Senaste kommentarerna i forumet

var på vårträffen på Gården så pratade vi just om den sk "tråkigheten" vid frukosten ! När alla samlas i matsalen blir ljudnivån snabbt så hög så att jag med en liten hörselskada inte hör nåt alls, bara surr :-)) Vi sa just det att detta skulle folk "utifrån" få vara med om !! Inga hämningar alls :-)) Gamla bekanta, nya dito, en del personal som servar oss...alla tjattrar och har så oändligt mycket roligare än i det gamla livet. Supe'erna på exvis Landsmötena, Gotlandskonventet, Gullbranna är lika högljudda och översvallande hjärtliga ! Det är oerhört svårt att inse att det är hundratals nyktra personer som festar loss :-))

Ett underbart fritt och skojigt liv !!

har hela förändringen av mitt liv i nykterhet gjort att jag vant mig av med en massa olika rutiner och vanor. Det var en förutsättning för att jag skulle kunna uppnå en nykterhet utan att vara på min vakt hela tiden. Många situationer som uppstod tidigare "krävde" ju att jag drack mig bort från det. Alla "orsaker" finns ju här på forumet : Glädje, sorg, ilska, avundsjuka, förbiseende, dan efter, måndag, fredag....alla andra dagar också, uppsluppenhet, vädret......alla sätt funkar.

För att jag skulle fungera valde jag bort alla chanser för ett fysiskt återfall, alltså att jag hällde ner alkohol dit det inte skulle. Jag har otaliga vänner som berättat att de började kröka igen just för att de återföll i gamla vanor. Varför ska jag knalla omkring med ett substitut när det är effekten jag egentligen vill åt ?

Jag gillar god mat, vilket tyvärr syns :-) , men idag behöver jag ingen dricka till maten vilket inte alls är en ovanlighet i andra kulturer. Om jag måste skölja ner maten med dricka så är den ju sanslöst torr. Däremot gillar jag ett glas kallt vatten, eller lite fusk med Coke, efteråt. Alltersom nykterheten blev mer naturlig upptäckte jag att mina smaklökar kvicknade till och försåg mig med betydligt mer nöje än någonsin. När jag drack kunde jag ju lika gärna äta junkfood för smaken var inte alls viktig eller för den delen åtråvärd.........det viktiga var att få drickan till maten.

Idag har jag inga problem med att vara den jag är, dvs en stolt nykter alkoholist. Jag har en sjukdom som är kronisk, progressiv och dödlig MEN som är fullt ut behandlingsbar om jag gör valet att inte ta det första glaset.

För mig är alkoholfritt mousserande eller cider ett sätt att vara med på fest, och kunna stå ut i mer än 2 timmar. =D
Det känns mer som att jag är MED, när det ser ut som att jag dricker. Jag får då inte så många kommentarer om varför jag inte dricker, plus att det är lite lyxigare än att sitta med en Ramlösa.
Jag var på fest igår och hade köpt ett glas mineralvatten (fanns inget annat a-fritt alternativ) som jag satte ner på bordet mitt bland de andras öl- och vinglas. Den i gänget som jag misstänker har a-problem var den förste att kommentera mitt dryckesval....så klart! =) Jag förklarade för honom att jag gillar att ALLA mina morgnar är sköna och ångestfria. Då sa han inte så mycket och jag tror att svaret träffade precis rätt. Det gav dock ingen effekt på honom igår kväll, men sådde kanske ett frö...

Vill tipsa om ett nytt alkoholfritt mousserande som släpps på Systemet imorgon. Det ska vara mer vuxet i smaken, torrt och inte så cidersliskigt.

Låter som du ska köra på så.
Har just klämt ett par Norrlands na till FA-cup-finalen. Fotboll på tv är en öl-trigger för mig och på det här sättet kan jag slappna av, behöver inte kämpa emot utan bejaka ölsuget. Typ.

Håller med om det med beteendet. Därför sitter jag andra kvällen på raken nu med ett vinglas i handen. Med alkoholfritt vin. Iskallt. Faktiskt rätt trevlig känsla ändå, vilket jag inte trodde. Jag gör precis det jag brukar, men får inte i mig alkoholen, men intar ändå samma avslappnande fas som jag trodde att alkoholen krävdes för att jag skulle nå.

