Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Pi31415, tack för ditt fina inlägg! Det var väldigt fint och snällt skrivet ❤ tack!

Jag tror jag ska försöka orka mig på att läsa hela min tråd nån dag. Så jag minns lite vad jag tänkt de senaste 5,5 månaderna.

Jag tycker att jag tänker för mkt på alkohol sedan min semester började. Idag föreställde jag mig att jag skulle köpa öl på affären. Låtsades det liksom på nåt knäppt sätt i en halvtimme. Men sedan gjorde jag det inte och hade ingen plan att göra det på riktigt. Men jag låtsades för mig själv. Sedan tittade jag mig i spegeln och tänkte att jag skulle se ut sådär som man gör när man är aktiv i sitt drickande. För min låtsasplan i huvudet svingade mig tillbaka till när jag köpte öl kors och tvärs. Och då såg jag pluffsig, grå och olycklig ut. Men i spegeln idag såg jag mig själv som jag är nu. Pigg i ögonen, fräsch hy och inget pluffs. Det blev som en liten tidsresa där och då i min hall. För jag kände mig nästan som om jag var aktiv i mitt drickande pga min fantasilek. Det var en ganska bra liten lek. För jag såg mig själv som mitt nya jag och jag såg att jag väljer rätt varje dag.

Vi har tagit ett kvällsdopp tidigare ikväll när regnet tog en paus. Och efter det har jag tittat på några serier om alkoholism. Känns som att om jag nu prompt ska ha alkohol på hjärnan såhär ofta så ska jag ha det på ett konstruktivt sätt. Alla tankar ska stärka mig i min nykterhet istället för att riskera att leda mig till att dricka. Jag får nog acceptera att min hjärna har en period nu där den vill tänka på alkohol. Men jag ska fasiken bestämma på vilket sätt den ska tänka på det.

Ha en fin kväll allihop!

När man är aktiv i drickandet, så är tänkandet på A en negativ destruktiv besatthet. Typ: Hur mycket ska jag köpa? Hur mycket kan jag dricka men orka jobba i morrn? etc. Med en mörk tärande ångest kring alla tankar. Då är det beroendehjärnan som har kommandot.

När man är nykter, och har varit så en tid, så finns självklart också många tankar kring A. Men nu med en distans och ett analyserande tänkande, med ett förebyggande konsekvenstänk. Nu har sunda förnuftet tagit över ledarrollen.
Likaså blir det självklart mycket tänkande kring A när man läser här inne. Men det är inte negativt, när man har rätt distans.

Om jag inte minns fel, så har jag för mig att du ibland gör som jag, tänker fram ett mikrosug och sedan kör konsekvenstänk så att det lilla suget klingar av.
Detta är nyttigt och bra. Man motionerar sitt försvar, och bevarar nykterheten bättre.

Ha en bra dag Lim, hoppas du slipper regn. Här där jag befinner mig har dagen börjat med regn, igen.

Kram

Jag tänker på a varje dag... fr allt när jag sminkar mig (lite lätt...) hur enkelt det är numera att få fason på fejan med de klara ögonen, den fastare huden... Jag kan gå stolt och avslappnad ut i världen därvidlag!

AlkoDHyperD

Jag kan bli lite rädd för mina tankar eftersom jag av erfarenhet vet att de lätt leder till besatthet. Om jag säger till mig själv att det är en "brandövning" kanske de leds in på rätt spår. Distans, tack Pi.
Numera kommer tankarna mest när jag känner uppgivenhet. Rider ut dem genom att bara vara. Inte förvärra. Ibland, när det är nära panik, tar jag en extra adhd-medicin. Hjälper mig hejda impulserna och har en psykologisk effekt som kanske är bra, kanske är dålig, jag tar ju till kemiska "vapen" och säger därmed till mig själv att jag inte kan på egen hand. Men pragmatiker som jag är: alla medel är bra om de funkar och inte förvärrar.
Kram

Lim

Pi31415.... det är så sant det du skriver. Och det var skönt att läsa det på pränt sådär. Hur beroendehjärnan tänker kring alkohol vs den tillfrisknade. De förstnämnda är ju bara helt vidrigt att vara i. Det sistnämnda stör mig ibland också men mindre nu när jag läste din kommentar. Och ja just precis det är jag som gör som du... tvingar fram ett Microsug för att liksom ha det att jobba på för att stärka mitt beslut.

