Senaste kommentarerna i forumet

Hem! Som jag skrev tidigare har jag gått igenom samma sak som du gjort nu. Ambulans till akuten och sedan avgiftning i fyra dagar. Det är en mycket jobbig men nödvändig resa. Det tar tid innan kroppen hämtar sig igen i alla fall var det så för mig. Mat och vila samt en del kontemplation hjälper. Jag har läst mycket som du har skrivit, alltid tänkvärt och intressant, ser fram emot nya inlägg från dig när du har hämtat kraft.

Äntligen ett livstecken!
Så bra att du fick hjälp!

Vilken lättnad att se ett avtryck från dig! Bra att du tog dig till vården och fick den hjälp du behövde! Hoppas du får en natt med god sömn hemma i egen säng??? / mt

Du har varit saknad här. Önskar dej en god natts sömn och återhämtning.

Kram

Att du är nykter är det enda du behöver jobba på just nu! I övrigt, bara chilla och njut av din ledighet!

Det blev ambulans till sjukhuset och fyra dagar på avgiftning. Det hela skedde hastigt och lustigt så jag fick inte med mig mer än kläderna jag hade på mig. Nu är jag hemma igen, nykter men väldigt trött. Måste ge mig själv en chans att landa lite innan jag skriver mer.

Ha det gott alla!

hejar på med allt jag har och kan !
Min egen självkänsla är som en levande varelse som jag måste mata och sköta om. Det tog låååång tid för mig att byta självförtroende mot en hyfsat stabil självkänsla mest för att jag inte hade en susning om hur jag skulle göra.
Men genom att göra bra saker enbart för min egen skull och alltid prioritera mitt eget mående fick jag efter ett tag resultat. Det är lätt att glömma att när jag delar av min självkänsla så måste jag alltid se till att fylla på igen, för några år sen så tappade jag allt och låg helt klart på minus. Ibland när jag engagerar mig i en annan person kan jag känna att det flyter ut från mig och jag måste hejda mig och "fylla på" mitt "måbrakonto".

Att jag idag vet att jag är en egen person med egen identitet och som är värd att må bra så har livet blivit lättare.

Jag önskar dig lycka till i ditt nya liv Ullabulla ! Kom ihåg att skynda långsamt !

http://www.expressen.se/kronikorer/jens-liljestrand/sommarpappan-later-…

Den där känslan och det där beteendet som framkallar sådan ångest slipper vi ❤?Vi som redan renat hjärnan och kroppen och har lyckats återställa belöningssystemet gör klokt i att inte börja om igen.

Vi behöver inte börja på ny kula i höst med försöket att inte dricka. Det är redan gjort. Låt oss fortsätta såhär även när det är svårt. För det är svårare att dagligen vara fast och längta till en tid när man slipper må så dåligt.

Jag tänkte mig sommaren som en tid jag skulle träna. Ersätta alkoholen med att springa och yoga etc. Men jag inser att kanske jag kan låta mig själv slippa det? Slippa vara överdrivet hälsosam bara för att jag inte dricker. Jag kan väl låta mig själv äta gott och vila mkt och sedan i höst börja springa igen? Ibland tror jag att jag måste bli så himla nyttig.... tillsist blir det ju då ännu svårare att vara nykter. Om jag ska ha så höga krav på mitt nyktra jag. Jag måste ju också få lata mig lite även om jag gör det med loka och kaffe liksom?

Så nu har jag faktiskt hällt upp en kopp kaffe OCH ett glas loka ? Nu ska jag frossa ?

Det finns sociala bitar jag får. Tex när jag spelar musik med en kompis. Ibland tv spel med en annan. Sen träffar jag ju fotbollskompisar på matcherna. Då är ju alkoholen endel av fokuset dock. Även bra sociala kontakter på jobbet.
Så det är väl inte så att jag är helt avskärmad det e väl mer en känsla. En sorts känsla av att jag är "handikappad" .
Svårt att riktigt ta på

Bra om det e så att man läker. Ska försöka tänka så.

Hur menar du exakt med medberoendesidan? Utveckla gärna.

Tack för svaret!

Tack! Behövde läsa det där just nu!

Vad bra att du lät tankarna förbli tankar. För några år sen gick jag och min fru i samtalsterapi på grund av en jobbig period med vårt äldsta barn som har bipolär sjukdom. Vi fick då bland annat lära oss att tankar inte är farliga och inte känslor heller, även om de kan kännas alldeles livsfarliga och destruktiva. Jag brukar försöka tänka på det när det blir jobbigt eller får lust att dricka. Oftast fungerar det även om det inte alltid är så lätt.

Det finns människor som roar sig och träffas utan att någon dricker. Jag som bara umgås med idrottsfolk har inte behövt ändra något för att jag inte kan dricka, något som jag märker här på forumet kan vara ett problem och öka upplevelsen av att man går miste om mycket av det roliga i livet. Finns det andra sociala sammanhang du kan söka dig till, startanew?

Så är det ofta så på anhörigsidan,eller medberoendesidan också
Den där tomheten som gnager i en och avsaknad av något/någon att hålla fast i.

