av konstnären

Tänkte gå vidare i livet. Snart ett år sedan jag började mitt inre arbete och min kamp mot alkoholen. Det har varit värt alla tårar, svett och motgångar och här står jag idag. Glad för varje dag i mitt nya nyktra liv. Men har alltid det i tankarna, tror det var Muränan som skrev det, en armslängd från vinglaset. Skillnaden idag är att jag inte vill sträcka ut handen och föra glaset till munnen. Nu är det jag som är herre på täppan. Vill tacka alla här inne för allt stöd och pepping jag har fått och får fortfarande.
Kramar
Konstnären

anonyMu
mån, 2014-11-03 - 08:21

God morgon vännen!

Äntligen tillbaka igen allihop! :-) Jösses, och jag som trodde för ett tag sedan att jag nog inte behöver forumet så mycket... eller hur!? Har SAKNAT dig jättemycket! Kommit på mig flera gånger med att gå och fundera hur du har det och vad du gör för något.

Grattis till oxfilén! Vet precis hur långt inne det sitter med blodig biff utan a. Men vi ska inte fokusera på vad vi missar här i livet. Vi ska fokusera på allt fint och gott som vi nu får tillgång till istället. Allt som vi tidigare inte sett, inte orkat med, rationaliserat/prioriterat bort. Jag älskar en blodig biff. Riktigt tjock och blodig ska den vara... he he he Varför ska vi avstå det bara för att vi inte får dricka vin till? Nä - in med tallrikarna - nu ska här ätas. (OK - jag VET - ur ekologisk/biologisk/miljöhänsyn så... jag VET).

Måste tipsa om systemets blåbär. Trodde det var ett skämt först: 100% blåbär. Men den funkar faktiskt bättre än hittepåalkoholfrittrödvin. :-D Inget sött slisk alltså!

Vad fint att du får ordentliga promenader och att du är duktig med meditationen. Jag är USEL på båda. Tar mig inte tid. Grrrrrrr!

Ha nu en underbar måndag och ta hand om dig! Största kramen

konstnären
mån, 2014-11-03 - 08:31

stavade nog fel, men vad spelar det för roll. Tack vad glad jag blir att du muränan har det bra. Ska absolut testa 100 procent blåbär även om jag tycker det låter underligt. Jag ser ljust på framtiden nu även om jag inte hoppar omkring. Men jag kan dra på smilbanden nu, kände mig som en stel gipsdocka närjag mådde som sämst. Ska försöka leva dag för dag en liten bit i taget. Har varit duktig och mediterat varje morgon även om vissa mornar känts motiga. Ger mig tillbaka ett lugn jag knappt trodde vara möjligt. Min man är fortfarande nykter och det känns bra. Trevande börjar vi hitta tillbaka till något nytt. Kramas mycket och pratar om A. Har nog invaggats i någon slags trygghet. Vet oxså att ett återfall skulle rasera allt. Själv känner jag att jag bara har ett val, och det är att leva nykter.
Idag ska jag vara tacksam för allt jag redan har.
Konstnären

konstnären
tis, 2014-11-04 - 12:42

idag är jag duktig jag har garderobsrensning. O, Jesu namn flera säckar som ska gå till stadsmission. Någon kommer att bli glad, finns kläder med prislapparna kvar. Förmodligen inköpta på lyran. När jag drack vin kunde jag gå in och handla kläder, jag måste ha luktat. Sådana där impulsköp som jag trodde jag behövde. Jag håller alltså på både med rensning av själen och garderoberna. Känner mig nyttig. Hårda vindar här idag och jag fick gå lite framåtlutad med hunden på fm. Idag ska jag inte ångra en nykter dag. Tänka att det är skönt att vakna utan ångest. Har även varit på Lidl och köpt citronvin eller vad det är och det är riktigt gott. Åt min första oxfile i lördags utan rött vin. Blodig och härlig mör. Älskar blodiga biffar. För den som funderar på att dricka. Tänk till, jag provar inte fler ggr. Går icke sa nicke vad gäller mig. Tyvärr blir jag aldrig en sköndrickare, jag blir en vilde som redan vid första glaset bara vill ha mer och mer. Idiot är jag, men inte en så stor idiot för jag har ju insett. Sakta går jag mot 14 månader, och usch nu fick jag gåshud. Den resan gör jag aldrig om.
Var glada idag jag tycker mycket om er.
Konstnären

anonyMu
tis, 2014-11-04 - 13:07

Feng shui för själen, vännen!

Nu röjer du ut ditt och mannens gamla liv. Är det inte härligt så säg! :-D Glad för din skull! Jätteglad för er skull.

