Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack🙏 Jag tar verkligen åt mig av dina tips, nu är det paus som gäller, komma ikapp, stanna hamsterhjulet för att starta det långsamt❤️

@Smillans Vad glad jag är för din skull att det funkar bra för dig🙏❤️

Jag tror jag kommit fram till mitt största problem. Jag har under senaste året bland annat grävt för att förstå vad min dåliga självkänsla kommer ifrån. Så jag vet grundproblemet som orsakade ätstörningar som sedan gick vidare med alkoholberoende, ofta i kombination med ätstörningen. I perioder har jag varit kvitt ätstörningen men alltid fallit tillbaka. Precis som med alkoholen har jag kunnat ha den bara på helger ibland och ibland har den varit borta helt och ibland spillt över på alla dagar i veckan. Ätstörningen och beroendet är väldigt lika och båda är en flykt från känslor. Nu har jag haft ett återfall i ätstörningen sedan i höstas, det är en skammens sjukdom precis som alkoholen och det är en förnekelsens sjukdom precis som alkoholen. Jag har bara använt den på helgerna för att kunna hetsäta skräpmat, glass, chips och allt jag annars inte tillåter mig.
Jag har försökt ta mig ur det och lovat mig själv att det är sista gången några gånger, andra gånger har jag bara ignorerat det som att jag låtsas att det inte hänt. Men den senaste tiden har osäkerheten kring mig själv växt sig större och större. Min självkänsla har spolats ner lite i taget och jag har blivit bitter, negativ, irriterad på allt och alla och inte velat se folk som känner mig väl i ögonen, tänk om dom ser! Precis som med alkoholen! Idag räcker det! Jag mådde så bra det året jag var utan ätstörningen, jag blev av med den inte långt efter jag slutade dricka alkohol sen kom den tillbaka när jag slutade med nikotinet. Nu vill jag bli av med den igen! Jag ser det som ett återfall! Det är samma som med alkoholen att man kan falla många gånger och att det kan vara en del av processen! Nu vill jag ha min självkänsla tillbaka, nu vill jag ta makten över mitt liv igen! 🙏

@Varafrisk Vet du, precis det rådet fick jag av familjeterapeuten ang min relation till min dotter- att inte försöka förklara orsaker bakom beslut osv jag tagit, som dottern är besviken på. Att då sänder man bara signaler om att man inte lyssnar. Jag fick rådet att helt enkelt lyssna, stå pall för vad det än väckte för behov hos mig att förklara mig. Att se och lyssna på min dotter, vara närvarande.
Din chef vill säkert väl, men vet nog inte att du bara behöver bli lyssnad på. 🌸🌸🌸🌸

Har en sån där dag idag då jag aktivt säger till mig själv att inte tänka på privata problem. Hjärnan måste få vila...

@vår2022 Ja, jag förstod lite försent att jag o dottern hade så mycket outrett. Hade jag fattat tidigare hade jag nog kunnat agerat annorlunda. Hjälpt min man förstå dynamiken innan det var försent. Men jag fattade den inte själv förrän sent i höstas. Med hjälp av familjeterapeuten.

@Andrahalvlek Ja, tillit. Det BLIR bra!

@aeromagnus Tack snälla för din omtanke! Har läst om din son. Hoppas allt är väl!
-------‐----
Tränar på att leva som jag lär. Se att det inte är konstigt att jag känner mig helt urlakad. Tillåta mig vara precis där jag är. Och idag, inga funderingar. Tankevila.

