Senaste kommentarerna i forumet

hälsningen i min tråd.

Jo, jag har allt observerat att några av "di gamle" här på forumet slutat skriva, och några bara skriver sporadiskt. Men det är väl en naturlig utveckling. Man håller oftast inte på med samma hobby, är på samma arbetsplats, har samma vänner eller partner hela livet heller. Man kan dock hoppas att de som slutar skriva har nått en stabil nykterhet, och fortsätter leva ett liv i frihet.

3.5 år som du levt nykter nu. Ja det är bra. Och som du skriver så får man då börja se upp lite, när minnena av alkoholens baksidor börjar blekna. Men du har ju provat att börja med alkohol en gång efter en längre tids uppehåll, och gjort erfarenheten att den negativa utvecklingen fortsätter. Så den erfarenheten, andra människors berättelser, plus ditt sunda förnuft bör göra att du har en trygg och stabil framtid.

Du var den första att välkomna mig här på forumet för snart ett år sedan, när jag skakig av abstinenskramper skrev mina första rader här. Det kommer jag aldrig att glömma!

Hoppas du får en lång, varm och solig sommar PP. Sköt om dig.

Själv inte inne så ofta och läser, och skrivandet blir det inte mycket med. Instämmer med Mulletant att dina inlägg är värdefulla. Har nu snart 3,5 år, men minns att din berättelse om återfall efter mycket lång tid gjorde stort intryck på mig. Nu har det gått så lång tid då minnet av eländet har nästan bleknat. Det är i sig en risk, så då gör det gott att dra sig till minnes. Önskar dig en fortsatt givande tillvaro i nykterhet.
//PP

Jag startade dagen, med en för mig, ovanligt lång sovmorgon. Sedan en liten promenad i soluppgången.

I går efter en lång och alldeles för intensiv arbetsdag, gick jag till ett café och fikade. Det blev nybryggt kaffe och en jordgubbstårtbit.

Så de positiva sommarsakerna bollar jag tillbaka, soluppgångspromenad och jordgubbstårtbit.

Vet du vad som triggar din huvudvärk? Stress, trötthet, eller kommer den oavsett tillstånd?

Ha en fin dag Vilja!

Jo, jag kommer att hänga kvar. Sedan går det lite i vågor hur ofta man läser/skriver här inne, beroende på tid och ork.

och ett tack för att du hänger kvar och delar med dig av din klokskap! / mt

Var är du? Är det OK med dig? ❤️

Grattis och bra jobbat. När suget sätter in så tänk på hur illa det gick.

Slog mig just att jag själv använder a som just bromsvätska. Det måste vara den dummaste idé man kan komma på.

Busshistorien var ju underbar. I med bromsvätskan bara. Gäller bara att hitta rätt sort. Tufft med flyttankar och ekonomi. Det är ingen brådska... det har tagit rätt lång tid redan. Är bromsvätskan påfylld?

bommar någon boll ibland Vilja.

När det gäller mående och känslor, så mår jag mycket bra tack vare den långa nykterheten, och den underbara årstiden, men samtidigt är det mycket intensivt på jobbet vilket gör mig trött och sliten. Så tillståndet är väl att jag är en sliten men samtidigt välmående person nu. Ett slags schizofrent mående.

Hoppas att du kan njuta av dagen Vilja!

Varje dag väljer man att bestämma sig för ett steg till, en dag till, och väljer att låta det första glaset alltid stå orört.
De viktiga valen ger 24 meningsfulla timmar i frihet per dygn. Dygn som läggs till dygn, ett i taget, som blir till veckor, månader och år.

Grattis till ett år på den nyktra stigen På drift.80-talist!

9 maj firar jag ett år som nykter. Inga återfall även om tankarna på alkohol mer eller mindre ständigt varit närvarande under året som gått.

