skrev Pi31415 i Äntligen på rätt väg!!

i inläggen #208 och #210 miss lyckad, så tycker jag inte att du på något vis ska "känna dig ful" om du ger en klar och tydlig valmöjlighet till din sambo. Att han får möjlighet att välja mellan dig och familjen eller alkoholen. Då är det upp till honom och visa vilket han värdesätter mest. Vad som är viktigt och betyder mest för honom.
Du har ju både kommit till rätta med ditt eget beroende, och försökt "rädda" familjen. Då ska väl han kunna ställa upp för familjen och sluta med alkoholen.

Sätt upp en tidsgräns och ge honom en tydlig valmöjlighet. Och vänta inte för länge så du riskerar ditt eget mående och nykterhet.

För mig skulle det vara enkelt att göra rätt val i en sån situation. Ingen tvekan.

Hoppas det utvecklar sig i en positiv riktning för dig och din familj, miss lyckad.


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

ena dagen framtidstro... Nästa dag flykt, dvs flytta. Så länge sambon inte bestämt sig hur han vill göra med sitt beroende, känner jag ingen ro och harmoni. Lite jobbigt att en annan person får bestämma hur jag ska känna? Jag vill leva och bo med sambon, men enbart om han väljer nykterhet. Kanske ska tidsbestämma detta. Har det inte stabiliserats till hösten, så måste jag avsluta förhållandet...


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Pratade med en arbetskamrat om alkohol. Hennes pappa är a-beroende, hon berättade, hur han efter 4 års nykterhet började dricka igen. Hon beskrev att han började med några öl och att det snabbt blev mer och mer. Till slut åkte han dit för rattfylla vid 74-års ålder. Hon berättade också, att det var svårare än tidigare att ta sig upp igen. Detta berättade jag för min 13-åriga son. Han sa att "då är det som att åka snabbhissen ner och försöka klättra upp via hiss-vajern igen"! Vilken bra liknelse. Jag är inte sugen på att klättra..


skrev mulletant i Åtta år sen jag slutade dricka alkohol

att Sockerbomben föll 'rätt'!
Lycka till och glad vår & sommar! / mt


skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Jag är i paradiset.
Det vill säga på träningsläger. Två dagar av träning, träning, social samvaro, träning, powernap, träning, goda hotellmåltider och kuuuul.
En ficka i tiden, bort från vardagen, här och nu. Kroppen är skittrött och ändå är jag hyper, inuti. Glädje och trötthet på samma gång.
Det här är jag. På och av. Maxad ansträngning och sedan pang! raklång och utmattad i sängen, om och om igen. Tillsammans med folk av samma sort, liknande intressen, samtalsämnena går att hänga med i för jag blir inte uttråkad. Här är det inte konstigt att älska ansträngningen, fartvinden, känslan av att kunna använda kroppen.
Halvtid nu, synd att det inte är en hel vecka.
Dagen har varit intensiv. Upp tidigt för en första frukost följt av simning i en och halv timme och sedan en frukost till.
Inte utan att jag funderad på om det skulle vara möjligt att ligga i cykeln med den magen och en blåsa som av kroppens uppsugningsförmåga i bassäng ständigt pockar på uppmärksamhet. Det verkar som vattnet kommer in genom huden med tanke på hur kissnödig man är i timmar efteråt.
Cykling blev det, nästan fyra timmar. I mycket väder. Blåst, solsken, hagel, snö, mer blåst. Tiden och vädret försvann ur fokus och ersattes av känslan av att vara en gasell löpandes med flocken på savannen. Jag må ha varit den där smått förvirrade individen i flocken som behöver fösas in då och då, förmodligen ett lätt byte för rovdjur om vi varit betesdjur och inte cyklister.
Plötsligt var den lilla rundan på drygt åtta mil över och nu, efter en stunds vila, stundar löpning, hur nu det ska gå.
Kanske springer jag några tjugometersintervaller i joggningsfart. Såg att det stod en rullstol i receptionen, kan komma till användning innan dagen är över. Man har haft träningsnördar här förut och kan sina saker.
Den i resturangen kvarglömda väskan hade tagits omhand och väntade i receptionen, maten är i form av buffé och inte såna där fjantiga bantningsportioner på stora fat med två salladsblad som prydnad, nej, rejält med nyttigt och ekologiskt. Fem stjärnor på den!

