Senaste kommentarerna i forumet

Gratulerar till dina 5 vita veckor!
Och fler lär det bli.
Du är väldigt viljestark!

Imorgon kommer jag också att vakna med känslan:
Igår drack jag ingenting.
Ska bli härligt!

Vi kämpar vidare.
Önskar dig en trevlig kväll!
Det är du värd!

Tanten

Tack snälla du för dina fina rader till mig. Blev så glad.
Man känner att man är värd något här inne på forumet.
Det är en krokig väg me denna gång ska det bara gå. Måste
gå då jag varit i så dåligt skick. Det är ju underbart att
vakna och veta att man inte drack i går, känslan går ju
knappt att beskriva.
Du är oxså duktig, vi är duktiga tillsammans.
Må bra
Konstnären

Ja du MB, nu är du nog genomskådad. När även NM finner dig empatisk och han är ganska smart. Jag tror att det blir bra det här i din nya tråd. Ska bli spännande att följa. Det slår mig att både du och jag har haft hjälp av bra läkare. Önskar att fler skulle våga. Ja, jag är medveten om att det finns en del stolpskott till doktorer men vad säger att man inte får byta läkare? Jag är uppriktigt glad över att du nu ska fokusera på andra livsfrågor än bara stora A. Ser fram emot att lära mig ett och annat.

Fia

Tycker det är kaxigt att starta en tråd här i "Det Vidare Livet"!... och det tycker jag givetvis att du har all anledning att göra!

Din beslutsamhet, din härliga underfundiga humor, din rättframma empati och de många läsvärda delningarna av dina erfarenheter av det goda, nyktra livet, gör att du är en trovärdig sanningssägare även i den här delen av Forumet.

Jag tackar för att du finns i mitt liv, må så vara i en digitaliserad del av världen, men ändå. Jag betraktar även dig som en av mina människor!

STOR KRAM!/NM

PS. Jag avvaktar liiite med att joina dig i den här delen, under den här rubriken, men snart så... O.K?

Jag ser fram emot att få följa din nya tråd här, i "Det vidare livet"

Att läsa vad andra skriver, andra som kommit ända hit. Det peppar oss som precis har tagit våra första stapplande steg på väg ut ur missbruket.

Du har gjort en beundransvärd resa.

Kram

Nu har jag suttit några timmar och läst i din gamla tråd!
Du har gjort en otrolig resa. Blev väldigt imponerad av dina tankegångar, t.ex. när du efter det där återfallet, vände tankemönstret till att
jag har bara druckit 1 gång på 4 månader.
För att sen hoppa på tåget omedelbart igen och fortsätta din resa.

Jag ska verkligen kämpa för att klara av att leva ett nyktert liv!
Genom din tråd har jag fått lite mer insikt om problemen som kommer att uppstå på vägen.

Ännu en gång Tack!

Du är grym konstnären, ja grymt duktig som fixat detta så långt nu.
Du är en stor inspirationskälla för mig just nu.
TACK!

Usch Fenix! Jag beklagar om jag får göra det. Sjukdom och död är aldrig trevligt. Men jag är samtidigt glad och stolt över att du min fina vän lyckas hantera dessa störningar i din tillvaro utan att ta till A. Det är mod. Äkta mod. Med mig är det mer eller mindre bra tack. Börjar kanske ledsna lite på tonen på forum men det är något jag bör avhandla i min egen tråd. Blev så glad över livstecken från dig. Vet du att ett tag så befarade jag det värsta? Men genom sig själv känner man andra. Lycklig över att jag hade så fel. För du är viktig i mina ögon och jag känner att jag vill att du ska må bra. Nu gör du ju kanske inte det med sjukdom och död runt omkring dig. Men du vet, samma som jag vet; Det kunde ha varit värre! Du är nykter och redig i huvudet.

