Senaste kommentarerna i forumet

Korta stunder glömmer jag bort att vi ska separera? Glömmer att sambon dricker så mycket? Det verkar inte klokt. Vet inte om det är försvarsmekanismer.. Svartsjukekänslor om han träffar någon när jag inte är hemma.. Jag vet att detta är heltokigt. Och jag hoppas detta går över. Ska fota honom när han är full så jag inte glömmer. Har ni erfarenhet eller idéer om mitt "tillstånd" kram

Livet med hund har på massor av sätt berikat mitt liv, och fått ut mig. I mörker, i ur och skur. Love it ❤️

Fördelen med omplacering är att man får en vuxen grunduppfostrad hund. Väldigt billigt! Jag betalade 3000 kr, vilket typ motsvarade avgiften till hunddagiset under uppsägningen. Det finns massor av hundgrupper på FB. Jag valde pudel pga att jag är allergisk mot katthår, och pudel fäller ingenting.

Jag träffade barnens pappa när jag var 20 år. Vi separerade för snart fyra år sedan (jag fyller 48 år). Under alla år ville jag jag ha hund. Min sambo sa "vi har inte den tiden". Ett år efter att vi separerat kände jag "nu bestämmer jag helt själv" och inom en vecka var jag sambo med en sjuårig mellanpudel. Omplacering via FB, hans matte hade inte tid med honom längre. Vi två är en match in heaven ❤️ Inget beslut i mitt liv, förutom barnen, har känts så genuint bra. Bäst ❤️ Lycka till med hundplanerna!

Gillar att följa dina tankar och läsa dina inlägg. Hoppas du känner att du är på rätt väg nu igen?! Obehagligt det alkoholen gör med oss, så skönt när vi inte ger den en chans. Ta vara på dig och njut av sommaren!
//PP

jag tog inte heller dina tankar som kritik, istället hjälpte dom mig med att bena ut var jag egentligen står i allt det här. Mitt inlägg här ovan är till del ett resultat av det tankearbetet. Jag har lätt att fastna i stereotyper och en liten spark i röven då och då är precis vad jag behöver.

Allt gott till dig!

Att det inte känns kul, och mina tankar var inte menade som kritik. Tråkigt att läsa att du haft en svår tid, men fint att du nu är på god väg tillbaka igen!
Kraft och viljestyrka till dig!
//PP

Tack pi31415, Dionysa, miss lyckad och bedrövadsambo ❤

Jag har några önskningar jag skulle vilja uppfylla som jag får för mig skulle vara motiverande för min nykterhet och den ena av dem är att köpa en hund till oss. Jag har haft hundar förut och trots att det är mkt jobb så är det jobb som passar mig. Jag älskar morgonpromenader och kvällspromenader. Älskar att gå i skogen. Mina barn älskar djur. Det som är negativt är ju att man blir bunden. Men å andra sidan reser jag inte jorden runt regelbundet heller ? Nåväl, det är nåt jag funderar på i alla fall och hoppas kunna uppfylla nångång. Det skulle passa mig väldigt mkt under vinterhalvåret... då behöver jag komma ut några gånger varje dag för att inte må psykiskt dåligt. Mörkret tär på mig då och varje vinter önskar jag mig en hund. Vi får se...

Vädret fortsätter att vara tråkigt. Vi har träffat kompisar idag (barn och vuxna) och haft en väldigt rolig och trevlig dag. Hemma igen och mina tankar börjar snurra på allt och inget. Detta är inte alkoholrelaterat men däremot är det denna hjärnsnurr som jag tror är en orsak till att jag dricker på fel sätt när jag dricker. Om jag dricker lite vin i det här tillståndet kan två saker ske. 1. De snurrande tankarna blir inspirerande och jag får massa energi och har kul. 2. Snurret blir till ångest och jag mår dåligt.
Jag tror jag saknar nr 1 ibland. Att bli sådär glad och energifylld. Men jag minns nr 2 väldigt väl så jag vill ju inte dricka ändå.

Jag tror också jag börjar känna sommarens slut. Den är långt ifrån slut men eftersom det är så pass kallt och regnigt så känns det som sensommar och varje sensommar får jag sådan sorg. Jag hatar verkligen vinter intensivt så varje sensommar vill jag gråta. Blir vemodig och nostalgisk och tänker på döden. Helt knäppt men så är det. Varje år. Varje. Usch.

Oj vad deppigt detta blev nu då.

Vill mest bara gå och köpa en hund nu då. Det var det jag ville ❤ kram på er!

Fastnade på frågan:Vad är du rädd för.
Jag ville svara allt.

Men när jag tänkte efter så blev svaret,livets gåvor.
Dvs sånt som gör livet värt att leva och som gör gott för själen.
Vila,ro eftertanke.
Kärlek, närhet och tillit.

Sånt som jag egentligen eftersträvar och vill nå.
Men när jag kommer dit,eller erbjuds det så lyckas jag ofta hitta sidospår som jag kan slå in på istället.
Så infernaliskt korkat..

