Senaste kommentarerna i forumet

För de flesta av oss hålls nog de där tankarna kvar länge. Och som Meredith säger så glömmer vi så lätt allt det dåliga. Nej, jag vill inte tillbaka till beroendet. Aldrig det. Men det räcker inte, vi måste göra något positivt av våra liv för att komma vidare och kunna släppa den där längtan.

Hur ser ditt liv ut nu? Vad har du att göra? Gick du på den där terapin du skrev om på sommaren?

Hej Steglitsan. Vi verkar tänka rätt lika här. Det är just en sådan omprogrammering jag långsamt försöker jobba på, men jag har nog inte nått långt på den vägen ännu. Själv upplever jag att jag inte dricker, fast jag tagit några enstaka glas. Skillnaden till mitt tidigare liv är såpass stor.

Har läst en del och de undersökningar jag har hört om talar om att mellan 10 och 25% av de som slutar missbruka i något skede övergår till någon form av kontrollerat bruk. En undersökning talar till och med om hälften, men den hade inte särskilt lång uppföljning och är därmed knappast pålitlig.

Jag kan bara berätta att jag har varit i exakt samma position som dig. Jag har sjukanmält mig, ljugit och bedragit för jag legat så bakfull eller med avtändning. Jag gjorde det i närmare 15 år innan jag lyckades hamna på rätt köl. Antabus är ett bra steg i rätt riktning. Men försök även blanda det med att bryta vardagliga vanor. Något jag verkligen verkligen verkligen kan rekommendera är hästridning (hippoterapi). Att få komma bort och ut genom ett intresse när man får träffa andra människor är toppen. Har du någon gård eller hästklubb i närheten av dig? Det är verkligen något jag kan rekommendera och vi kommer på www.beroendesidan.nu skriva en artikel så fort sidan börjar bli klar.
Skriv gärna ett PM om du behöver snacka.

Hon svarar inte. Det är min allra bästa vän. Nú idag börjar jag med antabus. Har du provat d någon gång? Att fólk säger så är det ingen vidare. Man försöker och bara tro att næsta gång blir d bättre.

för peppning mod60 och steglitsan!,Ja det känns bra att gå upp kl 07 en måndag fast jag inte ens behöver. Vara nykter, vilja göra saker och se en dag av meningsfulla gärningar framför sig. Sådana här dagar är det inte svårt att vara nykter. Det kommer andra dagar, men det struntar jag i nu. Nu är det flyt, och jag njuter av känslan att ha besegrat A. Vi fortsätter Erik på den inslagna vägen. Ska dra igång en motionssatsning i dag och det är bra att haka upp en förändring av A på andra positiva förändringar tror jag, de kan liksom förstärka varandra. I dag tror jag till och med solen verkar vilja visa sig, ett bra tecken!

hur lätt vi glömmer alla nackdelar med alkoholberoendet, och bara minns det rosenskimrande o härliga. Ja jag vill gå så långt som att säga att alkoholen är väl aldrig så cool och välgörande som i minnet hos en alkoholberoende på väg mot, eller kraftigt frestad av ett återfall.
Ett annat argument jag använde, inget argument alls egentligen, "bara en gång till", SEN, ska jag sluta för alltid.
Även jag överäter, och ibland blev jag förtjust över hur få kalorier jag kunde vara nöjd med, men det var under riskbrukstiden när jag kände mig varm o mysig på bara två glas vin. när jag ökade, och gärna ville ha en hel flaska åt gången var det inte lika bra. Å skammen och bakfullesegheten var inga bra dietkompisar heller.

Hoppas du kan påminna dig din lista på nackdelar med alkoholen, och slippa trilla dit igen. för jag tror det blir svårare i längden att hålla sig nykter o må bra, med fler o fler återfall. Och det räcker väl till med svårigheten som det är?

Kram o lycka till!
M

Nej jag drack i fredags. Men jag mår fan värre idag än jag mådde igår.
Usch jag känner igen det där, folk skämtar om att jag alltid blir full och att så länge man inte blir lika full som mig så är det ju lugnt osv. Har du pratat med din kompis?
Jag vet själv att jag inte ska dricka men vill på något sätt bevisa för mig och andra att jag visst kan det. Sen blir det bara skit av alltihop.

