Senaste kommentarerna i forumet

God morgon kära du,

Hur går det för dig? Du skrev så himla fint i min tråd sist. Om tacksamhet och om att vara här & nu, glädjas i stunden och av det lilla.

Själv har jag jättemycket på jobbet och "evenemang" under hela helgen. Känner mig lite trött och uppskruvad. Det är så mycket som kommer upp just nu. Både det ena och det andra. Gillar verkligen inte det här ordet, och hatar att tänka det om mig själv, men jag känner mig sårbar. Tyvärr rätt ord. Eller det kanske är bra att man vågar börja lätta lite på skölden och blotta vad som ligger där inne och trycker. Gammal maläten skit, damm och spindelväv och kanske en och annan liten bortglömd skatt. Den som lever får se...

Önskar dig en riktigt fin helg med fokus på dig själv! Skickar massor av kärlek och en varm kram

Varmaste hälsningar till dig. Tack för det du skrev precis vad jag behöver höra. Tycker att jag känner mig bättre både idag och i går. En svacka, och funderingar på allt mellan himmel och jord. Sånt jag varken ville eller kunde se under min aktiva period. Kanske vissa saker blir mer smärtsamt när dom ska ta ut i ljuset, och då jag inte kan gömma mig bakom alkodimmorna. Ska släppa lite för varje dag som går, och bara tänka på mig själv. Jag har ju en grupp medmänniskor med mig på mötena, och efter ett möte känns ljuset närmare. Hoppas du har det fint mulletant.
Torsdagskramar till dig
Konstnären

och lider med er som just nu kämpar och tvivlar. Gläds åt dem som hittat nya vägar och lever i hopp och tillförsikt.
Och ja, förändring är möjlig. Vi är många här som vet det. Allt gott / mt

så jobbigt, så som du kämpat. Hoppas du har det lite ljusare och lättare nu. Du har säkert alldeles rätt både om stressen och medberoendet. Livet går i vågor (Gud så banalt det låter) kan du försöka acceptera det? och bara finnas.... fortsätta ta bra hand om dig (om dig!), koppla bort mannen, allt ansvar för mannen... och göra sånt du mår bra av... i alla fall bättre. Tusen varma styrkekramar! / mt

God morgon vännen! Hur är dagsformen? Låt detta få bli en glad och kreativ dag med enbart fokus på dig. <3 Stor, varm kram till dig

God morgon min fina vän!

Tack för den goa hälsningen! <3

Vad bra att det vänt lite igen. Försök att hålla kvar dig i detta. Tänkte just på att du vill att mannen ska söka hjälp. Lika mycket som han behöver det - lika mycket behöver du också det nu. Fast av andra skäl. Anhörigmöten - minst en gång per vecka. Gärna mer. Eller hur? Varför ska du behöva/vilja klara detta själv?

Hmmm... jo, du är nog en gottegris du också ;-) Men jag tänker så här. Du skrev tidigare att du körde vindieten... Typ en ostskiva om dagen. Är det inte fantastiskt att du känner sådan glädje över mumsmums igen? Det kan vi väl se som ett friskhetstecken? MEN, visst, nog har du kanske bytt ett beroende mot ett annat. Det kanske är ok? Det känner bara du. För egen del känner jag att så länge jag underhåller mina beroenden, så är jag inte frisk eller fri. Men det är ju jag det. Om du drar ner på sockret - se upp! Man blir väldigt sugen på det MESTA. Du kommer klara det, men var beredd. Och som Ebba skrev - hellre ett godis(bakelse)återfall än ett a-återfall! :-)

En annan sak om sockret. Läste att om man bryter ett beroende (a, socker eller vad som ), så är hjärnan första tiden extremt inställd på att ta tillvara allt som eventuellt kommer in. Om man då i början tar sig ett återfall, så får man en sjujäkla effekt rent ut sagt, vilket gör att man sjunker ännu längre ner. Det är väl därför som det sägs vara så svårt att orka upp igen efter återfallen...