SPA:t här i stan är inte helt olikt det du beskriver, Heueh. Samma långa, "luftiga" korridorer man kan motionera sig i. Inga balkonger dock, och fönstren ska hållas låsta. Uniform är obligatorisk, och alla tillhörigheter tas ifrån dig, inklusive pennor och annat vasst eller potentiellt farligt. Personalen stänger in sig i en centralt placerad glasbur, där de sitter och stirrar in i datorer hela dygnet och kommer nästan enbart ut för att distribuera medicin och mat. Ett kombinerat tv- och rökrum att tillbringa fritiden i finns. Och så umgänget med de andra gästerna, – narkomaner, tablettmissbrukare, drinkare, anorektiker(!). Inga samtal erbjuds, möjligen skattas man och ens mående punktvis efter ett formulär. Skärmytslingar mellan de boende förekommer, men just när jag var där, var det ovanligt lugnt. Kanske har utsikten över polisstationen en viss lungnade effekt tillsammans med medicinerna. Elva dagar blev min vistelse, den första och sista(?). Summa summarum: nödvändig, välgörande trots allt. Träffade några synnerligen vänliga och intressanta medresenärer, dessutom. Lärorikt!

är helt rätt ord, Adde. Jag skulle inte vilja tillbringa någon tid där som nykter, men under abstinensen är det helt rätt ställe. Man är bland människor som förstår, sjukhuskläderna gör att man känner samhörighet, ingen sticker ut, det finns ingen att vara avundsjuk på, ingen som är bättre än någon annan. Man blir ompysslad, behöver inte tänka på något av allt det praktiska i tillvaron, framtiden blir oväsentlig och man har en enda uppgift; att bara vara.
Det var ingen slump att jag valde termen spa i min text här ovan.

tillbaka !
Personligen har jag sluppit att vistas på en beroendeenhet men jag har några gånger varit på besök, dels för att träffa bekanta och dels som en del i 12-stegsarbete. Även fast jag mycket väl hade platsat där tidigare så kändes det en aning obekvämt att vistas på avdelningen. Men enl bekanta var det skönt (inte rätt ord va ??) att vara där och få återvända till en vardag som förhoppningsvis kan bli attraktiv igen.
Ta hand om dig nu !

Det du beskriver är också min upplevelse av dagarna på avgiftningsavdelning. Så skönt att känna att det går att bli "normal" igen. Inga nedlåtande attityder från personalen utan omtanke och sympati istället.

Skriver här eftersom dina inlägg om hundar har hamnat långt ner i min egen tråd.
Först vill jag säga att jag har staket runt hela tomten som är så högt att min hund bara inte ska kunna hoppa över. Jag går ofta hela varvet runt och kontrollerar att han inte har varit och grävt någonstans i närheten av det. Jag vill kunna ha min hund lös inne på tomten och trodde jag hade gjort vad som krävdes för det. Tydligen hade jag fel, nu ska jag ta itu med att reda ut hur det här kunde hända och hur jag ska kunna förebygga att det händer igen. Tills vidare får han inte gå utanför huset utan koppel.

Jag delar din uppfattning om ansvarslösa hundägare och har inget annat än förakt till övers för de som låter sina hundar gå lösa på allmänna platser, hur snälla de än är. Det är ansvarslöst på mer än ett sätt.
Hundrädsla måste man ta på allvar. En person som är hundrädd ser inte en hund komma emot sig, han ser ett farligt rovdjur; det skulle lika gärna kunna vara ett lejon eller en björn. Jag har en vän som är starkt hundrädd, såpass att han alltid har en kniv med sig när han är ute och joggar. Hur kan man som hundägare ha så lite omtanke om sin egen hund att man riskerar att den springer fram emot en sådan person?

Jag har i alla avseenden brustit i mitt ansvar som hundägare, ingen tvekan om det, men jag kan inte förmå mig att döda min hund, så jag kommer att söka andra vägar. Det första blir att ta kontakt med den drabbade och försöka åstadkomma en förlikning. Nästa åtgärd blir preventiv, jag ska se om jag kan bygga om staketet, kanske ska hunden ha munkorg på sig när han är ute, kanske hjälper kastrering mot hans aggressivitet? Listan är lång och jag kommer att gå igenom den i sin helhet.

Ha en bra dag!

Har undrat över hur det fungerar på ett sådant ställe. Den första versionen av din berättelse är ju onekligen mer spännande?.
Humor är guld värt!
Önskar dig en lugn o fin fortsättning.
Vi knatar på.

Jag vill bara passa på att säga välkommen igen, du är en generös person och det värmer att läsa om dina val att "våga", ge dig själv möjlighet att se nya vyer, horisonter, följa strömmar eller sätta dig bredvid "kaptenen" för att fortsätta din metafor.

Tack för att du vill vara med oss.

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Att höra från dig och att du åter igen har humor och glimten i ögat.
Har tänkt mycket på dig och undrat.
Men nu är det en ny dag och nya tag.
Önskar dig en fin dag.
Stor kram.