Drack du igår? Jag finns här om du vill berätta. Jag fick ett utbrott på min kompis så hon "orkar" inte med mig längre. Är aldrig bjuden på fester längre för folk vet hur jag blir.

Ja, verkligen. Usch mina fem värsta fyllor vill jag aldrig ens tänka på. Det går inte ens att skratta åt i efterhand. Varför är man så dum att man dricker igen ändå?!

Det är viktigt att veta att man inte är själv. Usch vad mycket dumt man har gjort på fyllan som man aldrig skulle göra annars.

Jag sitter oxå bakis och har för tusende gången druckit för mycket, fått minnesluckor, spytt ner mig, skämt ut mig som fan och sitter med dödsångest utav helvete. Jag har lovat mig själv så många gånger att aldrig mer dricka men sen blir det samma sak efter ett par månader igen.

Det låter som att du har någon form av balans Stingo. Låter underbart. Jag tror ändå att en del av oss kan hitta en annan typ av balans än 100% avhållsamhet. Däremot tror jag inte att det går från en dag till en annan. Låt säga att jag håller mig vit i ett år, jag vore en idiot om jag trodde att jag dag 366 kunde hantera alkoholen perfekt. Det är tiden efter att man har avprogrammerats (under den vita perioden) som man måste lära sig att dricka igen. Som man skulle gjort för första gången i tonåren. Göra om göra rätt. Och i min bok har du alla rätt.

KRAM

Jag håller på dig!

Kram

Jag längtar fortfarande tillbaks till när jag drack, vill bara ha fredagsvin att se fram emot i veckan, tycker allt är tråkigt och vill tillbaks.

härligt jobbat Fenix och Erik. Nykterheten är helt klart kanonskön.....jag firar lite över 2 månader och är stolt över mig själv. Fortsätter framåt på väg mot ett nyktert liv... :)
så japp
vi fortsätter!

Nä vet du, Akvariet. Nu har du nog verkligen vävt alkoholen i ett rosa skymmer.

Grattis till 7 mån. Jag känner nog igen mycket av det du skriver.

Nu är det 7 månader sedan jag drack (i går) och relationen till alkohol är tämligen okomplicerad. Jag gillar verkligen mitt nya liv, framför allt att jag inte behöver lägga en massa kraft på att komma i gång igen efter att ha druckit. Det mesta flyter på mycket enklare än tidigare: jag kommer lättare upp på mornarna och kan med gott mod ta tag i dagens uppgifter, eftersom jag dagen innan firat segrarna och dränkt sorgerna med andra medel... Jag har helt enkelt mer tid att göra saker jag vill. Jag styr mitt liv, inte ett beroende, inte en vana.

Vad gör jag då med med min tid? Jag önskar jag kunde skriva att jag tillbringar mer tid med min fru som jag verkligen älskar, så är det inte för jag har svårt med hennes drickande och hur jag ska förhålla mig till det. Men jag är glad över att jag tränar mer och regelbundet, att jag mediterar en lång stund i stort sett varje morgon, att jag jobbar mer (jag är småföretagare och arbetar just nu intensivt för att företaget ska utvecklas. Jag tycker det är mycket roligt) och att jag är mer aktiv i relationen till och gör mer tillsammans med mina barn (några har hunnit bli unga vuxna).

Men visst saknar jag min vän, den ständigt närvarande och härligt befriande kompisen som alltid fanns till hands. Som aldrig gnällde, uteblev, klagade eller var jobbigt krävande. Bara befriande, gjorde bekymren mindre, tillät att hämningar släppte, gjorde mig avslappnad, glad. Det är som att sörja en kamrat som gått bort. En vän som man av och till tänker på, och saknar. Som senast, från den senaste veckan: Man kanske skulle ta en weekend i London igen, där kan man ju gå på pubar och dricka Ale som inte finns i Sverige? (Eller, hmmmm, vänta nu.....) Åka på konferens till Åre vore trevligt, det finns så mycket bra ställen att gå på i backarna efter skidåkningen och ta en.....I ostdisken: ahh, Roquefort var länge sedan, till det passar ju.....Jag skulle vilja åka till Prag. Det är en vacker stad och tjeckerna gör ju fantastisk .... På tåget väg hem efter ett par dagars arbete på annan ort, hungrig, in i restaurangvagnen, där är det fullt med folk som inmundigar hela SJs utbud av ädla drycker, och jag känner mitt utanförskap och ett lätt sug, saknar min vän......... men köper min mat och mitt mineralvatten och går tillbaka till min plats.

