Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir lite tagen och väldigt rörd av att du "lämnar oss" men förstår dig på samma gång. :)

Du VET vad du betydde för mig i början och fortfarande gör för så många av oss. Det var du som skrev först i min tråd när jag osäker och ångestfylld började min resa och dina ord fick mig att kämpa, att orka och att bryta med alkoholen. Nu har jag varit nykter 7 månader och de har varit underbara.

TACK fina du för dina så träffande ord, ärliga och stärkande. Jag kommer genuint att sakna dem och dig.
Samtidigt så önskar jag dig fri tid och att du får göra det du vill. Inte lägga mycket tid här, för det tar tid det märker jag.
Jag klarar mig :)
kramar i massor skickar jag över vattnet till dig.... hoppas du kände dem nu:)
mod60

Hej! Är bakfull Idag med grym ångest. Jag e 28 å tidigare Varit med i AA. Ska träffa pappa snart, skäms och han vill inte att jag dicker. Vad säger jag för att inte göra honom besviken? Ska kämpa nu en dag i taget

Stolt!! Bra jobbat. Ett stort steg framåt.

Har stöd från familj p de vänner som vet om problemet! Har äntligen lyckats ta mig i väg på ett möte igår och det känns otroligt bra!
Är självklart på ännu en nykter vecka ;)

Gå på AA... det har hjälpt mig enormt att kunna gå dit... öppna upp sitt hjärta om sug, ångest, skam, oro o tankar...
allt e välkommet o man blir inte dömd...
där får man feedback o den där klapp på axeln som man faktiskt kan behöva för att orka fortsätta...
men glöm framförallt inte.... du gör det också för din skull <3 glöm inte bort att du e viktig!

Kan varmt rekommendera AA möten. jag går själv dit för att få en viss gemenskap och kunna prata ut om både skam, oro, ångest, sug o misstag... men även om det jag lyckats med. gör de du med...du kommer få feedback o stöttning eller bara ett öra som lyssnar.
det hjälper mig enormt i allafall <3

Tummen upp!!!

För era fina kommentarer, de värmer verkligen. För er som kanske nyss stötta på mina "beska" kommentarer eller "hårda" tillrättavisningar kanske efter att ha läst min tråd förstått innebörden av det jag skriver till er. Jag har straffat så många, sårat mig, min fru och min son. Jag vet vad en missbrukare går igenom. Framförallt vet jag vilka kval man har innan man tar beslutet att sluta. Man tror att man ska kunna dricka normalt efter ett missbruk. Jag vet att det finns forskning som visar på det möjliga men jag har läst detta och det är baserat på veka grunder kan jag säga. Studien är mycket omdiskuterad. Men visst det är upp till var man att försöka.

till ditt år i nykterhet och tack för dina kloka inlägg. :)

Tack jag försöker ge råd utifrån mitt egna fd missbruk.

kloka ord du har bidragit med här på forumet, Stingo. Stort tack för det. Förhoppningsvis kommer allt fler av oss att följa i dina fotspår när den tiden är inne. Önskar dig all lycka till. Tack och kram från FM <3

Kämpa på!!!
har då något stöd utifrån? Familj? Vänner?
Ta beslut varje morgon vid kaffet: jag har tagit beslut om att vara nykter och drogfri hela dagen, och när du gå och lägger dig säger du till dig själv: jag har hållit mina beslut om att vara nykter och drogfri idag.
På så sätt växer du med att du håller vad du lovat dig själv :)

Bra jobbat. Då tar vi en till. Är du med?

En helnykter vecka nu idag! Känns sjukt bra!

...och grattis till ett år!

Jag läste också din tråd av nyfikenhet efter att du gett flera tänkvärda inlägg. Tack!

Tack Stingo! Du har hjälpt mig och jag hoppas att få höra av dig ibland. Jag önskar dig lycka till! Kram

Förstår dina tankar och ditt beslut Även om jag inte skriver lika mycket som under mitt första år i nykterhet, så läser jag flera gånger i veckan.Dina trådar och funderingar har bidragit mycket här Stingo. Just nu är det ganska stor aktivitet på Forumet. Förra sommaren var det betydligt lugnare vill jag minnas. Även om alla nya funderingar och berättelser är lika aktuella som våra egna, så tror jag vi alla kommer till en punkt när vi läst "det mesta". Våra egna trådar innehåller våra berättelser om vår alldeles egna resa. Det är bra så, och forumet kommer fortsatt att bidra till att nya personer kommer att lyckas med den svåra uppgift det kan innebära att förändra sitt drickande. Du har visat att det är möjligt, samtidigt som du generöst delat med dig. Tack för det Stingo. Ser fram mot att du lämnar ett spår till och från!

Lev väl

PP

för allt du delat! Jag förstår till fullo att du reflekterar över hur du använder din tid, jag känner igen det och har gjort motsvarande val:) Hoppas ändå att du gör verklighet av löftet att lämna en hälsning nu och då, det kan vara avgörande för någon i början av vägen. Din tråd är av stort värde! Och.... Sist men inre minst: Stort Grattis till ditt år!
Tack! Allt det bästa till dig och dina nära & kära! / mt

Bara så, helt enkelt. For now and always.

