Senaste kommentarerna i forumet

Jag har läst hela din tråd och det glädjer mig verkligen att det går i rätt riktning för dig :) Du är väldigt bra på att skriva! Jag är ny här och har också kämpat med ätstörningar i 10 år. Gick i terapi ett tag, men det hjälpte inte med ätstörningen. Men gissa vad som hjälpte? Graviditet!

Jag gick upp i vikt (det blev inget barn, lång historia) och har inte gått ned i vikt sedan dess. Jag hatade min kropp och var livrädd för att gå upp i vikt, men under graviditeten var jag tvungen att gå upp i vikt för barnets hälsa (och min), och häpnadsväckande nog kändes det som om min kropp blev "som den skulle vara". Kvinnlig, kurvig. Dessutom slutade jag se min kropp som något dekorativt och började tänka på min kropps hälsa och funktion istället. Vilka fantastiska saker kvinnokroppen kan åstadkomma. Ett nytt liv, mjölk! Efter att ha kämpat i så många år med ätstörning så försvann den nästan av sig själv på några månader. Go figure... :)

Men nu har jag gått upp i vikt av för mycket drickande+drunk binge eating+ingen motion, och bantar (försiktigt) nu. Jag är lite rädd att det ska gå överstyr och leda till ätstörning igen. Ätstörningen var en form av beroende, ett beroende av att vara smal och känslan av svält. Desto "bättre" jag lyckades, desto mer beroende blev jag. Drickandet uppstod ur ett behov av att dämpa min horribla utseende-ångest och att faktiskt kunna somna med en skrikande mage. Rödvin rådde bot på det, men självfallet spårade drickandet så småningom ur.

Jag hoppas att du får bukt med din utseende-ångest, Studenten. Det är så enormt energikrävande att ständigt tänka i de banorna, och så totalt onödigt. Du har ju en man som tycker att du är fin (antar jag?). Känner du att du behöver "tävla" mot andra kvinnor för att behålla honom? Det verkar inte så på det du skriver.

Mvh,

Patsy

Och jag tänker faktiskt en hel del på vilken tur att det är Lucas jag är tillsammans med och inte mig själv, för det skulle jag aldrig gå iland med. Japp, det är sant. Jag skulle stressas ihjäl av att vara tillsammans med en sån som jag. Såg herr Gardell i nåt teveprogram för länge sen. Det var i en av dom icke reklamfinansierade kanalerna och han skulle låtsasbjuda in fyra gäster på låtsasmiddag. Undra om det inte var Pekka Heino som ledde programmet.

I alla fall så var han omständlig, Gardell alltså, och ... ja, krånglig och omständlig. Och jag blev vansinnig av det lilla jag såg. När det händer, att nån retar livet ur en på det där viset, så sägs det ju att man bär på liknande egenskaper själv. Alltså torde väl jag och Lucas vara som Gardell och Levengood. ;)

Trevligt att läsa om Sophies insiktsfullhet i fråga om whiskyn. Vi har inget alkoholhaltigt hemma. Ja, några 3.5:or kan ju stå i kylen utan problem och ibland står där också nån liten tetra med vitt vin till matlagning. Inget vidlyftigare.

Tack!

Och du, liksom alla andra, är väldigt välkommen med egna funderingar här. Så där är det ju dessutom. Inget är svartvitt, varken mellan mänskor eller ens inom oss. Allt är kluvet och gråzon. Och visst har jag en hel del förståelse, men ibland behöver man vädra litet och då är det här forumet bra att ha.

Det kom förresten en ny ton med idag, då Sophie sade att en orsak till att whiskyn måste bort är att den nu lockar henne att dricka sig till sömns (hon har mycket ont just nu). En liten, men ändå en nick mot att erkänna att hon också haft en egen del i alkoholproblemen. För det mesta har hon vidhållit att problemet var mitt och hon drack bara för att jag gjorde det (vi drack båda mycket, men jag klart mera).

Vad klokt och fint du skrev i en annan tråd idag.
Svårt det där med whiskyn tycker jag. Min sambo är ju lite mer naiv. Jag har ju inte varit nykter lika lönge som du heller, men återföll där i februari -april när det hände mycket tråkigt i mitt liv. Innan det hände kändes allt väldigt stabilt. Sen förlorades respekten för oöppnat, mängd, sambons öl och jag hamnade i mitt gamla beteende. Jag skulle bli sjukt sur på sambon om han ifrågasatte om jag kunde ha flaskor hemma när jag visste att det skulle gå bra. Nu är jag mer osäker igen. Tror att det kommer en tid igen när jag kan ha oöppnade flaskor hemma igen, men skulle känna mig väldigt tveksam till whiskey. Särskilt som jag skulle kunna dricka upp den obemärkt. Oj, nu lånade jag din tråd här till funderingar som främst handlar om mig själv. Blev dessutom lite sugen på att dricka bara av att skriva här. Jag är långt borta från att kunna ha sprit hemma just nu känner jag. Vad jag menar är att du bör ha lite förståelse för sambons reaktion. Min är ju lite väl naiv i detta tycker jag. Fast jag förstår dig också om du blir lite besviken på bristen på tillit. Och som sagt, jag skulle nog bli arg. Herregud vilken kluven människa jag är. Du är nog lite klokare än jag.