Kanske blir så att jag blir beroende av detta istället. Att ha alkoholfria viner om helgerna. Å andra sidan, vad skadar det? De är ju rentav halva priset mot för riktiga viner med. Håller jag mig nykter så är det ju ett rätt billigt pris för nykterheten.

Jag tror också det är olika och det att det speglar hur komplex beroendeproblematiken är.
Traditioner och firande är så förknippat med ritualer där alkohol ingår att vi ofta inte reflekterar. Lägg till det alla andra situationer där vi alkoholister har lärt oss att dricka.
Efter jobbet, löprundan... När man är ledsen, glad...

För mig funkar det bäst om jag har något i glaset och det finns riktigt god alkoholfri dricka.
Staropramens na-öl tex är gott. a-fritt vin är lite svårare att hitta men vadå: oftast klart bättre än allt skit man druckit för effekten.
Det viktiga är att man kan skåla eller vad det nu finns för anledning till att dricka.

FataMorgana, jag hinkar också! Var på 60-årskalas nyligen och tömde värdens alkoholfria förråd:-)
Jag har haft ett återfall på tio månader, annars helnykter.

Ja, sådär har jag det också. Min sambo dricker vin varje dag. Han är inte beredd att dra ner. Men det är hans liv. Jag har fullt upp med mitt...

Så jag får göra ett experiment och se hur jag själv stämmer mig till det. Jag märker att på jobbet så vill jag alltid ha med mig kaffe in på möten. Det är inte för att jag är koffeinberoende. Snarare för att det är så inprogrammerat att ha den där varma drycken nära till hands och småsippa ur den under mötet. Jag tänker lite samma sak vad gäller helger osv. Det kanske känns lättare att avstå alkoholen om man ändå kan ha något att sippa på, som inte ger en berusning, men som ändå "sysselsätter en" på samma sätt eller hur man nu ska beskriva.

Får prova och se hur jag reagerar på det och vad hjärnan säger.

Jag ser ju att när jag dricker a- fritt vin så dricker jag lika fort som som jag gör med "riktigt" vin. Så beteendet är ju kvar men samtidigt har jag blivit mycket mer medveten om hur snabbt jag faktiskt dricker. Alltid -oavsett dryck. Fördelen är att jag inte blir full utan kan träna på att sakta ner farten och samtidigt njuta av något festligare än bubbelvatten. Jag är rätt nöjd efter en flaska och kan gå över på vatten:). En dag kanske jag föredrar vattnet. Who knows? Tror man får testa sig fram beroende på vad man är ute efter. Dricka lagom eller inte alls? Mitt mål är att alkoholen ska vara en ickefråga i mitt liv. Den dagen den inte upptar någon av mina tankar då har jag nått mitt mål.

Att afritt vin eller öl kan fungera på det sättet är helt klart, men det är väldigt individuellt. Åsikterna går isär. En del anser att afritt vin/öl inte är bra, medan det för andra är liten del i att hitta ett bra liv utan alkoholen.

Det är nog väldigt svårt att svara på. Det beror ju helt på hur hon ser på sitt beslut att flytta ut.
Men jag tror generellt efter det jag läst på anhörigsidorna att det tyvärr har gått en hel del av tid
innan hon fattat detta beslutet. Det brukar inte vara så att något direkt lämnar utan att ha en tanke.
Så vad göra?

Det enkla svaret är väl att sluta dricka?!

Det är vidare ett beslut som man bara kan fatta för sin egen skull. Har vi en gång utvecklat alkoholproblem, så är nog lösningen att sluta för andra anledningar än oss själva i och för sig bra, men inte det som leder till långvarig nykterhet. Det är mina personliga funderingar.
Kanske behöver du ta hjälp? Finns ju en massa att få. Via läkare, medicin, AA, forumet.
På vilket sätt man kan lyckas är olika, men har man missbrukat länge så krävs flera saker samtidigt. Det viktigaste är den egna insikten, eller vilja att se sanningen i vitögat. Innan man slutar finns det en oändligt lång lista med ursäkter på att det inte går. Förövrigt såg jag inte heller att det var mitt eget fel.
Och så krävs det en enorm beslutsamhet. Rösterna kommer att höjas att det inte var så farligt, att det nog går att dricka lite igen. För vissa kan det vara så, men den väg som för en alkoholist garanterat funkar är att inte dricka.
Tar vi det beslutet varje dag då "knastankarna" dyker upp så förblir vi nyktra.

