Senaste kommentarerna i forumet

En helnykter vecka nu idag! Känns sjukt bra!

...och grattis till ett år!

Jag läste också din tråd av nyfikenhet efter att du gett flera tänkvärda inlägg. Tack!

Tack Stingo! Du har hjälpt mig och jag hoppas att få höra av dig ibland. Jag önskar dig lycka till! Kram

Förstår dina tankar och ditt beslut Även om jag inte skriver lika mycket som under mitt första år i nykterhet, så läser jag flera gånger i veckan.Dina trådar och funderingar har bidragit mycket här Stingo. Just nu är det ganska stor aktivitet på Forumet. Förra sommaren var det betydligt lugnare vill jag minnas. Även om alla nya funderingar och berättelser är lika aktuella som våra egna, så tror jag vi alla kommer till en punkt när vi läst "det mesta". Våra egna trådar innehåller våra berättelser om vår alldeles egna resa. Det är bra så, och forumet kommer fortsatt att bidra till att nya personer kommer att lyckas med den svåra uppgift det kan innebära att förändra sitt drickande. Du har visat att det är möjligt, samtidigt som du generöst delat med dig. Tack för det Stingo. Ser fram mot att du lämnar ett spår till och från!

Lev väl

PP

för allt du delat! Jag förstår till fullo att du reflekterar över hur du använder din tid, jag känner igen det och har gjort motsvarande val:) Hoppas ändå att du gör verklighet av löftet att lämna en hälsning nu och då, det kan vara avgörande för någon i början av vägen. Din tråd är av stort värde! Och.... Sist men inre minst: Stort Grattis till ditt år!
Tack! Allt det bästa till dig och dina nära & kära! / mt

Bara så, helt enkelt. For now and always.

I dag har jag varit nykter i ett år. Ja, jag säger nykter, fast jag under det andra halva året också druckit alkohol. Mängderna har varit så försvinnande små, klart mindre per månad än vad jag drack varenda dag förra sommarsemestern.

Det var tuffa tider i början, då Sophie hade skuffat till mig hårt och ur mörkret inom mig en gnista började växa till sig. En gnista, som sade att jag både behöver och kan sluta supa, inte främst för Sophies, mitt äktenskaps, eller ens barnens skull, utan för min egen skull. Jag tror det tog ungefär tre månader för den gnistan att växa till en insikt om att jag inte bara kan leva nyktert, jag kan trivas med att leva nyktert. En insikt om att ett nyktert liv är ett bra liv för mig!

Kalendern visar obönhörligt att jag är ett år äldre nu, men tittar jag inåt så är jag snarare minst fem år yngre. Jag har i jämn takt (och utan att banta) tappat över ett kg per nykter månad (och har bara fem kvar till vad som kallas normalvikt), jag har återfått mitt goda balanssinne och smidigheten i mina rörelser. Mina blodvärden har normaliserats. En lista på mera konkreta fysiska problem, som snabbt blev bättre hittar den som är intresserad här: https://alkoholhjalpen.se/comment/74729#comment-74729 . Också psykiskt har jag börjat hitta hem till mig själv, även om det varit en klart långsammare process. Mindfulnessen, som jag hittade till i slutet av våren, har varit en ovärderlig hjälp och under semestern har jag lyckats gräva fram mycket av det som fanns i mig före alkoholen började sudda ut mig. Kanske också lyckats bygga vidare mot det jag ännu kan bli...

Det här forumet har varit helt ovärderligt under året. Här har jag fått massor med stöd och kunnat känna gemenskap med så många andra resenärer. Jag har också fått uppleva att jag kunnat hjälpa, det är en helt otrolig känsla att från någon kommentar få läsa att jag kunnat vara ett stöd på vägen mot nykterheten. Nu känner jag ändå att det är dags för mig att gå vidare härifrån. Jag skrev för några dagar sedan om att det finns för mycket internet i mitt liv och nu när semestern snart är slut, så vill jag göra förändringar i hur jag använder min tid. En av de förändringarna är att min tid som aktiv här är över.

