Senaste kommentarerna i forumet

Jag skulle tolka det som att arbetsgivarens krav upphör SENAST den 31 mars - men att de kan välja att avsluta tidigare? Att du ska gå som i limbo och inte veta är verkligen inte ok. Och du har ju skött allt exemplariskt. Arbetsgivaren måste ju släppa taget.

Jo arbetsgivarens krav på mig upphör 31 mars men det står i kontraktet att arbetsgivaren väljer när det ska avslutas. Får olika svar. Ett svar från Precis, ett svar från personalchefen och ett från min chef.

...till dina 15 månader! Wow! Jag kan inte riktigt förstå varför arbetsgivaren inte vill avsluta rehab? Hade ni inte gjort upp innan om när/hur? Varje individ måste ju ändå få känna att man har kontroll över sig och sitt - och har man bestämt ett datum så kan jag inte tänka mig något positivt komma ur att man "låser in" någon en längre tid - bara därför att?! Nu skall du ju ut på egna vingar - om det nu var bestämt så. Att komma nu o säga att de vill att du fortsätter känns väldigt bakvänt tycker jag. Nåväl, hoppas att det går din väg. Grattis igen.....

Nu vill inte min arbetsgivare avsluta mitt rehabkontrakt. Möte 19e maj. Får se vad de hittar på nu. Jag har gjort allt som står i kontraktet. Påsken började inte bra med ett sönderblåst förtält. Van vid motgångar nu men man får ta dessa.

Det borde ju vara mer naturligt att avstå a än dricka det gift det egentligen är. Alltid pigg och go och man kan göra vad man vill.

Tänk på det du skrev överst när suget kommer och det blir prövningar. Bra jobbat och visst är det underbart att vara nykter.

För fin läsning! Min första gång på sidan, inser efter allt för lång tid att det nu är dags för mig! Vilken stor sorg..vad ska jag göra istället? Ska läsa dina punkter varje dag! Tack! ❤️ All styrka till dig!

Här kommer sena påskhälsningar tillbaka till dig Maran ..
Tänk att få sån distans till A att kunna dricka ngt glas och sen känna att det är bra och att inte vilja ha mer ..
Har läst din positiva effekter lista och kan hålla med på alla punkter ..
Mår såå bra utan A ..
Tack igen för att du räddade mig den där lördagkvällen ..
har nu över 180 dagar som nykter ...
Ha en fortsatt fin vår .. och kram tillbaka .. Lerigen

Jag hamnade efter rejäl fylla på avgiftningen med hjälp av min dotter. Vaknade på morgonen och förstod inte var jag var HJÄLP!!! Låg inne i en vecka och där träffade jag en som har blivit en viktig vän till mig. Tre dagar efter jag hade blivit utskriven så drog hon med mig på AA`s tolvstegsgrupp där jag skaffade mig en sponsor som jag har gjort dom 12 stegen med FANTASTISKT kan jag säga. Nu så har jag varit nykter i snart sex månader. Jag började med att ta antabus på v.c men min sponsor ville inte jobba med mig om jag tog dom så jag slutade (dock LIVRÄDD utan) men det har gått jättebra för man jobbar med sina karaktärsdefekter i dom 12 stegen och får en helt annan insikt i varför man dricker. Irritation och ilska beror på mental besatthet alkoholismen är indelad i två delar mental besatthet och fysisk allergi. I första steget så inser man att man är kraftlös mot alkoholen och i 10-12 stegen så får man kraft. I början så drömde jag också om alkohol och var sååå irriterad och mådde pyton gick på vita knogar. Nu så är jag färdig med dom 12 stegen men måste för alltid jobba i dom men det gör jag gärna hellre det än att må skit pga alkoholen. Lycka Till!!

att dela med dig av dina erfarenheter och kunskaper mulletant. Det är alltid givande att läsa dina texter. Och med det du skriver i inlägget innan, så skulle man kunna säga att här delar vi med oss till varandra. Det är fint.
Ja det är möjligt att ta makten över sitt liv. Det viktigaste och första steget är att sluta med alkoholen, och därmed ta makten över beroendehjärnan. Att ta makten över något låter lite hårt, kanske man istället skulle säga att man tar hänsyn och ansvar för sitt liv, att man pysslar om sig och sitt liv så att man mår bra och utvecklas på ett positivt sätt.