Man skulle kunna tro att det är omöjligt att springa intervaller efter en sån här dag. Jodå, det går faktiskt. En i taget. Tröttheten sitter i lungorna men kroppen klarar en liten bit till, och en liten bit till.

På kvällen, under middagen, gick en kille upp och hade en storslagen föreläsning om sitt liv men psykisk ohälsa.
Vad springer du till? Vad springer du ifrån? Jag lever inte för att träna - jag tränar för att leva.
Rubriken gav mig gåshud. Jag ville ställa mig upp och berätta även min historia. Hade inte varit rätt läge där och då, men.
Jag kände mig tagen och på samma gång. Det finns fler! Och det finns förståelse och medkänsla!
Skulle jag bli bemött med samma gensvar om jag berättade också? Att jag inte bara tränar för att leva, utan för att överleva. Att jag redan räddats till livet så många gånger av träningen. Här, ett otvetydligt ja!
Känner att det är dags nu. Att visa, dela, berätta. Kanske bland dessa människor till att börja med.


skrev santorini i Åtta år sen jag slutade dricka alkohol

Tack PP och Muränan för era hälsningar! Ni är också fantastiska! Tack mulletant för att du styrde in mej på sockeravvänjande igen. Jag gick med i Fbgruppen och skickade efter nya versionen av Sockerbomben. Så skönt att vara på gång med det igen. Jag fick så bra hjälp med min nykterhet tack vare att jag samtidigt började äta enligt LCHF. Jag tror så starkt på det men ändå spårar det ur. Men tillbaka på banan. Tänk att det är en kamp hela tiden med än det ena än det andra. Nå alkoholen är i alla fall ingen kamp längre, det är naturligt att vara nykterist. Lika naturligt som att jag inte röker :). Men sockret är lurigare, det finns dolt överallt.


skrev santorini i Mitt nya år

Hur kommer det sej att jag fick impulsen att skriva och läsa här på forumet nyligen? Tja det verkar inte vara en slump. Jag fick tipset om Sockerbomben 3,0 som mulletant läser och beställde den. Jag har naturligtvis läst boken tidigare då den utkom. Jag var på ett föredrag med Bitten Jonsson för många år sen och det öpnade verkligen mina ögon för sambandet mellan alkoholism och socker. Jag är helt klart sockerberoende. Min mamma har nyligen berättat att då jag var liten på 50talet så blandade man modersmjölksersättning av vatten , vitt mjöl och mängder av socker! Milde tid, inte konstigt att min hjärna kidnappades på ett tidigt stadium. Men så gjorde man då och gjort är gjort. Bra att få ökad förståelse.
Det är aldrig för sent även om det känns som en livslång kamp. Idag läser jag den nya versionen av boken och känner mej väldigt motiverad att ta upp kampen mot sockret igen. Så glad att jag klarat av att sluta med alkoholen, känns ändå att detta med socker är enklare att hantera. Ger inte samma negativa konsekvenser för min omgivning, inte samma baksmälla och ångest.
Så tack för tipset, mulletant, nu jobbar jag vidare!
Ha det gott alla!


