Senaste kommentarerna i forumet

Gör en "Hur är läget" koll hos dig .....
Hoppas du är på 278 (?) dagen ;)

Kram

MM

Idag kännst det faktiskt tufft utan A!! Men jag är stark med antabusen och hoppar över att gör ett försök det är det inte värt! Lite oro och ångest klarar man!! Ut och gå o träna så hjälper det!!

Huset är tyst. Maken sitter och läser i rummet intill (eftersom jag tar upp hela soffan med alla filtar, kuddar, fötter och ben. Endast vuxne sonen är hemma, vilar nog han också, eller sitter på rummet och spelar. De tre andra ute på olika ställen.
Tvätten väntar på att tas ner från strecket, disken står kvar på bordet. Det är inte bråttom.
Sedan halv sju i morse har hjärnan varit inställd på hyperfokus. Arbetsdagen fullspäckad. Jag har handlett en grupp upprörda och terapiresistenta sjuksköterskor, haft ett familjebesök och två långa terapisamtal, ringt ett par patienter och tagit hand om eftersläpande administration i en hastighet som fick mig att jämföra den moderna teknikens långsamhet med den berömda scenen i barnfilmen "zootropia". Däremellan sprungit ett intervallpass medförande att lunchen intogs samtidigt som jag skrev ett brev. Jag har känt mig i högform. Först när jag satt i bilen hem upptäckte jag hur trött jag var. Som tur var hade maken lagat middag och väl sittande vid bordet höll jag på att somna över tallriken...
Tröttheten är för mig en gåva. På ren automatik hade jag planerat ett simpass innan jag åkte hem. Tröttheten är en gåva för den talar om för mig att jag behöver stanna upp och varva ner innan jag kraschlandar. Tröttheten håller mig faktiskt nykter.
Förr kunde jag inte varva ner efter en dag som denna. Speciellt inte om kvällen innan ägnats åt att i 2 1/2 timmar leda ett årsmöte.
Då skulle tvätten på strecket och disken på bordet väckt tankar som "varför kan ingen annan göra detta" med resultatet stress och ilska. Jag skulle ha farit runt som en furie i huset, plockat in och tagit ner. Gärna dammsugit lite också när jag ändå höll på. Kanske toppat med en promenad efteråt för att ta ner det värsta påslaget. Det hade förmodligen hjälpt. Det brukar funka ett tag. Men växer ilskan, stressen, upplevelsen av att jag aldrig "får" vila, eller kroppen säger ifrån så jag hindras att träna som jag vill, då vet jag att återfallet kan vara nära.
Jag som fnyst åt ordet balans. Äh, vad ska det vara bra för, lagom är löjligt. Allt eller inget. Glömde lägga in "inget" bara. Så det blev allt hela tiden.
Målet är inte att sakta ner eller att bli "lagom". Jag vill känna elden och hyperaktiviteten för den gör mig levande. Men jag vill kunna vila innan jag bränner mig. Gör det nu.
Imorgon bitti blir det löpning och därefter kanske det där simpasset som jag hoppade över ikväll.
Att vara nykter är inte någon kamp, tvärtom. Det är när jag släpper kampen som jag kan vara nykter.

Mm, lite grann iaf.. Jag är ju inte van att prata med henne heller så jag känner mig rätt obekväm..än så länge.. Men det blir nog bra :)

Åh, hoppas besöket går bra! Du får gärna berätta mera sen! Läste lite om det igår, verkade handla om samtalsterapi typ?

Jag verkar gå på ngt lyckorus idag! Är bara extremt peppad! Jag måste lugna mig lite så jag inte får en dipp sen..brukar bli så när jag varit för övertaggad och livsglad att det slår tillbaka med deppigt nån dag senare.. Men lite vill jag njuta av att jag är hoppfull och glad! :)

Tack detsamma! ?

Ja det kan vara bra att du pratar med din mamma om allt som har hänt. Vad kul att barnen kommer?

Jag har varit med min yngsta dotter på bup. Hon har adhd (som jag) och vi var där på medicinuppföljning. Nu sitter jag och väntar på att få komma in på första mötet på 15 metoden. Blir provtagning också och jag ska be om att få blodvärde kollat igen. Efter 11 nyktra dagar så borde det väl ha gått upp?

Hoppas du får en trevlig kväll?

Hahaha, det hade varit nåt.."Åh så skönt, här ska firas!" ? Håller med, jeans var roligare..och faktiskt mer belönande..man får känna sig lite fin..?

