Senaste kommentarerna i forumet

Jag tog också ett återfall. Hade varit nykter i 9 och en halv månad.
Släppte garden, stängde av allt konsekvens tänkande och lät suget ta över. Men man är inte mer än människa.
Kan rekommendera dokumentären Risky Drinking som MondayMorning tipsade om.
I den sas det att 80 procent av alla som slutar dricka tar ett återfall under första året av nykterhet.
Och att återfall kan vara en del av tillfrisknandet då man lär sig av det, vad som triggar en och vad som får en att falla tillbaka i dom gamla tankebanorna.
Så det är fullständigt normalt att man tar återfall. Men visst känns det jobbigt och jag ångrar det sim fan. Gjort är gjort och vi har ändå klarat lång tid utan alkohol vi kan nå dit igen! Var inte för hård mot dig själv, du tog ett snedsteg och nu har du rest dig.

Jo man tar nya tag och skiter blött i det negativa. Man ser de åtta månaderna som en positiv händelse, du har ju varit nykter den stunden.
Man börjar om igen och stålsätter dig, du blir ju visare av dina misstag.
Inbilla dig inget annat, än att du ska klara det denna gången???

//Pantani

Förresten...antabusen är tagen och gubben är informerad. Gubben talade jag med redan igår. Viktig del till ÄRLIGHET. Kram

Jag tar omtag och fattar allvaret i sjukdomen. Man går aldrig säker. Och isolering är livsfarligt. Iallafall för mig, det är då tankarna på a börjar gro, det tar lite tid. En flyktig tanke här och en där. Våren , första grillningen, alla andra som tar ett glas....ja sen börjar beroendehjärnan förhandla, en gång bara. Jag har ju varit så duktig. Ingen behöver märka nåt. Nu har jag kontroll osv. Sen kommer tillfället som ett brev på posten. Det är otroligt lockande och för mig är det nog isoleringen som är farligast. Dvs att inte jobba med min nykterhet varje dag och att inte träffa andra, läsa, skriva här som gör att jag ovillkorligen glömmer bort hur det var. Ska försöka att inte gräva ner mig allt för mkt. För det hjälper inte mig heller, självömkan är väldigt förrädiskt för alla oss alkoholister tror jag. Denna gång kan jag ta upp tråden någorlunda lätt (tror jag) och återuppta min nykterhet, en dag i taget. Men vem vet, hur och om det blir en nästa gång, hur går det då??? Blir verkligen livrädd när jag tänker tanken. kämpa mot adjävulen är ett heltidsjobb...

men tråkigt att du haft ett återfall.

När du får distans till det här snedsteget, kommer du att ha nytta av det. Det blir en viktig erfarenhet för dig. Du vet då att man ständigt måste vakta på nykterheten. Att inte beroendehjärnan får börja manipulera och leda tankarna fel. Du har nu lärt dig det sjukligt förrädiska med alkoholen, att trots att man har lång nykterhet och känner sig trygg, så finns den eländiga alkoholen bara en armlängd bort. Alltid. Det är den armlängden som man måste se till att aldrig sträcka handen förbi.

Men det viktigaste. Du vet nu, precis som flera andra här inne, att en person som utvecklat beroende av alkohol (alkoholism) aldrig kan börja måttlighetsdricka. Det är omöjligt.
Din möjlighet att leva nykter har nu förbättrats. Du kan bli starkare och säkrare av det här.

Så ta omtag nu, låt ångesten sjunka undan och blicka framåt Jullan65. Återuppta gärna dina tidigare rutiner att läsa och skriva här inne, gärna något trevligt inlägg på morgonkvisten, samt ett dagligt arbete med att bevara nykterheten.

Kramar, styrka och värme till dig Jullan65! Varmt välkommen tillbaka på den nyktra stigen.

Svarar i din tråd.

Hej, förresten, läste några av dina inlägg när jag var ny på forumet för ett par månader sedan. Jag skulle vilja veta hur du tänkte innan och vad som hände. Och hoppas du orkar börja om igen och fortsätta din långa nykterhet. Om du bröt återfallet direkt kanske det känns mer som ett lärotillfälle, en snubbling på vägen, istället för misslyckande. Och hur mår du nu?
Kram

Nu är jag tillbaka pi, stukad men inte slagen. Härligt att läsa dina kloka texter. Sköt om dig.

Ja då var man påt igen. Åtta månader nykter och sen pang, återfall. Inte direkt pang, utan målmedvetet planerat. Var så sugen och lurade mig själv, att det skulle gå denna gång. Har inget försvar att ta till. Har ju tagit avsteg från min planerade plan för nykterhet. Inte gått på möten, inte varit här inne o skrivit. Det blev som vanligt , jättefull fort, kan inte sluta när jag börjat... patetiskt. Har bara ångest idag och skäms. Vad fan gör man...