Varmaste kramen till dig!

att du inte mår bra. Inte jag heller för tillfället. Tror att det har tagit mer energi än man kan tänka att sluta med alkoholen, och ta itu med gamla demoner. För mig har det aldrig handlat om att "bara" sluta med alkoholen, utan mer att hitta ett hållbart sätt att leva. Vet inte precis om jag gjort det - då och då kanske, men lång väg kvar till varaktig inre harmoni tror jag i alla fall. Hoppas bara att du får vila i dig själv nu, och att inte mannen faller tillbaka nu. Långa promenader och hundgos, ägna dig åt det :)
Kram m

Min kära, fina vän... Fan vad ledsen jag blir för dig. Inte ska du, fina Konstnären, behöva må så här dåligt. Men det är klart att du gör... Det är nog tyvärr som du säger. Du är djupt medberoende. Kan du få hjälp via Al-non (eller vad det nu heter...)? Du har väl varit på några möten där tidigare? Kan du få samtalsmöjlighet via din läkare?

Känner du att du vill bryta nu med mannen? Du har tidigare sagt att det är så svårt att hitta bostad på din ort. Men vem har sagt att det är du som ska flytta? Det kanske är så att han ska flytta om han inte söker hjälp?

Önskar dig allt gott, att du ska få må bra. Du är värd så mycket bättre än detta.

Varm kram och mycket kärlek till dig vännen

Har funderat själv mycket vad som ska ske framöver. ibland funderar jag på att göra en total nystart. Kanske någon form av flyktbeteende som fortfarande sitter kvar. Eller är det en tanke om att nu förtjänat lite "kickback" på allt nedlagt jobb. Söker efter hur och vart vägen ska leda. Men ibland är det som kompassen gått sönder.

Ta vara på dig, alkohol är i vart fall inte vägen!
/PP

denna helgen jag mår piss rent ut sagt. Inte på grund av mannen för han har inte druckigt något ännu. Orkar ingenting. fick en akuttid hos läkaren i fredags och han kom nog sanningen närmare än vad jag har gjort. Förmodligen stresssymtom, sticker som nålar i kroppen och jag går på högvarv. Berättade om min situation sista året med mannens drickande och att jag har slutat. Min energi har tagit slut. men så faan jag ska tillbaka. Inga tabletter, fick recept på långa promenader, men det gör jag ju redan. Skulle jag döva detta med alkohol nu skulle det gå åt h-vete med allt. Ska inte dricka, men jag måste hitta mig själv. Om jag så ska sitta på en soptipp, tar jag inte ett återfall till från mannens sida. Det palllar jag inte med, förstår nu att jag är riktigt medberoende i hans drickande. Flykttankar finns inom mig och panikkänslor. Tagit en låång runda nu med vovven.
Ska sätta mig ner nu och försöka läsa.
Kram alla
Konstnären

7v idag :) en upp och ner vecka. Trött ti+fr.em denna vecka. Tryck över tinning. Lock känsla öron. Vätskebrist kanske. Stress. Men kommit igång med intervall träning. Full gas. Slut med negativ och bromsande skit träning. Skönt med träningsvärk. Hyfsad återhämtning. Jobbet går toppen. Är så smart. Vilken härlig lördag. Ska nog lägga in en maskin tvätt och sen hmm sova lite till.

<3

Skickar en fredagskram till dig vännen och hoppas att du får en fin dag och helg! Ni skulle vinterstänga stugan den helgen va? Njut av tallarna och skogen, så önskar jag över lite bra väder till din sida av kusten.

Stor kram

Bra gjort vännen! Nä, med gap och skrik kommer man nog inte så långt. Inte med tårar heller. Men lugnt, sansat och förbannat sakligt. Då finns det ingen tvekan i det man säger. Jag blir livrädd när min man blir så där lite kyligt saklig. Då vet jag att han means business.

Det är nog som du säger. En missbrukare kan inte lura en annan. Icke. Det är väl därför jag också läser mellan raderna om hur han tänker...

Fokus på dig själv istället, men det blir så klart svårt att leva i nuet med en pockande oro. Kan man köra med lite omvänd psykologi kanske? Du börjar prata med honom om DIG själv. Att du känt oro över dig själv och de tankar som kommit. Vänd fokus till dig. Vi med a-problem brukar ju inte ha problem att vara lite ego ;-) Så länge du fokuserar på honom, så behöver han inte ta eget ansvar. Du finns ju där. Hans skyddsnät. Men om du har fullt upp med dig själv, så måste han fundera över hur han ska klara sig för egen del. Kan det vara något...?