Själv är jag tyvärr lite nere. Har börjat fundera på om allt faktiskt inte står rätt till. Läst mycket om borderline och det var som att läsa boken om mitt liv. Funderar på om jag ska höra av mig till vårdcentralen för vidare remiss, men vet inte om jag verkligen vill eller orkar. Det skulle i vart fall förklara en hel del...

Fortsätt att röja där hemma. Det kommer göra både dig och mannen så gott i själen. Sedan när allt är ivägkört, så kan ni göra några gemensamma nya inköp. :-)

Bamsekram till dig min fina vän

konstnären
tis, 2014-11-04 - 13:24

Om jag bara får säga en sak till dig så tror jag inte du har diagnosen bordeline. Har jobbat med borderlinare i mitt förra liv. Skriver lit hm,hm. Du skulle inte ha den empatin som du besitter. Du bryr dig om nästan alla här inne. Vet oxså att en borderlinare som jag säger, kan älska en människa, en vän oerhört i ena stunden för att sedan förskjuta den i nästa. Mycket stor ångest hör oxså till, omöjligt att vara stilla. Du ska givetvis göra det du tycker är bäst för dig. Men du verkar vara en så varm människa. Blir ledsen för din skull att du inte mår så bra. Mitt humör går upp och ner ena minuten är jag riktigt lycklig på riktigt. Sen efter ett par timmar kan jag se allt i svart. På tal om rensning, rensar jag bara mitt. Du är rolig, ska jag börja om nu då och göra lite nya inköp, ja varför inte. Önskar du var nära mig då skulle vi ta en fika ihop och snacka om allt mellan himmel och jord.
Jag svävar och och är med dig själsligt.
Puss i pannan och var rädd om dig.
Konstnären

anonyMu
tis, 2014-11-04 - 19:31

Ja, vi skulle nog kunna snacka om allt mellan himmel och jord. Det känns så i alla fall. :-)

Är med dig också. Tänker mycket på dig. <3

anonyMu
ons, 2014-11-05 - 08:17

Ha ha ha... tack för ditt sköna morgoninlägg! Det verkar som om det verkligen HAR hänt något hos dig! Du sprudlar. Ser hur du sitter och fnissar! Bra. Kanonbra. Ta vara på glädjen!

Jag tycker absolut att du ska tacka till KBT. Det är faktiskt skitbra. Förändrade mitt liv, till det bättre, när jag gick. Gick ca ett år och fick verktyg att hantera de problem jag hade då. Suck... Man är ett nutcase... ;-)

Det är väl egentligen inte så konstigt att det är nu de psykiska problemen kommer i vacker dager. Problemen vi druckit bort och som vi också kanske har ådragit oss genom att dricka. Precis som du säger - det är NU som arbetet börjar. Nu när man varit nykter en tid. Tja, du har ju varit nykter typ ett år längre än mig nästan, men i alla fall.

Känner mig lite gladare idag. Humöret går i berg-och-dalbana och det är så himla jobbigt. Både för mig och familjen. Men idag är jag nog uppe ur hålet igen. Brukar kännas så. Som att jag ramlar ner i ett mörkt hål. Sedan blir jag kvar där några dagar innan det vänder. Är trött på hålet. Men till viss del tror jag att jag på något sätt sluter mig och tankar energi när jag ligger där nere. Jag kommer alltid ut på andra sidan, lite omskakad och tom, men med ett nytt "nu kör vi igen". Skulle kunna beskriva det som en utmattningsdepression under ett par dagar.

Fan vad jag grubblar. Jag vet.

Sprudla på nu vännen och en fantastisk dag!

