Senaste kommentarerna i forumet

och välkommen till forum! Du får säkert fler och snabbare svar om du skriver i Förändra sitt drickande. / mt

Hej
Jag är ny här så detta kanske hamnade i fel forums tråd?

Ja okey, kan vara ett sätt att förtydliga ett *fult* beteende eftersom min själ inte blir särskilt vacker när jag blir omtöcknad av alkohol. Leendet är så långt borta när frustration, besvikelsen och sårbarheten gör sig gällande. Jag upplever, rollen av en fullblodsegoist när vinflaskan är tömd på ett par timmar.

Mitt beteendet är inte ej försvarsbart, eftersom det är Dr. Jekyll och Mr. Hyde som agerar. I berusningen blir jag elak. När jag är nykter, blir jag tystlåten men nöjd med att jag andas. Ord som stolt och lycklig finns inte i mitt ordförråd, de orden är illusioner eftersom de kan bytas ut när som helst till motsatsen.

Nackdelen med alkoholen är att jag tror att drycken ska förmildra de själsliga plågor jag upplever av att känna ett utanförskap. Jag förlorar mitt omdöme och jag blir obalanserad i kroppen. Dagen efter - så förbannar jag mig själv för att jag lockas av berusningen som inte ger den effekt som min hjärna saknar. Den sunda belöningen kan bara disciplin och vilja ge.

Hur det har påverkat mina medberoende. Jag har bara en enda människa att relatera till om nu inte katten inräknas i familj? Den påverkan är nog frustration och vanmakt över att inte ha kontroll eller slippa ha ångest för att åka från sitt jobb, för att möta en berusad kvinna i farstutrappen.
/wolf

..."Vi är inga proffs utan är som alla andra medmänniskor en av många på vår gemensamma resa genom livet."...
Det förstår jag Berra. Proffs har egna klinker och tar skyhöga arvoden för att klappa en på huvet och uttrycka ett beklagande över den risiga livssituationen.

Jag har aldrig varit i ett forum, med egen *tråd*. har tendens att sticka åt alla håll och kanter. Det finns dock en röd stig i mitt liv..en stark fåra.

/wolf

Men med den rubriken känns det som om du klampar in på kyrkkaffemötet och säger varför får inte jag något kaffe.

Introduktionen i tråden är klen att överhuvudtaget kunna kommentera, däremot har jag läst dina andra tre startade trådar och där fått lite av din historia.
Så det brukar inte hjälpa att starta nya trådar hela tiden, utan man "finns" i sin tråd.
Anledningen till att ingen svarar på direkten kan vara många, man behöver beröras av innehållet, och vissa verkar ha en veckovis koll på forumet.
Så det kan få ta sin tid innan någon reflekterar.
Jag som troligen många andra här har ingen eller dålig erfarenhet av ett blandmissbruk med andra droger.

Vi är inga proffs utan är som alla andra medmänniskor en av många på vår gemensamma resa genom livet.
Vi är däremot proffs av att känna hur alkoholen påverkar vårat egna och våra medberoendes liv, och där har vi mycket erfarenhet att kunna dela med sig av.

Men välkommen absolut det ska du vara, skriv igenkännade av hur du upplever nackdelarna med att dricka så brukar det hagla in med svar.

Berra

Livet lunkar på.
Allt bra dagarna fyllda med det som gör livet viktigt.
Familjen.

Kram
//A

över människan är svår att förstå. Eller närmast obegriplig - det inser jag när jag läser på forum. Medberoendets vanmakt likaså - eller ännu svårare. Alkoholens makt är ju till en del det kemiska beroendet, den kidnappade hjärnan som tar över förnuftet, den dimensionen finns ju inte hos den medberoende. Så fångade vi människor kan bli. Och så insnärjda och lurade av marknadskrafterna... såg i TV-programmet Korrespondenterna igår hur unga afrikanska kvinnor luras av reklamen att berusa sig på alkoläsk - på samma sätt som en tidigare generation kvinnor som levde utan tillgång till varken money eller rinnande vatten lurades att sluta amma med bilder av friska, rundkindade vita välfärdsbarn. När gratisproverna var slut var brösten tomma liksom börsen. Penningens makt är stor... och alkoholens. Och medberoendets vanmakt sitter djupt. Herregud vad jag flummar men det må vara mig förlåtet. / mt

