Senaste kommentarerna i forumet

Vad glad jag blir! Roligt att du bestämt dig. Det kommer du inte att ångra! Vi finns här när det blir tufft OCH går bra. Rös av orden du har på datorskärmen.

Kramar

Välkommen och vilket bra beslut.
Konstnären

... tänker på de åren av mitt liv som gjort och gör så ont.
Att det tog mig så många år att inse att exet var alkoholist, att inse att han inte var snäll, att inse att jag inte behövde ha det så - och all tid och energi jag lade på att försöka hålla honom lugn och nöjd.

Du har kommit så långt, och jag har också kommit långt, men du är en förebild - och jag tänker på hur fint det är att du går på AlAnon och att du skriver här och delar - det är så ovärderligt för många! Jag är så glad för att ni hittade er väg, att du kunnat hitta dig och lägga medberoendet åt sidan... Jag kämpar - och på många sätt är jag ur mitt medberoende, men det är som om det ligger där och pyr ibland:
häromdagen åkte jag med en vän och hennes sambo i deras bil. Han använde blinkersen och den slogs inte av efter att han svängt. Efter en stund noterade jag det, men sa inget. Efter en stund sa kvinnan, min vän: "Slår du av blinkersen?" - och jag trodde på fullt allvar att mitt hjärta skulle stanna - jag tappade andan och höll på att rasa ihop och omedelbart kom tanken "Men hjälp, han kommer ju bli galen på henne" och jag kände nästan hur jag ville sätta ut armarna åt båda sidorna i baksätet för att ta spjärn i skräck för att han snart skulle kunna köra i 170 km/h...
Men han svarade bara kolugnt och nästan lite disträ: "Eh... jaa, just det..."
Och jag höll efter andan en lång stund... För med mitt ex så hände det två (!!) gånger att jag bad honom slå av blinkersen, och det blev resan från helvetet - han blev så fruktansvärt arg, gapade och skrek och ifrågasatte om jag inte älskade honom eftersom jag var tvungen att rätta honom, om jag inte tyckte att han kunde köra bil osv osv, och körde sååå fort, och där satt jag (tack och lov innan barnen fanns) och trodde på fullt allvar att han skulle köra ihjäl oss - och efter det har jag aldrig någonsin kommenterat något sådant, egentligen bara lärt mig det och inte tänkt på det. Galet sjukt, förstår jag när jag är med om liknande situationer och ser andras reaktioner.

Tack för att du delar!
Kram

har jag fattat mitt beslut och dagen är här. Dagen då jag skruvar på korken och satsar på ett bra resten av mitt liv. Har läst här jättemycket de senaste veckorna, och längtat till att följa er alla som nu kommit mer eller mindre långt i nykterheten. I dag är det min Dag1, och jag är oerhört förväntansfull. Jag har några rader på min datorskärm som jag brukar titta på. Det skrevs av bloggerskan Torrdockan för några år sedan då hon varit nykter i minst fem år: "Det finns inget annat lyckligt slut på ett alkoholistliv än nykterhet. Allt annat är tragiskt, nedbrytande och meningslöst."
Mitt drickande har verkligen varit tragiskt, nedbrytande och meningslöst i många år. Nu vill jag sätta stopp, och skapa mig en annorlunda framtid där alkohol är uteslutet. Jag är beredd på att det blir tuffa stunder den närmaste tiden, men jag ska ta fajten, precis som många av er gjort och skrivit om här.
Vi hörs,
Fenix

är det en "vanlig" lördag - och jag njuter i morgonrocken med kaffemuggen och radion. Min sommar har varit intensiv - det skrev jag redan tidigare - och nu har jobbet dragit igång med högt tempo... men det lugnar sig snart när alla bitar faller på plats igen efter sommarstiltjen.

Läste Berras inlägg nyss och blev så klar över hur jag känner inför livet idag: Lev och låt leva - för allt som inte skadar mig. Och jag skulle skadas oerhört om mannen min skulle börja dricka igen, det är jag fullständigt klar över. I några olika sammanhang har jag hamnat att samtala och fundera över det - hur skulle jag reagera? Vad skulle hända? Jag - och vi - har ju egentligen inte blivit prövade i det. Under det dryga år han var "sjävvalt men påtvingat" nykter (för att jag skulle gått annars) tog han några återfall som inte hann bli annat än obetydliga eftersom han avbröt när han blev avslöjad. Och det återfall då han blev berusad blev samtidigt hans egen vändpunkt. Sen dess, maj 2012, har han varit nykter. Självvalt nykter "på riktigt". Och under tiden har jag har långsamt växt ifrån oro och behov av kontroll. Det händer fortfarande att jag drabbas av tanken "Tänk om...." ... "Tänk om jag hittar ett litet lager GT, alkoholöl eller en vinbox" - och för en hundradels sekund kan jag påminnas om känslan... men inte mer. Faktiskt inte mer. Och jag letar inte, jag snusar inte, jag räknar inte dagar - nu måste jag skratta för mig själv åt min räkneramsa. Mitt eget påfund - men så viktig den var för mig. Mitt handtag, min synliga förankring som bekräftade mitt sköra, växande hopp.