Skillnaden är att de numera oftare kretsar kring vilken betydelse alkoholen har i samhället. Har under senare tid "utsatt" mig själv för att vara i sammanhang där drickandet är i fokus och alla inte känner till min avhållsamhet. Har funkat ok, men jag upplever verkligen att många speglar sig i mitt eget icke-drickande. Vissa är berömmande medan jag nog blir en vagel i ögat på andra.
Mitt eget sug är i princip borta även om det ibland hugger till i bröstet när jag sitter på en uteservering eller kan tänka på hur skönt det vore med en salongsberusande känsla. Jobbar precis som många andra med att tänka tanken fullt ut, vad blir konsekvenserna av att jag dricker? Funkar som en bra mentaliseringsövning upplever jag.

Många på forumet kämpar varje dag med att klara timme för timme, dag för dag med sin nykterhet. Fortsätt kämpa, den smala vägen ger så oerhört mycket i längden. Det går att skapa ett meningsfullt liv utan alkoholen i fokus,

//På drift

är det en underbar tid vi har framför oss.

Härligt också att du mår så bra. Det smittar av sig. Tack!

Känner så igen mig i det du skriver... och vet egentligen med mig att det är lite fånigt, eftersom det inte är de där yttre attributen som betyder något alls. Som utlandsresor... det är närvaron som eg är det viktiga. Läste en gång om en mamma som var döende och passade på att göra alla saker hon drömt om med barnen. När hon frågade dem vad som hade varit det bästa under den där perioden fick hon till svar "det var det där åskvädret som vi tittade på tillsammans"... en helt vanlig em när det råkade komma ett åskväder och hon passat på att fixa lite mysigt och bara vara där...
så du tar helt rätt beslut. Vit, varje droppe a tar bort oss ur nuet. Mitt intryck är att vi är lite lika, Lim. Jag har druckit nu igen. Inga katastrofala mängder, men för mycket. Har funderat mycket på varför det blir så. Nu är demonerna borta igen och jag börjar kunna andas. Tror att jag är en människa som lever mycket i planer, organisation och när man då inte hinner... när schemat inte är lagt, då vill jag ha lugn. Jag behöver vila i nuet.
Så mitt råd är: Sitt där vid din pool (herregud, en pool är nåt de kommer att minnas med stor glädje dina barn) och var i nuet. Kanske kan ni börja spara till en resa. Det försöker vi åstadkomma nu. Och för er blir det inte en vecka på Rhodos där pappa knäcker en öl på Arlanda och mamma blir full på all-inklusive vinet. För er blir det med största sannolikhet en upplevelse. Vi har gjort många kortare resor i Sverige t.ex. Det behlvet inte bli då dyrt. Tälta funkar. När Sverige är varmt o skönt kan man upptäcka mycket mysigt med familjen. Och minns att även ett åskväder kan göras till en oöverträffad upplevelse. Kramar!

Tack mt för att du finns med här! Man känner din värmande ande i din text (eller bakom). Här möts vi anonyma, men en person kan anas bakom varje signatur.

Tänker på tillfälligheternas spel, att vi här får dela varandras ord. Men egentligen tror jag inte på slumpen heller. Något bestämt gör nog varje möte, om än med rätt olika historier i bagaget. Och jag vill tro på en högre mening. Det är något stort i det lilla.

Och så här dax på natten flyter de existentiella tankarna upp till ytan..:-) när dagens bekymmer lagts lite åt sidan och det större perspektivet öppnar sig.

Glad vår, njut av livets under!

Tack snälla miss lyckad. Din kommentar var så lugnande och tröstande att läsa så jag har läst den flera gånger. Tack!!! Den hjälpte jättemycket. ❤❤

Jag läser mellan raderna att du kanske har "överkrav" på dig själv. Allt ska vara perfekt, man ska må bra, resor osv. Vet du vad, Jag tror du är perfekt som du är! En känslosam, kärleksfull, omhändertagande person och mamma. Det är bra att tänka på vad du åstadkommit. Vem vill du se i backspegeln om några år när du ser på dig och ditt liv bakåt. Jag är glad för din skull. Nu är det framåt som gäller. Vi satsar på en underbar vit och fräsch vår och sommar... Kram..