Några dagar till har gått. Med A går det sisådär, inte helt nykter.
Men inte överdrivna mängder och aldrig själv. I sommar tror jag det kommer bli torrare än vad det är nu, utan tvekan.
Förutom plugg har jag mycket att tänka på på det privata planet, lite därför texterna blivit mindre här. Tänkte mest bara komma in och checka av läget. Jag läser er allas trådar fortfarande. Kram på er <3

ni är allihop som peppar mig, det känns viktigt just nu. I morgon ska jag gå till AA, och på måndag till länkarna och så vidare. Jag har förmånen att det finns möten alla dagar i veckan och varför välja när man kan gå på båda ställena? Jag får traska dit tills dess alkoholdjävulen ger upp och försvinner för gott. Det är min plan. Trevlig helg på er alla!

Bägge dina trådar och det är så inspirerande och positivt för mig. Vi delar en del åsikter och erfarenheter. Grattis, jag tänker inte heller bli absolutist men nykterist!

Jag tänkte faktiskt en del på dig och din Lucas, då jag skrev det där inlägget. Hur du brukar beskriva honom som lugn och trygg. Ibland skulle det bara vara så väldigt skönt att ha en sådan nära.

Tycker PP uttrycker det så bra. "Det enda vi behöver göra är att välja en nykter dag. Igen och igen." Oavsett om man "tror på" AA, Länkarna, en bok i ämnet, antabus eller nåt annat så är det just det som måste till. Det egna beslutet, igen och igen, om att i dag är en nykter dag.

Jag tycker att du ska ställa dig i vägen för alkoholen och inte låta den stå i vägen för dig.

Jättekram!

... kan det inte bli? För nån vecka sen kom jag fram till slutsatsen att jag var oälskad av Lucas. Låg i sängen en hel lördag, åt ingenting, sa ingenting, var ett lik bara.

Och sen helt plötsligt ordnade allt upp sig.

Det är rätt enkelt för Lucas och mig att ställa saker tillrätta när det strular till sig. Jag tror att det beror på att vi är varandras motpoler. Jag är känslomänniska och Lucas är lugnmänniska. Mitt ex och jag hade skitsvårt att få nåt riktigt avslut på kontroverser, kanske för att vi var mer lika varandra, jag vet inte. Och så tänker jag på den kväll jag kom hem med två plastkassar. En innehöll bestick, den andra två flaskor Periquita. Vilken påse var Lucas snabb att kika i, tror du? ;)

Kram på dig, Stingo. Fin-Stingo.

"Att sitta och dryfta på ett forum, är inte det ett tecken på att jag är på väg att bli knäpp på riktigt....?"

Jo, det är skitknäppt.
Välkommen till Gökboet. ;)

Återigen vill jag säga dig att jag uppskattar dig, PP. Precis som du är.

Hmm, har du tröttnat på oss, eller något annat som drar? Om så är, och det inte är hunden, målning, G, bakverk eller annat bra, vore det kanske en idé att skriva några rader?

Hälsningar från mig

/PP

Instämmer med övriga. MT har helt rätt i att du borde få medalj för din kamp, men frågan är hur du ska vinna den, eller hur?
Jag har tyvärr inga råd att ge dig som du inte redan fått genom åren. Vi skulle alla bli så otroligt glada om du lyckas få till en varaktig förändring.
Vägen dit är möjlig för oss alla. Den är svår och det har inget att göra med om vi är bra eller dåliga om vi lyckas. Vi vet alla att vi har drabbats av en sjukdom. Men glöm inte att det finns bot. Det enda vi behöver göra är att välja en nykter dag. Igen och igen.

/PP

Nej, jag saknar inte partyprissen som försvann. Det jag kan sakna ibland är den sorglöshet, uppsluppenhet, och orubbat tilltro till framtiden som jag alltid kände i min "ungdom". Jag tror jag lyckades hålla kvar den "med hjälp" av alkoholen, fast alkoholen i det stilla bara gröpte ur en. Detta var troligen vad som skedde under åren med tilltagande drickande. Så snart obehaget dök upp, stände jag av det effektivt (trodde jag) med flykt via alkohol. I och för sig inte så speciellt för mig, många gör ju samma sak...
Så vad gör jag åt det? Nej, jag är tyvärr inte så öppen för att gå i terapi. Just därför att det är terapi kanske. Kanske har en fördom att det är till för knäppgökar ? Men jag märker såklart att jag har ett behöv av att bearbeta, annars skulle jag ju säkert inte sitta här med en platta och skriva här till dig nu, eller hur? Att sitta och dryfta på ett forum, är inte det ett tecken på att jag är på väg att bli knäpp på riktigt....?
Oavsett är det så mycket bättre att leva med sina ärr, än att leva med öppna sår som ju missbruket faktiskt är.

Ha en riktigt fin helg du med!