konstnären
ons, 2014-11-05 - 08:37

en blyg liten flicka, hon var ett mellanbarn som gjorde allt vad storasyster sa. Hon var till all olycka vänsterhänt. Det var inte så bra på den tiden att vara det. Hon hade en tysk magister i svenska språket som envisades med att jag absolut inte fick skriva med vänster hand. Ett litet rapp pekpinnan på vänster hands fingrar och jag fick snabbt byta till höger hand. Jag var sju år och många år gick till att lära mig skriva med höger hand. Lärde mig absolut inget annat, var så koncentrerad på detta enda. Jag var fruktansvärt utanför alla högerhänta. Min farfar dinglade med ett guldarmband som jag skulle få av honom, men bara om jag lärde mig skriva med höger. Detta är dagens sanning om 50-talets Sverige, ja, nu vet ni hur gammal konstnären är ungefär. Detta följde mig hela livet, men jag lyckades, men allt annat gör jag med vänster hand, min lilla hämnd på den elaka läraren.
Blev en rebell i klass 9, fick C i uppförande och ordning, plus ett brev hem till mamma och pappa. Dom bara skrattade mina underbara föräldrar. Det enda dom var hårda med var just skriva med höger hand. Man kundeäven bli kallad idiot av killarna som var stora och tuffa. Senare mycket senare har jag förstått att vänsterhänta har en liten konstnärlig ådra så det så.
Ungeför vid 16 tog jag min första sup. Blev hemburen till föräldrarna som tackade killen som bar hem mig.
När jag var 18 blev jag gravid med mannen i mitt liv trodde naiva jag. Vi delade en flaska vino Tinto på lördagar i många år.
Man nummer var två var en mycket fri konstnärlig själ och vi drack ett par flaskor vin på helgerna, inga stora saker.
Man nummer tre visade sig efter tag tog en återställare när han mådde dåligt, konstnären gled in på den banan oxså efter ett tag.
Detta blev något naturligt hur det nu gick till. Tyckte det funkade bra med en återställare. Sakta började en mara rida mig innan jag
ens börjat dricka, efter ett antal år satt jag på nätterna och drack i ren och skär desperation för att slippa må dåligt.
Varför skriver jag detta, bara en påminnelse om jag aldrig mer kan dricka och det är bra mycket bra.
Jävla lärare som fick göra så på den tiden. Tror han var nazist, runda små glasögon och en vansinnig blick. Undrar ofta om det har påverkat
mina val i livet. Givetvis har det gjort det.
Fin dag alla
Konstnären

anonyMu
ons, 2014-11-05 - 16:34

Det är mycket gräsligt som förekommit, och fortfarande förekommer, i den svenska skolan och det svenska samhället... På vissa saker har vi kommit långt, men på andra är vi bara i början. Tack för din delning.

Tänker att vi spenderat många år med att bygga upp vårt alkoholberoende. Inte konstigt att det tar många år att bryta gamla ovanor. Nästan konstigt att det faktiskt går att ändra sig. För det gör det ju. Det vi båda.

Något helt annat. Har blivit så sugen på att skaffa hund den senaste månaden. Begrep förut att det är med anledning av det du skriver... Men det är omöjligt för oss, så som vår livssituation ser ut idag... Uh! Saknar vårt lilla djur som inte är kvar längre... Man blir så lugn och go tillsammans med djur. Ibland undrar jag varför jag valt den karriär jag har gjort. Sitta inne på ett kontor hela dagarna. Skulle egentligen ha blivit marinbiolog istället. Men visst, jag har ett jättebra jobb idag och får extremt fria händer, så jag ska inte klaga. Egentligen gör jag delvis en annan av mina livsdrömmar, men det kan jag inte skriva om här ;-)

Förlåt att jag yrar omkring i din tråd...!!!!! Är nog lite trött!!!

Kramis

anonyMu
tors, 2014-11-06 - 09:05

God morgon vännen,

måste instämma med Lena. Syresatt var ett bra ord.

Idag var det kyla i min del av världen. Ganska kallt - men vad 17 - det är ju november, så vad tror man. Fick leta fram barnens vinterjackor. Kurar nu på kontoret med stor, bylsig kofta och en balja med rykande hett te. Jag har faktiskt inget emot hösten, slasket och mörkret. Det är mysigt fram till jul, tycker jag. Däremot fullkomligt tvärdör jag i februari. Alla är sjuka, energin är slut för länge sedan, inga helgdagar att se fram emot och oändligt långt till våren. Men nu är det helt ok för min del. Blir lite styrkt av att höststormarna tar i så takpannorna skallrar. Skulle vilja låna Kia som fotvärmare. :-)

Önskar dig en riktigt fin dag vännen!

PP
lör, 2014-11-08 - 08:58

Du är ju alltid uppe med tuppen, så jag har blivit ganska van
an att hitta dina morgonfunderingar när jag släpat mig ur sängen.
Kanske har du drabbats av städmani, eller återupptäckt hånglet med
Gagarin? Oavsett hoppas jag allt är bra med dig?!

//PP

anonyMu
sön, 2014-11-09 - 07:32

Ja, man får så klart vara bortrest, ha annat för sig än att hänge sig åt forumet, ha bristande uppkoppling, tappa datorn och mobilen i havet, behöva egentid osv. Så klart får man det. Men nu börjar jag sakna dig vännen. Det är i och för sig inte så många dagar egentligen och ibland blir man faktiskt bortrövad av aliens. Hoppas bara att allt är bra med dig!

Kram

PP
sön, 2014-11-09 - 11:18

Inte är det väl konstigt Muränan att vi väntar på dagens inlägg från Konstnären ;-) I synnerhet inte efter knäppgöken som gick in och förfalskade i din tråd för en tid sedan. Sen har vi ju vant oss vid att du lämnar dina livstecken regelbundet.

