Senaste kommentarerna i forumet

Det var väl på tiden kanske att nånting fick gå din väg, Mange. Stort, stort grattis.

Säljaren har löst lånet och vi kan flytta in på riktigt.

Att du fått livsgnistan tillbaka. Alkoholister sviker alla oavsett det är frun, barnen, bröder eller kusiner. Det är klart att er son saknar pappa. Beroende på ålder får man ju prata med honom om hans pappa. Förklara att det är en sjukdom, att er grabb inte kan påverka detta och att det inte är hans fel.

God morgon vännen,

måste instämma med Lena. Syresatt var ett bra ord.

Idag var det kyla i min del av världen. Ganska kallt - men vad 17 - det är ju november, så vad tror man. Fick leta fram barnens vinterjackor. Kurar nu på kontoret med stor, bylsig kofta och en balja med rykande hett te. Jag har faktiskt inget emot hösten, slasket och mörkret. Det är mysigt fram till jul, tycker jag. Däremot fullkomligt tvärdör jag i februari. Alla är sjuka, energin är slut för länge sedan, inga helgdagar att se fram emot och oändligt långt till våren. Men nu är det helt ok för min del. Blir lite styrkt av att höststormarna tar i så takpannorna skallrar. Skulle vilja låna Kia som fotvärmare. :-)

Önskar dig en riktigt fin dag vännen!

... att läsa det du skriver. Det känns ... ah, hitta ord ... syresatt, kan man säga så? DU känns mer syresatt. Det tycker jag är bra. Stark, styrkt och syresatt. Så.

/L

Imorgon 6/11 kl 15 ska den ena säljaten sälja en fastighet och lösa in de 40000kr som saknas. Jag hoppas att allt går igenom imorgon. Idag blev jag även totalsågad av mina kollegor. Imorgon ska jag också hålla i extrainsatt årsmöte för Lärarförbundet i den kommun jag jobbar i.8 anmälda varav 4 från styrelsen.

Det är mycket gräsligt som förekommit, och fortfarande förekommer, i den svenska skolan och det svenska samhället... På vissa saker har vi kommit långt, men på andra är vi bara i början. Tack för din delning.

Tänker att vi spenderat många år med att bygga upp vårt alkoholberoende. Inte konstigt att det tar många år att bryta gamla ovanor. Nästan konstigt att det faktiskt går att ändra sig. För det gör det ju. Det vi båda.

Något helt annat. Har blivit så sugen på att skaffa hund den senaste månaden. Begrep förut att det är med anledning av det du skriver... Men det är omöjligt för oss, så som vår livssituation ser ut idag... Uh! Saknar vårt lilla djur som inte är kvar längre... Man blir så lugn och go tillsammans med djur. Ibland undrar jag varför jag valt den karriär jag har gjort. Sitta inne på ett kontor hela dagarna. Skulle egentligen ha blivit marinbiolog istället. Men visst, jag har ett jättebra jobb idag och får extremt fria händer, så jag ska inte klaga. Egentligen gör jag delvis en annan av mina livsdrömmar, men det kan jag inte skriva om här ;-)

Förlåt att jag yrar omkring i din tråd...!!!!! Är nog lite trött!!!

