att fixa. Frågan är bara vad jag ska göra med den.

En tanke som poppar upp, och som jag har haft tidigare, är att omvandla den till ett B&B. Jag tror jag skulle kunna klämma in fyra, eller kanske till och med fem dubbelrum i de gamla skolsalarna. Det kanske inte vimlar av turister i de här trakterna, men de finns, så något måste det vara som lockar här ute i obygden. Kanske är det de många sjöarna med badplatser och fiske, kanske finns här sevärdheter som jag inte vet om, kanske är det bara naturen som lockar. Jag skulle ju i så fall inte vara beroende av verksamheten som levebröd; trillar det in en eller annan gäst en gång emellanåt så skulle det vara ett välkommet avbrott i vardagen.

Fortsätter jag den tankebanan så dyker nästa idé upp; kanske skulle jag göra det strikt alkoholfritt? Skippa skylten vid vägen och bara erbjuda det till alkoholister som vill komma till en lugn och stilla plats där det inte finns någon bar, där det inte sitter folk och dricker öl i trädgården på kvällarna, en plats där man vet att man har åtminstone en sak gemensam med de andra gästerna? Där ingen försöker truga på en något man inte vill ha, där man kan sitta och läsa på kvällarna utan att störas av fyllesnack i närheten? När man känner att man vill komma bort från barer och restauranger, nattliv och andra frestelser kan man åka hit över en helg och för en rimlig slant dela den stillhet och ro som jag tycker finns här i så rikt mått. Inget märkvärdigt, inga hurtfriska lekledare, inga aktiviteter som man känner sig tvingad att delta i, bara lugn och ro.

Tja, drömma kan man ju.

Ibland när jag hör henne "de frågade om jag kunde och varför inte" så tvekar jag massor å hennes vägnar. Men sen tänker jag att hon måste misslyckas också. För att lyckas i längden.

Om jag skulle få samma fråga skulle jag svara "ingenting". Jag är verkligen inte rädd för någonting. Hur skulle det gynna mig? Tvärtom ser jag allt nytt som en möjlighet att lära mig något nytt. Bäst av allt är att dottern 20 år gammal verkar ha exakt samma inställning. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör ❤️

Jag hoppas innerligt att din hund inte blir avlivad Heueh! Du verkar ha gjort allt du kan för att hen inte ska rymma, du har ju knappast agerat ansvarslöst. Å andra sidan har jag själv en mellanpudel som vid några tillfällen blivit attackerad helt oprovocerat av större hundar (utan blodvite dock!), så jag förstår den andra sidan också. Man blir jä.... rädd och känner sig maktlös. Varför är din hund aggressiv när den rymmer undrar jag?

Det mänskliga psyket funkar så. Allt jobbigt försvinner jävligt snabbt. När jag var ca 20 år blev jag gravid, helt fel tillfälle. Skulle göra abort, men fick till slut utomkvädeshavandeskap och spontant missfall. Skitjobbigt, både fysiskt och psykiskt. Minns knappt någonting under ca ett halvår. Sen dess skriver jag dagbok under alla jobbiga perioder i livet. Jag vill minnas!

Bedrövadsambo, det är pudlar jag haft! ? och det är en vuxen hund jag tänker att jag vill ha. Valpar är supergulliga men det skulle vara svårt att få ihop allt med en valp. Hoppas jag hittar en inom snar framtid. Stressar inte men planerar och drömmer. Och det skulle vara så fantastiskt att överraska barnen. ?

Vad härligt det låter med din hund! Vad rätt du gjorde i att skaffa en åt dig själv. Tänk vad skönt när man får göra det man innerst inne vill.

Kram till dig!