Dionysa, jag gör sådär också rätt ofta. Tänker på hur jag mår och se ut när jag sminkar mig. Vilken skillnad det ändå är! Det är makalöst egentligen. Behöver inte täcka spår av drickandet längre. Huden är mindre torr inbillar jag mig.

AlkoDHyperD, det är bra att det finns hjälpmedel. Alla sätt är bra som inte stjälper.

Idag kan jag ärligt säga att jag varit helt fri från sug. Det är så skönt med sådana dagar igen. Det kan dock vända men det är jag inte längre rädd för.

Skulle vilja skriva mer men snart somnar jag.

Godnattkram till er alla!

Lim

http://www.expressen.se/kronikorer/jens-liljestrand/sommarpappan-later-…

Den där känslan och det där beteendet som framkallar sådan ångest slipper vi ❤?Vi som redan renat hjärnan och kroppen och har lyckats återställa belöningssystemet gör klokt i att inte börja om igen.

Vi behöver inte börja på ny kula i höst med försöket att inte dricka. Det är redan gjort. Låt oss fortsätta såhär även när det är svårt. För det är svårare att dagligen vara fast och längta till en tid när man slipper må så dåligt.

Jag tänkte mig sommaren som en tid jag skulle träna. Ersätta alkoholen med att springa och yoga etc. Men jag inser att kanske jag kan låta mig själv slippa det? Slippa vara överdrivet hälsosam bara för att jag inte dricker. Jag kan väl låta mig själv äta gott och vila mkt och sedan i höst börja springa igen? Ibland tror jag att jag måste bli så himla nyttig.... tillsist blir det ju då ännu svårare att vara nykter. Om jag ska ha så höga krav på mitt nyktra jag. Jag måste ju också få lata mig lite även om jag gör det med loka och kaffe liksom?

Så nu har jag faktiskt hällt upp en kopp kaffe OCH ett glas loka ? Nu ska jag frossa ?

Bedrövadsambo

Att du är nykter är det enda du behöver jobba på just nu! I övrigt, bara chilla och njut av din ledighet!

Va roligt att du hittat dit, Lim!! Det låter väldigt rätt och bra för dig. Och – för mig! Vi kan pusta ut ett tag nu, med garden i garderoben...

Nykterheten är absolut viktigast för oss. Det är alkoholen som förstör vår och familjens liv. Lim om din kropp och själ vill ta det lugnt och ladda batterierna så ska du självklart göra det. Att lyssna på din nyktra kropp och din fria själ är perfekt nu i sommar. Kram...

Lim

Tack pi31415, Dionysa, miss lyckad och bedrövadsambo ❤

Jag har några önskningar jag skulle vilja uppfylla som jag får för mig skulle vara motiverande för min nykterhet och den ena av dem är att köpa en hund till oss. Jag har haft hundar förut och trots att det är mkt jobb så är det jobb som passar mig. Jag älskar morgonpromenader och kvällspromenader. Älskar att gå i skogen. Mina barn älskar djur. Det som är negativt är ju att man blir bunden. Men å andra sidan reser jag inte jorden runt regelbundet heller ? Nåväl, det är nåt jag funderar på i alla fall och hoppas kunna uppfylla nångång. Det skulle passa mig väldigt mkt under vinterhalvåret... då behöver jag komma ut några gånger varje dag för att inte må psykiskt dåligt. Mörkret tär på mig då och varje vinter önskar jag mig en hund. Vi får se...