Kramis

en blyg liten flicka, hon var ett mellanbarn som gjorde allt vad storasyster sa. Hon var till all olycka vänsterhänt. Det var inte så bra på den tiden att vara det. Hon hade en tysk magister i svenska språket som envisades med att jag absolut inte fick skriva med vänster hand. Ett litet rapp pekpinnan på vänster hands fingrar och jag fick snabbt byta till höger hand. Jag var sju år och många år gick till att lära mig skriva med höger hand. Lärde mig absolut inget annat, var så koncentrerad på detta enda. Jag var fruktansvärt utanför alla högerhänta. Min farfar dinglade med ett guldarmband som jag skulle få av honom, men bara om jag lärde mig skriva med höger. Detta är dagens sanning om 50-talets Sverige, ja, nu vet ni hur gammal konstnären är ungefär. Detta följde mig hela livet, men jag lyckades, men allt annat gör jag med vänster hand, min lilla hämnd på den elaka läraren.
Blev en rebell i klass 9, fick C i uppförande och ordning, plus ett brev hem till mamma och pappa. Dom bara skrattade mina underbara föräldrar. Det enda dom var hårda med var just skriva med höger hand. Man kundeäven bli kallad idiot av killarna som var stora och tuffa. Senare mycket senare har jag förstått att vänsterhänta har en liten konstnärlig ådra så det så.
Ungeför vid 16 tog jag min första sup. Blev hemburen till föräldrarna som tackade killen som bar hem mig.
När jag var 18 blev jag gravid med mannen i mitt liv trodde naiva jag. Vi delade en flaska vino Tinto på lördagar i många år.
Man nummer var två var en mycket fri konstnärlig själ och vi drack ett par flaskor vin på helgerna, inga stora saker.
Man nummer tre visade sig efter tag tog en återställare när han mådde dåligt, konstnären gled in på den banan oxså efter ett tag.
Detta blev något naturligt hur det nu gick till. Tyckte det funkade bra med en återställare. Sakta började en mara rida mig innan jag
ens börjat dricka, efter ett antal år satt jag på nätterna och drack i ren och skär desperation för att slippa må dåligt.
Varför skriver jag detta, bara en påminnelse om jag aldrig mer kan dricka och det är bra mycket bra.
Jävla lärare som fick göra så på den tiden. Tror han var nazist, runda små glasögon och en vansinnig blick. Undrar ofta om det har påverkat
mina val i livet. Givetvis har det gjort det.
Fin dag alla
Konstnären

Ha ha ha... tack för ditt sköna morgoninlägg! Det verkar som om det verkligen HAR hänt något hos dig! Du sprudlar. Ser hur du sitter och fnissar! Bra. Kanonbra. Ta vara på glädjen!

Jag tycker absolut att du ska tacka till KBT. Det är faktiskt skitbra. Förändrade mitt liv, till det bättre, när jag gick. Gick ca ett år och fick verktyg att hantera de problem jag hade då. Suck... Man är ett nutcase... ;-)

Det är väl egentligen inte så konstigt att det är nu de psykiska problemen kommer i vacker dager. Problemen vi druckit bort och som vi också kanske har ådragit oss genom att dricka. Precis som du säger - det är NU som arbetet börjar. Nu när man varit nykter en tid. Tja, du har ju varit nykter typ ett år längre än mig nästan, men i alla fall.

Känner mig lite gladare idag. Humöret går i berg-och-dalbana och det är så himla jobbigt. Både för mig och familjen. Men idag är jag nog uppe ur hålet igen. Brukar kännas så. Som att jag ramlar ner i ett mörkt hål. Sedan blir jag kvar där några dagar innan det vänder. Är trött på hålet. Men till viss del tror jag att jag på något sätt sluter mig och tankar energi när jag ligger där nere. Jag kommer alltid ut på andra sidan, lite omskakad och tom, men med ett nytt "nu kör vi igen". Skulle kunna beskriva det som en utmattningsdepression under ett par dagar.

Fan vad jag grubblar. Jag vet.

Sprudla på nu vännen och en fantastisk dag!

Det som är bra i det hela, är att du kommer kunna använda alla de här oturliga händelserna och tänka tillbaka på.
Tänka att du kom igenom allt det här utan att dricka.
Då finns det mycket man kan klara i framtiden.
Eller hur?

Kram

Käre Aeromagnus,
Det kommer lösa sig. Det känns så tycker jag.
Din otur har du haft, men snart, mycket snart vänder det.
Håll ut och ta det lugnt.
Styrka till dig.
LillPer

Vi hyr huset för 0kr så länge tills det är löst. Han ska lösa det på torsdag. Jag är jävligt trött på all otur jag haft under mina två år.

Ja, vi skulle nog kunna snacka om allt mellan himmel och jord. Det känns så i alla fall. :-)

Är med dig också. Tänker mycket på dig. <3

Fortsätt att samla guldstjärnor, så ska du få se... ;-)

för uppmuntrande tillrop.