Nej, jag ägnar inte alkoholen många tankar när det gäller oss. Däremot går jag numera regelbundet på Alanon och möter andra som är där jag var. Som tänker som jag gjorde, dvs har sitt tankefokus på missbrukaren. Som oroar sig och töjer gränser. Sviker sina egna beslut och sig själva. Det är inte mycket kan jag göra... annat än finnas och dela "mina erfarenheter, min styrka och mitt hopp". Fokusera på mig och mitt tillfrisknande. Lyssna, lyssna. Och det kan vara mycket nog. Precis som Berra är jag ett levande bevis på att man kan förändra sitt liv.

Intressant - tanken slår mig här-och-nu - att lika lite som den medberoende ser (kan se/vill se) att den "egna" missbrukaren har gemensamma drag med de flesta missbrukare, att missbruket förvandlar, förvanskar, mänskor på liknande sätt.... lika lite vill/vågar man tro på att "den egna" missbrukaren kan välja att sluta dricka, att hen kunde/kan välja bort alkoholen som mullegubben, Berra, Adde, Viktoria, Stigsdotter, santorini m.fl har gjort. Det här möter jag i levande livet.

Förutom de (få) missbruksdrabbade jag möter på Alanon möter jag (långt fler) i vardagen. De finns överallt, mänskorna som är fångade i alkoholens garn som beroende eller medberoende. Glädjande nog skrivs och talas det alltmer öppet om riskerna med alkohol. Även om de som verkligen borde se väljer att blunda är jag övertygad om att öppenheten betyder mycket. Ett stöd för dem som vågar se och en störning, ett sandkorn i ögat, för dem som vill välja att blunda. Men.... jag tror också att ett fåtal inser, har kunskap om, vad det innebär att leva med ett beroende. Hur det genomsyrar livet och förändrar tanken. Det har varit mig till stor hjälp att få dela missbrukares berättelser här på beroendesidorna och på möten. Att få dela kampen har väckt min sanna respekt. Hur svårt skulle det inte vara för mig att tvingas till beslutet att aldrig mer börja en dag med kaffe-och-mjölk. Aldrig mer... nej, då förstår jag idén med en dag i taget. Eller en timme.

Idag är en vanlig lördag. Jag har skrivit långt och länge. Druckit kaffe med mjölk och låtit tankarna röra sig fritt. Ute faller ett stilla (sen)sommarregn. Som så ofta känner jag stor tacksamhet över livet som det är idag. Känner ett stygn i hjärtat för er som lider och önskar er styrka, mod och sinnesro. Den ovärderliga gåvan sinnesro. Allt det bästa till er alla / mt

Tänker på dig!

Hur går det? Allt bra?

/v

...var jag inte på men några av vännerna jag lärt känna på de möten jag går på var där. Känns lite gott att veta att ni kanske träffades :-) Kram från mig och grattis till Mullegubbens tid. Härligt att läsa att ni fortsätter att utvecklas tillsammans <3

Nu är det skönt att krypa till. Sängs. Alltid varit nattuggla och med A kunde jag hålla mig vaken tills jag domnade bort. Nu positivt och längtar liksom att vakna till ny dag även om många av dem är jobbiga. Betyder mycket att få svar och respons på mina inlägg. Tack.

God natt och noterar + 1 dag för oss!

Vickan, hjälper otroligt att du skriver några rader i min tråd.
Jag skickar det åter:
Du klarar det. Vi klarar det. Ha en fin dag!
Fenix

Visst är det en fin sensommarmorgon idag. Roligt att se min lilla lista här.