Kram Fia

för omtanken. Det är för det mest bra, förutom att det varit så otroligt mkt elände runt omkring med sjukdom och död och sånt. Tack och lov inte min egen, men kollegor och nära släkt. Så det är turbulent, men står ändå stadigt för det mesta. Hur är det för dig?
Kram, Fenix

För länken till din gamla tråd! I morgon ska jag läsa igenom hela den!
Nu är jag lite för trött och får då inte samma behållning av tråden.
Tänker gå till sängs nu, och.....
I morgon är första dagen på min riktiga resa mot ett nyktert liv!

Ha det gott!

Här finns en länk till min första tråd om du är intresserad https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/4247
Jag hade skrivit en del här på forumet innan det, kom hit första gången i augusti 2009, men då i andras trådar, lite här och där. Kommer ihåg mitt allra första inlägg. Hur jag låg i sängen bakis som ett troll och skrev "Hjälp!" med darrande händer och tårarna forsandes...och fick svar! Underbara svar från de som fanns här då. Min räddning.

Ska försöka hitta din gamla tråd!
Jag som bara har tagit ett första stapplande steg mot ett nyktert liv, blir så stärkt av att läsa om andra som klarat av detta.
Startade själv en tråd igår under namnet "Vill förändra mitt drickande" men ju mer jag har läst här på Forumet så inser jag att:
Jag kommer aldrig att kunna dricka måttligt. Jag måste sluta helt!

Önskar Dig en fortsatt fin dag!

Letar upp min gamla tråd med anledning av ett samtal jag hade med en vän i Lördags över en fika. Vi kom att prata om förändringar som nykterheten fört med sig. Jag talade om hur det är nu, hur det påverkat alla mina relationer men framförallt mitt äktenskap att vi inte dricker (Min man är helt nykter sedan sista katastroffyllan i maj)
Detta att vi numer är befriade från alla dessa missförstånd som uppstår i diskussioner där vi båda druckit, då vi inte ser och hör varandra. Missförstånd som fortsatt ältas i dagar efteråt. Hur många gräl och snarstuckna känslor vi besparar oss. Hur många irritationsmoment i vardagen som inte längre finns för vi är mer i fas med tillvaron, trots baby, och har inte alltid mängder av åtaganden som blivit åsidosatta och framskjutna pga bakfyllor och tappade sugar.
Ja visst bråkar vi emellanåt så stickorna ryker, vi tycker olika om saker, men precis det – att vi rensar ut och avslutar är befriande. Det finns en tydlighet i mitt förhållande till andra människor nu, som gör mina relationer levande. Tydligheten kan leda både till avslut eller framåtskridande. Gör relationerna progressiva på något sätt. Som en annan fin vän beskrev det - fruktbara.

Min fru och mina barn är den insikten jag fått av dina texter i det vidare livet.
Men även dina konversationer med alla oss som gillar att dricka.
Jag tyckte att det du skrev till mig var så bra så jag läste upp texten för min fru.
Hennes spontana kommentar var mer en undran

-Behandlingshem?
Varför då!

Lite så kan jag oxå tycka.......
Kanske jag berättar mer än vad somliga är vana vid, eller inte.....
Sak samma, du blir inte kallad så av mig nåt mer.

Du är m.t.
Men oavsett vad du tycker, du har gjort possetivt intryck på mig!
/A

men Nej tack Andreas, jag är inte och vill inte vara din egen lilla ängel och inte mullistantis heller.

Jag skrev för att jag kände ett starkt behov att delge dig det jag känner när jag läser en del av dina inlägg och jag kan inte på något sätt se av det du skriver att jag skulle nått fram.

Jag har svårt att förstå till vilken hjälp jag kan ha varit, i synnerhet för din fru och dina barn. Jag kan inte föreställa mig annat än att de ”tagit skada eller lidit” av att ha en man och far som förhåller sig till alkoholdrickande så som det framgår av det du skriver - jag kan förstås ha fel men jag tror inte det. Dessvärre.