Ett stort tack till alla er som har stött mig. Till alla er som har låtit mig vara ett stöd. Till alla som har delat av sina liv, sina glädjeämnen och rädslor. Till alla som har lärt mig så mycket mera om hur det är att vara mänska. Jag önskar er all lycka och glädje på era respektive resor och lovar att då och då titta in och se hur ni har det, eller lämna en liten hälsning.

-Stingo-

Jag började med att komma till öppenvård, första gången jag kom dit va när jag tappade körkortet snuten körde bara upp mig, där satt jag i 2h och bara grät, gick på 3möten å typ de enda jag fick göra var att svara på hur mycket jag druckit och vad alkoholen förstör min kropp sen ville hon alltid att jag skulle fylla i ett papper om hur hon hade skött sitt jobb.

Efter 6månader sökte jag ny kontakt på öppenvård gick på 2möten, andra och sista gången hann jag inte ens in på samtals rummet och sätta mig i stolen förns hon frågade hur jag hade druckit denna vecka fast jag vart nykter ca 2v, så jag vände i dörrn och gick ut.

3dje gången jag sökte hjälp vart jag kvar i 1½år under den tiden skickade hon mig vidare till kbt som inte "orkade" med mig efter 1år som då i sin tur skickade mig vidare till psyk där fick jag träffa en jätte fin tjej men efter 3mötet med henne så berätta hon att hon inte kunde hjälpa mig för att jag hade inte varit nykter på ett halvår så hon kastade typ bara ut mig så då hade jag inget kvar.

otroligt mycket mer som hänt sedan med kommunen innan jag kom fram till behandlings hemmet, kastad fram å tillbaka vet inte hur många läkare jag haft. Som skulle hjälpa mig de jag fick utskrivet sist var antabus och de hade jag inga problem att dricka på, innan de var de lugnande å lite olika saker, allt för jag bara skulle gå hem å typ dö.

Varför jag är så låg just nu är för att min bästa vän här på hemmet beslutade för att åka hem, kommer inte så bra överens med dom andra i gruppen. Men jag ska försöka kämpa mig vidare. För mig handlar detta om att leva eller dö. Går jag ut igen så kan de va sista gången jag lever. Och det måste jag komma ihåg innan jag bestämmer mig för att öppna korken igen.

Ha de gött mina vänner å ta de lugnt i helgen =)

Läste ditt första inlägg och uppfattade som att du mådde riktigt bra då, hade hopp och framtidstro.
Min kille va nykter i fem veckor sen valde han att dricka igen, du har kommit s mycke längre.
Skrev i min egen tråd här att det hjälper för mig att läsa vad jag började skriva....läs det första du skrev...njut av det, då mådde du bättre...läs o tänk tillbaka, du kommer dit igen....

Är impad. Verkligen bra gjort av dig. Skrämmande egentligen att man ber om hjälp i Sverige och blir nekad vård. När man har det bästa av allt en egen vilja att sluta. Katastrof. Bra att du fixat dig ur skiten och nu kan du sikta mot framtiden.

... att det går så bra, Fenix! Kram!

Tack för ert stöd och ord, jag vill verkligen hålla ut, och jag har blivit starkare, men ibland känns de menlöst, jag har 2.5mån kvar av min behandling jag ska verkligen fixa detta =)
Bevisa för världen att detta ska funka =)

Mysan:
tråkigt med din kille att det tagit slut, måste vara ett rent helvete att leva tillsammans med en alkoholist hoppas han tar sitt förnuft till fånga och söker hjälp =)
Och att du får den hjälp du behöver inge kul att vara medberoende.

Mod60:
Tack och bra jobbat av dig =)
Skickar tillbaka kramar kämpa på du oxå =)

... var det himla skönt att du fick rätsida på det där jolledilemmat, Stingo. Hade inte känts komfortabelt att ha dig guppande nånstans bland Bottenvikens(?) vågor. Strax ska jag ut på min power walk. Ha det gott.

...

Hej eyeshadow!
Jag e inte missbrukare men har precis lämnat min kille som är alkoholist.
Kan bara säga håll ut!
För din skull!!!!
Acceptera det som hänt, vad du gjort och sagt, att du svikit....du kan tyvärr inte göra det ogjort, MEN det du KAN göra är att ta vara på resten av ditt liv!!!!
Det är värdefullt.