Hej igen. Och tack, Eken (och alla andra) även om det var ett tag sedan. Hoppas du också fick ett gott nytt 2013...;)
Jag bytte alias här på forumet, för jag hamnade åter i en negativ trend. Nykterheten höll i sig i nästan ett år, sen hade jag bestämt mig för att "prova" att dricka socialt. Det gick ett tag, men sen så har det eskalerat, dock inte lika illa som förut, men inte heller långt ifrån. Nu är jag hursomhelst åter vid vägs ände, och Medardus får därför återuppstå. Det var ju med det här aliaset jag började sudda ut mitt falska jag, det som nu återtagit en allt större andel av mitt medvetande. Men jag ska tillbaka, det är inget snack om det.

Så vad har hänt sen sist? Jo, frun och jag gick skilda vägar. Ingen av oss har väl fått det bättre, men hon har börjat inse att jag hade rätt i allt egentligen. Jag tror dock inte att det finns någon väg tillbaka till det som var, vi är nämligen inte alls rätt för varandra utan alkoholen. Jag är dessutom väldigt besviken på all den skit jag fick ta av frun och hennes vänner i samband med uppbrottet (som att allt skulle ha varit mitt fel när hon själv var så djupt förnekande att hon aldrig ens sagt ett ord om mitt drickande, snarare vägrat inse min problematik). Det var verkligen jättetrist, och jag förstår också att det är orsaken till att jag återigen hamnat i en nedåtgående spiral. Ja, vi har väldigt mycket sår båda två, men vi kan ändå kommunicera med varandra väldigt bra vilket ju är viktigt eftersom det finns barn inblandade. Hon går förövrigt i terapi men jag ser även hur hon börjat fjärma sig från sanningen, kanske för att det är bekvämast så?

Jag har som sagt beslutat mig för att det inte går att ha några mellanting eller testperioder, utan skiten måste upphöra helt. Och det kommer den att göra också.
TACK FÖR STÖDET JAG FICK NÄR DET BEGAV SIG!! Det gjorde stor, stor skillnad.

Hej,
jag har varit nykter i en månad nu (med hjälp av antabus).
Känner igen mig i dig, jag visste oftast inte heller egentligen VARFÖR jag drack, blev mest en (o)vana..
Är också tjej, gay och typ 10 år äldre än du ;)

Har gått AA men nu går jag på behandling så jag har "pausat" möten för tillfället iaf. Tyckte inte de gav mig så mkt, gillar bättre att skriva och läsa än att lyssna och prata.

Så, var ju ett tag sen du skrev inlägget men vill du (eller nån annan som har lust) snacka på mailen så nås jag på:
josefinetes@gmail.com

var en skitdag som slutade i närhet och fördjupade insikter. Igår steg jag, helt avsiktligt utanför medberoendets bekvämlighetszon och gjorde mig (lätt) obekväm. Mannen gjorde detsamma (min tolkning och mina ord) och sa vad han tyckte. Obekvämt blev det. Jag blev ledsen, han fick skuldkänslor över att ha gjort mig ledsen och blev säkert något-mer-kanske-irriterad? över att jag fortsatte vara ledsen. Det var jag, "Stött" skulle min mamma ha sagt. Och så kände jag mig, sårad och stött. I kanten.

Detta som jag gjorde var för de flesta en alldeles vanlig, vardaglig sak men en sak som i vårt liv varit ett känsligt tema - jag inser nu när jag skriver att det förstås har att göra med med djupt liggande värderingar där vi tycker delvis (dock bara delvis) olika.
Han klargjorde att han ju vill att jag gör det jag vill... men... att han ändå inte kan förstå... (att jag gör det??? - jag kan le idag:)
Han sade att han denna dag tänkt på spriten, inte så att han varit nära att dricka men att detta var en situation där han druckit förr
Jag tänkte att dagar som denna har jag tittat extra nog efter en egen bostad där jag gör som jag vill och ingen har synpunkter på det...