Nej, jag fattar inte riktigt, eller just ingenting.
Allt gott / mt

Förstår då viker avtryck du har gjort hos mig?
Jag skulle verkligen vilja ägna mig åt att arbeta med folk som har det svårt.
Vis av mina egna erfarenheter.
Vet inte vad som driver mig, pengar?
-Nä, jag är certificerad webbprogramerare. Vore det pengar jag var ute efter så hade jag arbetat kvar i it branchen.
Aktier då, jag gick hemma tre år och var sk daytrader men där kan man snacka om stress och oro.
Pengar har aldrig varit min drivkraft.

Jag har arbetat på förskola, i särskolan. Ett tag var jag inne på att utbilda mig till rehabinstruktör och arbeta med folk som blivit nyskadade genom trauman, så jag kunde dra lärdom av min egen motorcykelolycka.

Jag har tävlat med motorcykel och kört roadracing.
I min ungdom vill jag bli polis, för att kunna hjälpa till.
Alfa yrken jag haft har jag velat vara den drivande, den som håller i taktpinnen så att säga.
Takt och takt..........
Jag har med tanke på takt, sansat sedan jag var 6 år

Jag har dansat allt från folkdans, latinamerikanska danser till bugg och jive.
Var med i Lasse Kuhlers pardans grupp, har uppträtt med franska rokokodanser.

Vad viol jag säga med detta nu då?
Inget, jag bara skriver av mig. Och skriver det som kommer upp i skallen.
Men jag hoppas och tror att de närmaste inte tagit skada eller lidit av att jag gillar att dricka.
Jag känner till problematiken och har lärt mig att säga
-Tack, men nej tack. Det har detta forum lätt mig. Alla föredömen, framförallt du m.t.
Men även Adde, Berra, Santorini, Markatta, Tilde....ja listan kan görase jättelång.
Även Fantastiska Fia skall vara med i båten.
Vart detta tar vägen vet jag ej, jag skriver med mobilen men vill bara säga till dig mullistantis.
Jag är så tacksam och glad över alla dina berättelser och vinklingar och hur din syn är på det hela utifrån som du sr på det hela.

Du är den som betytt mest för min överlevnad, och jag och även mina barn...min fru har just dig att tacka mycket för.
Tack vare dig kommer det gå bra, jag drar mig tillbaka kanske........
Men tittar förbi nu och då och lämnar lite lägesrapport.
Oj vad mycket det blev, får se om man fattar ngt? Jag har bara skrivit och skrivit nu en stund.

Alles//A

Hej Fenix! Jag vill bara titta in och se om allt är ok med dig? Du betydde och betyder en del i min värld så jag vill veta att du är ok?

Kram från Fia

Hej Mulletant! Förstår varför du är så älskad. Det du skrev till vill.sluta tog verkligen tag i mig. Du skrev det jag hade velat skriva men mina ord räcker inte till. Jag är en missbrukare och mitt inlägg hade snarast blivit ett påhopp. Ditt var bara kärleksfullt. Är glad för din skull, att du har fått tillbaka din "riktige" man. Allt gott brukar du skriva och det hoppas jag att du får.

Fia

Hej
Ja, jag tror att all skit måste komma fam i ljuset.Håller med dig
om att ljuga och självbedrägeri är man mycket duktig på när man
dricker. Ljög mycket för min mamma som gick bort i juni, hon undrade
varför jag aldrig kom hem, hur skulle jag kunna ha tid med det mitt
i en period av drickande. Men sen kom jag på att hon har inget lukt-
sinne kvar så jag gick dit rätt så jag druckigt. Skäms för det nu när
hon är borta. Klagade på att jag var deprimerad som jag inte alls var.
Jag hade bara den där hemska ångesten som följer. Jag tog på mig offer-
koftan.
Jag tar nu bara en dag i sänder. Just nu är jag inne i den måbraperioden.
Allt är toppen men jag vet hu farligt det är har ju trillat dit när jag
mått som bäst. Men ännu har inte papegojan på axeln visat sig.
Ha det bra du oxså.
Ingen alkohol idag vad som än händer drygt 5 veckor. All ångest borta