Och här kan du läsa dig till erfarenheter från andra. En viktig men jobbig del är att läsa om vad vårt drickande ställer till med för våra anhöriga. Din fru har flyttat, och hur det blir med den saken visar framtiden. Nu kan du bara fokusera på dig själv och se till att unna dig att ta en rejäl fajt mot drickat.

Lycka till med det beslut du fattar

//PP

Håll modet uppe Tulla!!

Ja, det har hjälpt mig, att gå på AA. En gång på AA och du blir aldrig samma människa, som tidigare. Men det är inte lätt.
Det är ett jobb med sig själv. Ett livslångt jobb skulle jag vilja säga. Slå på AA, på nätet, så hittar du närmaste möte.
Kram. Vida

Du har haft det jobbigt länge. Vad bra att du hittat hit. Här finns många berättelser som kanska kan bli hjälpsamma för dig nu och din berättelse kan sannolikt vara hjälpsam för någon annan. Du är förtvivlad just nu då din partner har valt att lämna relationen samtidigt har du kraft att förändra din situation. Du skriver att oavsett vad som sker nu så vill du göra en förändring, förändra de förutsättningar som tidigare påverkade dig och även din partner.

Du beskriver att du sökt hjälp tidigare. Utifrån den erfarenheten vad kan vara viktigt att tänka på just nu?

Ett varmt välkommen till forumet.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Eftersom jag åkte dit igår kväll, dock för en grov rattfylla. Jag tyckte själv jag var under mina sinnes fulla bruk, men promillehalten var lite för hög för det.

Om du läser här fortfarande så får du gärna dela med dig om alkolåset för det lät väldans billigt? Jag kollade runt själv och det verkar som om det bara är tre leverantörer som är godkända och det var riktigt dyrt att hyra eller köpa via dem. Å andra sidan är jag i liknande sits som dig och är beroende av bil i min vardag, för jobb och för att sköta hushåll i form av matinköp mm.

Läser ditt inlägg och hejjar på dig. Har det hjälpt dig att gå på AA?
Jag är så färsk i att ha bett om hjälp så jag undrar förstås hur andra har haft det. Jag brottas just nu med min arbetsgivare om att få den rehabiliteringen jag önskar. Men känner mig som sagt stark just nu.
En dag i taget låter vettigt tycker jag. Kram Tulla

Fin historia. Man går ner i samma hål gång på gång fast man vet. Sen kan man byta väg.

I

I walk down the street.
There is a deep hole in the sidewalk
I fall in.
I am lost ... I am helpless.
It isn't my fault.
It takes me forever to find a way out.

II

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I pretend I don't see it.
I fall in again.
I can't believe I am in the same place
but, it isn't my fault.
It still takes a long time to get out.

III

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I see it is there.
I still fall in ... it's a habit.
my eyes are open
I know where I am.
It is my fault.
I get out immediately.

IV

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I walk around it.

V

I walk down another street.

Fint att du hittat hit och fint att du tagit ett beslut som känns bra för dig! Hoppas forumet kan bli ett stöd för dig nu. Jag ser att många läst ditt inlägg, ibland tar det tid innan man får svar. Att vara aktiv i andras trådar kan hjälpa. Du är varmt välkommen hit och vi hoppas att du fortsätter skriva om hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Läste ditt och Santorinis inlägg i hennes tråd. Kloka tankar som vanligt. :-) Frivillig avhållsamhet låter bra. Inget påtvingat. Inget måste. Utan något man vill. Ungefär samma sak som önskan om att alltid vilja fortsätta som a-fri.

Tyvärr verkar det som att tankarna på alkohol fortsätta att komma och gå för många, även om det gått flera år utan faktisk "påfyllning". Antar att det bara är något som måste accepteras... Det verkar även som att sommarens antågande också skakar om lite. Den romantiserade bilden av ljumma sommarkvällar, ute i gröngräset med vänner och god mat - ackompanjeras gärna av bilder på immande glas. Sommarens plåga: rosé på bag-in-box. Egentligen inte speciellt fantastiskt på något sätt, men förrädiskt för min del.