Vårfåglar och mer ljus, det är tydligt att våren är påväg🌸🌸🌸

@Varafrisk det här kanske du redan testat men du kan ta hjälp av facket, att ha med en representant vid liknande samtal. Det är hemskt när man redan är skör att med näbbar och klor försöka diskutera med nån som inte vill lyssna. Då kan det vara bra att ha med en utomstående part som är ett stöd för dig och jobbar för att du ska ha en trygg och fin arbetsplats.
Kram ❤️

@Himmelellerhelvette hoppas du fått sova inatt❤️ Jag har tagit hjälp av Mindler till min oro och ältande och det verkar fungera rätt bra. Jag får övningar jag ska göra och vi samtalar 1 gång/vecka, kollar statusen just nu och vad jag kan fördjupa mig i för att komma vidare. Vi gräver inte något i det förgångna utan det är här och nu som gäller. Vad kan jag göra för att bryta mitt ältande och oro. Hoppas du kommer i spår snabbt igen🥰 kram!

@Andrahalvlek jo men så är det. Jag kan ha många bollar i luften. Det är inga problem. Det stora problemet just nu är min fruktansvärt naiva chef som bara ser elevernas behov trots att det är ett fullständigt kaos på skolan. Skadegörelsen, elever och lärare blir hotade till livet, misshandlade. Mobilförbudet vi hade revs upp så nu har vi också problem med mobbing, näthat mm. Går eleverna in och beklagar sig så får de som de vill. Detta stressar mig enormt. Jag har bestämt mig nu att jag går in kör mina lektioner, gör mina planeringar mm sedan skiter jag i resten. Jag är den som alltid stått upp för det rätta, tagit strider för oss personal. Ingen jävel har tackat mig för detta.
Jag har blivit alkoholist på köpet.

En relation som det knakar i måste vara oerhört svårt även om det finns en gnista. Att slitas mellan hopp och förtvivlan är man som alkoholist van vid men känslan är ingen rolig känsla. Hoppas att du och ni kan finna någon form av ömsesidig plattform att dela.

Känner mig lite låg ikväll. Känns även lite tungt m tanke på hur det kändes när jag kom t jobbet och mötet m chefen. När man pratar arbetsmiljö m henne så går hon verkligen i försvar! Är inte det mest naturliga att man har bra samarbete m sin kuratorskollega på den arbetsplats man är på istället för ngn på en arbetsplats inom samma verksamhet el den kurator som är sakkunnig för yrkesgruppen. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till det hela utan själv gå under…hur det nu ska gå🤔

Imorgon är det min sista dag som sjukskriven utan att jag har ngt inbokad t m vården, FK mm. Ska försöka förvalta den på bästa sätt. Fokus inåt. På fredag ska jag t min terapeut .
På måndag ska jag t cancergenetiska i Gbg. Är lite sugen på att åka t Gbg redan på söndagem. Annan miljö och annat i tankarna.

Jag måste säga att något av det värsta jag vet är när jag uttrycker vad jag känner och den som ska lyssna inte lyssnar utan ger mig förklaringar på varför andra människor gör si el så. Jag har inte bett om att få en förklaring utan min önskan är att bli lyssnad på.

Får nog köra Sinnesrobönen en sväng för att kunna släppa det här🙏🏻

Kram och Godnatt 😴❤️

@Himmelellerhelvette Avboka, vila och sök dig ut i naturen. Ladda dina batterier.

När jag märker att hamsterhjulet snurrar lite för snabbt försöker jag göra saker långsamt. Gå långsamt, andas djupt och långsamt, äta långsamt, prata långsamt. Då signalerar man till hjärnan att allt är under kontroll.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ok, uppfattar det som att du fått negativa erfarenheter sedan barnsben som sitter kvar. Förstår att det då kan kännas motigt och riskabelt. Tänker också att det måste få vara fler tillfällen än endast ett fåtal för att det ska bli en process. När man gräver i sig själv så tar det massor av energi, liksom att gå i terapi. Man kan lätt känna att man backar i utvecklingen och tänker att det har att göra med allt processande. Det blir fullt och overload av känslor. Man kan må sämre ett tag. Kanske ska du bara backa tillbaka lite och försöka få vila i dig själv. Inte försöka lösa ett skit just nu. Typ inte tänka bara vara. Låta andra får sköta sig själva. Inte ta på dig saker. Ge dig själv respit till att ta igen krafter och låta din egna process få verka ut i stillhet. Få balans och bara ta hand om dig själv❤️