skrev PP i Åtta år sen jag slutade dricka alkohol

Så fint att läsa dina rader, och att livet är gott.
snart där med mina egna 4 år ;-)
//PP


skrev PP i Den nyktra vägen

Fina firren! Lever vidare, det mesta är ok. Alkoholen inget bekymmer mera. I alla fall inte för mig, men duktigt med folk runtikring som befinner sig i olika stadium av förfall ;-)
Det har varit en händelserik tid i mitt liv, kan inte avslöja mer än så här ;-)
Läste att du inte känner dig som någon Terminator mer.... tror att jag själv med alkoholen höll uppe tempot på konstgjord väg. År ut, år in. Allt är annorlunda nu. Jag har inte känt mig bekväm i att inte orka gå på som en duracellkanin i nykterheten, men nu känns det ok. Jag har nog liksom accepterat att jag har förändrats, och att den alkoholmarinerade, högpresterande killen faktiskt behöver en viloperiod. Hur framtiden blir med det vet jag inte, är det priset av nykterhet så är det något jag gärna betalar. Det är ny snart 3,5 år sedan jag korkade igen. Tänk dig allt elände som hade hunnit hända om jag fortsatt. Kanske hade de jag dött på kuppen?! När jag tänker på det relativerar det mina bekymmer över lite seghet, :-)
Ta vara på dig vännen och bamse kramen!
//PP


skrev mulletant i Mitt nya år

är jag road av ord och betydelser. Inte bara road - ord är viktiga. Din fundering gav mig en tankeställare just för att 'makt' varit ett ord och fenomen som jag tidigare haft svårt att komma tillrätta med. Ett ord med viss negativ laddning och innebörd som jag ändå inte kunnat undgå att förhålla mig till. Att partnern till en missbrukare kan sägas vara maktlös i dubbel bemärkelse tror jag många på anhörigsidan skulle hålla med om. Det kan en läsa in både på och mellan raderna i inläggen.
Det är fint att fundera tillsammans. Trevlig helg önskar jag dig också! / mt


skrev Pi31415 i Botten

Hoppas du har det bra och fortsätter i rätt riktning.

Ha en trevlig helg. Sköt om dig!


skrev Pi31415 i Mitt nya år

Som nästan alltid har ett ord eller begrepp olika innebörd i olika sammanhang.
Förutom att läsa din intressanta text googlade jag runt lite och läste om ordet/begreppet makt,
och på bl.a. Wikipedia fanns två distinkta betydelser av makt.
När minst två personer är inblandade kan makt innebära "härska/bestämma/styra över" när det gäller deras inbördes förhållande till varandra. Men man kan då också tänka sig en person som utvecklat alkoholism, där alkoholen styr över den personen, som då blivit maktlös inför alkoholen. I ett parförhållande där den ene är alkoholist, skulle man då kunna tänka sig att den andre, den medberoende, på sätt och vis är maktlös i dubbel bemärkelse. Både inför partnerns drickande, och för dennes maktlöshet under alkoholens ok.
Den andra betydelsen av makt är att "ha förmågan till" att ändra på t.ex. ett felaktigt beteende eller skadligt leverne. Det var detta du avsåg i det tidigare inlägget, med "ta makten över sitt liv". Det förstod jag, och det var inte för att rätta dig jag skrev som jag skrev. Det var mer för att det är intressant att vrida och vända på ord och begrepp lite.

Ha en trevlig helg mulletant


skrev MondayMorning i Nykterist och alkoholist i en kropp

Har tänkt på det många många gånger. På fredagarna är det vin och provsmakningar på varenda jävla tv kanal. Gärna kl 09.00.
Så galet irriterande.


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

Idag har jag semester. Tittar på SVT. De rekommenderar diverse viner till maten just nu. Innan 10 en fredagsmorgon i tv som jag och alla andra betalar tvavgift för. Nu är jag väl tråkig och präktig som tycker det här är så dåligt!!! Eller?

Hur många tittar nu och överger sin intention att ha en alkoholfri fredag? Det presenteras ju så sofistikerat och fint, så då kan det ju inte vara nåt fel med att dricka sig lite full ikväll. Till och med de kostymklädda och välsminkade i tv dricker ju på morgonkvisten.

