Senaste kommentarerna i forumet

Har innehållit motion, arbete och har avlöpt förvånansvärt bra.!
En del känningar av abstinens- stickningar, tryck över bröstet osv dock snabbt övergående, även viss rastlöshet..
Positivt överraskad och hoppas att morgondagen går lika bra!

3 veckor nu utan alkohol. ☺ Har känt sug några gånger, inte på ett sådant sätt att jag velat åka och köpa men mer som en ambivalens över att behöva vara nykter för alltid. Märker att tankarna börjat vandra till andra lösningar, regler om att få dricka en gång i månaden..mitt gamla jag som vill försöka fuska mig till en kompromiss. Saknar min fulla personlighet. Men läste här för ett tag sedan att känslan att man inte känner sig lika glad och sprallig också är övergående.. Med det i minnet försöker jag mota undan de tankarna och förstå att det blir bättre sen. :)

Efter många om och men fick jag äntligen antabus idag så nu har jag börjat med det. Tänker att det nog kommer att hjälpa mycket att veta att det faktiskt vore farligt att dricka. Ingen risk för impulssug nu iaf och det känns bra!

Humöret har gått upp och ned dock..var tredje/fjärde dag blir jag extremt nedstämd, gråter och mår dåligt över saker i livet som är jobbiga just nu men nästa dag känner jag mig plötsligt vanlig igen.. Inte mycket att göra åt det än att bara ta det för vad det är. :)

Det finns ju massor av bra grejor på forumet. Har funderat på att skriva upp dom bästa och spara på något sätt... Tankar och funderingar som andra skriver om och som passar på mig också.

Fattar inte kommentaren ovan

ångrat

Antabus kan säkert vara en bra krycka ibland. Själv har jag inte provat ens... Men om du Thomas tror att du behöver den och vill ha det stödet just nu så är det nog bra. Du behöver antagligen frigöra en del tid och energi till annat än a just nu.

Ta det länge. Nu föregår jag händelser som kanske inte kommer att inträffa, men det är när motivationen är stark man behöver förebygga för svårare tider.
Man tror ofta att det är "över" alldeles för tidigt. Det är beroendehjärnan som gör ett sista desperat försök att komma till tals igen, med tankar som "nu behöver jag inte antabus längre, eller nu kan jag åka hem igen för nu känner jag mig stark, eller nu har det gått en tid nu är det nog ingen fara" om tankarna kommer om att skippa antabusen är det läge att bli misstänksam. Varför vill jag sluta med dem? Vad är det jag egentligen vill kunna göra om jag inte tar dem osv
Du är beslutsam och vill vidare. Du har gjort resan förr. Håll ut och ta all hjälp du kan få.
Kram

Ja det är skönt att jag kommit ur drickandet och kan börja blicka framåt. Gårdagen var rätt så bra. Lite svajigt på förmiddagen med under kvällen så började lugnet komma. Min hustru och dotter var på besök och var lite nervös innan men det blev ett väldigt bra möte. Vi tog en fika ihop och satt och snackade lite. Nu börjar livet. Jag skall ha ett möte med min mentor i morgon förmiddag tillsammans med min hustru. Och sedan så skall jag tillbaka till jobbet. Det skall bli så skönt. Vet att det kommer bli många jobbiga tillfällen nu med skilsmässan och jag har kommit tillfreds med det. Det är nog faktiskt bäst det som händer. Jag skall göra allt för att behålla huset. För här trivs jag så mycket. Vill inte lämna det. Och det finns bra möjligheter till det. Jag klarar av allt. Bara jag är nykter. Det är det som gäller. Så imorgon skall jag börja ta antabus. Skall ta det en tid så att min nykterhet stabiliserar lite och få lite distans till vad som hänt.

ibland kommer suget när jag läser i vissa trådar. Det var ett bra tips, "Är du dum på riktigt?" :-) hahaha, jag snor ditt tips, om det är okej?! Ha en underbar solig söndag!