Nu ser vi fram mot värme, ljus, vår och försommar. Den vackraste tiden på året, när naturen föds och blommar upp efter vintern.
Hoppas du får en fin och trevlig vår mulletant!

bjöd vi traditionsenligt närmaste familjen på påsklunch. Så trivsamt och glatt helt utan alkohol. Det har blivit alldeles naturligt nu - det måste vara den sjätte nyktra påsken. Att förändra liv och traditioner är ingen quickfix. Men det går!
Jag skrev nyss i en andra trådar lite om vad som händer i mig - för det står minsann inte stilla fastän livet är nyktert och känns stabilt och jag inte alls är nån ungdom längre. Jag har hittat mycket att läsa, lyssna på och lära om sockerberoende och håller på att hitta mig själv nånstans på den skalan. Har ändrat mina matvanor en hel del och maken följer villigt med. Ändå har vi alltid ätit rätt så 'hälsosamt' och bra. Jag skrev också om min inre kamp i att stå upp för mig själv och göra mina egna val. Det har jag hållit på med ett par år och det är en spännande och farofylld (känns det) väg.... äventyr som oftast slutar i förvåning och häpnad över hur enkelt det var när jag väl vågade språnget.
För sex år sen var maken inne på sitt andra år som nykter - på vita knogar, men det förstod jag inte då. Återfallet var nära, det insåg jag att jag i efterhand att jag (kanske) förstod nånstans djupt inom mig. Den stabila nykterheten, hans egen, är fem år nu till sommaren. Mycket i vår relation har förändrats, och allt till det bättre. Vi är ärligare idag, både mot oss själva och varandra. Ja - jag är rätt säker på att det också gäller honom. Jag ska förstås skriva för mig.
Åh - nu kommer en övernattande liten. Jag hör trampet av små fötter. Vi hörs igen, kom ihåg ni alla som kämpar att det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

för din kamp som du så ärligt och insiktsfullt delar med dig av. På nåt sätt växer vi tillsammans. Just nu påminns jag om det jag hört i Katarina församling där nån präst eller diakon sa: här hjälper vi inte andra, vi hjälper varandra. Jag tycker så om det, att vara jämsides och hjälpa turvis - ellersamtidigt. Men inte över och under, inte stark och svag utan tillsammans för varandra.
Kram på växandets väg / mt

Och än roligare att allt ät fortsatt väl med dig! Livet lär den som har förmåga - vilja och kraft- att ta till sig av de svårigheter en möter.
Jag har lärt mig så mycket genom mitt läsande och skrivande här. Har på senare tid läst och lyssnat på nätet om sockerberoende och även om jag inte tror mig ha ett beroende har jag hittat stöd att förändra mina matvanor. Hittade av en händelse Fb-gruppen Sockerbomben i min hjärna och därifrån har jag fått liknande insikter som från det här forumet.
Vi lever nyktert och bra numera och det känns helt naturligt att umgås utan alkohol med de som hängt kvar. De vänner som valde bort oss träffar vi båda ännu i andra sammanhang. Ibland kan jag känna en tagg: Var vår 'vänskap' eller vårt sällskap inte mer värt än så? Vi kan prata om det maken och jag men ingen av oss är bitter. Tack och lov för det.
Nu går vi vidare mot våren! Vi vet att det är möjligt att ta makten över sitt liv. Återerövra det. Vilken härlig frihet!
Allt det bästa till dig! / mt