Hej Ellan,
Jag är rörd av din berättelse och ditt första inlägg där du beskriver din kamp och situation är så bra skriven och ger mig personligen så många igenkännande saker. Det märks på hur du skriver att du verkligen förstått och att du reste dig så starkt ur ditt hemska missbruk.
Jag brottas personligen med så mycket skit i mitt sätt att tänka och är också väldigt dålig på att ta hand om mig själv. Så destruktivt jag nyttjar alkoholen.
Våga släppa taget och acceptans är fina ledord men jag vet inte riktigt vad det ligger i dessa ord för mig personligen.
Erkänna att jag är alkis har jag gjort för länge sedan, vill kanske inte starkt nog ha en förändring även att det gör mig så otroligt illa?
Stort grattis till dig från LillPer!

Tack alla fina!❤️
Igår gick jag på min första riktigt stora tillställning som nykter. Ca 100 personer på fin middag med mängder av dryck. Jag tog bilen och var chaufför. Kändes lite ovant under minglet, tog en liten klunk av den alkoholfria skumpan men valde sedan vatten. Det luktade och smakade för mycket vin. Vill inte riskera något.
Middagen gick jättebra. Folk var mer fascinerade över min håruppsättning än vad jag drack. Nu vet ju chefer och närmsta kollegor om min resa. Det enda jag störde mig lite på var servitörerna. De frågade 6-7 gånger om jag inte ville ha något annat än vatten. Det fick dock vara så. Gudomlig mat, trevligt sällskap vid bordet och lite dans på det. Min bordsherre frågade hur det kom sig att jag valde att köra bil en sådan kväll. Jag svarade att jag inte ville vara trött i morgon och helt enkelt inte ville ha. Han fortsatte och prata om alkohol och att det hade blivit lite många dagar med A för hans del i och med representation och allt. Att han sov sämre etc etc. Han var väldigt fokuserad på drycken... Nåja jag hoppas att han mår bra.
Jag överlevde kvällen och ett par fina kollegor var så glada att jag var med och de var stolta över mig till och med. Det värmde och stärkte mig.
När folk började bli lite fööör trevliga valde jag att åka hem. Sammanfattning;
Jag hade en helt ok kväll. Inte lika berusande roligt som förr men trevligt. Jag kände mig fin, maten var utsökt, jag minns allt jag har sagt och har inte ångest för någonting.
Vid nästa tillställning väljer jag dock bekvämare skor. ?
Kram Ellan!

Stort Grattis! Skönt att läsa att det går att ta sig ur detta hemska med alkoholen! Jag ska också dit där du är!

Bra gjort. Du är några veckor före mig på den nyktra stigen.
Vi fortsätter på den, mot en nykter framtid i frihet!

Känner mig lite arg och uppgiven. Jag jobbar journätter i helgen. Jag frågade sambon: Du ska väl inte dricka nu igen när jag har jour? Varför undrar du, sa han? Jag vill inte ha sms och samtal från sonen, det är jobbigt sa jag ilsket..Senare tyckte sonen att vi skulle prata med varandra om detta. Det är inte lätt sa jag han bara flyr. Sonen sa att jag måste säga till honom att detta är viktigt! Lyssna! Jag sa till sonen att han inte skulle bli någon slags mellanhand mellan oss och inte behöva ta del av våra problem. Sonen sa att han är inblandad oavsett och att om vi löser alkoholproblemet så är allt bra. Ni älskar ju varann sa sonen. Ja sa jag men kärleken försvinner när han dricker. Säg det till honom sa sonen. Jag känner frustration. Sade nyss till sambon att om han dricker så flyttar jag och att jag kommer att överväga att kontakta sambons chef om problemen. Jag gör detta för sonens skull för han vill gärna bo kvar här sa jag. Min sambo fattar inte att våra barn har tagit skada av supandet. Jag misstänker att han tror att han inte har så stora problem eftersom han kunnat vara nykter många månader den senaste tiden. Det är ju typiskt, nu när man kunde ha ett fint liv, när jag lyckats sluta med skiten, så är sambon så oförstående om sitt eget missbruk. Kände mig lite ful när jag hotar, men det är fullt möjligt att kontakta sambons chef . Att dottern kontaktade min chef blev också min räddning...Kram..