Jag tror att jag tack vare dej och Cyantiina lagt ännu en pusselbit till varför forumet funkar så bra.
När man håller allt för sej själv blir det förr eller senare svårt att komma ihåg hur illa det faktiskt var. Finns det nedskrivet, så är det mycket svårare att ljuga för sej själv. Lögn och självbedrägeri är ju vår bästa gren som alkoholist.

Har man skrivit ner sina bottennapp kan man ju bara försöka inbilla sej att "det nog inte var så farligt".

Ha en bra dag!
/MB

...också för mig har dina inlägg och tankar här på Forumet betytt väldigt mycket och jag tycker det är så bra att du fortsätter att skriva här och dela dina tankar även nu då tiden gått och ni är ute ur krisen om man kan uttrycka sig så. Det är som Fygcert skriver, guld värt. Det inger hopp om att det går att förändra och göra det bra för sig även om man, som du skriver levt med alkoholen inneboende i sitt liv. Det tycker jag var ett bra uttryck.
Tack mt.
Kram Tilde

Så bra du skriver!
Och som du vet - vad glad jag är att du och Mg har det gott idag. Jag förstår att det varit en lång väg att vandra, men du är så bra och du är värd allt gott!

Du har varit guld värd för mig, alla dina ord till mig, alla dina tips, allt stöd och allt som är du - tack!!!! Jag är glad att jag kunnat göra intryck på dig! Jag hade inte överlevt utan forumet - som du skriver; jag har också spenderat oändligt många timmar här!!

Stor kram!

och 40 veckor sen jag "skrev in mig" här... eller registrerade mig ska det kanske heta:) För snart tre år sen utspelades ett drama medan jag hade botten till farsdagstårtan i ugnen. Jag varken kan eller vill minnas vad det handlade om... men jag minns min förtvivlan och desperation. Jag vet att det var en av de gånger jag sa - eller skrek - men kanske ändå sa behärskat: Fattar du inte att jag står på tröskeln... Men han fattade inte. Inte förrän jag hade stigit över den och gått. Då föll polletten ner.

Jag skriver det här mest med tanke på dem som eventuellt läser och undrar vad man kan göra för att få en människa att sluta dricka.

Idag är jag övertygad om att det enda man kan göra är att vara tydlig med hur man vill och tänker leva sitt eget liv. Lika övertygad är jag om att den som missbrukar kan upphöra med det endast utifrån sitt eget val; att övervinna ett begär, eller sug, att förändra sina vanor - för att fira eller trösta sig eller skingra ledan, att hitta alternativ - det är en så stor utmaning... inte bara en gång eller vid enstaka tillfällen utan återkommande, igen och igen... att den som blivit slav under sitt eget missbruk måste möta varje kamp utifrån sin egen önskan och inte "för någon annans skull".

I helgen ska återigen många barn och barnbarn samlas i vårt hem. Inte för nån speciell dag utan bara för att äta höstmiddag. Jag tänkte ganska mycket på det när jag stod i beråd att flytta; skulle jag ha plats för att samla alla våra barn och barnbarn samtidigt i en lägenhet som skulle varit långt mindre än vårt (alltför) stora hus? Hur skulle det vara att samlas utan "far i huset"? De hade inte bilden klar över graden av hans missbruk och de dramer det medförde - de hölls innanför staketet mot omvärlden.

Nu blev det inte så. Mannen fattade, jag vände tillbaka och vi inledde en gemensam resa mot ett nyktert liv. Resan har inte varit varken lätt eller smärtfri men riktningen har varit klar. Min inre grund har vuxit sig att stabilare - aldrig mer tänker jag leva med alkoholen som en inneboende i mitt liv. Vi talar inte om den aspekten längre. Ibland säger maken spontant "jag kommer aldrig mer att dricka alkohol" men han säger också att han tar en dag i taget. Han har en egen inre bild av missbrukaren-i-sig och hur han ska handskas med "honom" - en förhållandevis ny insikt.