Så, min vän jag saknar dig, vi hade verkligen bra stunder tillsammans (och dåliga i och för sig, men de ha vi nästan glömt, för, som bekant, man minns ju de goda stunderna blott...). Och jag tänker på dig med sorgset vemod, precis som jag tänker på annat ibland, det finns människor jag saknar, saker jag skulle gjort annorlunda, möjligheter jag missat. Men det är som är och nu har jag andra vänner. Som jag trivs med. Någonstans växte vi isär och det är uppriktigt ledsen för och jag kommer alltid att sakna dig. Men det finns ingen väg tillbaka.

Vi fortsätter!

Tack Fenix,
Det går fint. Precis som för dig just nu.
Lite irriterad o grinig just nu men det beror mest på inaktivitet då jag legat med feber i några dar.
Bättre i morgon.
All lycka till dig.
Erik

Jag är nyligen hemkommen från en anhörigvecka. Det var de bästa dagarna för mig på länge! Får man chans som medberoende till en sån behandling så kan jag Varmt rekommendera det!!

man står emot och tar bra beslut är tillfredsställande. Hade de två senaste dagarna frestelsen att bara ta ett par glas och äta gott, men så stolt och nöjd man känner sig när man tar rätt beslut. Självklart vet man precis att ett par glas inte finns på kartan, utan det handlar om ned i träsket igen. Nu ser jag ljust på framtiden, ska jobba mindre. Visserligen blir det mindre pengar, men det klarar jag om A försvinner från utgifterna, när jag ser ärligt på det har mycket pengar försvunnit i det hålet varje månad. Ha en bra torsdag alla kämpar! Hur går det för dig Erik?

Ska få hjälp nu med att bena ut mina upplevelser. Allt som jag gjort i alkoholens värld. Ödelagt det mesta i mitt liv ska få ett slut.

Sök tag på en bra traumaterapeut och arbeta igenom de förfärliga upplevelser du haft. Det är inte för sent och rakt ut tror jag inte du har en chans om du inte tar i de underliggande orsakerna. Det samma gäller i och för sig de flesta som druckit för mycket, men du ser ut att ha ett hårdare jobb framför dig än de flesta.

Fan, så det gör ont att läsa hur du lämnats till ditt öde som ung. Styrkekram och hopp att du nu kan hitta det stöd du borde ha fått redan för 30-40 sedan.

hur dina inre demoner motarbetar dig.Jag fick höra att en av anledningarna att man inte vill släppa problemet är att då måste man ju leva.
Dvs så länge man (jag) bar på ett för mig olösligt problem så levde jag kvar i ständig skräck och obalans.Jag visste nånstans att hjälp fanns att få.Men jag var så rädd för vad denna hjälp skulle innebära att jag höll mig från det.Och kunde fortsätta må som jag gjorde och fortsätta fly in i mitt medberoende och min arbetsnarkomani.Till sist tog det stopp både med förhållandet med mannen som drack och jag blev också tvungen att ta itu med mitt andra stora spöke.
Nu blir allt sakta bättre och bättre.Hjälp kanske finns för dig att nu idag bearbeta det trauma som bitvis håller dig fast i gamla inkörda mönster och som också lindrar för stunden?

Var en helt vanlig tonåring det här hände i en villaidyll var inte särskilt strulig. Det här var första gången jag såg en pistol på riktigt. Han hade lånat sin pappas tjänstepistol. Kastades in i en värld jag inte sett förut.
Men tack för råden. Ser just nu inte varför jag skulle byta min drömvärld mot en tråkig . Vakna-jobba -äta-sova värld.
Vad gör man som nykter? Men inser att mitt beteende är är en rak väg mötet döden inom kort tid.
Nej man kan ju undra vad barn och ungdomar var värda förr i tiden. Det var ett trauma som gett spår och skador i min själ och mitt liv hela livet. Påverkat mina beslut och min personlighet. Men man läser andra hemska saker här på forumet, man är inte ensam på något sätt. Vakna imorgon och lagt ännu en dag till resan hoppas jag. Just nu känns det inte långt till glaset 1 sekund sen kan det vara raserat.