Sen har jag funderat mycket på sundheten i mitt eget användande av forumet - och naturligtvis är jag säkert inte ensam om det heller. Jag har under perioder försökt att följa allt som skrivs och hålla koll på vart var och en står i livet. Det blir till en omöjlighet. På senare tid har tankarna kommit upp om det är sunt för mig? Bidrar det till mitt fortsatta tillfrisknande - eller är det i verkligheten så att det kanske till och med håller mig kvar och nere i depressionsliknande känslostämning? Tror det var Stigsdotter som skrev att det efter en tid kändes som att det blev dränerande. Tillströmningen av alla virtuella vänner som kommer in och befinner sig i kris. Med tiden kommer vi kanske varandra nära. Sedan finns det några av dessa som försvinner och vi vet inte vad som hänt. Andra berättar först att det finns avsikt att sluta vara aktiva och gör sedan det.

Forumet är otroligt bra och har gett mig möjligheten att hålla mig nykter i ett år nu. Men kanske finns en tid då vi ska gå vidare. I det vidare livet :-) När vi kvalat in i ligan "det vidare livet" är då frågan vad vi mår bäst av. I form av en tråd som tar en ny riktning, eller att helt enkelt fylla livet med nytt innehåll? Söka oss till andra saker än att vara aktiva/överaktiva på forumet?

Tycker det är mycket svårt att veta vad som är rätt för mig. Känner bara instinktivt att alkoholen och den påbörjade resan i nykterheten har tagit så mycket av min kraft och min tid. Jag önskar att jag kan finns den bästa och mest effektiva vägen att komma vidare i livet, på riktigt, det riktiga livet...

Kan nu idag känna att forumet är både lite bra och dåligt för mig. Tillströmningen på forumet är konstant och vi mår alla dåligt i början. Inte sällan är själva alkoholproblematiken blandat med andra mer eller mindre svåra psykiska situationer, relationer. Det gäller nog de flesta av oss. Alkoholmissbruk är ju i sig något som starkt påverkar vårt psyke. På något sätt är det så att man blir djupt involverad och verkligen vill/tror sig kunna göra skillnad. Samtidigt som man söker efter egna svar.

Kanske funderingar som kanske hör bäst hemma i min egen tråd.

När det gäller dig hoppas jag att anledningen till att du inte skrivit på ett par dagar inte är kopplat till något svårt eller dåligt eller negativt. Kanske har du bara glömt betala bredbandsanslutningen eller så :-)

//PP

konstnären
mån, 2014-11-10 - 08:13

Jag lever och mår ganska bra. Här har det varit datorhaveri som jag med tummen mitt i näven inte kunnat lösa. Men min kluriga man har hållit på i dagar och se nu är jag här. Tack för ni bryr er om mig det värmer i hjärteroten. Jag har mått dåligt av att inte komma in för det är nu så att forumet fortfarande är en livlina för mig. Igår var jag ute i skogen och samlade ihop dom finaste löven jag kunde hitta, röda och oranga. Hem till mannen och sa grattis och överlämnade löven till honom. Men vad har jag gjort blev svaret, och mitt svar blev du har varit nykter i 2 månader i dag. Han tyckte inte det var något att orda om, men det är bra för oss fattar du det. Jo,jo, men varför just löv, därför att naturen kan ge utan kräva något tillbaka. Själv skriver jag 14 månader i dag. Pellevännen är det 1 år idag för dig eller har jag fel. Börjar själv komma i balans med antideppen, slutat att vanka omkring och göra hundra saker samtidigt. Lugn och lite arbete idag är vad som gäller.
Kramisar och tack
Konstnären

PP
mån, 2014-11-10 - 09:59

Det var inget värre än ett datorhaveri, skönt!
Varför funderar Pellepennan då så mycket över
vilken anledningen skulle vara till att du inte skriver
på ett par dagar? Jag känner att du inte kommer att
riskera din nykterhet, på samma sätt som jag inte kommer
att riskera min. Men vaksamheten får vi inte släppa.
Är det en berättigad oro, eller är det ett mönster jag sakta
börjar bli fast i? Dagen med stort D är här Konstnären, även för mig.
Den ger lite extra utrymme till eftertanke och att summera ett helt år
av erfarenheter. Tack för all hjälp du bidragit med. Tänker ofta på hur
det var förra hösten. Vi var ganska få här inne som stöttade varandra.
Därför var det lite extra viktigt och utan det hade det nog aldrig fungerat.

//PP

Ebba
mån, 2014-11-10 - 12:42

Vad fint.

"vad har jag gjort?"

Åh....

<3

Jag skulle bli så glad över vackra löv.