Att skriva mitt liv som medberoende och frihetskämpe här på forumet har varit den absolut största - avgörande? - delen av min räddning. Oändligt många timmar har jag befunnit mig här. Långt fler än om jag gått på 1-2-3 möten, eller samtal i veckan. Det mesta och det bästa/viktigaste har jag skrivit utan tanke på att "nu ska jag skriva" hur jag har det, känner det... Nej, det mest klargörande har alldeles utan medveten planering hittat sin väg genom fingertopparnas möte mot tangenterna... som just nu. I denna stund. Många, många gånger har jag återberättat och sammanfattat de viktigaste ögonblicken, besluten, händelsesekvenserna... formulerat, betraktat, prövat orden för det avgörande ... Det som röjt väg eller fört in på nya spår.

Och igen, igen vill jag tacka er alla mina forumvänner som funnits och finns längs den här delen av min livsresa... det börjar som alfabetet med Adde och Berra, två - på olika sätt - nyktra alkoholister, ni två var de som först gav mig hopp - och C som i curry... hon fick sin prinsessa, lämnade och valde sitt liv:) Lelas, fanns med från början - du mitt envetna bollplank... och lillablå och Dompa, victoria, vana och alla dikter och sånger, santorini, Maria och Kalla... Nej, jag kan omöjligt nämna er alla... men flygcert och Framtidsdrömmar måste jag nämna liksom självklart Stigsdotter och Mammy... vi har ju dessutom varit på samma möten!

Numera läser jag knappt varje dag och skriver när livet är nära och orden kommer... när det är stilla omkring mig, som nu. Skrivandet har blivit ett behov i sig som kanske med tiden söker andra utrymmen för uttryck och form. Forumet har varit, är, en plats för det personliga uttrycket - men inte till ett tomt rum eller på ett dött papper... det har en riktning och det gör skillnad.

Det regnar. Kastanjen utanför det filosofiska rummet har fällt alla blad.
Det är tid att låta köket fyllas av jordnära dofter; rotfrukter, kryddpeppar och lagerblad. Äpplen, kardemumma och kanel. Några kryddnejlikor.

Allt gott till er alla. Lev väl / mt

Hej och godmorgon
Läste dina rader om hjärnröntgen.Min husläkare skrev
omedelbart en remiss åt mig för en hjärnröngen kom
dit samma dag. Kan berätta att jag bara föll i hop
hemma i köket där min man hittade mig då hade jag
kramper i helqa kroppen, själv minns jag inget. Jag
hade en jävla tur hade inte epelepsi. Däremot hade
jag natriumbrist det är saltbrist som kan vara jätte-
farligt. Fick ligga med saltlösningsdropp i fyr dygn.
Jag talade om för läkaren att jagf druckigt flera
månader och slarvat med maten, och det var orsaken.
Vill inte skrämma upp dig, men det vore bra för dig
tror jag med en röntgen.
På grund av denaq händelse är jag livrädd för alkohol.
Tror och hoppas det ska gå denna gång.
Igår fem veckor just nu går det bra alkorösten har
hållit sig borta. Men men den ligger säkert och lurar
min värstqa fiende som förstört så mycket.
Ha en bra dag, Vila och ta det lugnt.
Kram
Konstnären

God morgon Henke,
vet inte om du redan sett inslaget på morgonnyheterna idag, annars kommer en länk här:
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/missbrukare-med-adhd-kan-behandlas-24…
Hoppas du har det okej. Här har snön som kom igår stannat kvar på marken, och fortfarande kommer det mer, så nu blir det ingen cykel till jobbet idag. Suckar lite över att bo där jag bor.