@Ny dag Tack snälla för tips❤️Ska kika på den❤️

Jag är väldigt stolt över min resa även om jag har lite svårt att må bra just nu. Jag vet att det kommer gå över snart, att jag bara är i en svacka. Jag har haft många svackor på min resa och när jag kommer ur dom mår jag så mycket bättre. Jag tar alltid med mig något från varje svacka som gör mig starkare men just nu har jag haft lite för mycket av allt som jag låtit min energi sippra ut på. Jag ska försöka greppa tag i mig själv. Hoppas jag kan få sova gott inatt, sov inte mycket natten till idag, hjärnan bara malde och malde om alla jag önskar kunde får ett bättre mående och liv, det är så mycket trasigt i människor och jag tar in för mycket av det i mitt mående som om jag skulle kunna lösa det! Vem tror jag att jag är? Gud!? Jag blir så trött på mig själv!
”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
Det är medberoende defekten av mig som tror att jag kan hjälpa alla i min närhet med missbruksproblem, varför ska jag tro att jag kan hjälpa?

@Andrahalvlek Tack, vilka fina råd❤️Jag vet ju så många andra strategier också men att ta in dom i praktiken är svårare än att kunna dom teoretiskt. Jag känner mig trött, sliten och deppig. Det har varit ett år av otroligt mycket utveckling, grävande och förståelse för diverse i mitt liv. Jag undrar om man inte kan bli utbränd av att jobba för fort igenom alla processer? Jag har dykt, grävt, funnit och processat för att ge mig på nästa och nästa och dessutom försöka hjälpa och stötta andra i min omgivning med allt jag lärt mig teoretiskt, ge tips om hur dom ska komma vidare. Jag har varit så glad att slippa vad alkoholen gjorde med mig och kanske haft en övertro på hur mycket min hjärna ska klara av att processa.

@vår2022 Jag kan inte komma över den tröskeln till psykolog, jag vet inte vad det är som gör det så men jag orkar bara inte, och så känns det så konstigt att jag skulle sitta med en människa och börja prata om allt jag varit med om, man får bara ett fåtal samtal dessutom. Jag har ingen ekonomi att betala privat utan det skulle bli vårdcentralen och via jobbet och det är väl 5samtal/st eller nått och nej jag är rätt säker på att jag skulle känna mig besviken sen och utlämnad. Jag har aldrig pratat med psykolog/terapeut det är som helt oöverkomlig fobi typ skulle jag nog kunna beskriva det som. Något av det absolut värsta jag vet är att bli besviken. Jag har oerhört svårt att tackla det och skulle jag då ta mig över den tröskeln jag haft sedan barnsben (när dom försökte få mig att prata och jag vägrade) och jag skulle känna mig missförstådd eller något annat skulle kännas fel så är det som att jag skalat av alla lager, står totalt oskyddad och nej. Det går inte beskriva.

@Charlie70 @Sattva @Ny dag @Andrahalvlek Sitter vid min dator nu så nu blir det inga emojisar och jag är dålig på andra tecken men ni vet...den tacksamhet som jag känner när ni skriver i min tråd och den kärlek och värme som jag vill sända er!