Hur är din dag? :)

Snart kommer mamma hem med barnen, de har ju fått vara hos mormor och morfar några dagar så att jag skulle få utrymme att ta hjälp.. Mamma stannar över helgen.. Kommer nog kännas lite obekvämt i början..vi är ju så ovana att behöva prata om jobbigheter..Men vem vet, det kanske kan bli en trevande början till en annan typ av relation :)

Sen möte ikväll. Ftedagsmötena sägs vara roliga och drar rätt mycket folk så det ser jag fram emot! :)

Det finns större förståelse än vi ibland tror! Trodde du skulle skriva att du köpte vin? Jeans är bättre?

Jag känner igen mig i din historia. Nu stöter jag inte på folk när jag är full. Men blir ofta för packad, och får minnesluckor. Jag har bestämt mig för att aldrig mer dricka på det viset. Och heller aldrig dricka ensam hemma. Jag sa till mig att nu är det slut. Jag lade drickandet på hyllan och har varit helt nykter nu sedan i januari. Innan dess var jag nykter en hel månad. En vecka i Egypten drack jag måttligt.

Jag tror att du helt enkelt måste säga till dig själv att inte ta det där första glaset. Man måste inte dricka.

Hur ser ditt drickande ut? Dricker du varje vecka? Varje helg? Blir du alltid dunderfull?

Det gick bra! ? Hönapöna, dina ord var de sista jag läste igen medan chefen hämtade kaffe åt oss..behövde den sista peppen..tack!!! ❤

Hon tyckte jag var grym och visade styrka som berättade och hon var också glad att det var på eget initiativ..Hon sa också att jag kan känna mig trygg och att hon tror på mig!

Sådan lättnad! Men känner mig nästan omtöcknad av känslomässig uttömning.. Som belöning för att jag kommit så här långt nu och tagit klivet in i mitt nya liv gick jag och köpte jeans..? Det tyckte jag att jag var värd! ?

Hur i hela jävla fridens namn kunde jag dricka så ofta och så mycket och ändå ha ett vardagsliv igång?
Är seriöst typ sjuk nu, fantastisk huvudvärk. Hur klarar man av att vara alkis? Jävlar vad det måste tära på kroppen...

Var på mitt första kalas igår, drack faktiskt, blev full. Tyckte inte om det ?
Så nu vet jag det oxå, inget dramatiskt hände, mår helt okej idag. Är ifs bakis men förväntade mig inget annat. Min toleransnivå är väldigt låg nu. Det känns skönt att veta ändå.
Kram

Hur många anställda har din arbetsgivare? Var 10:e medarbetare ska visst ha missbruksproblem så då kan du ju räkna ut hur många det är. Visserligen berättar inte alla för sin arbetsgivare eller tar tag i problemet men ändå.

Men pärlan. Du tar ju ansvar för din situation. Det är något som din arbetsgivare kommer se som en styrka hos dig! Var rak, tydlig och bestämd med vad du behöver för stöd! Du fixar det här??????

Vi har en viss tid här på jorden. Den kan man använda hur man vill. Vi kan skaffa oss utbildning, jobb, vänner, familj. På fritiden och på ledigheter kan vi göra det som känns intressant. Vi kan utöva sporter, läsa böcker, umgås med vänner, vara i naturen, resa mm. Livet är ju fullt av möjligheter. Ändå väljer vi att förstöra mycket av det fina i livet genom att supa. Det börjar ju fint med lite berusning då och då, Efter många år (för de flesta) känns livet tomt utan en riktig fylla oftare och oftare. Hur blev det så här? Ja, det är bara att inse att alkohol är ett medel som förändrar våra sinnen. Ibland till fördel för oss själva, men inte så ofta. När vi väl har blivit beroende kan vad som helst hända. Fylla, misshandel, trasiga barn och andra anhöriga, dåligt mående, skam och skuld. När bollen börjat rulla, går det fortare och fortare utför....Som tur är går det att stoppa. Vi kan stoppa själva genom att be om hjälp, anhöriga kan ta hjälp och den vägen hjälpa oss, arbetsgivaren har skyldighet att hjälpa oss. Så ni som undrar vad ni ska göra, kom igen. Ta hjälpen som finns. Livet finns här och nu... Kanske inte sen.. Kram

Bra påminnare där om vitaminer.. Åh, känns så skönt att få en riktig chans att få ett piggt liv nu.. Jag är egentligen så otroligt trött på att alltid känna mig trött, ha nånslags ständig bakfylla, noll energi..och såklart ganska deppig.. Jag ser fram emot att må bättre!

Om en timme, mötet med arbetsgivaren.. Jag kan inte koppla bort nervositeten, det ilar i hela kroppen, susar i öronen..jag vet inte vad jag ska säga, jag är ganska rädd helt enkelt.