Tack för din lista. Det finns många saker att vinna som kommer på köpet ;-) mina barn började distansera sig och ett visst förakt märkte jag. Var tvungen att berätta för dem om min situation och As verkan på kroppen och psyket när jag slutade. De är så fantastiska och stöttar mig i detta. Vi är mer närvarande som nyktra och med tanke på den lilla tid vi spenderar med barnen idag så blir varje stund värdefull och som onykter på ledighet obefintlig. Sämre beslut på jobb och i vardag, tror jag också vi tar. Mörker att jag inte blir lika arg och år tydligare med vad jag vill nu. Orkar ta tag i en del projekt... ;-)

Du klarar det. Vi klarar det. Ha en fin dag!

för din lista, behöver klistra in bra saker!

När det är som jobbigast...

1. Ingen alkohol hemma
2. Dricker vatten
3. Tänker på annat och sysselsätter mig
4. Tränar
5. Läser här
6. Försöker tänka negativa tankar om A och positiva om liv utan A.
7. Låter tiden gå
8. Äter något, gärna starkt

Jag hoppas att du ser det här trots att det har gått ett tag sedan Du skrev det.

Du skriver att du kanske har tio år kvar att leva och att du är pensionär.

Jag kom på att om du nu bara har tio år kvar på jorden så kan du väl ta vara på den fjuttiga tiden och vara nykter för sen när du är död får du en skön evig fylla utan faror som varar förevigt.

Det låter så himla sorgligt att ge upp och den enda du bryr dig om är din lever, den är det enda du oroar dig för?

Men det är ju DU.
Jag blir ledsen och tycker synd om dig, det känns så sorgset.

Har du några anhöriga eller är du helt ensam?

Hoppas du mår bättre.

Vänliga hälsningar Ebba

Jag har lyckligtvis inte slängt huset eller körkortet i sjön, men MYCKET annat i mitt liv har pga alkoholen brunnit upp. Det jag vill säga till dig är: GE INTE UPP! Trots att allt verkar hopplöst och mörkt, så finns det alltid nya vägar, och det gäller bara för dig att leta reda på just den vägen. Vad du än gör, så ge inte upp, och alkoholen är definitivt vare sig tröst eller utväg. Allt tar sin tid att ordna upp, men jag lovar dig, att om du blir nykter, så ordnar sig allt successivt, och det är också då som du får omgivningens och ditt egets psyke stöd och förtroende, och DÅ blir du genast starkare och därmed gladare. Tro mig, jag har suttit i skiten länge. Och sedan så är mitt råd till dig: Gå till en psykolog! Du kommer aldrig ångra dig!

Att välja bort a kommer vara jävligt jobbigt i början men du har tillbaka allt och lite till det kan jag lova dig.

Alkohol ger ångest, skam och skuld. Detta försvinner på några veckor. Känns som du bejöver en missbruksterapeut om du nu inte har det? Hobby? Har du inga intressen? Hålla sig sysselsatt är en bra egenterapi. Att isolera sig är farligt och ger en tankar och ursäker att ta till a. Jag är ensam och det är synd om mig. Tänkte likadant som du men vaknade x2 när jag vaknade upp i en cell

och fortsätt rakt mot befrielsen..Jag lever i en avslutad relation med en man som har det som du just nu.Han har visserligen körkort och jobb kvar,men det kan pga hans leverne ryka när som helst.Finns det inte någon därute i din närhet som du kan sträcka ut handen till? Någon av de avlagda vänner du har som kanske har förstått mer än du tror?Att gå tillbaka till alkoholen i det läge du är nu är såklart det sista som finns på kartan.Enkelt för mig att säga förstås som inte är alkoholberoende.Men jag är medberoende och har en viss insikt i det sug och det elände som ni lever i.Jag tror med säkerhet att din dotter hellre vill ha en nykter och ångestfylld och ledsen pappa än en onykter som mår tillfälligt ok.Mitt enda råd är,räck ut en hand till någon som kanske fattar den.Tänk på din dotter innan du tar första klunken.Det finns ett liv runt hörnet även om du inte ser det än.

- ja, nu är det sensommar. Den tryckande värmen har ersatts av svalka och vindar med doft av regn. Skönt och samtidigt vemodigt. Min sommar har varit intensiv med olika slag av evenemang och möten med människor som betyder mycket för mig och varit omtumlande på olika sätt. Det kommer att ta lång tid innan allt faller på plats, om nånsin.... tid för alla delar att hitta sin plats i sammanhanget. Att infoga sig... så att bilden blir tydligare... så att nyanserna framträder i det som är min värld och i mitt liv.

Jag känner en stark närhet till livet och livets sårbarhet... skör, sårbar och stark, allt sammanflätat. Oupplösligt.