Det var ett bra tips som du skrev @Charlie70 . Min lista kommer inte vara så lång vilket du även skrev för det är olika för oss alla men det finns många gemensamma nämnare. Just nu känner jag mig helt slut efter ett besök på mitt arbete. Jag hade en telefontid inbokad med min chef kl 9. Eftersom jag måste börja jobba nästa vecka tänkte jag att jag kunde träffa chefen fysiskt då jag inte har varit på jobbet sedan 19/12. Jag pratar mycket och kan många gånger sväva ut i samtalet i synnerhet när jag är trött som nu. Vad jag behöver då är att den som håller i mötet leder mig och ser till att den röda tråden håller. Jag tänker att i mitt arbete som kurator i samtal med anhöriga är det mitt ansvar att styra samtalet och avsluta det på ett sätt som gör att det känns bra för den anhörige när vi skiljs åt...att det inte är massa frågetecken och om det är frågetecken då har vi i så fall pratat om dessa. Mitt samtal med min chef var allt annat än tydligt. Det är som om hon tappar bort sitt ansvar. När jag sedan pratar om arbetsmiljön dvs att jag vill prata med min kuratorskollega (inte direkt men när jag mår bättre) om vårt samarbete samt hur ska vår kommunikation vara när hon allt som oftast har stängd dörr går min chef i försvar. I princip allt vad jag säger så går hon i försvar. Och då är hon inte trevlig. Hon säger att jag ska inte prata så mycket om min dotter i personalrummet. Jag säger att det har jag verkligen inte gjort . Jag säger till henne men du sitter ju nästan aldrig i personalrummet hur kan du då veta. Hon säger att hon har hört det någon gång men att anledningen att hon inte sitter i personalrummet beror på att hon jobbar så mycket, och jag svarar henne ..men du är ju chef! Jag säger att de andra pratar om sina barn, om studenten, om resor osv. Jag frågar henne om det är endast positivt som vi får prata om det svåra får vi hålla tyst om. Jag kände direkt när jag satte mig i fåtöljen i hennes rum att tårarna var på väg och tröttheten kom. När jag lämnade rummet, arbetsplatsen så kände jag...hur ska jag orka??Jag behöver verkligen en annan arbetsplats men nu...vem vill ha en trött 61-årig socionom....??

Det är jobbigt att vara sjukskriven med alla dessa kontakter...jag får nog säga att handläggare på FK är den som har varit bäst. Han svarade att det var han som bestämde om det behövdes ett rehabmöte vilket berodde mycket på arbetsgivarens vilja att bemöta arbetstagaren.

Just nu känns det om ännu tyngre...fast jag har bokat in manikyr och gellack...undra om det kan förgylla denna Alla hjärtans dag!!

Kram och kärlek till er alla!

@Sattva Ja, det kommer att bli bra. Hur mycket det än stormar nu så kommer ni i hamn till slut. Att ha tillit för processen kan få en att orka så mycket som krävs i stunden. En stund i taget.

Kram 🐘

@Ny dag Många av oss häller just alkohol på bisvärmen i skallen. För att få vila skallen en stund. Men tyvärr gör alkoholen bara allt etter värre 😢 Sömn, sömn, sömn är nyckeln till allt. Med alkohol i kroppen sover vi inte riktigt. Alkohol funkar snarare som en slags lättare narkos. Hjärnan gör inte alls det den ska då på natten: Problemlösa, rensa och slänga, arkivera inlärning osv.

Kram 🐘

@Ny dag Många av oss häller just alkohol på bisvärmen i skallen. För att få vila skallen en stund. Men tyvärr gör alkoholen bara allt etter värre 😢 Sömn, sömn, sömn är nyckeln till allt. Med alkohol i kroppen sover vi inte riktigt. Alkohol funkar snarare som en slags lättare narkos. Hjärnan gör inte alls det den ska då på natten: Problemlösa, rensa och slänga, arkivera inlärning osv.

Kram 🐘

@Varafrisk Jag lider med dig! Och instämmer med vad @Sattva @Charlie70 skriver och vad du faktiskt själv anser. Att du exvis inte tagit promenader kan ju bero på att du är såpass slut att du knappt kommer utanför dörren. Din resa med att bli nykter i kombination med svårt sjuk dotter är mer än nog för att inte orka. Och då din dotter inte brutit benet utan har en komplex sjukdomsbild gör det hela än mer utmattande. Vill bara skicka att jag tänker på dig ❤️❤️❤️🥰