Jag kollade mitt blodvärde när jag var på vc för att förnya ett recept. Hade 121 i blodvärde och brukar ligga väldigt högt, 150-160. När man dricker för mycket så får man b-vitaminbrist. Vitamin b behövs för att ta upp järn i kroppen så visst kan det ha påverkat kroppen fast man inte vet om det. Äter nu både vitamin b och järntabletter och känner mig piggare. Visserligen blir man piggare av att inte supa men järnbrist blir man ju också väldigt trött av.

Japp, dax att börja ta hand om sig själv nu?

Måste förresten bara berätta.. Jag har ju inte direkt ätit mycket under här tiden.. Lunch på jobbet men ytterst små portioner, middag med barnen..kanske lite grann eller inte alls, låtit dem äta men sagt att jag äter senare eftersom jag inte haft aptit, frukost äter jag inte. Och mina veckor har jag ätit alkohol till middag. Vill säga förlåt till min stackars kropp för den har sannerligen inte fått mycket näring eller energi. Galet att jag fungerat..eller, det har jag väl inte. Förkylning på förkylning..

Iaf, det märks! Häromdagen drömde jag som sagt om hemlagad pizza, sen drömde jag om nån annan mat..nästa tupplur om att jag slevade glass med chokladsås (och där vill jag tillägga att jag inte är någon glassmänniska..) Min kropp fullkomligt skriker på mig "For fucks sake, you FINALLY quit that other shit, give me food!!!!!!" ?

Jo men visst! Ja kan förstå dey och det är ju faktiskt jättebra! ?
Jag jobbar med ett hundratal där majoriteten är 19-27 så många kommer inte att kunna relatera..än. För sups ordentligt det gör det bland många.. Vem vet, kanske jag kan få vara en liten varningsklocka för nån..gladly! ?

Just kollegorna är jag inte orolig för..jag skäms inför cheferna, de jag har ansvar mot och där jag känner att jag brustit som inte tagit hand om mig.. Men tja..vad kan man göra. Inget. Inget mer än att visa att man vill bli frisk, förändras och må bra :)

Åh! Bra gjort! Det är precis det vi ska fokusera på ? Jag är sjukskriven den här veckan, behövde det för att kroppen skulle hinna ikapp..tar ju tom längre innan den mår bra..men det har varit skönt att vila, sova..känna lugnet. Och förstås, ha tid att ringa en massa samtal som jag gjort. :)

Jag skrattade nyss.. Jag har aldrig kunnat hantera kriser och smärtsamma känslor och det var det som fick mig att börja dricka destruktivt. Jag ville fly från att behöva hantera känslor för jag vet helt enkelt inte hur man gör. Och jag flyr på många sätt, tv, dator, nya projekt, intressen..blir alltid besatt av en idé. Keep occupied så du slipper känna hur ont det gör..

Och nu slår det mig hur SJUKT ironiskt det är eftersom jag är en högsensitiv*känslomänniska. Jag har alltså LÄTT för att känna känslor och med lite större styrka än gemene man. ?

Ska man skratta eller gråta ? Fast det är klart..är väl inte det lättaste när känslan är smärtsam om den är EXTRA smärtsam..Vet man inte hur man ska göra blir man ju lite knäpp. Glada och lyckokänsla däremot har jag inget emot att känna starkt..?

*HSP ((Highly sensitive personality)..

Kul att vi har bf så nära varandra då;p

När jag berättade för mina kollegor så gjorde jag det via sms. När jag sen arbetade med dem en och en så kom det fram saker som jag inte visste.

Någon (som jag tror dricker för mycket) började fråga en massa saker. En annan berättade att denne är orolig för sin sambo som dricker varje dag. En tredje berättade om en nära anhörig som har problem och som denne inte vet hur den ska hjälpa till.

Det känns som att det kom något gott ur det och jag känner ett enormt stöd. Hoppas du kommer känna det samma. För mig så handlade det om att vara ärlig inför min omgivning för att jag ville vara ärlig mot mig själv.

Nu fokuserar jag på att ta hand om mig själv genom att äta nyttigt, promenera, få ordning på sömnen, måla naglarna, göra ansiktsmask etc. Allt för att bara pyssla om mig själv:)

Jag kan bli så less på hur mycket jag avstått från för att kunna dricka..eller för att jag tog en klunk innan jag gjorde det jag tänkt..