PP, jag kan verkligen relatera till ditt senaste inlägg i din egen tråd. Själv har jag lite svårt att tala om att jag är alkoholist, både för mig själv och för andra. Att berätta för andra är svårast för mig, då blir det omskrivningar och lite sämre argument från min sida när jag ska förklara varför jag inte dricker. Som nu under höstlovet.
Jag håller verkligen med om att vi i detta forum förstår varandra och är i gott sällskap. Och det är mycket trevligt och bra.

Murre, jag tror att jag i min betraktelse ser andra sidan som grönare än den är. Alla drack långtifrån allt. Det tackades nej och en del blev rejält sömniga, någon annan kanske salongsberusad. Men för mig var det verkligen så att de hade höstmys med goda drycker och jag hade bara höstmys. Då. Nu har jag på något sätt accepterat att det var så då och att jag nu slipper brottas med resterna efter ett återfall. Och det känns skönt. Det är också skönt att få en guldstjärna ;) Finns det något pris när man samlat på sig flera?

Om jag bara får säga en sak till dig så tror jag inte du har diagnosen bordeline. Har jobbat med borderlinare i mitt förra liv. Skriver lit hm,hm. Du skulle inte ha den empatin som du besitter. Du bryr dig om nästan alla här inne. Vet oxså att en borderlinare som jag säger, kan älska en människa, en vän oerhört i ena stunden för att sedan förskjuta den i nästa. Mycket stor ångest hör oxså till, omöjligt att vara stilla. Du ska givetvis göra det du tycker är bäst för dig. Men du verkar vara en så varm människa. Blir ledsen för din skull att du inte mår så bra. Mitt humör går upp och ner ena minuten är jag riktigt lycklig på riktigt. Sen efter ett par timmar kan jag se allt i svart. På tal om rensning, rensar jag bara mitt. Du är rolig, ska jag börja om nu då och göra lite nya inköp, ja varför inte. Önskar du var nära mig då skulle vi ta en fika ihop och snacka om allt mellan himmel och jord.
Jag svävar och och är med dig själsligt.
Puss i pannan och var rädd om dig.
Konstnären

Feng shui för själen, vännen!

Nu röjer du ut ditt och mannens gamla liv. Är det inte härligt så säg! :-D Glad för din skull! Jätteglad för er skull.

Själv är jag tyvärr lite nere. Har börjat fundera på om allt faktiskt inte står rätt till. Läst mycket om borderline och det var som att läsa boken om mitt liv. Funderar på om jag ska höra av mig till vårdcentralen för vidare remiss, men vet inte om jag verkligen vill eller orkar. Det skulle i vart fall förklara en hel del...

Fortsätt att röja där hemma. Det kommer göra både dig och mannen så gott i själen. Sedan när allt är ivägkört, så kan ni göra några gemensamma nya inköp. :-)

Bamsekram till dig min fina vän

idag är jag duktig jag har garderobsrensning. O, Jesu namn flera säckar som ska gå till stadsmission. Någon kommer att bli glad, finns kläder med prislapparna kvar. Förmodligen inköpta på lyran. När jag drack vin kunde jag gå in och handla kläder, jag måste ha luktat. Sådana där impulsköp som jag trodde jag behövde. Jag håller alltså på både med rensning av själen och garderoberna. Känner mig nyttig. Hårda vindar här idag och jag fick gå lite framåtlutad med hunden på fm. Idag ska jag inte ångra en nykter dag. Tänka att det är skönt att vakna utan ångest. Har även varit på Lidl och köpt citronvin eller vad det är och det är riktigt gott. Åt min första oxfile i lördags utan rött vin. Blodig och härlig mör. Älskar blodiga biffar. För den som funderar på att dricka. Tänk till, jag provar inte fler ggr. Går icke sa nicke vad gäller mig. Tyvärr blir jag aldrig en sköndrickare, jag blir en vilde som redan vid första glaset bara vill ha mer och mer. Idiot är jag, men inte en så stor idiot för jag har ju insett. Sakta går jag mot 14 månader, och usch nu fick jag gåshud. Den resan gör jag aldrig om.
Var glada idag jag tycker mycket om er.
Konstnären

Ja, vi alla här kan nog förstå dig och hur du känner dig. Jag gör det i alla fall. Men vi måste nog acceptera att den delen av livet är förbi för oss. Det kommer inte att stanna vid "höstmys"... Jag förstår din frustration. Men jag tänker att vi måste försöka se allt det positiva i våra nya liv istället. För livet är nytt. Inte bara tänka tillbaka. Inte tänka på allt hemskt. Utan tänka på allt bra som vi nu har fått istället. Att sträva mot något är så mycket enklare och trevligare än att sträva bort från något.