Att skriva här och framför allt läsa och faktiskt inse att man inte är ensam. Det var ovärderligt för mej. Här är det enda stället jag varit helt ärlig. Mina forumvänner är de enda som verkligen vet hur illa det var. Men nånstans måste man kunna och våga vara ärlig. Med åren som gått har jag börjat se nån mening med det som varit. Alla erfarenheter som man lär sej av bidrar till ens utveckling. Det vikitigaste av allt är att inte bli bitter. Med den erfarenhet jag har från mina år som alkoholberoende och min kamp att bli fri så kan man inte lura mej. En alkoholist genomskådar en likasinnad. Det är spännande att läsa på forumet när andra ser varningstecknen då nån bäddar för ett återfall. Känner igen tankegångarna och vet också hur himla svårt det kan vara att stoppa. Men bra att nån vågar peka på det. Jag blev faktiskt räddad av en sån kommentar en gång. Lite stött först för jag trodde jag hade koll på vad jag gjorde men snabbt insåg jag att personen hade rätt. Kanske rentav räddade min nykterhet. Men jag lyssnade och tog till mej. Därför är jag också brutalt ärlig mot andra då jag ser varningstecknen. När nån försöker lura sej själv. Visst kan jag ibland tycka att det är lite synd att inte kunna ta ett glas vin. Men då spelar jag filmen till slut och jag vet att för mej existerar inte två glas vin. Det spårar ur och blir långt ifrån romantiskt. Så nej tack. Efter ett tag bryr man sej inte om vad folk tror och alla i ens närhet lär sej.

Min erfarenhet av alkohol har utvecklat mej och lärt mej en massa. Fått mej att tänka, förändras. Visst hade jag hellre varit utan den erfarenheten men nu är det så här. I två år har jag också trakasserats av en narcissist i min närhet. Det har varit en bokstavligt talat dyrköpt erfarenhet med advokatkostnader och terapitimmar men jag har lärt mej mycket av det också. Och framför allt är jag tacksam att jag har en stabil nykterhet bakom mej för annars hade det varit lätt att supa ner sej. Det gäller att inte bli bitter!

Idag är en bättre dag och det känns som jag fått någorlunda fokus igen. Kan bara säga att dagen blir nykter. Lovat mig själv 24h. Kram alla påskharar

Säger som föregående talare - att någon journalföring måste ju finnas. Vet inte var du bor - men om du blir inlagd inom beroendevården så kan du välja att spärra journalen därifrån - då kan andra läkare/vårdinstanser inte se att du har varit där. Vet ju inte heller i vilket "skick" du är. Det är ju inte bara att åka dit och lägga in sig - du skall vara i rätt dålig form för att "tas in" och få dygnetrunt-hjälp. Önskar dig lycka till!

Påsk har aldrig varit en viktig högtid för mig. Inget vi direkt brukat fira i min familj. Så idag är som en vanlig lördagkväll vad mig anbelangar. En lugn och skön lördagkväll. Hemma i soffan... :)
Alkohol tänker jag ytterst sällan på numera. Och om jag nån gång gör det så är det mest förknippat med obehag och olustkänslor. Vid två spridda tillfällen har jag varit på AW i vinter (vilket patetiskt singelliv man lever... :) ) Vid bägge tillfällena drack jag två glas vin tillsammans med mina vänner, ett innan maten och ett till maten. Inget mer. Sen blev jag liksom "mätt" på det. Inget sug, ingen vilja till att dricka mer. Vare sig då eller dagarna efter. Odramatiskt.
Jag känner mig ganska tillfreds med tillvaron just nu. Jag grubblar inte särskilt mycket över huruvida jag klarar av att dricka eller ej. Det är inte så viktigt. Jag kan lika gärna vara utan. Kanske kan jag ta ett glas vin vid sporadiska tillfällen utan problem, men det känns inte som om jag måste ta ett beslut på vare sig det ena eller andra. Dock har jag beslutat mig för att aldrig mer dricka ensam. Ett ganska enkelt beslut. Sannolikt är det nyckeln för min del.

Jag önskar alla mina vänner här på forumet en fin påsk, förhoppningsvis en nykter sådan! Kram alla!