Det här blir för min del min andra nyktra sommar och det är både lätt och svårt samtidigt. Det finns en risk att jag tänker att "nu har jag varit så duktig så länge att...". Big no no! Samtidigt får jag nästan ångestpåslag direkt vid blotta tanken på att jag skulle dricka igen. F-n hemska tanke! :-(

Önskar dig en fin vecka! Kram

...jag tror inte att jag tänkt att människor som inte kunde dricka alkohol var tråkiga eller hade ett trist liv. Jag minns att jag hade endel bekanta som hade slutat o som inte kunde dricka alkohol. Jag tyckte de var lika roliga att umgås med, det blev annorlunda bara. Sundare förstås :) Däremot förstod jag aldrig att det låg så väldigt mycket arbete o styrka bakom. Det man inte är direkt drabbad av själv förstår man kanske inte hela vidden av.
Det jag känner när det nu på något sätt drabbat mig själv, att jag inte själv bör dricka alkohol för att jag inte helt kan hantera det är mera en saknad inom mig själv. Mitt eget förhållande med vinet.
Att jag inte kan eller bör. Jag har inga problem med att avstå alkohol på fest eller då jobbet går ut o äter, ingen undrar vad jag märkt. Många som dricker alkoholfritt vid de tillfällen jag varit på nån fest eller så
Bland de unga i familjen är det inte ovanligt att man tackar nej till alkohol. Jag tror det är mera inne eller accepterat bland yngre att dricka alkoholfritt. Känns som en trend. En bra sådan. Jag kan ha fel i att yngre är lite klokare än man var för tjugo trettio år sedan, men ibland får jag känslan av att det är bättre bland unga nu när det gäller alkohol. Utbudet på hur man "får vara " är större upplever jag det som.
Ditt inlägg väckte en massa tankar o lite blev nedskrivet här Mulletant.
Önskar dig o alla andra en skön majdag!

Trist att läsa att du känner dig lite nere, men du kommer upp igen. Fattar att det ibland inte känns som en tröst, men efter regn kommer solsken för att använda en sliten klyscha. Funderade just på vilja/måste när jag läste i Santorini´s tråd. Kanske frivillig avhållsamhet?

Snart är året ditt!

Kram tillbaka // PP

Låter fint det där Helena. jag hade mina svårigheter och har nog än idag. Senast nu i veckan träffande jag vänner som jag inte sett sedan förra hösten då jag inte drack. Dricker du fortfarande inte? Nej, ja gör inte det.... Man kan ju liksom inte ha en vit månad i all evighet utan att berätta att man slutat, och ibland vad anledningen till det är. För mig blir det då att säga, nej det är skönt att inte dricka. Konstigt, varför känns det som att jag slirar på sanningen. Oavsett lever vi ju i en värld där drickandet är normalt. Vi som inte dricker är ofta fortsatt "konstiga". Ja då är det väl så, jag har gått och blivit lite konstig..

Fortsatt lycka till!

//PP

Japp Konstnären, jag har beslutat att tiden är kommen att kliva över. Ingen större dramatik i det, men kanske av en liten mental symbolhandling? Det vidare livet, ja, jo det blev ju ett vidare liv och det kommer att fortsätta. Segt och långdraget det här att sluta med drickat. Åtminstone för mig, så tänk på det alla ni som ännu inte är där, var på er vakt för ni kommer inte se fienden innan det är för sent ;-) (kanske passar bättre i dricker jag för mycket)

Upplyftande eller hur. Vi är som möss, fattar inte vad som kommer hända innan swosch - fällan smällt igen! Men med en sjutusans ansträngning och med våra sista krafter kan vi alla klara att lirka oss ur fällan. Men det är inget som fixar sig av sig själv, du och jag vet.

Nej, Muränan är ju en läckerbit, men båten bär inte ännu hennes namn, vi får se...

//PP

Jag är i precis samma läge just nu. Å just nu smakar kaffet bra, jag skakar inte av bakfylla, å jag erkänner att jag hade en mysig kväll igår. Utan alkohol. Det är det jag behöver bli övertygad om. Om å om igen. Å detta är en bra början. Jag kommer oxå att läsa å skriva här just för att påminna mig om att det är skönt att va nykter. Kram å kämpa vidare!!!