@Andrahalvlek Oj vad jag känner igen mig i att hjärnan stundtals (ofta) går på högvarv . Just nu har jag det lugnt på jobbet och kämpar med att inte dra igång en massa på hemmaplan utan att bara ta det lugnt. Bara försöka vara. Tror kanske att jag genom att gå på högvarv alltid slipper tänka, slipper känslorna som skaver och som gjort att a kommit in i bilden. Stabil nykterhet först, sedan ta tag i det inre så att jag får ett sunt förhållande till skavet. Hoppade in i diskussionen då tankarna bara kom. ❤️🥰

@Himmelellerhelvette Din resa här är fantastisk! Läste i en annan tråd att du har svårt att komma till ro/lyssna/läsa bok. Kan du inte försöka med mindfulness. Jag har själv svårt för detta, kan inte längre lyssna på deckare etc för jag har inte ro och komma in i boken. Böcker kring missbruk eller andra livsöden kan jag däremot fångas av. Just nu lyssnar jag på en bok om en spelmissbrukare ”All in - Fredrik Nygård Nordens…..”. Fascinerande vad ett beroende gör med hjärnan. Drar lite paralleller till varför jag själv tagit återfall och på ett sätt är boken hjälpsam även för en alkoholberoende/matmissbrukare. Kram och ha en underbar onsdag ❤️🥰

PS. Vi som är medberoende har lätt att bli en ”people pleaser”. Att bara bli medveten om det är viktigt. Sjukdomsinsikt är början till förändring.

@Himmelellerhelvette Avboka. Ta timeout. Sjukskriv dig en vecka. Sitt på en stol och fånglo. Sök dig till skogen och havet. Gå snabbt så du får pulshöjning, låt tankarna jaga runt som getingar i skallen. Efter ett tag börjar getingarna hitta sina platser i bikupan igen.

Jag är hjälpt av att tänka: ”Kan jag påverka? Ja - gör det. Nej - släpp det. För nu åtminstone”. Jag brukar också tänka på problem som små jobbiga, klängiga, skrikiga apor. Ibland kommer folk och kastar sina apor i mitt knä. Då behöver jag snabbt reagera: ”Stopp, det här är INTE min apa.” Och sen kastar jag mentalt tillbaka apan till den andre parten.

Gå till din chef och be hen prioritera. ”Jag har detta, detta, detta, detta och detta att göra. Jag hinner bara två saker - vad ska jag välja?” Prioritera betyder VÄLJA BORT. (Inte längst-ner-på-listan.)

När jag ska sova och tankarna jagar mig är jag hjälpt av att tänka som att jag har en hylla i skallen där jag lägger det som jag behöver tänka på, men inte just nu. Den saken får ligga på vänthyllan ett tag. Ibland skriver jag ner det för att just ge utrymme i skallen. Därför är min kalender, där allt viktigt skrivs ner, så bra. Står det där så blir det gjort, men jag måste inte tänka på det hela tiden.

Allt det här är knep att ta till efterhand man upplever att tempot höjts. Men ibland har processen gått för långt, expresståget dånar bara vidare i 190. Man vet att man ska krascha, möjligen kan man sakta in farten litegrann men kraschar gör man ändå. Jag har dock blivit duktigare på att se symtomen och dra i handbromsen tidigare för varje sjukskrivning. (Fyra gg totalt). För mig är sömnen tipping point, kajkar den ur går det undan rakt in i väggen.

Om jag har perioder då jag har svårt att somna brukar jag lyssna på ljudbok. ”Skål ta mig fan” har jag nog lyssnat på 30 gg. Ställer timern på 30 min, sover jag inte då ställer jag den på ytterligare 30 min osv. Jag försöker lyssna aktivt. Boken ”Compassioneffekten” hade varit en bra insomningsljubok också. Eller ”Kroppen håller räkningen” som handlar om traumabehandling. Varje gång man lyssnar fastnar nya saker.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Något jag tänker på när du skriver om att du är rädd för att hamna i utmattning är att du kanske skulle vara hjälpt av att få lasta av dig. Du har så mycket tufft och tungt som du bär med dig och som du själv försöker hantera. Att be om hjälp och låta någon annan få vara med att bära. Att gå till en psykolog och få lasta av dig dina bördor. Det är svårt att vara psykolog till sig själv, man snurrar lätt upp sig och fastnar i sina tankar och känslor. När man går hos en psykolog kan man lättare öppna upp nya vägar att trampa på. Som du skriver du försöker med meditationer men hamnar bara tillbaka i problemlösning eller irritation på folk. Den irritationen kan vara en slags projicering, att du är irriterad på dig själv för att du inte orkar. Tänker också att det handlar om gränssättning, att du kan inte lösa allas problem, du behöver din energi till dig själv. Det kan lätt annars bli medberoendesymptom, att man tar över ansvar för någon annan. Det är ingen hjälpt av och man kan själv lätt gå under.