Jag är där också. I min ensamhet så virrar jag runt i träskmaskerna av det som är jag.
Som inte alls är det blanka glatta som tar hand om allt och alla.
Tvärtom är hon mörk dov och dyster och inte ett dugg underhållande.
Jag är inte en gåva för någon och definitivt inte för mig själv.

Jag vet att det inte är sant med mitt förnuft. Men i mitt innersta där är det sant till 100%
Och först nu kan jag kanske börja gå åt rätt håll.
Där jag ger mig själv och de jag älskar plats på rätt sätt.
Tack mulletant för alla dina fina rader.

De sätter igång saker i mig och gör mig ytterligare sårbar,istället för att vända mig utåt uppåt och vidare som jag alltid strävat mot.
Allt i kampen för att slippa detta mörker och denna vånda som jag måste skopa bort utan att egentligen veta vad det är jag jobbar med.

Ordlöst,tyst och molande som en värk som angriper mig inifrån och pressar mig hårt mot mig själv.
Och däremellan stråk av lätthet och frid som ändå lovar någon sorts förbättring.

Så ja,jag ska kämpa vidare med mig själv.

Det verkar som du verkligen hittat strategier, och att du funderar och planerar innan är svinbra! Den där sommarfesten kan du lika gärna slippa, det är deprimerande att se sina kollegor så fulla och dumma när man själv är nykter. Under många år undvek jag alla personalfester av just den anledningen. Jag körde oftast eftersom jag bor en bit bort. Men jag blev ledsen å mina kollegors vägnar av att se dem göra bort sig.

Bra jobbat! Behöver precis som du strategier för att hålla mig sysselsatt. Inte så mycket för att distrahera mig, som för att få tillfredsställelsen av att få nåt gjort. Det ger mig nog ungefär samma kick som alkohol. Och mörkret, tröttheten är farlig även för mig. Får ha nån bra strategi nästa vinter. Nu är det ljus sommar som gäller. Det känns bra. Just alkoholromantiken runt sommaren har jag släppt i alla fall. Allltid något.

Hej alla.

Ja det där med HALT är bra att tänka på och precis som Sisyfos säger så är nog stress mer en trigger för mig än vad ledsen är.

Mina strategier är nog motion och att fixa med något hemma, sätta upp en hylla kanske. Nu när våren kommer är det lättare för då kan jag också greja utomhus på gården och det är lättare att ta en springtur etc. Vintern är svårare och det är oftast när den kommer som jag börjar dricka... för att jag inte hittar möjligheter till avledning lika lätt. Plus att jag under vintern blir så rastlös och låg av mörkret. Men att dricka gör det ju mycket värre och gör mörkret mörkare. Så det ska inte hända kommande vinter.

Nu har jag inte druckit på två månader. Det känns jättebra på alla sätt och vis. Var bjuden på en middag nyligen och där skulle det serveras vin fick jag veta innan, då fick jag alkoholfritt vin när jag bad om det. Jag blev inte sugen på vin med alkohol i överhuvudtaget.

I sommar ska det vara en liten fest med mitt jobb, men den tänker jag faktiskt inte gå på. Inte för att jag inte kan säga nej tack eller för att någon skulle tjata om att jag ska dricka men där känner jag faktiskt att vinet är klistret som håller ihop tillställningen. Och romantiseringen kring att dricka vin i solen syns redan när det pratas om den här kommande tillställningen. Så den sommarkvällen ska jag spendera på annat sätt.

Nu är det skönt med fyra lediga påskdagar. Imorgon på släktmiddag kommer det finnas vin för den som vill men jag kommer inte att ta. Och skönt nog kommer ingen fråga mig varför. Det finns flera i min släkt som inte dricker, några ammar, andra är träningstokiga och skulle aldrig dricka något som kan sänka prestationen. Och sedan finns det flera som dricker vin och det tycker jag är okej med. Jag tänker inte bli dömande på något sätt. Även fast jag ärligt talat hade varit glad om inget vin fanns där. Det måste jag erkänna. Jag vill ju helst att all form av alkohol slutar existera på jordens yta med tanke på all förstörelse den ger ? men det är ju en utopi...