De "lärda" säger att det är då man läker.
När man möter det tomma i sig själv.
Hoppas iaf för din skull att det släpper snart.

Fint skrivet lite svar på min nyss ställda fråga faktiskt

Det här året drack jag inte en lättöl känns att han svajar? Han har bytt jobb å jag är rädd att han inte hinner få tjänst innan behandlingshem igen/ då tänker jag bara på pengar/nä men vi har tre barn hemma än/ det talas om hjärnskada på alkoholister för jag förhandlar med djävulen känns det som helt värdelöst

Han är på väg att åka dit va? Vill inte vara polis

Tack och lov att det är sommar, men alla möjligheter till andningshål naturen ger.
Igår när de yngsta barnen åkt till sin morfar och de äldsta var iväg på annat slog ensamheten mig som en slägga. För det mesta brukar jag njuta av de stunderna, men ibland uppstår ett tomrum inuti. Jag upptäckte hur jag pratar med mig själv och fick en stark obehagskänsla. Som att jag var i en bubbla. Började fantisera om hur jag stoppade in en snus, tände en cigarett och hällde upp ett stort glas vodka. Jodå, det hade allt suttit fint.
Tanken fick finnas, känslan med. Jag frågade mig själv om jag verkligen ville betala priset för en stunds sinnesförändring genom att känna mig risig och nedgången eller om jag hellre ville låta obehaget få finnas men vara stark och frisk. Det blev ingen kamp alls, bara en lek med tankar. Inte ens nära att jag ville göra verklighet av fantasibilden.
Promenaden ner till sjön dämpade oron, och kvällsdoppet sköljde av paniken. Sittandes i solnedgången med en handduk om kroppen kunde jag se ensamheten som en gåva.
Jag kom på att det är i stunder då jag tappar kontroll över tiden som känslan av att vara i en bubbla kommer. Tror det har med ADHD att göra. Jag fastnar i en bok och läser tills armarna domnar eller någon rycker boken från mig. Sedan är det som att vakna upp och vara förvirrad i tid och rum. Barnen brukar ha roligt åt mig, fråga saker som jag inte är medveten om att jag svarar på osv Själv tycker jag det är ganska obehagligt. Eller så är det fortfarande "farligt" att koppla av och koppla bort.
Får övertyga min reptilhjärna om att det är helt ok att flyta in i dimman och vara nykter.

här i "Det vidare livet" Ullabulla.

Jag har läst en del av dina inlägg i din gamla tråd. Du är duktig på att skriva och uttrycka dig, så det är givande att läsa dina inlägg.
Dessutom tror jag att tack vare din förmåga att analysera och reflektera så har du möjlighet att bygga upp ett starkare inre jag.

Så, varmt välkommen, och jag önskar dig lycka till

Jag har en bok som jag läste förra gången vi separerade (17 år sedan). Den hjälpte mig då, och är aktuell igen. Man kan se sina problem och blockeringar uppifrån. Det är därför man kommer på lösningar när man inte är mitt i dom. På resor, semester osv. Den handlar om synkronicitet mm Nu ska jag betee mig så bra jag kan, oavsett vad jag får..Dessa dagar innan flytt blir också minnen en dag. Både för barnen och för oss föräldrar. Idag känner jag mig stark..Skall åka bort ett par dagar, till en släkting som också är i separation..Vi kan stötta varandra..Kram <3

försiktigt Adde.

Och du Sannah får ta med dig allt du finner nyttigt och användbart för fortsatt fungerande nykterhet.

Är ingen stark dag. Inget återfall och inte nära heller. Men idag känns det inte kul.
Familjen är bortrest och det spelar in såklart. Men känner mig jävligt avskärmad från omvärlden på nått sätt. Förut hade jag nu när de e borta säkerligen tagit en aw idag. Eftersom det e onsdag och jobb imorgon hade det nog gått bra. På fredag hade det allra mest troligt blivit någon form av alkoholintag som antagligen slutat i att jag somnat hemna eller på någon pub. Söndag hade det blivit några öl till fotbollen. Ser man ett mönster här? Ja alkoholen gav mig umgänge. Trots all skit och alla jävla skandaler så var tanken på att gå ut på fredag efter jobbet med några jobbarkompisar alltid rolig iaf innan.
Nu har jag dels dragit mig undan pga allt som hänt och dels pga att jag inte längre dricker. Vissa har frågat ibland om jag inte ska med och vara nykter men jag har sagt nej. Är fortfarande inte sugen men frågorna kommer heller inte.
Just idag känns det som att alla andra har kul och miljoner vänner, är ute och tar ett glas. Alla har stora umgängen och supertrevligt men jag har blivit till ingenting.
Det är förmodligen beroendehjärnan som vill få mig att dricka men det ska den inte få.
Men idag får gärna ta slut!

Om att nykterheten är lätt att bära och att aldrig sträcka ut handen mot första glaset! Det tar jag med mig! Tack?

försiktigt !

Plötsligt händer det, plötsligt vänder det. Kanske är dina Prövningsår nu till ända och du kan hamna i ett vardagligt lunkande. Skönt att du fått nytt jobb och ett rejält ? åt din f.d. arbetsgivare.