Jag insåg väldigt starkt hur medberoendemönstren växt fram... hur jag (enkelt) valt bort "små" saker för att inte orsaka misshumör som ger orsak att dricka... hur en underliggande irritation växer till.... hur behändigt det är att krypa in i offerkoftan och tycka synd om sig själv. Jag kände igår också kontakt med en djupt liggande ilska som jag är nästan obekant med, som jag sällan tillåtit mig att släppa fram... gäller inte bara i denna relation.

Hjälpen, sa Mullegubben, kom från den högre makten som gav honom idén och kraften att med sin goaste röst fråga om vi kunde ta bilen och åka ut och äta middag för att vara bara vi två... "vi brukar ha det bra då och sånt ska vi göra inte bara när vi ska fira", sa han. Jag svarade knapphändigt först men tog upp tråden senare och vi åkte iväg. Vi köpte gott färdiglagat och åt i soffan medan vi tittade på TV. Mysigt var det, åh så mysigt och gott. Och vi kunde prata om allt som utspelats under dagen.

Det är möjligt att förändra sitt liv! Det krävs insikt, ödmjukhet och god vilja för att övervinna sig själv. Öppenhet och mottaglighet för de goda impulserna - oberoende varifrån man tänker att de kommer. Kärlek... vad det nu är. Det kostar inte...men det kostar på... emellanåt kostar det verkligen på. Det tar tid, måste få ta tid. Idag är tiden vår vän... vi sniglar oss fram. Var och en för sig och tillsammans. / mt

Jag ville bara önska dig en skön helg.
Konstnären

gästskrivare i min tråd... alltid lika trevligt:)

Jag har det bara bra... när jag ser i backspegeln inser jag att det gått mer än tre år sen den svåra tiden och läkningsprocesserna fortsätter.

Tiden är vår vän nu. Det skulle jag knappast kunnat förstå och ta in ... det måste kanske erfaras och upplevas. / mt

hej på er, sitter uppe mit på natten och läser alla inlägg, och jag måste säga att det känns bra att läsa om andras tankar om alkoholberoende, så jätte tack. har själv druckit för många år,haft vita långa perioder.(1år mm) och alttid efter första ölen sitter man fast,när man har alkohol beroende så man kan inte ta den första ölen, själv åker jag till nordhems klinikken igen för att sluta dricka,det blir antabus måndag/fredag, och jag tror att efter halvår blir jag frisk någ att klara mej, men det blir jobbigt men det är värre at dö för tidigt. det har varit nära några gånger, så tänk, om man har har varit vit en längre period, njutit av livet nykter, så låt den första ölen vara, så tänker jag göra. mvh.till alla som kämppar mot beroendet.

Även jag kan bli vansinnigt arg när det spårar ur för mannen i mitt liv. Ger honom tid och utrymme.
Men framåt kvällen som denna helgen har jag dragit mig undan med en bok i sängen. Han är mycket väl
medveten om A verkningar och hur det förändrar allt till det sämre. Jag finns här för honom och vi
pratar mycket. Han säger att han måste gå ner i botten och verkligen fatta. Har föreslagit att han
skaffar sig en tråd här inne. Men han verkar rädd för det. Jag vill tro att det kommmer en dag.
Själv har jag inte känt något när han dricker. Men igår kom en obekväm tanke häll i dig en flaska
vin så du blir på samma nivå. Men det hände inte, bara tanken och tillbakablickar räckte.
Sköt om dig
Konstnären

och trots att jag själv druckit för mycket så kan jag bli vansinnig på mannen när det spårar ur. Jag som verkligen borde förstå tycker man. Men besvikelsen är så primitiv. För en som inte missbrukat själv måste det vara ett obegripligt fenomen. Jag klarar av att ge mannen tid och utrymme, oftast, då jag ser en klar förbättring. Jag skäller inte på honom utan går och lägger mej i gästrummet. Att skälla och vara arg fungerar ändå inte. Det fungerar sämre. Han vet själv. Det hade inte lönat sej att skälla på mej innan jag var redo, skammen var ändå total. Kanske har jag ändå en större förståelse på grund av mina egna erfarenheter. Jag tror det blir bra.