Måste säga att du ska ha guldstjärna för att du klarade av helgens prövning. Det var strongt gjort av dig! :-D Sedan kan jag säga att jag aldrig skulle döma dig om du föll. Det vet du. Men det är väl bra om jag med flera kan verka avskräckande ;-)

En sista fundering. Jag fattar att ingen blev särskilt packad eller så. Men. Det du beskriver var ändå en ansenlig mängd alkohol för varje person. Först öl, sedan skumpa, sedan rött vin, sedan whisky... Det är faktiskt ganska mycket mer än "två glas vin".

Bamsekram till dig vännen

Jag tror att de flesta av oss faktiskt skulle förstå, Akvariet
Till skillnad från andra som faktiskt inte kan....
Jag är glad att du valde som du gjorde, och det visar
ju att vi är ett gott sällskap för varandra!

//PP

Är sedan ett par dagar hemkommen från en höstlovsresa till släktens landställe som ligger vid kusten. Träffade mina syskon, föräldrar och andra släktingar under en knapp vecka. På programmet stod skogsvård, göra i ordning stället för vintern, umgänge, god mat och, förstås, goda viner och andra dyra alkoholhaltiga drycker. Själv hade jag laddat upp med att slipa motorsågskedja och en massa NA-öl.

Måste säga att jag fick en hel del att tänka på när det handlar om alkoholvanor under veckan. För sättet som man kommunicerade alkohol på under den här veckan är precis som jag skulle vilja kunna. Man tar en pilsner framför elden (nedtaget ris och snår som eldas upp) när det börjar mörkna, dricker bra mousserande vin innan middagen, gott vin till en vällagad mat, gammal maltwhisky till kvällen. Och ingen blir berusad (åtminstone inte jobbigt berusad). Jag VILL verkligen vara med i detta. Och det blir inte bättre av experter (?) som kommer med långa utläggningar om hur bra den-och-den drycken blir av att vara gjord på det-och-det sättet, och vad alkoholen gör för smaken. Och så himlar de med ögonen och suckar med nöjda miner. Det är ingen som egentligen ser ner på mitt val att inte dricka, men de förstår inte. Det som är så mysigt att dricka måttligt med godsaker när höstmörkret faller. Och jag förstår att de inte förstår.

Jag drack inte. Jag upptäckte en ny NA-öl som jag tyckte var god (Weihenstephaner weissbier). Jag vaknade tidigt. Jag var bland de starkaste och piggaste under dagarna. Och jag kände inget sug eller begär efter alkohol, men en ganska rejäl saknad. Det är som en god vän som gått bort, som bara inte finns där som hen borde. Sorgligt.

Och vad ska jag göra nu? Jobba på att minnas de goda stunderna och glömma de mindre goda som kanske är naturligt med någon nära som gått bort? Minnas både de goda och mindre goda? Eller bara försöka bara komma ihåg allt de jobbiga med relationen till A?
Jag kan krypa tillbaka, börja dricka goda viner och maltwhisky, och hopas det blir bättre den här gången, att jag kan normaldricka. Jag kan arbeta aktivt för att förhålla mig till saknaden och sorgen och fortsätta den nyligen inslagna vägen. Det senare är huvudspåret och eftersom jag mår så otroligt mycket bättre av det så ser jag inget rationellt skäl att ändra mig (man ändrar inte ett vinnande lag som de säger).De få kvällar som skulle vara trevliga med goda drycker i gott sällskap är väl inte värda risken att falla dit ordentligt?