Sköt om dig❤️

@aeromagnus Skönt att både du och sonen mår bättre ❤️ Allt får ta den tid det tar, klar blir man aldrig och det är en känsla att omfamna. Runt hörnet kan nya möjligheter öppna sig.

Jag tänkte på din son. För mig har kombon mycket stress på jobbet och stark oro för min yngsta dotter varit tipping point varje gång jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression (fyra gånger). Sömnen kajkar ur och jag rasar mot botten. Ingen alkohol är dock inkluderad, av ren självbevarelsedrift faktiskt.

Jag har insett att jag mår bra av rutiner vad det gäller kost, motion och sömn. Jag behöver ett jobb som ger mig intellektuell utmaning och viss variation. Jag har inget emot att ha mycket att göra. Det som stressar mig mest är det jag aldrig hinner göra eller om jag hela tiden måste invänta att någon annan gör sitt jobb. Den stressen äter upp mig inifrån. Jag behöver också ett jobb där jag kan lämna över till en chef ”jag går nu” om min yngsta dotter behöver mig. När som helst på dygnet. Hon går alltid i första hand.

Gör en egen lista: ”Det här mår jag bra av, det här behöver jag.” Bra att ha i bakhuvudet när nya möjligheter dyker upp.

Kram 🐘

@Sattva Vilken jobbig och tuff situation du befinner dig i. Vilken bra insikt du fått om att din man kommit i kläm mellan dig och din dotters outredda saker. Han bord ha hållit sig utanför och låta dig ta fullt kommando i detta. Hans agerande i detta har stört och förgiftat er process. I den processen har han inget att göra för han kan inte hjälpa till eller ordna upp något där. Det blir tyvärr att han mer förstör där och nu har han blandat sig in så pass att han tror att det handlar om honom, vilket det aldrig gjort. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att ”titta på” utifrån, men man måste ha tilliten till att ens partner måste få lösa detta på egen hand, på sitt sätt, inte på mitt sätt. Den relationen och de band som finns kan vara svårt för en utomstående att förstå och då är det bäst att hålla sig utanför. Man skulle kunna kalla det för helig mark. Sedan kan de vuxna diskutera sinsemellan om saker och stödja varandra.

Troligen är det svårare att förstå förälder-barn relation om man själv inte är förälder eller om man stenhårt tror på att man vet allt och hur saker borde göras. Relationer sätts på hårt prov när det finns bonusbarn inblandade, kanske är det då man kan skymta vilka värderingar och egenskaper som finns hos varandra där i djupet och se om det finns en vilja att göra förändringar hos sig själv och gemensamt för ett fortsatt liv tillsammans eller inte.

Du kommer att hitta din väg i detta om du lyssnar på dig själv❤️

Vardagslunken har infunnit sig efter operationen av vår son. Sakta men säkert börjar han bli bättre även om smärta och rörlighet efter två skoliosoperationer känns. Snart två månader av nykterhet, behandling och AA-möten. Det svåraste är inte att inse utan acceptera att man är alkis och alltid kommer förbli det men en nykter sådan. Nästa steg blir att försöka byta jobb eller omskola mig men först måste jag vara i 100% balans och harmoni. Är på 90% just nu. Ha en bra dag därute.