/PP

Du har återvänt! Du är här med en vilja. Kanske behöver du lite hjälp på vägen. Men det är verkligen inte hopplöst även om det känns så just nu. Kramar till dig!

Här är allt lugnt, eller åtminstone nästan. Skitnervös över ett stort projekt på jobbet som jag lovat leda. Tittar in här ibland, men kommenterar sällan. Lyxigt med somrigt väder...

Fick nyss en flaska god whisky i present och var inte riktigt i situation att tacka nej. Sophie blev skitnervös över den, hon gillar inte alls att det finns alkohol hemma, även om det är i försluten flaska. Det där kom dessutom som en avslutning på en helt annan fnurra, så det tog flera dagar att reda upp alltihopa. Så ibland känns det som att nästan två i praktiken nyktra år inte verkar väga alls i Sophies bok.

Men till slut tror jag att det hela förde oss närmare varandra. Men vad som skall hända med whiskyflaskan är ännu oklart. Förutsatt att den är kvar i skåpet, det har jag inte kollat.

Om du minns? :)
Det var som ett skämt att komma till henne tyckte jag, men hon sa något som fastnade och som jag brukar använda mig av ibland.

När du ska sova, tänk dig att du har en låda under sängen, fös sen ner alla bekymmer, all oro och allt grubbel i lådan och sätt på locket. Liksom befria dig själv från allt sånt och låt det ligga i lådan.

Det är faktiskt skönt ibland när jag gör så.

Ta hand om dig!

Kram

Blir glad över att du verkar må bra.

Var rädd om dig :)
Var snäll mot dig själv :)

Skönt att katten kom hem.

KRAM

Fredag igen och jag är nykter. Känns bra, rent och skönt. Det känns som om jag inte har så mycket mer att uppdatera - så jag kanske inte kommer göra det lika ofta - om nu ingenting specifikt händer. Jag är fortfarande förvånad att det gått så bra hittills som det har gjort. Nu har det gått en del helger sedan jag började och det känns inte lika"laddat" som tidigare. Det är som om det blir avdramatiserat. Skönt så.
Har varit ute och lufsat - när jag kollade efter på klockan upptäckte jag till min glädje att jag hade förbättrat min tid - alltid något att glädjas åt - ett framsteg för hälsan och syreupptagningsförmågan. :)
Kram och kraft till kämparna!

Det värsta ska väl vara över nu när du vet vad det handlar om och att det är överkomliga och helt förståeliga missar. Jag har haft jobb som på det sättet är lika att jag helt säkert missat en och annan regel. Gör man inga misstag, aldrig fel, gör man inte just nånting. Hoppas du kan lyfta av dig skuld och andra obehagskänslor och njuta av frugan, grabben, husvagnen, bion och helgen. När det värsta sjunker undan vet du nog vilken strategi som är den rätta för dig. Du är en klok man med hjärtat på rätta stället. Det vet vi som följt dig här. Allt det bästa / mt

välbehövlig vila och avkoppling i helgen!
Kram

Det är mitt dåliga samvete och den skuld man har. Jag måste vara snäll mot mig och vara stark för min familj. Jag kommer ta mig igenom detta på något sätt. Ha en bra helg alla, jag ska till husvagnen sedan imorgon lördag blir det bio med grabben och frugan.

Men du... Även om det känns pissigt, så kanske det vore en god idé att söka upp den där läkarkontakten igen? Du skulle kunna pröva antabus eller liknande? Du skulle kunna söka en samtalskontakt? Du skulle kunna uppsöka AA? Det finns möjligheter Fenix. Ge inte upp, för det är möjligt att ha ett annat liv.

Skickar styrka i stora lass

för att du orkar fortsätta kämpa! Du är ju en av dem som fanns här när jag skrev mina första trevande inlägg och startade min första tråd. Så många som passerat här under åren som gått. Jag fick för mig att kolla ditt första inlägg där du nämner Adde och Berra, som ännu syns till här, och Pia. Så många förhoppningar, så mycket lidande och liv vi delat här. Jag har också ett specifikt minne av hur jag gjorde bort mig i din tråd en gång i början av min forumkarriär... sånt som händer och hettar till här nu och då. Jag fick mig några skrapor och lärde mig nånting:) Många gånger har jag ju konstaterat att mest, eller det viktigaste jag lärt mig här, har jag lärt mig av er som kämpar. Kämpar emot! Jag skulle önska att jag kunde ge dig kraft till det avgörande du längtat efter och kämpat för så länge ... men jag vet att det måste du hitta inom dig själv. Jag önskar dig en vilsam och god helg med sinnesro! / mt

att ny bryr er! Usch, det går inte bra. Börjar kännas hopplöst. Var hos länkarna för en tid sedan, och klarade mig drygt en vecka sedan blev det bara ett infall och nu är det mest varje dag, eller snarare natt som jag dricker. Smyger förstås så det märks inte så mkt utåt, utom att jag aldrig går ner i vikt som jag vill. Skulle kunna ha ett bra liv, har alla förutsättningar. Men den djävla alkoholen står hela tiden i vägen, vad faan ska jag göra?