Fin torsdag ska vi ha finaste vännen! Kram på dig

Jag tror jag vet varför mannen inte söker hjälp nu när han verkligen ska det. Då kommer han att känna krav där ifrån oxså, jag inbillar mig att det är så. Pratade igen igår med honom utan att höja min röst. Pratade lugnt och sansat om min oro, och väntan på ett nytt fall. Ja men jag är ju nykter blev svaret och du är inte nöjd. Jag är nöjd att du är nykter men jag är mindre nöjd med att du inte går tillbaka till gruppen som du påbörjade. Det ska kännas tryggt för mig att du ska verkligen inse att du nått din botten. Jag ältar allt tycker han. Men om jag ska vara ärlig tror jag att han går och grunnar på när han ska kunna dricka igen, utan att jag går i taket. Men om det händer går jag i taket, för jag har ingen smärttröskel kvar. Då brakar jag ihop, energin kommer att försvinna och det är det inte värt OM HAN TESTAR EN GÅNG TILL. Han har inte gjort det, men det känns inte stabilt. Som jag skrivit tidigare kan en missbrukare aldrig lura en annan missbrukare.
Lev livet här och nu, det gör vi.
Klocka du stöttar många trots att du är en liten godisgris, en söt sådan.
Kram Konstnären

....däremot träning, bastu och en allmänt Grinig partner...

Känner igen mig så väl i det du skriver Muränan, tack för dina ord. Håller med " same, same but different ". Just det du skriver tänkte jag på idag med att partnern manipulerar och styr mig just för sin egna dåliga självkänslas skull och ett stort bekräftelsebehov. Jag ser framemot mina KBT träffar ( ska dit imorgon ) att jag får möjligheten att se mig själv och plocka fram de verktygen jag behöver för att " hitta hem" ( till mig själv ) därmed få ökad självkänsla, styra och kontrollera mig själv, mina känslor på rätt köl.

Just det där med fokus stämmer ju så bra, fram tills häromdagen har jag fokuserat enbart på mannen, att ha mysigt/fira, svartsjuka, kontroll. Istället för att först fokusera på mig själv, mina barn och att vi mår bra och att allt fungerar och flyter på. Som just nu när jag skriver detta inlägg, fokus på mitt :) Min partner går upp och ner, fram och tillbaka - han ser undrande ut. Jag fokuserar ju inte på honom nu... kan det vara så enkelt ?

Fokus på självkontroll, god självkänsla, må väl - Prio 1. Inget mer vardagsfirande, enbart till helgen i lagom mängd INTE mer . Vill min partner " fira" mer får han göra det själv !

Kramisar

Hej Medberoende!

Läste din tråd och har väl egentligen inte så mycket att tillägga. De föregående inläggen är väldigt bra, tycker jag. Vad jag funderar på är just relationen mellan, å ena sidan att vara medberoende till någon som dricker, och å andra sidan att vara svartsjuk. Egentligen är det same same but different. Båda delarna handlar om att lägga ett onormalt stort fokus på vad den andre personen har för sig eller inte har för sig. Istället för att du lever ditt eget liv tillsammans med den här mannen, utplånas du, och allt fokus hamnar på honom istället. Om du kan bryta det ena av medberoendet eller svartsjukan, så kanske det andra också ger med sig? Du skulle må bra av att fokusera på dig själv och ta hand om dig själv. Men det är väl så klart lätt för mig att säga (skriva)...

Tänker på att mannen provocerar dig. Han manipulerar dig till att känna vissa saker. Han styr och kontrollerar därmed dina känslor. Det är elakt och grymt. Sannolikt bottnar det i en egen dålig självkänsla och en osäkerhet. Tänker också på att just den där manipulationen hänger gärna tätt ihop med ett alkoholberoende. Alkoholen plockar inte fram de snyggaste sakerna hos oss...

Jag är jätteglad för att du får KBT. Med en bra terapeut så är det jättebra. Har prövat själv för diverse "åkommor" och man kan verkligen få bra verktyg att hantera situationer och sitt liv. Det är en riktig ögon-öppnare...!

Hoppas att du kommer kunna ägna dig åt dig själv på ett bra sätt och att din relation till mannen blir mer sund. Fortsätt gärna skriv, om du orkar och vill.

Kram

Talade du om för Gagarin att han står inför samma beslut som fadern i familjen Trygg?
Att du faktiskt tänkt i samma banor? Du har ju skrivit att det är flaskan eller Konstnären nu,
eftersom du inte orkar fler resor.med supandet.
Kram
/PP

Japp, de flesta alkoholister sitter i sina ombonade hem och kör till jobbet på morgonen. Men alla är vi samma skrot och korn.

