Senaste kommentarerna i forumet

mot målet att bli fri från alkoholen Mick. För de flesta är det en lång process från att man börjar förstå att alkoholen ställer till problem och att man mår dåligt av den, tills man når full insikt och lyckas att med en kraftansträngning lösgöra sig.
Detta gäller även mig. Jag hade problem med alkoholen redan i övre tonåren, men bestämde mig för att sluta först när jag närmade mig 30-årsåldern.
Och som du kan läsa i min tråd, så är detta mitt tredje försök att bli fri. Lyckas jag, vilket är mitt bestämda mål, så blir det för gott.

Alkoholism är en progressiv sjukdom i dubbel bemärkelse. Dels mår man sämre av drickandet ju längre sjukdomen pågått, och dels, vilket kanske är värre, så blir beroendet svårare. Alkoholen både dämpar och triggar ångest. Men till slut kan ångesten bli ett hjälpmedel. Man når en punkt då nykterheten är det enda som gör att man kan bli fri från den svarta ångesten.
Ja, självklart skriver jag utifrån egna erfarenheter. Det varierar nog en del mellan olika människor som utvecklar alkoholism. Men ingen mår nog bra av att vara slav under alkoholen.

Så fortsätt att kämpa Mick.

Jag fick Campral utskrivet och jag har tagit dom i ca 2 månader.
Jag var tveksam att dom funkade tills jag missade att
ta dom, trodde att det enbart var min egen styrka.
Hej vad jag bedrog mig.

Missade att ta dom i en vecka, då jag inte hann till Apoteket
(bullshit - jag hade visst hunnit, ljuger för mig själv nu)
och då kom suget som en fet julklapp på posten.

När jag tar dom så bryr jag mig inte om alkohol alls.
När jag inte tar dom ser jag alkohol överallt.

Detta är dock väldigt individuellt.

Kram och kämpa på :D

Det är härligt att se att det går så bra för dig, verkligen bra jobbat, jag är full av beundran, men det går inte lika bra för mig just nu.
Jag mår verkligen dåligt av alkohol ändå så blir det fel så många gånger.
När helgen kommer så kommer ett starkt sug, ibland lyckas jag hålla emot, ibland inte, det är som om jag går på autopilot och har första glaset tagits så är det kört, det slutar med rejäl bakfylla och ångest, det var precis vad som hände igår. ( igen)

Jag vet att jag ska jobba på att se till att inte ta det där första glaset men jag vet inte vad det är som går fel, det är så fruktansvärt svårt, ibland tvivlar jag på att jag kommer att klara av det här, men på nåt sätt måste jag, för detta är inget sätt att leva på.

Jag läser din tråd och försöker ta till mig så mycket som möjligt.
Ha en fin söndag..

Mick //

Jag har bara tagit antabus tidigare men tålde inte dem utan fick utslag. Skulle vlja testa Campral el annan medicin som tar bort suget - någon som har erfarenhet av vad som är bra?

Annars är mitt tips att vara inne här - läs, skriv - det finns mycket värme och stöd här - alla förstår ju!!

Kram❤️

Hej! Starkt av dig att skriva! Klokt att inte dricka nu eller nån annan gång heller! Jag tänker att det är bra för din skull att inte dricka alls och få tillbaka respekten för dig själv! Ta emot den hjälp du kan få! Har varit där själv och vet att det går och det svåra är att vidmakthålla sitt nyktra liv. Men här kan vi alla hjälpa varandra med det!

Hej där. Tråkigt att din situation ser ut som den gör! Jag känner verkligen med dig. Jag tycker att det låter som att du är beroende av alkohol. Du nämner att du inte ska eller vill dricka med och sen dricker du lite ändå. Då tar alkoholen alldeles för stor plats i ditt liv. Alkoholen bör vara oviktig om man inte är beroende. Mitt tips är att du söker hjälp! Det ger dig hjälpmedel att hålla dig borta från alkohol och även en större förståelse för hur alkoholen fungerar. Jag har varit nyker i snart 1,5 år och tro mig: det är värt! Hoppas du lyckas med dina mål att inte dricka mer och att du börjar må bättre.

Drack igår....