Kände lite sug igår. Vet inte om det blev efter jag läst här på forumet? Har känt det tidigare att vissa trådar gör att suget kommer... Som tur är har jag numera konsekvens-tänkande. Jag säger till mig själv att "Är du dum på riktigt"? Hur fan kan du ens fundera? Dricka sig full, varför? Då försvinner sug-tankarna ganska snabbt. Jag tänker även på sambons fylle-jag som jag ibland hatade. Hade förmodligen avskytt mig själv också om jag sett mig själv ragla omkring, här hemma. Är förkyld idag och humöret inte på topp. Hade en fin dag igår med en väninna. Det är skönt att ha vänner som man känt länge. Vi har känt varann sen 10-års ålder. Känner till varandras uppväxt, förälskelser, syskon, ja det mesta. Med en sådan vän är det lätt att umgås. Man behöver inte förklara så noga, om saker och ting, för vi vet var vi har varandra...

Japp. Nödlösningar är bra om man tänker på alternativet. Sedan... får du se fram emot den tunga, läkande sömnen. Drömmarna?

Du skrev förut att du har svårt att sova flera timmar i sträck nattetid.
Det är guld att ha propavan vi dessa tillfällen. Dels för att man har en
helt annan förutsättning att ta sina problem om man får sova.

När mitt sug blev oerhört tungt för ett par veckor sedan tog
jag propavan så jag somnade istället. När jag vaknade så
var suget på A borta.

Bättre att sova än att dricka när det blir tungt :)

God och bra mat är också bra, gärna tillsammans med en vän. Det jobbar i en utan att man knappt tänker på det.

uppe i sadeln igen. Gott att höra :D

Du har så lång nykterhet bakom dig så
du vet hur exakt du ska göra. Vet vad du ska undvika.
Du kan detta egentligen. Och du vet.

Finns inga alternativ för oss som är över på andra
sidan av sjukdomen. Det finns bara Nej tack, jag dricker inte.
Vad som än händer är det "Nej tack jag dricker inte alkohol"

Sitt liten stund i solen om du hinner och reflektera.
Det är bra för själen nu efter den mörka tiden som varit.
Vi behöver ljuset.

Så glad att höra att du har klarat dessa jobbiga dagar.
Så himla glad för det!

Jag har sovit som en stock faktiskt. Tog lite tid innan jag somnade men när jag väl somnade så.
Skall över till min syster och käka lite lunch idag. Kanske pysslar jag lite här hemma idag också så här är fint när hustrun och dottern kommer hem imorgon.
Längtar efter det. Skall äta lite gott ikväll också. Ja jag fixar detta IM. Det skall jag. Det skall bli så skönt och få lite distans till detta och komma in i de vanliga rutinerna igen. Jag längtar. Vet att jag inte skall skynda fram något men jag längtar tills dess.

... men jag tror vi alla mår bäst av att vara uppriktiga mot oss själva och varandra: jag har precis som du E. haft besvär med magen i några veckor, besvären kom fr.a på natten och bestod i en skavande värk precis där revbenen slutar. Galla? Hjärtbesvär? Cancer? undrade jag. Häromkvällen sa jag att jag skulle ta ett par öl för att bota mig. Svepskäl, förstås. Men häpen blev jag – första smärtfria natten på länge! Sov som en liten gris! Medicinskt oförklarligt? Psykologiskt? Kanske en spänning som släppte? Ja, jag har varit rätt spänd på sistone. Ska nog försöka ta tag i den känslan utan a också. Men nu tror jag i varje fall att det inte var någon allvarlig fysisk sjukdom.