Förstår att programmet väcker känslor hos dig. Det är inte så konstigt att mannen går i försvarsställning. Det är ingen snygg bild att ta in för honom. Taggarna ut och anfall är bästa försvar... Lägg inte för mycket i det. Jag hade nog kunnat hugga som en kobra själv också. Antingen det eller psykbryt. ;-)

Däremot går det en kall kåre genom kroppen när han inte vill söka hjälp nu när han är stark. Det var väl så det gick förra gången? Du kan i och för sig inte göra så mycket, men ställa krav kan man nog allt. Han ska söka hjälp, annars ser du inte att han slutat på riktigt. Förklara att han känns som en tickande bomb, som du går omkring och väntar på... Det tar ju sönder dig att behöva fundera på om allt ska rasa igen. Har du berättat hur du känner? Tror att det här påverkar dig jättemycket. Ska du våga lita på tillvaron eller kan det rasa? Förklarar kanske den där tunga känslan du haft ett tag?

För övrigt är det bra att du försöker fokusera på dig själv. Hösten är ju härlig, eller hur?

Bamsekram

framför TVn i går kväll för att titta på Djävulsdansen. Mycket elende följer i spåren av att vara medberoende. Kvinnan som var gravid när hon körde ut mannen ur i sitt liv. Det slutade ju lyckligt och han blev nykter. Är nog enda sättet och jag ska ha det i minnet om det händer här hemma. Men en som verkligen hade tämjt på gränserna var kvinnan från Djursholm. Skrämmande att se mannen i sittande ensam i en rullstol, någonstans i Frankrike. Ändå fick han dö hemma. Naturligtvis körde jag igång en diskussion med maken kl 22 på kvällen, det var dumt för det var inte läge innan sängdags. Förklarade hur man mår som medberoende, mycket dåligt sa jag, resurserna tar slut. Han gick igång och sa att han varit medberoende till mig. Men herre gud sa jag vi drack ju båda två då. Varpå tystnad följde. Frågade även när han ska gå till gruppen med 12-stegspogram. Jag känner mig stark nu blev svaret. Varför tar så många emot hjälp då, till slut när man provat och provat. Vet inte om han planerar att prova igen. Jag tror bergsäkert att stark är inte ensam.
Men jag har ju forumet, du kan oxså vara där. Får se. Tystnad följde, och en lätt godnattpuss. Såg i morse när jag gick upp att han varit uppe och käkat knäckebröd, kanske han funderar trots allt.
Solen på väg upp och muränan jag är så tacksam att jag är nykter. Nu blir det en långpromenad med Kiavännen. Ska dra in höstens dofter, titta på alla fina löv. Tacka naturen för allt den ger till mig utan att kräva något tillbaka.
Det är bara en liten andel alkoholister som sitter på parkbänkarna, dom flesta sitter i sina fina villor och håller upp en fasad utåt.
Kram alla forumvänner
Konstnären

...alla för era inlägg, kommentarer och tycka till kloka svar...
Tack för nya fina vänner, era ord värmer och så sant det blir
att läsa i skrift och dessutom se att ni tolkar mina rader och
läser igenom mig.... underbart med förståelse åt vilket håll
det än må vara negativt som positivt.

Tar till mig alla era rader, ord, bokstäver men framförallt
meningen med det ni skriver.

Känner mig starkare av att läsa ngt jag känner igen dvs
ngt jag själv har känt, tänkt eller upplevt.

Tack ännu en gång, nu ska jag lägga mig för kvällen.
Nyss druckit en kopp med gott te efter träning och bastu,
har inte firat med ngt glas vin och det känns mycket bra.

Vi höres här snart igen.

Kram och sov så gott alla ni fina varelser :)

Det är nog helt rätt pelle, det tog ju sin tid att komma ner. Vill väl att det ska gå fort. Jag tänker ofta på det som hände för drygt ett år sedan, och det gör att jag knappt vågar tänka tanken på A. Trots det kommer tankarna, inte ofta, men irriterande. Nog är det så som muränan skrev, jag söker nog kickar, snabba sådana. Och nu när drygt ett år gått tänker jag inte sabotera någonting, för det kommer ALDRIG att vara värt det resultat jag får på köpet. Ska testa en blodig biff utan rödvin, blåbär, är det ett skämt eller. Undrar hur många tetror man hade fått ihop på snart 13 månader, uja, törs inte tänka tanken. Du stärker mig pelle. Vi vandrar vidare mot nya okända mål, ska inte vara rädd för det är ju bara tankar.
Må bra vännen
Konstnären

Hoppas att den kommer att ge dig de verktyg som behövs för att du ska kunna dra i nödbromsen och kliva av det där tåget.