I dag har jag varit nykter i ett år. Ja, jag säger nykter, fast jag under det andra halva året också druckit alkohol. Mängderna har varit så försvinnande små, klart mindre per månad än vad jag drack varenda dag förra sommarsemestern.

Det var tuffa tider i början, då Sophie hade skuffat till mig hårt och ur mörkret inom mig en gnista började växa till sig. En gnista, som sade att jag både behöver och kan sluta supa, inte främst för Sophies, mitt äktenskaps, eller ens barnens skull, utan för min egen skull. Jag tror det tog ungefär tre månader för den gnistan att växa till en insikt om att jag inte bara kan leva nyktert, jag kan trivas med att leva nyktert. En insikt om att ett nyktert liv är ett bra liv för mig!

Kalendern visar obönhörligt att jag är ett år äldre nu, men tittar jag inåt så är jag snarare minst fem år yngre. Jag har i jämn takt (och utan att banta) tappat över ett kg per nykter månad (och har bara fem kvar till vad som kallas normalvikt), jag har återfått mitt goda balanssinne och smidigheten i mina rörelser. Mina blodvärden har normaliserats. En lista på mera konkreta fysiska problem, som snabbt blev bättre hittar den som är intresserad här: https://alkoholhjalpen.se/comment/74729#comment-74729 . Också psykiskt har jag börjat hitta hem till mig själv, även om det varit en klart långsammare process. Mindfulnessen, som jag hittade till i slutet av våren, har varit en ovärderlig hjälp och under semestern har jag lyckats gräva fram mycket av det som fanns i mig före alkoholen började sudda ut mig. Kanske också lyckats bygga vidare mot det jag ännu kan bli...

Det här forumet har varit helt ovärderligt under året. Här har jag fått massor med stöd och kunnat känna gemenskap med så många andra resenärer. Jag har också fått uppleva att jag kunnat hjälpa, det är en helt otrolig känsla att från någon kommentar få läsa att jag kunnat vara ett stöd på vägen mot nykterheten. Nu känner jag ändå att det är dags för mig att gå vidare härifrån. Jag skrev för några dagar sedan om att det finns för mycket internet i mitt liv och nu när semestern snart är slut, så vill jag göra förändringar i hur jag använder min tid. En av de förändringarna är att min tid som aktiv här är över.

Ett stort tack till alla er som har stött mig. Till alla er som har låtit mig vara ett stöd. Till alla som har delat av sina liv, sina glädjeämnen och rädslor. Till alla som har lärt mig så mycket mera om hur det är att vara mänska. Jag önskar er all lycka och glädje på era respektive resor och lovar att då och då titta in och se hur ni har det, eller lämna en liten hälsning.

-Stingo-

Jag började med att komma till öppenvård, första gången jag kom dit va när jag tappade körkortet snuten körde bara upp mig, där satt jag i 2h och bara grät, gick på 3möten å typ de enda jag fick göra var att svara på hur mycket jag druckit och vad alkoholen förstör min kropp sen ville hon alltid att jag skulle fylla i ett papper om hur hon hade skött sitt jobb.

Efter 6månader sökte jag ny kontakt på öppenvård gick på 2möten, andra och sista gången hann jag inte ens in på samtals rummet och sätta mig i stolen förns hon frågade hur jag hade druckit denna vecka fast jag vart nykter ca 2v, så jag vände i dörrn och gick ut.

3dje gången jag sökte hjälp vart jag kvar i 1½år under den tiden skickade hon mig vidare till kbt som inte "orkade" med mig efter 1år som då i sin tur skickade mig vidare till psyk där fick jag träffa en jätte fin tjej men efter 3mötet med henne så berätta hon att hon inte kunde hjälpa mig för att jag hade inte varit nykter på ett halvår så hon kastade typ bara ut mig så då hade jag inget kvar.

otroligt mycket mer som hänt sedan med kommunen innan jag kom fram till behandlings hemmet, kastad fram å tillbaka vet inte hur många läkare jag haft. Som skulle hjälpa mig de jag fick utskrivet sist var antabus och de hade jag inga problem att dricka på, innan de var de lugnande å lite olika saker, allt för jag bara skulle gå hem å typ dö.

Varför jag är så låg just nu är för att min bästa vän här på hemmet beslutade för att åka hem, kommer inte så bra överens med dom andra i gruppen. Men jag ska försöka kämpa mig vidare. För mig handlar detta om att leva eller dö. Går jag ut igen så kan de va sista gången jag lever. Och det måste jag komma ihåg innan jag bestämmer mig för att öppna korken igen.

Ha de gött mina vänner å ta de lugnt i helgen =)

Läste ditt första inlägg och uppfattade som att du mådde riktigt bra då, hade hopp och framtidstro.
Min kille va nykter i fem veckor sen valde han att dricka igen, du har kommit s mycke längre.
Skrev i min egen tråd här att det hjälper för mig att läsa vad jag började skriva....läs det första du skrev...njut av det, då mådde du bättre...läs o tänk tillbaka, du kommer dit igen....

Är impad. Verkligen bra gjort av dig. Skrämmande egentligen att man ber om hjälp i Sverige och blir nekad vård. När man har det bästa av allt en egen vilja att sluta. Katastrof. Bra att du fixat dig ur skiten och nu kan du sikta mot framtiden.

... att det går så bra, Fenix! Kram!