Alkoholen känns långt borta fast den är ständigt närvarande omkring i immiga glas. På uteserveringar och på facebook. Det berör mig väldigt lite idag, just nu, den som uppfyllt mina tankar och mitt liv. Märkligt är det. Livet och allt som berörts och berörs är så mycket större idag, så som jag tror och vill att det ska vara. Jag tror verkligen att victoria har en poäng i att man kan göra mycket i stegen här, eller i andra sammanhang utan att man tänker på eller är medveten om att det är stegarbete. Jag tror så för egen del eftersom jag märker på de Alanonmöten jag deltar i att jag kan se medberoendebeteendena i mitt vuxna jag ganska klart och förhålla mig till dem. Däremot är barnet i mig nära, nära. Ledsen, längtande och lite hjälplös. På landsmötet fick jag möta flera män som kunde vara min far då för länge sen och det berörde... så djupt och så smärtsamt. Ändå gott. Jag fick även i år möta unga kvinnor som är där jag varit men med helt andra förutsättningar att växa sig fria och starka. Härlig känsla! Och jag fick möta vännen V - det hade jag väl aldrig kunnat tro då när vi möttes här. Livet ger mig mycket gott och jag känner tacksamhet. Dagligen och på djupet.

Idag har jag inte fler ord. Efter landsdagarna har vi haft besök av de yngsta barnbarnen - intensivt och underbart. Nu ska jag ägna dagen åt att inordna mig i hemmet. Återerövra nån slags ordning inför vardag och arbetsliv. Tvätta, hänga ut, hämta in och vika ihop. Dammsuga och torka golv. Vardagliga sysslor i händerna medan tankarna får vandra osorterat, känslorna får söka sig till ro i hjärtat och själen får sväva fritt.

Allt det bästa till er alla / mt

och glad av din kommentar LillPer och din tro på mig. Det gör att jag börjar tro på mig själv också igen. Har knyckt en lista i en annan tråd som jag klistra in för att ha som läsning om jag skulle börja tvivla på mitt beslut och min önskan om ett alkoholfritt liv.
Ha de
Fenix

Jag måste sluta med A

1. För mina barns skull
- De ska inte behöva undra varför pappa bara är glad när han dricker vin
- Jag vill inte föra över det här dåliga beteendet till mina barn (kanske redan är för sent - hemska tanke!)
- De ska inte behöva undra varför vi aldrig kan ta bilen och hitta på något efter klockan tre på helgerna
- Jag vill vara närvarande med mina barn!

2. För min frus skull
- Hon förtjänar något betydligt bättre!
- Mitt dåliga beteende drar med sig henne i en negativ spiral
- Jag är troligtvis inte toppenkul att vara med då jag dricker
- Bättre sex. ;)
- Jag snarkar då jag dricker

3. Men framförallt måste jag göra det för min egen skull
- Bättre sex - igen! ;)
- Jag är överviktig
- Jag har högt blodtryck
- Jag har högt kolesterol
- Jag vill kunna vara glad utan alkohol
- Jag vill ta bättre hand om min kropp och leva länge
- Jag vill fortsätta vara framgångsrik i mitt yrkesliv
- Jag vill se mina barn bli gamla och leva länge tillsammans med min fru
- Alkohol är dyrt och det är förjäkligt att vakna bakfull
- Jag sover dåligt då jag dricker

Det är skönt med förståelse och igenkänning. I mitt fall handlar det inte just om uteserveringarna, utan snarare känslan av den goda ölsmaken, och givetvis den där avkopplande effekten. Men som vanligt som senaste tiden, så blir det väl kaffe, Celcius eller kanske en mineralvatten.

Härlig läsning Jajamänsan! Så starkt gjort. Även för mig sveper det förbi något flyktigt sug/tanke särskilt under sommaren när det är så legalt att varje fin dag hänga på uteservering. Men det kan man ju faktiskt göra ändå, med något annat gott och kallt i glaset. Återigen, hatten av för dig och grattis!,

Jag vågar inte gå på systemet. Kan ändå inte dricka. Äter antabus. Jävligt bra gjort.

Bra jobbat. Går om man vill.

Fenix, jag går vid din sida och följer dig här på forumet. Du kommer lyckas.

nu varje dag på forumet, och börjar känna mig tillbaka. Önskar så att det äntligen blir ett avslut och känner hopp igen.
Stora kramar till er alla nya och gamla som kämpar och vill ha ett liv utan A!
Vi hörs,
Fenix