Typ en vacker vinterdag, solen strålar och jag känner hur skönt det hade varit med en promenad.. Fast först vill jag bara ta en öl, lyssna på musik och njuuuta.. 5 h senare, mörkt ute.. Jahapp, det var den lediga dagen i dagsljus. OH well, då fortsätter vi väl då. Ibland har jag varit nöjd över att jag hann gå till affären och köpa folköl innan det blev mörkt. "Vad skööönt att jag hann ut i dagsljuset iaf. Vad duktig jag är!" ?

Vad kul! Jag tror jag ska kolla upp den, kan ju hända att det är en metod som min arbetsplats vill att jag kör och skadar inte att veta mer på förhand.

Åh, fastän det är bra och jag är glad över att jag nu bestämt mig så kommer det inte kännas klart att börja jobba med allt förrän jobbet vet.. Kommer vara riktigt nervös men jag hoppas verkligen de stöttar. Det är ett bemanningsföretag som finns över hela landet så knappast kan det vara ngt nytt för dem..:)

Och GRATTIS till 10 dagar!! 4 här nu ;) Känns kul att vara så nära på något vis i tid..:) Haha, nu kom jag bara att tänka på hur det var att vara gravud och få veta att någon annan hade beräknat datum nära en själv. :D

:)

I dag är det dag 10 i mitt nya nyktra liv. I morgon ska jag påbörja behandling (förutom campral som jag ätit sen dag 1) via företagshälsovården. 15 stegsbehandlingen eller nått sånt heter det.

Hejja oss:)

Jag började få ett riktigt alkisbeteende när jag började fundera på att ta med vin till jobbet så jag kunde börja dricka redan på vägen (cyklar) hem när jag jobbar kväll. På så sätt skulle jag ju spara lite tid eftersom jag skulle upp tidigt dagen efter...

Så mycket tid man har lagt på att planera alltså?!? Så sjukt beteende. Och självklart är man smartast i hela världen;)

Hoppas det går bra på mötet:)

Haha! ?

Nä..inte riktigt.. En speciell sak som gjorde att jag förstod att jag nog förmodligen (hehe) hade ett problem var när jag såg att folk lämnade halvfulla vinglas t.ex efter en midag. Min reaktion "Men...ska de inte dricka UPP?!".. Självklart hävde jag snabbt i mig dessa glas snabbt innan jag började diska dem..

Inget som hänt ofta eftersom jag är singel utan desto mer socialt liv pga att jag isolerat mig med min alkohol varje barnfria helg men ändå.. Just det minnet av att folk faktiskt var nöjda med bara ett par klunkar till en middag..?

På ett sätt är jag glad att jag isolerat mig så mycket..vete fasen vad jag kunnat ställa till med. Samtidigt så har ju ingen heller kunnat förstå eller fråga ut mig, d.v.s försökt hjälpa.

Nåja, nu är vi ju här. Beslutsamma. Det är viktigast. :)

Möte om en timme, ser fram emot det :)

Det gäller att spela upp hela filmen. Jag brukar se mig själv sittandes med ett glas vin och ett avslappnat leende på läpparna. I den bilden är det också ett rosa skimmer runt mig, barnen leker glatt i kritvita t-shirtar och skrattar hjärtligt när min man tar fram ett paket toffifee...

Nu är det ju inte riktigt så det sett ut i verkligheten;)

Jag behövde höra det. Vissa saker behöver man dessutom nog höra om och om igen..jag är så van att tänka på ett visst sätt, ha mina invanda rädslor att det är svårt att känna tillit och lugn. Jag kan bara skratta för både igår och idag pendlar jag mellan att plötsligt bli extremt rädd över något..lugnar ner mig, accepterar och tänker att allt som händer feamöver händer av en BRA anledning.. Oavsett vilka obehagligheter jag möter (om dessa ens kommer, det är ju oron som skapar scenarion) så kan jag reagera med att "men du, jag är NYKTER, det är det viktigaste".

Precis! Det kommer inte finnas möjlighet för mig att lära mig ta ett glas vin till maten - någonsin, för min kropp fungerar inte så.

Ser det framför mig.. Ett glas vin en kväll - städat fint, bara avslappnat, fin lugn känsla i kroppen.
En annan kväll 3 veckor senare, det har varit en stressig tung dag.."åh det var så avslappnat sist den där kvällen..skulle faktiskt vara skönt att koppla av ikväll..." Det blev 2,5 glas men det är okej..ibland blir det så.
6 veckor senare, en kris, ja idag behöver jag vara få lite lugn i kroppen. Där slank hela flaskan ner....
Jag behöver inte fortsätta historien för jag vet var den slutar för mig. :)

Den här historien borde jag skriva ner och tejpa upp på kylskåpet! :D