Hej,
Och grattis till 4 månader. Väldigt bra gjort och ge inte upp.?
Jag tänker på tankar, attityder och våra beteenden när jag läser din text. Att bara skruva på korken och vänta på att det ska gå över tror jag inte håller i längden. Vi behöver göra "annorlunda". Hitta oss själva på nytt utan vår drog och då är inte alla gamla vanor lika roande. Jag tänker såhär; jag behöver göra annorlunda därför så som jag levde innan fick mig att hamna där jag hamnade. De vanorna, tankarna och de beteenden jag hade var och är inte bra för mig i mitt nyktra liv. Den förändringen är inte gjord i en handvändning, det tar tid och jag klarar det inte själv. Jag går på AA och jobbar med en sponsor och det är min väg. För mig fungerar det bra, fick 1-års medaljen idag. Andra väljer andra vägar och hittar något som fungerar för dem. Att inte ändra på något annat än själva dryckesvanan tror inte jag på men det är bara min tanke.
Hur ser din resa ut?
Grattis igen!?
Kram!

verkligheten kom ikapp och den där spännande känslan av att vara nykter släppte. Helger och vardagar flöt ihop och inget kändes roligt längre. Jag ljög om att allt var prima och att sluta dricka var det bästa som hade hänt mig, sanningen var att jag faktiskt glömt av varför jag ens slutat eller rättare sagt jag kände inte igen mig i den långa lista som jag skrivit om varför jag inte skulle dricka mera. Jag ville verkligen bara ge in, men jag orkade samtidigt inte få höra saker i stil med "aja du gjorde ett bra försök" eller "du är ju bara männsklig" eller ännu värre "jag visste det!" så jag höll ut trotts att motivationen helt försvunnit. Att bara hålla ut kan tänkas enkelt men det är långt ifrån enkelt. Alltså från början trodde jag verkligen att man bara kunde fortsätta i samma anda som förrut, gå ut, festa, umgås som vanligt enda skillnaden skulle vara att byta ut ölen mot alkoholfritt, men ack så fel jag hade.
Det var mycket värre än vad jag väntat mig. Allt tappade i värde. Jag visste att det skulle vara lite tråkigt till och från men hade verkligen inte förberett mig på att livet skulle ta en sådan vändning. Hade liksom glömt av att alkoholen också spelat en väldigt positiv och glädjande roll i livet.
I skrivandet stund har det gått 4 månader sedan jag slutade och trotts att jag fortfarande känner mig förvirrad och tidsvis förtvivlad så är jag i det stora hela glad och stolt över mitt beslut.

Grattis till dina 11 månader.? Har inte läst din ursprungliga tråd utan bara denna men jag tror att resan har varit tuff men samtidigt befriande. Jag var väldigt funderande och nästan lite sorgsen veckorna innan min årsdag. Just detta med "hur kunde det gå så långt". Det har dock vänt och som livet är det går upp och det går ner. Fortsätt på din nyktra resa.
Att lära om... Det känner jag igen. Jag valde bort en del saker och sociala sammanhang i början men nu är jag delaktig fast på ett nytt sätt.
Åter igen, grattis!❤️
Kram
Ellan

I morgon har jag varit helt utan alkohol i elva månader, det sammanfaller också med att jag blev sjukskriven 1 månad p.g.a. stress och ångestsymtom.
Vid sjukskrivningens slut hamnade jag till slut på psykiatrisk avdelning under en veckas tid.

Känslorna hos mig nästan ett år senare växlar mellan overklighet och obehag. Hur kunde detta hända mig? Akademiker med ett "betydelsefullt jobb", familj, barn och omhuldad av så väl släkt och vänner. Jag har ännu inte funnit några entydiga svar. Det enda jag verkligen vet är att jag aldrig vill känna de känslor som jag kände då. Hela mitt liv kretsade kring att bedöva mig med alkohol som verkade för stunden, den sista tiden klingade känslan av välbehag och att inte behöva bry mig av redan efter någon timme.

Jag skriver inte så mycket på forumet men följer många trådar. Trodde aldrig att jag skulle kommit så långt som jag gjort nu i min nykterhet. Det fantastiska är dock att klichén stämmer för mig- det blir faktiskt bättre dag för dag, vecka för vecka. Jag har efter 11 månader testat att vara nykter i de flesta situationer och sammanhang och har insett att nykterhet för mig också är att lära om vad det handlar om att umgås och socialisera med andra människor.

Ge inte upp alla ni som kämpar där ute, om ni faller, var snälla mot er själva. T
ror att bara den som själv kämpat mot alkoholdemonen på riktigt kan förstå den kampen!