Vill önska er alla en glad påsk och extra styrka att kunna säga nej tack om ni blir bjudna på något ni inte vill dricka under påskhelgen. Och styrka att inte köpa hem själva. Var snälla mot er själva ❤

"Bara nykter helt enkelt." Grattis till dina fyra-snart fem nyktra år! Sockret gör inte på långa vägar lika stor skada, även om jag förstår att det bekymrar dig. Men allt har sin tid. Tack för att du delar med dig!

Fin läsning! Allt man går igenom ger möjlighet till utveckling. Om än smärtsam. Jag har också läst mycket och även gått i terapi på grund av mina upplevelser av en narcissist i min närvaro. Terapi var mycker bra, man tvingas se på sej själv också.

Jag gläder mej åt dina 4 år! Själv firar jag 5 år i juni, den 11 juni för att vara exakt:). Jag bestämde direkt att det är för gott. Inte en dag i taget utan aldrig mer. Jag tror, och hoppas, att du efter dina 7 nyktra år kommer att fortsätta din nykterhet. Jag har läst så mycket om andras försök och själv också varit nykter 1,5 år tidigare. Det är så jäkla svårt att ta tag i det på nytt. Och det gick så fort att åka dit igen då jag trodde jag skulle klara att ta bara ett par glas. Ville tro det men bara ett par glas har aldrig räckt för mej. Inom några veckor drack jag mer än tidigare. Så nej, det här vill jag inte börja om med. Ha det så bra, snart dags för 4,5 års check!

Ibland poppar det upp lite tankar kring alkohol. Eller snarare kring frånvaron av alkohol. Inte ofta men större helger kanske väcker minnen från en annan tid. Jag konstaterar hur mycket som har ändrats sedan första tiden, första nyktra året. Då var det sug efter vin som dök upp ibland. Tankar och oro kring vad folk skulle säga eller tänka. Vad ska man hitta på för bortförklaringar. Kan man dricka alkoholfritt vin utan att väcka suget? Massor av tankar kring alkohol. Det var ständigt närvarande på nåt sätt, tanken att jag inte dricker alkohol. Då var var verkligen en nykter alkoholist.

I juni blir det fem år sen jag slutade dricka alkohol. Så annorlunda allt har blivit. Sedan länge är jag numera bara nykter helt enkelt. Det är alldeles självklart och det finns inte på kartan att jag skulle dricka. Tanken som slog mej nu då jag handlade inför påsken är att jag inte ids köpa nåt alkoholfritt vin. Vad ska jag med det till egentligen? Det var ju effekten jag ville ha, värmen, känslan av att domna bort lite, ja eller mycket var det ju på slutet. Det alkoholfria röda smakar mest saft. Vitt vin eller cider finns det riktigt goda men nej, det känns onödigt. Det är ingen effekt med det.

Så mycket annat är självklart numera men ändå nåt jag ibland gläder mej åt. Att alltid vara nykter och klar i huvudet. Alltid körbar. Att inte behöva köa och köpa hem vin till helgen. Oron över om jag köpt tillräckligt. Ofta tog det slut för tidigt. Stressen över det. Maken får skaffa sitt själv och vi har sällan gäster. Alla i min omgivning vet att jag inte dricker alkohol. No big deal.

Helt fri från droger är jag ändå inte. Jag för en liknande kamp mot socker. Jag gömmer godis ibland och kan smygäta då min man somnat. Det är samma beteende och jag vet att det inte är bra. Jag mår inte bra av det men konsekvenser är ändå betydligt mindre än med alkohol. Summan av laster tycks vara konstant. Om jag håller mej till lågkolhydratkost, LCHF, mår jag bra men så faller jag av vagnen igen. Nå jag kämpar vidare med det.
Ha det så gott alla!