Nu är det bara några dagar kvar innan hon flyttar ut sina grejer. Så snart är det verklighet av allt. Jävla skit.

Iaf så drack jag igår igen efter 3 månaders nykterhet. Det slutade bra. Var hemma halv tolv. De var inte hemma någon av dem i helgen.
Jag tvättade och städade under dagen, hittade en gammal whiskyflaska som det var typ 5 droppar i. Det kunde jag inte hålla mig ifrån ens.

Så jag gick senare ner till affären o köpte ett sexpack och senare blev det två öl ute med en kompis.

På det hela var det ingen fylla av något slag. En högst normal konsumtion sett till procenten iaf.

Jag vet inte om jag känner skuld över att druckit igen. Jag vet inte om det på nått sett är ett mentalt klartecken att fortsätta. Jag vet inte om jag är orolig över att jag inte kunde hålla mig. Jag vet inte om jag kommer dricka sen när hon väl har flyttat.

Jag vet inte så jävla mycket alls nu i denna soppan.

Jo jag vet att jag inte gillar situationen! Att bli lämnad efter så lång tid och med två små barn. Att fortfarande älska någon men inte "få" göra det.

Och vart kommer det nu leda när jag har druckit igen? Kan jag fortsätta att inte göra det i 3 månader igen? När jag väl blir själv här hemma?

Jag följer din kamp också. Valet du står inför, bör ju vara att du väljer det nyktra livet.
Har man haft en längre nykter period och ramlar dit på drickandet igen, blir man mer skadad av alkoholen. Man blir mer söndertrasad i psyket.
Men det går att starta om och ta omtag, att jobba för nykterheten igen. Det måste gå, för alternativet är inte tänkbart när vi mår så fruktansvärt dåligt av alkoholen.
Så valet är inget val, utan en insikt. Den har både du och jag. Och vi kommer att lyckas.

Du har ett vackert nickname. Ge dig själv ett lika skimrande liv.

Ha en bra 4:e advent. Varma kramar

Jag blir så inspirerad av att läsa om din kamp och hur långt du har kommit?

Jag hade över 6 månaders nykterhet när jag fick för mig att jsg var frisk.... och nu måste jag bara bestämma mig för stt välja nykterheten för att må bra igen och leva det liv jag vill leva.

Ha en fin lördagskväll!

Kram
Pärlemor

ja det är märkligt, nästan lite fascinerande, på hur många olika sätt sugen kan slita, riva, gnaga och irritera. Man vet inte när de kommer, men däremot att de kommer.
Ja, och starkare och tryggare blir man för varje gång man tålmodigt låter dem passera och klinga av.

Sedan är det en värdefull extra hjälp man kan få av allt stöd här inne. Nästan så att man får hängslen, livrem, paraply, fallskärm och rullator, ja alla former av stöd på en o samma gång.

De människor som inte är så funtade att de kan drabbas av alkoholism, kan aldrig förstå, eller sätta sig in i, vilken kamp vi får utkämpa mot a-begäret.

Fantastiskt också med detta forum, så många som använder det och oftast kraftigt förbättrar sin livssituation.

Nu tar vi ett steg till, en dag till, och avnjuter 4:e advent oförgiftade och fria i sinnena.

Morgondagen råkar också vara första dagen på resten av framtiden. I övermorgon är den redan historia. Men nykterheten har inget "bäst före datum", den är lika bra hela tiden.

Ja jäklar vad vindarna kan vända fort, riktiga virvelvindar blir det när suget sätter in. Ganska jobbigt , även om man vet att det klingar av så småningom. Andra dagar är ju inom räckhåll, och lite starkare går man ur ronden mot a djävulen. Listig o stark är den , men det känns som du är snäppet starkare, så jag det som att du fått nya utmaningar och att du går starkare och friare ur detta. Kram

Bra att du är ärlig mot dig själv! Det är grunden för att kunna förändrat nåt! Det som är bra är att du haft långa uppehåll utan alkohol. Då kan du göra det igen! Önskar dig lycka till!!

// tombor

Jag är kvar på den rätta (nyktra) stigen och tänker så förbli.