Min utpräglade ADHD försvårar genom impulsiviteten och de starka svängningarna som gör att jag tvivlar på mig själv. Hjärnan gör tvära kast som jag inte hinner reflektera över. Infall leder till tvång som leder till snabba beslut. Flyta med, surfa på suget, vila i stunden, stanna upp och tänka. Allt det där som är nödvändigt för att göra bra val är så förbannat svårt.
Har ett mantra som jag försökter pränta in så det kan användas lika snabbt som impulsen flyger i mig. "Gör inte saken värre"

Du har hållit dig vit ett par månader trots dåligt mående. Jag vet inte hur ditt dryckesmönster var innan du slutade vid nyår (eller finns det i en annan tråd?) så det är ju svårt att spekulera i om kroppen och psyket behövt två månader på sig för återhämtning eller om det är något annat som orsakat besvären.
En farlig slutsats skulle vara att gå på tanken om att du mår bra av alkohol och dåligt utan, för så är det ju verkligen inte.
Använd istället den här vita perioden som en möjlighet till omstart och reflektion. Kanske behöver du en vit månad till för att kunnna se resultatet?

Acceptans och villighet hänger ihop. Att vilja något kan innebära en önskan och en början, men det krävs något mer. Jag tror att det finns olika sätt att tolka maktlöshet. Det AA förmodligen menar är att först när man inser och accepterar att man är maktlös inför alkoholen på så vis att den tar över kontrollen (över tankar och/eller beteende) om man dricker och accepterar att enda sättet att få tillbaka makten är att inte dricka, först då tar man tillbaka makten över sig själv.
Att förstå är inte samma sak som vilja till förändring och vilja till förändring är inte samma sak som villighet. Villighet är precis som du skriver, Ellan, att vara villig att göra allt som krävs helhjärtat och utan villkor.
Oavsett omständigheter, oavsett mående och utan bortförklaringar vara villig att förbli nykter.
Jag har insikt och vilja men saknar ännu villighet. Därför är det vita knogar för mig. Jag dricker inte, men lever med tankar på att göra det. Jag vet att jag inte har kontroll över alkoholen. Jag försöker kontrollera den genom att antingen låta bli eller dricka med vita knogar.
Kanske finns inget sånt uttryck, hittade just på det. Att dricka med vita knogar tänker jag är när man har ett alkoholberoende och ändå väljer att dricka med föreställningen om att man har kontroll. För mig är det inte att dricka måttligt. För mig innebär det en planerad suparperiod med planerad tidpunkt och mängd. Stora mängder sprit i syfte att bli tillräckligt berusad för att "radera hårddisken" på eftermiddagarna men ändå kunna leva på som vanligt för övrigt. Det lyckas sällan utan tiden och mängden ökar tills jag märker att jag inte längre har kontroll och då bryter jag, eller, än så långe har jag kunnat bryta men senast höll det på att spåra ur helt.
Direkt efteråt trodde jag mig kunna uppnå den där villigheten, men inser att jag har en bit kvar. Att dricka finns nu som en sista utväg, ungefär som en del djupt deprimerade angänder tanken på sjölvmord som ett sista "hopp" utan att för den skull vilja genomföra det.
Kanske är en försvårande omständighet i mitt fall att återfallen, eller perioderna, varit få (ganska många punktåterfall på en eller två dagar och tre rejäla på en till fyra veckor mönstret är progressivt) och att tiden sedan mitt svåra missbruk är så lång som tjugo år.
Jag har intalat mig själv att beroendet läkt ut. Jag håller fast vid föreställningen om att jag visserligen inte varken kan eller vill dricka måttligt men att jag inte heller behöver alkohol för att må bra. Jag mår för det mesta väldigt bra när jag är nykter men kan svänga fort i sinnesstämning och då är faran för en period väldigt akut. Det finns en rest kvar av självdestruktivitet och längtan efter flykt när tillvaron bli för svår att hantera.
Nykterheten är alltså villkorad när det gäller omständigheter och mående.
Kanske hade jag varit hjälpt av att gå på AA-möten, men är envist fast i mitt motstånd mot allt prat om Gud och högre makter även om jag vet att man skulle kunna tolka detta precis som man själv vill.
Jag var på behandlingshem i början på 90-talet och gick då på ett par AA-möten. Erfarenheterna därifrån har kanske fastnat i mig. Jag var ung och inte särskilt motiverad. Mådde för jävligt, hade en samsjuklighet som inte behandlats, och kunde inte ta till mig budskapet. Kanske valde jag att vara kritisk och se alla fel i dessa möten för att jag egentligen inte ville lyssna.
Istället för AA går jag regelbundet i terapi sedan två år tillbaka. Först nu har jag börjat ta upp beroendet som en större del i mina psykiska problem än jag tidigare insett. Kanske kan det bli en väg till villighet. Kanske klarar jag det utan att känna behov av att få det bekräftat genom en period till. En period till kan vara dödlig.
Denna helg är det vita knogars nykterhet, långcykling, löpning och simning. Kör på vilja tills villigheten infinner sig
Kram