Hur många barn får titta på sina föräldrar fyllna till i eftermiddag tack vare svt? Det är nog en hel del. Barn som kanske kunde skonats just ikväll eftersom mamma eller pappa föresatt sig att inte dricka mer. Men som fick den chansen förstörd pga att till och med svt legitimerar och uppmuntrar alkohol. I morgontv.

Dessa fina tanter och gubbar i tv kan köra upp sina fina vinflaskor nånstans.


skrev mulletant i Mitt nya år

Jag vet inte varifrån uttrycket att ta makten över mitt (sitt) liv kom*. Under den största delen av mitt långa yrkesliv har jag haft positioner som inneburit makt. Spontant har jag ryggat för att ha makt ”över” och sökt och funnit andra organisationsmodeller. Tidigt insåg jag också den oupplösliga förbindelsen mellan makt och ansvar.
Den som lever i en relation där en är invuxen och intrasslad i medberoendemönster är vanligen maktlös... ja, just det - det är ju också det första steget i 12-stegsprogrammen. För att ta det första steget ut ur medberoendeträsket, eller över det staket jag själv låtit växa runtom mig, krävs en oerhörd kraftansträngning. Det innebär också att göra sig fri från en annans starka påverkan.
Det anses, och jag håller med om, att våld – fysiskt, psykiskt m.fl former – handlar om att utöva makt och kontroll. Relationer som präglas av missbruk, inrymmer ofta någon form av våld och maktutövning. Vanligen, tror jag, är det en ömsesidig fångenskap där man binder varandra med många olika trådar. De flesta relationer har ju en början i kärlek och vilja att göra varandra väl – en önskan/längtan som kan finnas kvar men där förmågan och medlen att göra det goda har drunknat i destruktiva mönster och besvikelser.

*Nu minns jag – det var Carina Bång... på hennes sida (i februari 2011) hittade jag en lista över det jag inte har makt över – en annans missbrukande – och en lång rad med förslag på allt jag har makt över... om jag bara tar den. Den har jag delat många gånger här. Där kan ursprunget till "mitt" uttryck ha sina rötter. http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Min främsta inspiratör när det gäller innebörden i ordet makt är Margareta Melin. Hon säger: ”Det ligger i vår makt som människor att välsigna eller förbanna, att bygga upp eller bryta ner – att göra skillnad.” Hon har också skrivit dikten som, jämte Sinnesrobönen, alltid funnits på mina olika anslagstavlor:

Din skicklighet
hämmar
eller uppmuntrar.

Din hjälp
binder
eller befriar.

Din sång
får andra att sjunga
eller tystna.

Ditt ljus
kan Du sprida till andra
eller som strålkastare
rikta mot dig själv
och så mörklägga omvärlden.

Om din makt
är liten eller stor
gäller ditt val alltid detsamma:
att öka ljuset omkring dig
eller mörkret.

Tack Pi för din input! / mt


skrev mulletant i Mitt nya år

Javisst borde det giftfria livet vara det naturliga! Jag bara håller med.

Och till dig Pi, jag funderar:) Makt är ett hårt ord i de flestas öron, det är vackrare och ligger närmare också mig med ord som ansvar och hänsyn. Att ta omsorg om sitt liv kanske? Ändå funderar jag vidare... och ska skriva lite mer om makten både över det egna livet och att leva i skuggan av andra. Återkommer - livstråden är just den rätta för livsfrågor som denna. / mt


skrev Pi31415 i Tredje gången gillt

han borde verkligen vara mer rädd om nykterheten.
Kan det möjligen vara så att han varit nykter med "vita knogar", att det varit ett uppehåll, och att han inte arbetat beslutsamt och övertygande för en hållbar nykterhet. Ja, det kan ju varken du eller jag veta, utan bara han själv, innerst inne.

Tack för din hälsning, och hoppas att det ändå går bra till slut för din sambo.