// På drift

Gäller alla områden i mitt liv. Just nu är jag på väg i hög fart igen, mot överträning och förslitningsskador. Det är den där jävla balansen som är så hårfin.
Senast jag hade en vilodag från träning var 29/1. Datumet minns jag eftersom det var sista dagen på mitt månadslånga återfall och anledningen till att jag bröt var att det gått så långt att jag istället för det planerade träningspasset började dricka redan efter frukost. Mitt träningsberoende överskuggar alkoholen. När spriten hindrade mig från att träna valde jag bort spriten.
De första nyktra veckorna använde jag träningen som en livlina. Ju mer jag kände att kroppen började hämta in det som förfallit av alkoholen desto lättare blev det att fortsätta vara nykter. Så det finns en stark poäng med mitt tränande.
Jag ville övertyga mig själv om att det fortfarande finns en chans att komma i form till träningssäsongen av rädsla för att annars börja tänka att jag skulle sänka ambitionerna detta år och ge a-demonen anledning att titta in.
Nu är jag inne i en manisk period igen. Våren brukar göra det med mig. Mycket behagligt att vara hög hela tiden, men svårt att bromsa upp.
Tidigare erfarenheter har lärt mig att jag nu är inne på ett härligt men farligt spår. Farligt för att en överbelastningsskada eller utmattning kan leda till ännu ett återfall. Om jag ser tillbaka på de senaste åren är det i samband med skador och hög stress som jag börjat dricka. En skada som leder till ofrivillig träningsstopp leder till endorfinabstinens och då kommer suget. Tanken på att jag ändå inte kan prestera fysiskt (av överträningen eller skadan) blir till "spelar ju ingen roll, då kan jag lika gärna passa på och dricka när jag ändå måste vila imorgon"
Det positiva är att jag idag kan ifrågasätta mina tankar när jag märker att jag försöker överträffa mig själv i antal träningstimmar per vecka. När jag tvekar inför att hoppa över ett pass för att jag är sliten kan jag ifrågasätta tvångstanken och välja vila.
Idag är jag ledig och solen skiner ute. Veckan har innehållit tuffa benpass i form av cykling och löpning och morgondagen lovar temperaturer och vindar som lockar till jobbcykelpendling på sammanlagt 10 mil. Och nu blir det genast mycket svårt. Vanan och viljan säger att jag ska passa på att ta ett långpass ute i solen, förnuftet säger Stopp!
Det här är ett forum för alkoholberoende. Men mina beroenden hänger ihop. Byts ut mot varandra och är lika svåra att stå emot. De sociala följderna är värre när jag använder alkohol, men mitt träningsberoende är starkare och svårare att komma ur.
Jag ska försöka motivera mig till att ta en promenad istället för löprunda. Vila finns inte på kartan, men ett simpass i bassängen sliter inte lika mycket så det tänker jag unna mig. (jämför ett glas öl är bättre än en flaska vin ?)
Liknelsen är slående, tänker jag nu när jag skriver. Lika men ändå inte. Jag har inga planer på att minska träningen, eller bli måttlighetstränande, men vill gå från missbruk till klokare val.
Nu stundar en rask promenad för att dämpa suget att springa.

Håller med föregående talare .. Stort , stort Grattis till 365 dagar ..
Läser om din resa och det skulle lika gärna ha varit jag som skriver .. .
helgvin som vart varje dags vin .. ja allt stämmer ..
om ett halvår är det jag som firar 365 ..
Igen stort Grattis till dig Ellan ... Kramar Lerigen

Ja, det är underligt hur fort det går över när man inte agerar på det. Tycker att det blir lättare och lättare ju längre avhållsamhet man haft. Och HALT är verkligen a och o, fast Stress är för mig vanligare än Ledsen. I och för sig blir jag ledsen av att känna mig otillräcklig som jag gärna gör i stressade situationer. Nu kör vi på med HALT. Och tar bort alla möjligheter till val.

Tack för att du delat med dej av din historia. Jag har läst den nu, och blev så berörd men även inspirerad till att förändra mitt eget beteende. Tack! ?

Vi har olika strategier när det gäller sug. Vissa går ut och går, andra läser, ser på filmer kanske om alkoholens "offer" dvs barn och närstående, som far illa pga alkohol, vissa motionerareller, yogar. Ja man tar till det som passar bäst. Jag har motat sug just genom att tänka på missbrukare som har dött, som har fått tex stroke, på mina barn som sovit men ändå varit oroliga när jag satt full hemma ja allt elände man kan tänka sig när det gäller effekten av a-missbruk. Det finns tillfällen man kan vara svagare och då gäller det att ha hittat sitt sätt innan. Tänka efter före alltså. Kram på dig...

har jag läst i massor!

Aeromagnus,
jag vill också gratulera dig: fantastiskt härligt att höra. Stort grattis! Och jag håller med dig, glöm inte...det behövs kanske inte men bara utifall att. /Ursula