Det där tänkandet på alkohol var konstant i början när jag nyktrade till. Men det avtar
och numera är det sällan efter nästan 5 månader. Trodde jag skulle bli galen det första
jag tänkte var på alkohol, ett litet glas. Vilket skämt jag hade ju hällt i mig allt som fanns.
Trodde inte att tankarna skulle avta, men jag har jobbat på att stå emot man får ju inget
gratis. Bra att du travade iväg och tog A. Jag hade det första månaden som krycka som alla äger.
Sedan la jag av med dom fick magproblem och blev så himla trött. Har en egen burk i skafferiet
men jag har inte tagit någon sedan dess. Detta forum har hjälpt mig och min hund, det är så det
är plus att jag verkligen ville denna gång.
Julmust är gott.
Ha det bra
Konstnären

för det du skrev, jag citerar "Lite stolt över min nyktra månad. Första primitiva känslan som kom fram på seneftermiddagen var att detta skulle "firas". Jag förträngde dock dessa tankar och stapplade istället upp på löpbandet och lufsade en knapp timme i maklig takt. Trött men nöjd kom jag hem och frugan hade lagat extra god mat till kvällen. Belöningssystemet pockade på uppmärksamhet och ett våldsamt sug dök upp som en blixt från en klar himmel. Vad otroligt gott det skulle vara med några glas vin till maten................ Istället för att som vanligt "stänga av hårddisken" och korka upp gick jag undan för en stund och frågade mig själv till vilken nytta "några glas vin" skulle vara."

OM du inte haft kraften att sätta "stopp" Tjalle hade "tacken" för den extrgoda middagen blivit en berusad man... inte kul och inte det man förväntat sig. Sitter i sängen och samtalar med Mullegubben om detta - hur just en sån situation kan bli så fruktansvärt fel i relationen. Det som sker inom missbrukaren är svårt att föreställa sig för partnern i relationen och det som sker blir helt obegripligt och fel, fel, fel... Vi har varit med om det, som fenomen och skeende flera gånger ...

Just såna "rapporter från missbrukarverkligheten" som den du delar med dig av Tjalle har hjälpt mig att förstå den process som sker inom en missbrukare - och även gett insikt om min maktlöshet i den processen. Sin egen drake - eller papegoja, eller a-djävul... måste var och en möta och döda själv. Liksom det är mitt jobb att lyfta mig ur medberoendeträsket... det är lätt att sjunka mjukt i självömkan när man ansträngt sig att göra det där lilla extra och resultatet blir nåt helt annat än det man förväntat och tycker man gjort sig förtjänt av...

Lösa tankar på morgonkvisten - vet inte om det blev begripligt. men jag vet vad jag menar och just nu får det duga så:)

Glad lördag alla forumvänner / mt

det var vad jag ville höra! Jag var bara tvungen att skriva ur mig hur frustrerad jag är att ständigt behöva tänka på alkohol och att kanske dricka då eller då. I går hade jag en skitdag, men jag travade iväg och tog min antabus och i morse kändes det helt annorlunda. Jag kände att jag vill ta fajten och bli stark och hel. Alkohol är min huvudfiende, men jag måste göra en massa andra saker än att hela tiden tänka på hur det skulle kunna vara. Visst vet jag också om jag vågar ärligt tänka ordentligt, att det bara blir skit av att dricka för min del, jag måste gå igenom det som hände i höstas och inse att det var inte förenat med någon särskild glädje att dricka, utan det var ju händelsen i sig med gamla vänner som var det roliga. Snarast var det bara tråkigt och hämmande att börja hälla i sig öl på dagtid och bli seg och trött. Ni blir det aldrig några fylleslag direkt vid dessa sammankomster, utan alla dricker rätt mycket men inte så folk ballar ur. Men det är så onödigt, alla är ju trevliga i sig utan sprit. Det är snarast en ritual och ett måste som inte har något med genomtänkta behov att göra. Viktigt att tänka utifrån på hur mitt beteende egentligen är när jag dricker. Och visst är det så, jag är ju med fog rädd för vad som skulle hända när jag kommer hem, då kanske det inte alls är lätt att åter bryta och vilja leva nyktert.
Nu blir det middag och julmust som finns kvar, det är kalas!
Fenix

Hej, nu provar jag att skriva på forumet och ser hur det blir!