Samma här.
Klåda, irritation, sug och tankar på A
Således jäkligt många svarta pjäser på mitt schackbräde att slå ut idag ...

Tror att du har helt rätt inställning. Minns att du ofta pratat om att inte låta sug generera rädsla utan istället acceptera, känna och vänta ut det hela.

Dessa råd har varit ovärderliga för mig, nu fick du ju använda verktygen i riktigt skarpt läge!

Hoppas du får en fin fredagskväll!

för att du är ärlig om ditt återfall och välkommen tillbaka !
En dag i taget och ta inte första glaset !
Kram♥

där jag drabbats av alla sorters sug som tänkas kan. Ja stundtals har jag t.o.m. tyckt mig känna smaken av olika typer av alkohol, allt från öl till sprit.

Därför har jag fått vara extra vaksam, och gång på gång fått påminna mig om att jag oavsett vad som händer, oavsett hur mycket mitt beroendejag längtar efter fel sorts belöning, oavsett hur svåra sugen och tankarna är, så ska jag bevara nykterheten.
Dessutom är det för min del bra att jag kommer in i sådana här svackor där sugen härjar och sliter. För om jag måste kämpa riktigt hårt och målmedvetet stundtals, så kan jag inte längre fram i nykterheten börja tänka att det var en baggis att vara nykter. Att jag lätt skulle kunna göra om det, att starta om vid ett eventuellt återfall. Nej, så tusan heller.

Jag vill ha en hård kamp, med riktiga dagsverken mot sugen ibland. Tidigare under hösten har det stundtals nästan varit för lätt att vara nykter. Nästan så att jag varit besviken. Men det behöver jag inte vara nu längre.

Jag vet att ju längre jag kommer tidsmässigt i nykterheten, så kommer sugen och tankarna på alkohol att minska mer och mer, för att till slut kanske klinga av helt. När, och om, det kommer vet jag inte. Men just nu får jag jobba hårt för att vara en nykter alkoholist. Och det kommer jag att fortsätta att vara. En dag i taget.

Hej!

"I dag skall jag inte förgifta mitt sinne" är definitivt ett mantra att förvara i min verktgslåda. Följer din kamp Ikaros, du lämnar många klokheter utifrån dina erfarenheter och din kamp här på forumet.

I dag är det nästan exakt ett år sedan jag för första gången på riktigt insåg vidden av min alkoholproblem. Efter att ha blivit avslöjad eller om man så vill påkommen med mitt smygdrickande "rymde" jag från min familj och gjorde mig otillgänglig under över ett dygn. Givetvis med skam och skuld för mig och med ilska och sorg för min omgivning. När jag tänker på det känns det så långt borta men ändå så nära....

Trevlig fredag till er alla på forumet!

Tack för din hälsning jag blev så glad. Tre veckor tjalle inte illa alls, och visst blir det bättre för varje dag som går. Inte tillbaka till h-vetet vill vi inte.
Kramar konstnären

Du är så viktigt här och jag hoppas att du fortsätter skriva trots att dina trådar ännu inte tagit fart. Du behövs, du är ung och redan börjat fundera på vad alkohol kan ställa till med. I din målgrupp och i vissa grupper kan alkoholkonsumtionen normaliseras vilket förhindrar eftertanke. Du är modig och insiktsfull och har goda förutsättningar att lyckas eftersom att du tar tag i det!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Konstnären. Jag ska iväg så jag hinner inte skriva många rader. Vill bara att du ska veta att jag känner igen så mycket som du beskriver och även jag måste avhålla mig från alkoholen för gott. Har nu snart tre nyktra veckor och för varje dag känns det lite, lite bättre.