"... detta handlar inte om att vara duktig för det har jag varit tillräckligt i livet. Det handlar för mig om att ge mig själv möjligheten till att få må bra."
Ja, det finns en motsättning mellan att vara duktig och att unna sig själv att må bra. Sannerligen. Vi som tenderar missbruka a, har nog lite för mycket duktighetskrav på oss. Kanske därför generationen kvinnor födda på 40-50-talet numera toppar alkoholstatistiken vad gäller ökat (miss)bruk? Att unna sig själv a i tid och otid är inte ds som att unna sig ett gott liv har jag märkt.

Vilken intressant frågeställning! Just det där med att inte bara vilja (förändring) utan att vara villig att underkasta sig det som krävs för att åstadkomma något bestående. Eller, så tolkar jag det du skriver. Personligen är jag inte så glad över 12-stegsprogrammets sjukdomstanke när det gäller beroende. Mer tyder på att det handlar om inlärt beteende, en djupt rotad vana - som är svår, ibland nästan omöjlig att bryta. Men fullt möjligt. Om man vill. Och är villig att göra det som som är nödvändigt Och villig att se sig om efter den hjälp som passar en själv. Tabletter, terapeutiska samtal, grupper m.m. Den form av underkastelse, som i den traditionella synen på alkoholism där man ska erkänna sin maktlöshet inför drogen, gillar jag inte. För det är precis tvärtom. Det är först när man tar tillbaka makten över sitt eget tänkande som man kan förändra sitt agerande. Inte makt som i krampaktigt (vita knogar) hålla sig på den rätta vägen, utan förståelsen för de val man har gjort och de val man faktiskt nu har möjlighet att göra i stället. Ursäkta, ett svamligt svar. Jag tror det är många som håller med om det du skriver, även om det inte blivit så många kommentarer ännu. Efter 10 års velande hit och dit, är jag sedan drygt 1 år tillbaka för närvarande fri från det akuta beroendet. Oändligt tacksam över det. Så här i efterhand ser jag de senaste åren som en process som var nödvändig för att komma hit. Hit, där det både är enkelt och självklart att avstå. Eller rättare sagt, att inte ens längta efter alkohol. Märkligt hur våra hjärnor fungerar ändå! Hoppas du får fler svar om vad det är för slags vilja som är avgörande för att lyckas. Det är väl det här som är kärnan i det hela? Att ta sig ur sitt beroende.

Hoppas du får en bra lördag! Ät nåt gott och ta hand om dig! Du fixar dethär ?

...jag tror att du hade vaknat på samma sätt även utan den cidern. Att det var den tiden din kropp/psyke behövde för att rensa.

Tack Ellan! Än en gång har jag gått på detta elände. Men nu räcker det. Jag vet vad det leder till nästa gång. Det blir bara värre och värre. Så nu är det bra för min del. Och för att säkra upp dels för mig själv och dels för mina medmänniskor så kommer jag börja äta antabus på måndag. Mina medmänniskor, anställda och familj skall inte behöva oroa sig för när tar jag mitt nästa återfall. Och framförallt för mig under en tid. Och det känns skönt att detta är mitt eget beslut och ingen annans. 41 timmar nu. Börjar lugna ner sig lite. Har legat och tittat på film och varit hyfsad lugn.
Kram

Så skönt att läsa att du börjar vända igen. Har läst din tråd och känslan av strid förmedlades så starkt. Men också en känsla av beslutsamhet. En timme i taget blir 24 h. Glad för din skull! Kram!❤