Vädret fortsätter att vara tråkigt. Vi har träffat kompisar idag (barn och vuxna) och haft en väldigt rolig och trevlig dag. Hemma igen och mina tankar börjar snurra på allt och inget. Detta är inte alkoholrelaterat men däremot är det denna hjärnsnurr som jag tror är en orsak till att jag dricker på fel sätt när jag dricker. Om jag dricker lite vin i det här tillståndet kan två saker ske. 1. De snurrande tankarna blir inspirerande och jag får massa energi och har kul. 2. Snurret blir till ångest och jag mår dåligt.
Jag tror jag saknar nr 1 ibland. Att bli sådär glad och energifylld. Men jag minns nr 2 väldigt väl så jag vill ju inte dricka ändå.

Jag tror också jag börjar känna sommarens slut. Den är långt ifrån slut men eftersom det är så pass kallt och regnigt så känns det som sensommar och varje sensommar får jag sådan sorg. Jag hatar verkligen vinter intensivt så varje sensommar vill jag gråta. Blir vemodig och nostalgisk och tänker på döden. Helt knäppt men så är det. Varje år. Varje. Usch.

Oj vad deppigt detta blev nu då.

Vill mest bara gå och köpa en hund nu då. Det var det jag ville ❤ kram på er!

Bedrövadsambo

Jag träffade barnens pappa när jag var 20 år. Vi separerade för snart fyra år sedan (jag fyller 48 år). Under alla år ville jag jag ha hund. Min sambo sa "vi har inte den tiden". Ett år efter att vi separerat kände jag "nu bestämmer jag helt själv" och inom en vecka var jag sambo med en sjuårig mellanpudel. Omplacering via FB, hans matte hade inte tid med honom längre. Vi två är en match in heaven ❤️ Inget beslut i mitt liv, förutom barnen, har känts så genuint bra. Bäst ❤️ Lycka till med hundplanerna!

Bedrövadsambo

Fördelen med omplacering är att man får en vuxen grunduppfostrad hund. Väldigt billigt! Jag betalade 3000 kr, vilket typ motsvarade avgiften till hunddagiset under uppsägningen. Det finns massor av hundgrupper på FB. Jag valde pudel pga att jag är allergisk mot katthår, och pudel fäller ingenting.

Bedrövadsambo

Livet med hund har på massor av sätt berikat mitt liv, och fått ut mig. I mörker, i ur och skur. Love it ❤️

Lim

Bedrövadsambo, det är pudlar jag haft! ? och det är en vuxen hund jag tänker att jag vill ha. Valpar är supergulliga men det skulle vara svårt att få ihop allt med en valp. Hoppas jag hittar en inom snar framtid. Stressar inte men planerar och drömmer. Och det skulle vara så fantastiskt att överraska barnen. ?

Vad härligt det låter med din hund! Vad rätt du gjorde i att skaffa en åt dig själv. Tänk vad skönt när man får göra det man innerst inne vill.

Kram till dig!

Jag skaffade 2 hundar till familjen. Först letade jag efter hund i ca 2 år. Exet älskar djur men vill inte ha pga sorgen som blir när dom dör. Jag sa att vi alla ska dö, och köpte första hunden. Hon blev såklart allas älskling. Sedan blev hon lite nedstämd och jag bestämde mig för att hitta en kompis till henne. Nu har vi 2 fina hundar som vi kommer att hjälpas åt med. Övriga familjen är mycket mer djurvänner än mig. Men jag skaffade djuren för att dom ger så otroligt mycket villkorslös kärlek till alla. Vi har en inhängnad i trädgården så dom är ute jämt..

Lim

Vad mysigt det låter miss lyckad. Bor ni avskilt eller nära grannar? Är hundarna ute dygnet runt eller dagtid? Det låter ju väldigt bra att kunna ha dem ute dagtid om de vill. Vi bor i radhus med känsliga grannar så här skulle det kanske inte gå.