/Lena

Och ja. Jag är också väldigt orolig för Ebba. Satt och grät igår morse. Mannen undrade vad som hänt. Ja, hur förklarar man det. Jo, du vet jag skriver ju lite ibland på ett forum, som jag kanske nämnt, och nu är det en som mår dåligt där. Låter märkligt för en utomstående. Men för mig spelar det inte så stor roll att man aldrig träffats eller att man är anonym. Det är ju människan bakom som räknas och man får lita på att det som skrivs är sant. Det är ju inte så stor mening med att sitta och hitta på i det här forumet. Det har väl folk Facebook till, antar jag.

Men om man läser bakåt i Ebbas tråd, så ser man/känner man att något inte är bra och att något är på väg att hända. Tänker inte analysera henne här, utan stannar vid att önska att hon ska få må bra igen. Önska att hon är i rätt händer som gör det som hon behöver.

Funderade på en sak. Inte just relaterat till Ebba. Men angående oss alla här på forumet. Det är nog egentligen ganska trasiga människor med mycket sorg och svåra händelser som är samlade här. Det finns ju ofta en (eller flera) anledningar till att man dricker för mycket. Sjävklart finns säkerligen festfallen också. "Jag hade så roligt och insåg inte att jag skulle bli beroende". Men det är nog vanligare att det finns någon mer underliggande anledning till drickandet.

God morgon min vän,

Att sluta dricka verkar innebära en rusig tid av rosaskimrande nynykterhet blandat med hårt jobb. Det händer mycket. Ungefär som PP skriver - upp på alptoppen. Hej och hå. Men när det har gått ett bra tag, så blir det vardag även av nykterheten. Tror att det kanske är som att vinna OS-guld. När man är på toppen, så känner man tomhet. Nu har jag nått hit, var det här allt? Vi som druckit för mycket kanske är kick-sökande människor. Behöver ha något att se fram emot (glas vin). Men som nykter kommer inte den där direkta belöningen. Flygande champagnekorkar, ploppande vinkorkar. Allt det där som vi associerat med kul, fest, unna sig osv. Alltså måste vi hitta nya champagnekorkar i livet, om du förstår hur jag menar. ;-)

Jag tycker att du tänker så rätt om man läser vad du skrivit ovan om tacksamhet. Att du börjar varje dag med att tänka på allt du är tacksam för. Jag tog till mig det och försöker varje dag, gärna flera gånger om dagen, tänka i de termerna. Tack för barnen, mannen, den vackra morgonen, för allt jag får se och uppleva osv. Jag tror att nyckeln till lycka ligger i tacksamheten över det man har. Du skrev också idag att det inte så att du önskar en massa saker, så jag fattar att du fattar vad jag menar ;-) Det låter som jag är fulländad och sitter i lotusställning på en tibetansk topp. Så är det inte. Väldigt långt ifrån.

Tror vidare att många människor känner en tomhet i livet, trots att man har allt. Var det här allt? Vad är meningen med det här? Eller bara "varför?". Jag är inte religiös och går inte i kyrkan. Även om jag finner frid i kyrkan som byggnad och bland gravstenar. Däremot ber jag ofta. Vet inte riktigt till vad, men jag ber. Då känner jag mig allt lugnare och mer harmonisk. Det blir väl som ett mellanting mellan bön och meditation, skulle jag tro. Det inverkar ganska starkt på mig. Likaså inverkar yoga väldigt starkt. Tyvärr har jag så himla svårt att hålla på kontinuerligt med något, även fast jag gillar det och det är bra för mig.

Menar inte att du ska springa iväg till kyrkan, men kanske lite andligt lugn skulle skänka dig glädje. Sedan ska vi inte glömma att man kan bli nedstämd/dämpad av att inse hur mycket tid man ägnat åt a. Hur mycket annat vi har försakat. Att våra liv kunde ha sett väldigt annorlunda ut. Även om man inte tänker på det här hela tiden, så ligger väl det mer eller mindre i det undermedvetna. Att gå vidare innehåller så många delar, både på gott och ont. Din resa fortsätter, men inte med expressfart, utan kanske mer i stilla lunk. Det är inte så illa det heller.

Ha en jättefin dag vännen

Klipper in detta i min tråd också - för att påminna mig själv om vad jag borde göra...