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

Tack bedrövadsambo för klappen på axeln! ? och Sisyfos, vad skönt att du släppt alkoholromantiken kring sommaren. Den är så vidrigt egentligen och ställer till sådan misär. Blä!!!

Jag ligger och funderar såhär nästan vid midnatt. Vill skriva ner lite av det för att minnas..... bland annat att det tog två månader ganska exakt för mig att bli totalt i ett med mitt nykterhetsbeslut. Det har visserligen hela tiden känts helt rätt och självklart men det har ändå funnits oro och sug osv. Men när jag hade varit helt alkoholfri i två månader så insåg jag att jag inte tänkte på alkohol längre med någon längtan. Och nu när jag varit alkoholfri i 68 dagar så längtar jag ingenting alls efter att dricka. Jag känner på allvar det som att jag lika gärna kan dricka gift, tändvätska, klorin eller något annat lika farligt om jag ska dricka alkohol. Jag kan känna hur ett glas vin skulle göra illa min mage med sin surhet.

Jag vill komma ihåg allt jag känt och tänkt dessa månader och komma ihåg att jag mådde dåligt när jag registrerade mig här men att det är alkoholstoppets förtjänst att jag mår bra nu. Det är inget annat som har gjort att jag mår bra och det ska jag inte inbilla mig i framtiden.

Jag ska komma ihåg att alkohol är olycka, oro, dåligt föräldraskap, ångest, skuld, illamående, sömnlöshet, självhat och nykterhet är motsatsen till allt. Allt det jag mår bra av nu kommer att förvandlas till ångest igen om jag börjar dricka igen. Det gäller att komma ihåg och förstå varför jag mår bra. Jag mår bra pga att alkohol är frånvarande.

Det är skönt att komma till den här punkten. För i början är allt ganska luddigt och rörigt och frågan om hönan och ägget passar in... men när det gått en tid (i mitt fall 2 månader) så är gåtan löst. Det ger ett väldigt väldigt lugn inom mig som jag verkligen njuter av.

Gode Gud vad skönt det är att vara nykter varje dag, kväll, natt och morgon. Att hela tiden vara nykter. Jag känner mig yngre och gladare och friskare.

Nu slog klockan tolv. Så godnatt alla och hoppas ni mår bra eller åtminstone snart bra. Kämpa vidare ❤


skrev Rosa Pantern i Tredje gången gillt

Grattis till det!

Sambon min har varit vit i ett år nu i början av april. I påskhelgen skjutsade han en vän till krogen och det följde med en skvätt vin hem.

Han var påverkad, men förnekade det när jag lite senare berättade att jag hade märkt det.

Så kan det ju tydligen också bli...

Han borde vara rädd om de framgångar han gjort under året, sa jag, för han har tagit stora kliv, dock ej bearbetat något med samtal.

Fint att det går bra för dig!


skrev anonyMu i Den nyktra vägen

Hej på dig vännen,

hur har du det? Allt bra med dig?

Kram


skrev Pi31415 i Tredje gången gillt

Under påsken hälsade jag på en släkting. Övernattade och sov då i ett rum med ett välfyllt barskåp. Detta berörde mig inte det minsta.
Jag tänkte (småskrattande inombords) att jag nog rent av skulle kunna sova en natt i en tältsäng inne på ett systembolag utan att jag skulle bli påverkad. I dubbel bemärkelse!

/Pi31415


skrev Pi31415 i Tredje gången gillt

övergå i en stabil, hållbar och trygg fas. Det medför att jag går runt i tillvaron med ett milt och behagligt lyckorus och en härlig frihetskänsla.
Detta är ytterligare en positiv sak som kan föras in på vinstkontot för nykterheten.

Delar med mig av styrka till alla som kämpar. Ha en bra och nykter dag!


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Är jag inte nöjd avslutar jag min anställning tror jag. Som mattelärare har jag inte direkt svårt att få jobb och då kan de stå helt utan behöriga Ma/No lärare.