Kram

Jag känner precis så som du skriver om livet just nu, det är verkligt och jag upplever det. Jag är närvarande. Inte inne i mig själv bakfull och trött.
Det bästa med att vara nykter är kontakten med barnen och barnbarnet. Jag är med och delaktig. Jag orkar, är nyfiken och har tid att finnas där :)
Jag gillar också att man känner sig i bättre form även fysisk!!!!
mod60

Jag tittar in och skickar styrkekramar.
Du måste hålla ut nu när det är riktigt tufft och tänka på att det går över. Jag vaknar ibland med ångest, skitjobbigt men jag låter den vara där och efter ett tag går den över. Varit nykter i 7 månader nu.
Fortsätt vara stark och ta EN Dag i taget som du skrev innan. Tänk på hur bra du mår i din nykterhet- Kanske måste du acceptera att det är så här men att det kommer att ge med sig och att du kommer att må bra snart igen.
hälsningar mod60

Tung tid är kommen =/
Allt mer känslor börjar komma fram, verkligheten har kommit ikapp mig så j*vla tungt nu få jag verkligen käka upp dom känslor jag inte haft under mitt missbruk.
6månader har jag vart nykter nu ha aldrig hänt på 15år, hur glad som helst är jag över det :D
Klumpen i magen bara växer och växer ångesten på morgonen är värst, känner mig så vilsen i mina tankar, allt som hänt.har nyss gjort 5 steget så det ä nog inte så konstigt att jag må som jag gör. All utnyttjande å all svek mobbning under skoltiden hur mina föräldrar gjort under min uppväxt.
Sen alla tankar som hänt under missbruk, hur jag betett mig, vad jag har ställt till med mot mina vänner som verkligen försökte bry sig om mig STOR SKAM.

Min hjärna är som en stor tjock seg degklump just nu.
Går på AA/NA möten sitter i behandling men det känns inte som det blir bättre.
Ni som tagit er längre i tid ha ni nå tips å ge?

Kram på er =)

Blev nå fel på mina andra inlägg försökte skriva från telefon men de tydligen misslyckades =(
Här ä de verkligen up and down just, min polare ha åkt hem till sin hemstad hon som verkligen fick mig att vilja gå till grupp å hålla mig kvar...känns skit jobbigt tårarna bara faller å faller, mycket känslor just nu vill bara ut men va fan hjälper det? Precis ingenting mer än att fly från verkligeheten ;)
det är verkligen en timma i taget bara att hålla sig fast och hålla morgon besluten tappar jag dom tappar jag allt.
Hur funkar det för dig just nu =)
är du med i nån app chat eller så tänkte det kanske skulle va lättare å hålla lite kontakt så om du skulle vilja?
Stötta varandra genom dessa tider =D
Kram

Tror inte det fanns på jetskin faktiskt, men på vattenskotrar har jag sett det. Nu var det några år sedan jag åkte och jetskin var för övrigt riktigt svårt att köra... så fort man fegade på gasen i en sväng så var det dopp i plurret.

Har ingen erfarenhet av jetski, men med motorbåt kan det vara livsfarligt om man trillar i och båten börjar åka runt en. I värsta fall kan man inte ta sig ur cirkeln och får försöka simma där tills bensinen tar slut, många har drunknat där inne eller blivit träffade av båten. Bl.a. därför finns det ett snöre på alla snurror, som man skall fästa i sig själv och som då omedelbart stoppar motorn i fall man faller i. Finns det inte ett likadant på jetskin?

Lät faktiskt rätt skoj på din beskrivning, men jag hade personligen fått halvpanik om jag åkt i plurret sådär... förstår att du fick adrenalin! Ensam också, det gör sitt till.