Jag ska också skriva att om jag inte hade avhållit mig från alkohol i tre månader så hade jag säkert druckit förra veckan. Kändes inte som jag ville förstöra något som pågått så länge utan att ha bättre beslutsunderlag. Detta forum fanns också i bakhuvudet: "Om jag dricker nu vad kommer Muränan, Konstnären, aeromagnus, m-m, PP och alla andra att tycka om mig?".

Drömde inatt att jag var utomhus och öppnade en sådan där falsk fågelholk som innehåller flaska och glas och att jag hällde upp ett glas whisky och nästan drack det innan jag kom på att jag inte dricker och hällde ut det.

stavade nog fel, men vad spelar det för roll. Tack vad glad jag blir att du muränan har det bra. Ska absolut testa 100 procent blåbär även om jag tycker det låter underligt. Jag ser ljust på framtiden nu även om jag inte hoppar omkring. Men jag kan dra på smilbanden nu, kände mig som en stel gipsdocka närjag mådde som sämst. Ska försöka leva dag för dag en liten bit i taget. Har varit duktig och mediterat varje morgon även om vissa mornar känts motiga. Ger mig tillbaka ett lugn jag knappt trodde vara möjligt. Min man är fortfarande nykter och det känns bra. Trevande börjar vi hitta tillbaka till något nytt. Kramas mycket och pratar om A. Har nog invaggats i någon slags trygghet. Vet oxså att ett återfall skulle rasera allt. Själv känner jag att jag bara har ett val, och det är att leva nykter.
Idag ska jag vara tacksam för allt jag redan har.
Konstnären

God morgon vännen!

Äntligen tillbaka igen allihop! :-) Jösses, och jag som trodde för ett tag sedan att jag nog inte behöver forumet så mycket... eller hur!? Har SAKNAT dig jättemycket! Kommit på mig flera gånger med att gå och fundera hur du har det och vad du gör för något.

Grattis till oxfilén! Vet precis hur långt inne det sitter med blodig biff utan a. Men vi ska inte fokusera på vad vi missar här i livet. Vi ska fokusera på allt fint och gott som vi nu får tillgång till istället. Allt som vi tidigare inte sett, inte orkat med, rationaliserat/prioriterat bort. Jag älskar en blodig biff. Riktigt tjock och blodig ska den vara... he he he Varför ska vi avstå det bara för att vi inte får dricka vin till? Nä - in med tallrikarna - nu ska här ätas. (OK - jag VET - ur ekologisk/biologisk/miljöhänsyn så... jag VET).

Måste tipsa om systemets blåbär. Trodde det var ett skämt först: 100% blåbär. Men den funkar faktiskt bättre än hittepåalkoholfrittrödvin. :-D Inget sött slisk alltså!

Vad fint att du får ordentliga promenader och att du är duktig med meditationen. Jag är USEL på båda. Tar mig inte tid. Grrrrrrr!

Ha nu en underbar måndag och ta hand om dig! Största kramen

kunnat komma in på forumet sedan i torsdags. Helt jävla maktlös har jag varit. Kanske lite rensning från adm. Behöver tydligen forumet mer än vad jag tror. I alla fall skönt att vara här igen.
God morgon alla vänner
Konstnären

Ligger i soffan efter jobbet och slappar på tv:n.
Vet inte varför jag loggar in på forumet,men det hjälper mig i processen i att må bättre.
Det blir färre och färre dagar som jag mår dåligt och det är så underbart.
Har redan bott 5månader i nya boendet som jag stortrivs i.
Har jobbat hela helgen,men hann vara på en trevlig tjejträff i Lördags.
Min nya kille var hemma och hade myskväll med sina barn,men kom hem till mig i morse och hälsade på en stund.
Känns fortfarande så bra,blir så lugn och har det så bra med honom.
Glad,fin trygg och ansvarstagande som jag inte upplevt på mycket länge med idioten som jag tycker att han är.
Jag har verkligen levt i ett destruktivt förhållande som tärde och satt sina spår.....men så stolt att jag insåg och gick innan jag gick under mer än vad jag gjorde.
Nu har jag fått mitt liv tillbaka som varje människa har rätt till.
Önskar bara att sonen kan få må bättre snart,men påverkas såklart av sin pappa forfarande som sviker såklart......