Du behövs här på forumet och jag är väldigt glad att du är tillbaks.
Kram/Tjalle

och här sitter jag med ett tänt ljus och en kopp kaffe o pepparkaka. Nu gäller det att se framåt utan alkohol. Denna händelse var ett slag i solar plexus och kroppen har långt ifrån hämtat sig. Nu grunnar jag på om EP-anfallen ska komma tillbaka men det ska det väl inte göra efter en vecka. Pratade med min syster som jobbar på psyk och hon varnade mig för tredje dagen det är den mest kritiska, hon är lite arg för att jag inte följde med abulanskillarna upp till sjukhuset, men hjärnan känns ju som vanligt . Jag ska lägga upp delmål för mig själv, grunnat på stadsmissionen att hjälpa till där, känna mig behövd, eller något annat. Mardrömmarna har försvunnit och hemska ångesten oxså och det är jag jublande glad för. I jul ska jag undvika allt umgänge där alkohol är inblandat måste göra så nu första tiden till jag själv landat. Slet fram backen igår och den skall fyllas med julmust, då kan jag dricka hur mycket som helst. Ja ni det var länge sedan alkoholen gjorde mig upprymd flera år nu ger den bara ångest oro stress bara jävulskap. Vill jag verkligen ha det så, ett bestämt nej jag vill vara nykter, börja måla bli kreativ, baka liten kaka allt det där som läggs på hyllan när jag prioriterar alkoholen. Mannen har blivit måttlig med intaget nära öl på helgen innan var det vodka som gällde för honom. Allvarligt skiter jag i om han dricker lite grand, det är mig det gäller nu. Gick ner till sjön igår och tackade änglarna för att jag får finnas kvar ett tag till kände ett lyckorus just då och där. Min älskade hund är mig trogen och verkar mycket gladare när jag är nykter, en hund känner av alla sinnesstämningar. Naturligtvis har jag börjat storstäda som alltid händer efter en period, då ska allt vara perfekt, lite sjukt kanske men jag är ju en kontrollmänniska och allt precis allt släpper jag när jag dricker. Har även gömt denna gången, bakom soffan längst in i garderoben som jag hittat nu och hällt ut. Jag blev en hamster som byggde upp ett förråd med vin och glögg, så sjukt. En dag när jag varit på systemet satte jag mig stadsparken och halsade direkt ur flaskan när jag nu tänker på det hade vem som helst kunna komma men just då sket jag i det. Hua, hua. Nu kan jag nästan skratta åt det. Går på min behandling och det är min livlina nu och ni här inne förstås. Jag får bara inte ge vika flera ggr när gojan tjatar för det kommer han att göra det vet jag. Jag ska göra pi vara beredd och mentalt förberedd. Nu ska jag ut i mörkret med ficklampa och Kia har ett blinkande rött hjärta runt halsen så fint.
Älskade vänner ha en fin fredag
Konstnären

Fenix du har ju varit med länge på forumet, läste en del i din tråd. Hur länge du varit fri från a som längst? Vad är det som gör att du börjar igen? jag har en släkting som tog återfall efter 5 år. Han går på AA nu, men har prövat många vägar till nykterhet. Han gick på en kurs om alkoholberoende som faktiskt hette Fenix. Den gick ut på att man läste så mycket som möjligt om a, om dess verkningar på sig, på familjen och ekonomin.En slags KBT. Då gick han den kursen 40 tim/veckan i stället för jobb. Den kursen lades sedan ner, blev för dyr. Jag tror det är tankarna hos oss beroende som behöver ändras. Beroende på om man har psykiskt eller, fysiskt beroende eller en kombination av dessa. Själv har jag fysiskt beroende dvs jag har druckit oftare och starkare alkohol gått över gränser hela tiden. Jag har inget problem med att prata, vara social, eller dansa nykter. Jag har aldrig fått en kick av alkohol. Men fastnade i beroendet efter en tid. Tror det kan vara viktigt att veta varför man dricker. Kram på er...

Tror nog barnet klarar sig bra. Allt är inte alltid perfekt när man blir gravid. En sak i taget, så ordnar sig det mesta. Graviditet för dom flesta har ju inneburit a-stopp. Det är ju bra. Kram

Det är verkligen begripligt att du inte vill vara kvar hos en arbetsgivare som behandlar dig så nonchalant. Dessutom brukar stämningen inte bli så bra efter en episod som denna, även om man har saklig rätt att stanna. Du känner själv vad du vill göra. Förhasta dig bara inte, sjukskriv dig ev och låt det hela landa. Titta efter nya jobb och när allt är stabilt kanske du säger upp dig. Önskar dig lycka till med det du väljer att göra!