Har ramlat av en jetski en gång och simmade som en idiot efter den för att komma ikapp den, medan åskådarna stod och tjöt av skratt på land. Jag insåg nämligen inte att jetskins styre alltid lägger sig åt höger, så den gick ju i cirklar. Hade jag bara varit stilla så hade den ju cirklat och kommit tillbaka till mig :D

Det jag tänkte på idag på stranden var vilket dåligt skick som öldrickarna var i överlag. Det var bra många där som jag tror i nuvarande skick åtminstone omöjligt skulle kunna klättra upp på en bergstopp - eller välta upp en jolle. De verkade helt slut av att i huvud taget gå till baren och hämta en ny pilsner..

Lätt att vara efterklok.

Tack Vändningen, visst är det mysigt. Din fantastiska berättelse om bergstoppen i gryningen får mig förresten att villa berätta om något jag själv upplevde ett par dagar sedan.

Jag fick äntligen ut segeljollen vi har på stugan, något jag inte gjorde förra sommaren (vilket är ganska otroligt, med tanke på vilket kanonväder det var för segling då). Ingen riktig tävlingsjolle, utan en stadig stugjolle, men rätt sportig ändå. Då jag kommit ut på fjärden börjar det hastigt blåsa upp och jag njuter för fulla muggar då jag kryssar allt längre bort. Härligt att vara ute för segel igen! det går fort och jag hänger över kanten för att hålla jollen upprätt. Det fortsätter att blåsa upp och snart börjar det skvätta ordentligt med vatten över kanten, så jag bestämmer mig för att vända hemåt igen. Men då jag skall gå över stag händer något som aldrig hänt mig förr. Min stadiga stugjolle välter under mig, "full turtle" och jag ligger plask i skön bredvid! Vattnet är 18 grader, men där fanns det minsann ingen tid att frysa. Litet orolig blev jag, då jag aldrig rätat en jolle i riktiga förhållanden (seglen uppe och hård vind) förut, men det var bara att ge sig på det. Upp på jollbottnet, tag i centerbordet, luta bakåt och plask, där låg jag i skön igen, nu med en upprätt jolle bredvid mig. Till all lycka hölls den på plats och började inte segla iväg för sig själv, så jag flyttade mig akteröver och simmade/drog mig upp i jollen igen.

Sedan var det bara att väldigt försiktigt segla hem igen, med jollen halvfull med vatten. Tur (och en skopa förutseende) att det var medvind. Fortfarande alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att frysa det minsta, trots att det blåste ordentligt, temperaturen var kring 20 och jag hade bara dyblöt t-tröja och shorts på mig.

För mig var det härligt att uppleva hur väl kroppen nu fungerade, då det verkligen gällde och jag har funderat en del hur jag hade klarat mig där ute på (i) vattnet för ett år sedan, i den degiga kondition jag var då. Troligen hade adrenalinet räckt till att få mig att klara det fysiska då med, men visst hade riskerna varit betydligt större. Mera sorgligt är ändå att jag aldrig fick upp seglen över huvud taget, trots att segling hör till det bästa jag vet.

Din upplevelse, och min, de är verkliga upplevelser. Upplevelser som man garanterat missar om man lever sitt liv i en ständig alkoholdimma.

(Jovisst: att välta är vardagsmat för "riktiga" jolleseglare, men som gammal kölbåtsseglare i en stugjolle var det här allt en riktig upplevelse för mig)

Felläsningar och skrivningar kan vi alla göra. Vad jag ändå vill skicka med är att det är viktigt att man skiljer på alkoholism (sjukdom) och människa (person). Alkoholen påverkar oss alla och alla blir t.ex. inte aggressiva eller idioter på fyllan. En del blir melankoliska, andra bara väldigt glada innan tröttheten slår till. En del kan somna lätt (och var som helst) på fyllan, andra inte. Det är så olika över hur man är när man har druckit och någonstans där bakom allt finns också en människa.

Hur man lever och vem man är som person kan också påverka rehabiliteringen. Först och främst; inser man att man har problem eller förnekar man? Efter insikt; vill man lösa problemet eller skjuta upp det (eller inte lösa det alls). Sedan hur man hanterar själva tillfrisknandet, om det går smärtfritt eller om det blir bakslag är också olika.

Det är dock viktigt att göra skillnad på person och sjukdom. "Alkoholister" är inte bara ett gäng människor som alla är eller agerar på exakt samma sätt, utan det kan skilja sig rejält.