Eller gårdagens rättare sagt.
Om jag släpper taget så dör jag...

På riktigt i min ibland förvirrade tankevärld så är det sant.

Det representerar för mig den avgrund med branta stup utanför min egen bekvämlighetszon där jag har kontrollen.

Så varje dag ta ett litet steg in på en ny plats där jag inte är helt trygg.
Där jag inte sitter vid årorna.

Men just idag ska jag bejaka sommaren,min nya bostad och mina nära och kära.

det här var min första vistelse på en avgiftningsavdelning. Stället jag var på var riktigt fint, trots att det var nästan fullbelagt fanns här ett lugn mitt i kaoset, mycket tack vare personalen som var oerhört vänliga och omtänksamma. Här fanns inget av det jäkt och stök som man annars finner på många arbetsplatser, ville man så fanns det alltid någon som tog sig tid att bara sitta ner och prata en stund. När jag, under första dagen, gick fram och tillbaka i korridorerna som en zombie hände det ofta att någon ur personalen gick med en stund och pratade lite. På något sätt kände jag mig trygg, nästan som ett barn men här fanns inget av den där lätt nedlåtande, mamma-vet-bäst attityden som jag tycker så illa om; alla behandlades med vänlig respekt.

Min äldsta son släppte allt han hade för händer och tog sig hit i ilfart för att ta hand om hunden medans jag var borta. När jag kom hem igår kväll var hela huset städat och fint. Det var en makalös lättnad att slippa ta hand om den delen av konsekvenserna av mitt återfall. Nu ska jag ta itu med det som bara måste göras, i övrigt tänker jag låta dagen utvecklas som den vill.

Ha en skön dag alla.

Här har vi långa, ljusa och luftiga korridorer där du kan vanka av och an.
De höga fönstren skänker en härlig känsla av instängdhet när man tittar ut på husväggen mittemot.
Våra balkonger är alla försedda med galler enligt den senaste kontinentala trenden "fängelse-chic".
Balkongdörrarna står öppna dygnet runt så att man får den där underbara känslan av camping som bara några hundra tusen mygg kan ge.
Sittgrupperna ger en air av vandrarhem med sin hippa, luggslitna look.
Vi ger dig en unik känsla av samhörighet genom att låta dig bära den uniform vi förser alla våra gäster med, helt utan extra kostnad.
Här finns rökrum om du som så många av våra andra gäster skulle vara en nikotin-njutare. Skulle du ha råkat glömma att ta med cigarretter kan vi försäkra dig om att någon av våra andra gäster gladeligen säljer ett paket till dig för futtiga två hundra kronor.

Skulle du råka tröttna på att sitta i vårt nästan tio kvadratmeter stora tv-rum så finns här gott om Verkliga Livet Drama som utspelar sig rakt framför dina egna ögon:
Till exempel när en av våra stamgäster får en psykos och startar ett slagsmål i matsalen.
Eller när vårt systerföretag, Kriminal-spa, skickar ett par av sina vänliga men bestämda konsulenter för att hämta en av sina gäster som råkat hamna hos oss, och denne, inte lika vänligt men mycket mera bestämt avvisar deras inviter.
För att inte tala om vår egen ståupp-komiker, Dementa Dimitri, som gladeligen kommer till ditt rum klockan fyra på morgonen och underhåller dig med frågor som "när går nästa plan till Riga?", eller "Vad gör du i min säng?"

Här finner du en oas i tillvaron, en tummelplats av känslor och helt nya sensationer; som till exempel den där oefterhärmliga ömheten i rumpan som uppstår efter ett antal nålstick. Vistelsen är helt gratis och vi har bara ett enda litet krav för att du ska få en av våra hett eftertraktade platser:

Korka upp.

Nykterheten är absolut viktigast för oss. Det är alkoholen som förstör vår och familjens liv. Lim om din kropp och själ vill ta det lugnt och ladda batterierna så ska du självklart göra det. Att lyssna på din nyktra kropp och din fria själ är perfekt nu i sommar. Kram...

Va roligt att du hittat dit, Lim!! Det låter väldigt rätt och bra för dig. Och – för mig! Vi kan pusta ut ett tag nu, med garden i garderoben...

Menar jag att jag som anhörig tömmer min energi kraft och självkänsla över på den som dricker.
I ambition att få denne nykter.

I den kampen tappar man fokus på sig själv och lägger också så mycket kraft hos den drickande att de bokstavligt äger en stor bit av mig.
Då jag "frivilligt" gett bort det.

När jag då bryter relationen så tappar jag min drog,den som dricker.
Den jag går igång på och får kickar av.
Kvar blir då jaget som är nästan tömt eftersom det försvann med den som drack.
Jag kan tänka mig (Men vet ju inte förstås) att det är lite av samma ensamhetskänsla och utanförskap när man då i te har drogen kvar i sitt liv.

har du gott om Lim.

Att både bevara nykterheten och leva ett liv som man trivs med, det ger en behaglig tillvaro.

att du är hemma igen, och så bra att du sökte och fick hjälp med det mest akuta!