Men jag tänker jag kan åka hem mitt på dagen och ta en promenad. Jag jobbar nära mitt hem.

Ha en fin dag allihop!

nattetid. Grannar finns inte direkt inpå. På mitt nya ställe är det likadant. Men måste bygga en inhägnad där också. Perfekt att du jobbar nära hemmet, så du kan ta promenader med hunden. Jag sökte länge efter hund, för att det ska bli rätt. Kommer ihåg att barnen började misströsta. Nu vid vår separation så blir hundarna ett sällskap om jag känner mig ensam..

är (h)underbart att ha! Hund(ra) gånger bättre än... – (h)undra... vad!?

Lim

Vad sommaren är märklig i år.... det har varit sol idag men på eftermiddagen/kvällen började det regna och det har fortsatt så. Det känns så höstlikt. Det triggar ju ett vemod i mig som är sorgsamt.

Ikväll är min man ute och dricker. Han sa inget om det men när jag ringde honom vid 19 hörde jag att han pratade sådär lugnt som nån gör när den inte vill låta berusad. Jag var kort i telefonen och lade på. Efter en stund skickade han sms till mig och skrev att han inte vill göra mig obekväm. Får han sova hemma fast han druckit lite skrev han. Jag svarade att jag inte vet men inte vill se honom full. Ser jag honom full vet jag inte hur jag reagerar. Sist var för säkert 9 månader sedan eller mer och då hatade jag honom och hade skrivit på skilsmässopapper pga hans drickande.

Jag vet inte vad jag ska göra. Nu förstör han min lördag en hel del för trots att jag och barnen haft det bra idag med andra människor än min man så gnager det i bröstet. Detta blir tredje gången han dricker denna sommar. Hur länge dröjer det innan han överkonsumerar igen? Han hittar alltid ursäkter. Men ursäkter till att dricka har ju varje levande människa isåfall. Det är ju så alkoholdjävulen jobbar. Det skrev jag också till honom.

Jag vet att det krävs ett starkt beslut för att vara nykter. Menar inte att trampa någon på tårna... men som anhörig till någon som dricker för mkt så är det andra saker man reagerar på. Jag tycker till exempel att han är svag. Har dålig karaktär och låg moral. Men det är pga allt han gjort förut. Jag kan till exempel tyvärr skylla mitt eget missbruk ganska mkt på honom. Jag tar ansvar för det själv och jobbar varje dag med att ta mitt ansvar. Men att han så lätt struntar i vad jag känner och vad han lovat... det är låg moral i mina ögon. Han har en helt nykter fru men jag tror att han inte förstår att jag kämpat mot sug jag med. Han tror att det bara är han som "behöver en öl pga all stress". Så känner jag med ibland men jag tar ingen öl! Trots att jag aldrig nånsin betett mig som honom när jag druckit så ser jag det som min skyldighet att hålla mig undan alkohol eftersom jag ser vad den gör med oss människor.

Det känns så tråkigt allting. Min ledighet blir liksom fylld av alkoholens skit trots att jag inte dricker. Det gör mig så ledsen.

Jag ska kämpa vidare och imorgon när han är bakis ska jag visa noll empati. Jag tänker ta med mig barnen ut på nåt kul. Och han har därmed missat hela sin lediga helg med oss. Sedan jobbar han igen. Vilket pappaansvar va?

Jag kanske åker bort nästa vecka med barnen också. Även fast han inte dricker ofta (än) så påverkar det mig ständigt nu igen. Jag önskar mig så innerligt en nykter man och jag trodde att jag hade fått en. Men icke. Så ledsen nu ?

Jag har sagt till flera nära att det är så bra nu när han inte dricker. Och dricker han igen är det slut. Nu törs jag inte säga detta till någon.... skönt att öppna sig här. Men jag hatar att jag nu börjar mörka igen. Beter mig som den medberoende jag varit i många år.

Kram till er alla och hoppas ni har en bättre kväll.