Stigsdotter! Så jävla bra! Kram från din forumsyster / mt

Stigsdotter :-))

Är det inte nu i dagarna som det gått ett år sen vi träffades på träffen på Riddargatan ? Har haft tankar på att ev göra nåt liknande framöver ?

Kram !

Det är ett namn på en sjukdom vilken som helst. Jag håller med om att det kan kännas tjatigt att kalla sig själv för något man definitivt inte vill vara men samtidigt är självbedrägeriet ett symptom och en stor del av problemet - innan man har övertygat sig själv om att man har ett problem (är alkoholist t.ex.) kan man inte ta tag i det - man lurar sig själv att tro att problemet inte är så stort. Och - det kanske det inte är, kanske är man en sådan som kan "lära sig att dricka socialt". När man sitter där påkanske man upplever att man är bättre än de andra som sitter där (de riktiga alkohlisterna, de som sitter på parkbänken och har supit bort allt). Man lurar sig själv och säger "jag har problem med alkoholen, visst. När jag börjar dricka kan jag inte sluta men DET händer ju inte alltid och det händer andra också, det betyder väl inte att jag är alkoholis... osv osv osv.

Det var inte förrän jag kunde säga (och verkligen mena det!) att jag är en alkoholist som jag verkligen började känna skillnad! Det handlar mindre om en etikett och mer om acceptans: om jag accepterar problemet och inser att jag inte vill ha det så här OCH behöver hjälp - DÅ släpper det.

Jag såg att en del funderar över det här med andlighet & gud osv. AA är inte ett religiöst program, det är andligt. Andligt och "den högre kraften" som man talar om kan vara vad som helst det ska bara vara något annat än den egna förmågan (för den räcker ju uppenbarligen inte till!). Man behöver inte vara "åt det hållet" för att det ska funka, man kan göra som Schyman och byta ut GUD mot GUDRUN ;-)

Hej!

Det är aldrig för sent att sluta!!! Om du är färdig med alkoholen så finns det hjälp som är helt gratis om du önskar det. Personerna som vill hjälpa dig gör det på sin fritid och helhjärtat. Vill du veta mer så får du gärna mejla mig, min adress står i inlägget ovanför.

Jag var själv påväg att dö men nu har jag varit nykter i några år och det är ett mirakel och det miraklet kan du också få.

Jag håller med santorino om att testa det där med att dricka när du åker utomlands.
Det är verkligen att utmana ödet. För min del går det inte att testa flera ggr. och
jag har gjort det kan jag lova dig. Med tiden flyger gojan iväg, tålamod måste man ha.
Jag har varit farligt nära ett par gånger, men jag lyfte inte första glaset. Kan ju inte
veta hur det är för dig. Det farligaste är tror jag att tycka synd om och ömka sig själv.
Man har ju jobbat hårt på att ta sig ner i det svarta djupa hålet. Så varför skulle det
vara lätt att ta sig upp.Livet för mig är det lilla. hörde fågelkvitter i går, kändes
underbart. Jag sket fullständigt i naturen innan det var bara en stor A-alkostress.
Känner en oerhörd frihet nu. Mitt beroende nu är bakelser i alla dess former, får
väl göra något åt det med tiden.
Vill inte förmana dig men det är svårt att prova och sedan låta bli.
HA EN FIN TISDAG
Konstnären

Jag skrev ett annat svar innan men suddar det, jag tror det vara alltför hårddaget :) Jag funderade i banor som att undvika festen där du kunde bli lockad att dricka nu när allt är skört. Men det huvudsakliga i min tanke är att låta tiden rinna på utan att utsätta sig, för jag upplever att tankarna blir så mycket annorlunda då det passerat tid och jag tror lusten att dricka kommer att avta med tiden. Det blir inte lika "farligt" att gå på fest med alkohol inblandat som det skulle vara att göra det just nu. Att ge sig själv chansen att gå din linje. Att låta sig själv se livet med nya ögon, upptäcka nya värden. Det krävs lite tid ju.
Allt gott Fenix
Från Tilde