God morgon! Solen skiner och fåglarna kvittrar. Och jag tänker på sommaren som ska komma. Älskar sommaren. Men blir också lite stressad. Semestern som ännu inte är beviljad, mannen som ska jobba hela sommaren. Vi har inga planer förutom att åka och bada när vädret tillåter och jag kommer oftast få göra det själv med barnen eftersom han jobbar. Grannar som frågar om vi ska åka utomlands. Jag blir helt enkelt stressad och känner pressen att göra saker som jag inte har råd med nu.

Så tänker jag lite på en öl i solen bredvid poolen på baksidan. Men nej, vad äckligt! Då skulle ju inte ens orken finnas att cykla iväg på en utflykt eller till stranden. Känslan av att inte göra nåt vettigt på semestern skulle växa och likaså mitt självförakt. Jag vet, för det hände förra sommaren när jag drack vid fyra tillfällen under min ledighet fast jag bestämt mig för att inte göra det. Jag avskydde mig själv.

Nej, istället för det scenariot ska jag försöka släppa pressen som hänger över mig. Jag är rädd för att om jag inte lyckas släppa den så kommer jag vilja dricka när semestern kommer. Och gör jag det så kommer jag ha ångest hela ledigheten, även om det så bara skulle bli ett fåtal tillfällen. Jag ska vara stark och inte låta semesterstressen krypa under mitt skinn.

Känns som att det finns lite underliggande vårdepression i mig. Samtidigt som jag hatar vintern och längtar intensivt efter vår och sommar så kommer pressen av att vara lycklig och sysselsatt hela sommarhalvåret. Det blir en krock i mig och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Kan det vara den här känslan som gör att många dricker extra mycket när våren kommer? De tror de njuter av våren med ett glas men egentligen botar de (tillfälligt) en ångest som gror.

Hur som helst så ska jag gå igenom alla känslor utan alkohol och göra mitt bästa för att njuta av nuet och mitt liv utan pressen av att vilja ha mer. Lättare sagt än gjort. Men jag ska inte ge mig! När sommaren är över och hösten kommer ska jag kunna säga att jag varit nykter 7 månader i med och motgång, oavsett sinnesstämning. Jag ska kunna säga att jag varit nykter ett år, två år, tre år. Mycket har man inte kontroll över i livet men just detta kan jag kontrollera, så det så!

En lugn och fin morgon med en vacker soluppgång.
Framför oss nu har vi nu maj, juni, juli och augusti. Försommar och sommar.
Härligt! Vilken fin tid vi har framför oss.

Nu när jag lever nykter, och nykterheten dessutom är stabil och trygg, har jag möjligheten att uppskatta och njuta både av livet, friheten och årstiden.

Ha en bra dag alla!

Nu har jag varit registrerad här 3 månader. Och nästan lika länge varit nykter förutom på ett knappt glas vin tio dagar efter jag registrerade mig.

Jag är så glad att jag åter igen tog beslutet att inte dricka. Igår på valborg såg jag grannar gå från sina hus med öl och andra flaskor. Då blev jag lite ledsen när jag tänkte på alla tonåringar som känner sig utanför om de inte dricker. Men glad var jag för min skull och mina barns. Vi såg film på kvällen och åt godis och drack läsk. Barnen kunde krypa upp i mitt knä och andas nära mig utan att det luktade vin. Precis som det ska vara.

Jag vaknade till en solig dag och orkade och ville kratta löv i trädgården. Grannbarn har sprungit ut och in i vårat hem hela dagen och gör det just nu med och jag har inte känt mig trött av det. Inte ens klockan 10 imorse störde det mig att alla sprang ut och in. Det brukar visseligen inte störa mig men hade jag varit bakis idag hade jag nog inte uppskattat det så tidigt. Och det hade mina egna barn förlorat på...

Jag har tagit en springtur också. Allt positivt som hänt idag i dessa små ting hade inte hänt om jag hade druckit igår. Så är det bara.

Kram till alla!

här på våra breddgrader. Sol, knoppande träd och fågelsång. Idag är det fem år sen jag vaknade (nej, jag hade knappast sovit) efter mannens rejäla återfall. Då han i början av valborgsfirandet, efter familjemiddagen, tände brasan... och försvann. Säkert några fler turer än jag lade märke till. Jag var på ett sätt trygg i hans nykterhet men vet att jag efteråt insåg att jag känt på mig att ett återfall kunde komma.
Inom en timme var han kanonfull. Han gick och lade sig och jag har egentligen inte klart för mig hur firandet fortgick. Här fanns en son som talade allvar med far sin på ett gott sätt. Jag har ältat (!) detta förr här i min tråd och konstaterat att ett år tidigare (och längre tillbaks) skulle detta scenario varit värsta tänkbara katastrof. Skam i stora mått. Nu var jag i det och hade inget annat val än att vara kvar. I backspegeln var detta det absolut bästa som kunde hända. Det förde honom till AA och det innebar den verkliga vändpunkten. Hans egen "märkesdag" är i början av juli, ett och ett halvt år efter att jag satte ner foten på riktigt, dvs gick - men kom tillbaka. Om detta har jag skrivit här i olika repriser - ältat, eller bearbetat - och det har gjort mig gott.

Igår hade vi en fin Valborgskväll med trevlig samvaro. Var och en dricker vad den vill och det fungerar numera okomplicerat. Tycker jag. Mannen är ibland besvärad och funderar om hans nykterhet begränsar andra. Jag vet ju inte hur det verkligen förhåller sig med det men trevligt hade vi.

Det händer att jag får svackor och övermannas av oro. Jag bär på arv med nära till katastrofkänslor från min barndom med alkoholiserad far. Jag bär på många rädslor som jag inser att är orealistiska men rädslorna ger f-n i mina insikter och finns där under ytan. Jag utmanar dem numera medvetet i den takt och det djup jag beslutar att utsätta mig för.

Jag läste nyss i Göran Larssons bok Skamfilad: "Varje människa har en berättelse inom sig. Varje människa är en berättelse. Och vi människor behöver få berätta oss själva för att bli hela och få tillgång till hela oss själva." Clarence Crafoord har för länge sen skrivit boken "Människan är en berättelse" på samma tema. Hur som - jag är så tacksam för detta forum där jag fritt fått berätta min berättelse. Gång på gång bearbeta de viktiga teman som djupast präglat mitt liv. Tacksam är jag också för alla människor här som läst och svarat... När jag skapade min andra tråd (denna) tyckte jag mig ha förstått att detta är ett livsforum. Så är det för mig - forumet och ni och de som skrivit här har varit min största hjälp till ett helare liv. När man går in i, stiger över tröskeln till, ett genuint möte vet ingen av parterna vad som riktigt kommer att hända. Då är man (båda) i ett ingenmansland. Och efteråt har båda förändrats. Jag vill tacka för alla mänskliga möten här på forumsidorna! De har hjälpt mig att ta makten i mitt liv och därmed bli en sannare livskamrat till dem som står mig nära.

Glad vår önskar jag dig som läser! / mt

och såg ditt inlägg. Bitterhet är tärande och förgiftande. Måste ta fram en bok jag läst i vinter... det är Olle Carlssons bok 12 steg för hopplösa; han skriver (det tionde steget) "Det som mer än något låser fast oss i gårdagen och tar livsglädjen ifrån oss är bitterhet eller agg. Någon har sagt att bitterhet är att - gång på gång - svälja det gift man vill ge någon annan." De raderna gjorde stort intryck på mig, jag kände igen det lidande bitterhet kan orsaka.
Jag hoppas du snart finner vägar ut och kan göra dig fri. Det är du värd! Ja, det är du sannerligen värd! Som du har kämpat.
Håll taget om din nykterhet, jag skickar en hög solljus och fågelkvitter till dig! Kram och allt gott! / mt

Usch jag är full av bitterhet just nu. Kommer få tillbaka en gammal kollega ska bli skönt. Just nu är jag full av bitterhet som jag inte för bort. Känner mig energilös hoppas det vänder. Är nykter nu inne på månad 16

Härligt att höra från dig. Bra att du mår bra och har det bra.

Välkommen hit igen - och grattis! Vad skönt att du har lyckats dra ner på alkoholen - och att det börjar lugna ner sig på ditt stödboende så att du kan känna trygghet. Det underlättar säkert din nykterhet. Fortsätt kämpa du med!