Senaste kommentarerna i forumet

Haha, ja en dräktig och en skata! Ja hur ska man tänka eg? Försöker ta dagen som den kommer, men oroar mig ibland och då rusar tankarna iväg in i framtiden. Vad ska hjälpa dig? Jomen vi här på forumet får hjälpas åt, stötta och hämta kraft hos varandra. Finns en gammal tråd här, långt bak i listan, där två kvinnor som heter Lisbeth och Elisabeth skrev till varandra under en längre tid. Det är en så fantastisk och fin tråd. Önskar jag mindes vad den hette så jag kunde tipsa dig om den. Den gav mig så mycket kraft och hopp då jag hittade hit. Ska se om jag kan finna den...Kram och fortsatt trvlig nykter kväll Skatan!

Är det bara du och jag som finns här nu; en gravid kvinna och en 58-årig skata? Skumt, vad pysslar alla med? Törs inte tänka tanken ut.... Nej, skämt å sido får man väl hoppas att det firas fredagsmys,under sansade former. Det verkar väl helt underbart att tajma in en graviditet just nu! Vilken kraft det kommer att ge dej! Var inte rädd att du tänker "fel", alla dagar som går i nykterhetens tecken är Bra och Goda dagar. Känner mej en smula avundsjuk, vad ska hjälpa mej över alla frestelser, på vägen? Ingen ny graviditet i alla fall! Önskar dej en fin tid! Du verkar så stark och klok! Kram Skatan

kan se lokalen framför mig fylld med vinglande män i glesbygdskavaj och en jargong som i Pistvakt :-))) Finns det nån mat i rummet eller är det bara en bit renskav som skickas runt ?? Norrland Guld som måltidsdryck ?! Usch, ja jag ryser, såna där fester är inte så kul, kanske en kvart i början eller så, men sen.
Ta din lille Gremlin och gå ut och kolla det vackra norrskenet istället det tror jag att hen uppskattar mera :-)

Tack för att du skriver, det lyser upp min tillvaro.

Kram ♥

Några rader i "min egen" tråd är väll på sin plats efter en tids ordlöshet. Är fortfarande inte helt i skick efter flunsan, men back in bussiness i alla fall. Vad händer här hos mig? Tja lill* gympar på inne i sin lilla etta med kokskåp. Jag mår bra, inga graviditetskrämpor alls (ta i trä). Har mått så gott av att gå på min yoga 2 ggr i veckan, det är verkligen en underbar terapi, fysisk och psykisk. Nu är kursen för denna termin tyvärr slut, men jag ska försöka uppbringa disiplin att fortsätta hemma. Kroppen tackar mig med omedelbar och långvarig tillfredsställelse av det.
Har varit ganska/förhållandevis lungt (om man kan uttrycka sig så) med min svårt sjuka syster. Jag hanterar det för tillfället med förståndet i behåll. Tror lill* räddar mig. Förstår att detta är en gåva som getts mig för att visa på meningen att fortsätta leva.
På lördag ska vi delta på ett större 50-års kalas. En släkting till min man. Tycker det ska bli roligt att gå på fest, men oroas lite också då jag har erfarenheter av hur min man och hela hans familj (inklusive mor och far) går över gränsen med drickandet så fort det är kalasdags. Tänk lite bilden av fest i hyrd föreningslokal i en by i norrland där spriten som serveras eg kommer från dunkar lite halvdåligt gömda i nått hörn. Min svärmor är fruktansvärt jobbig då, klänger på mig, gapar och är allmänt uppmärksamhetskrävande. Nåväl, det kan ju bli bra också, annars kan jag ju bara gå hem helt enkelt.
Önskar er en fin och solig helg, det ser det ut att bli hos mig.

du börjar fylla på din självkänsla :-)) Gradvis kommer den med små fina sommarhopp i takt med nykterheten ! Mera sånt :
http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/hur-vill-du-trada-in-i-ett-rum/

på varför man inte bör skriva här påverkad var så bra och så långt mer generellt än alkohol så jag klistarar in det så att jag kan fundera vidare över det:

"När jag är full så är inte mina tankar speciellt smarta eller fyndiga. Mitt fyllesnack tillhör ju inte Nobelnivå om jag säger så. Dessutom finns ju en väldigt stor risk att jag säger saker som jag inte menar och som ger mig ångest dagen efter. Om jag kommer ihåg vad jag sagt.

Jag vet också att det finns många som triggar igång sitt sug genom att känna att de på sätt och vis är med i fyllan på ett känslomässigt vis.

Behållningen av ett fyllesnack är ju inte speciellt stor för läsaren eller lyssnaren och inte heller för den som är packad. För att komma nånstans i det nyktra livet så lär vi oss av nyktra alkoholister, den fulla alkoholisten är vi ju själva mästare på."

veckan har jag inte skrivit sen jag började skriva på forumet för mer än ett år sen. Läser gör jag varje dag. Hämtar ♥ från början av denna tråd, och min räkneramsa. Konstaterar att den igår slutade på 134, alltså 24+53+15+173+60+134. Nykterheten just nu är vardag. Igår var jag på arbetsmöte med efterföljande middag på krogen. I sällskapet var det faktiskt någon utan bil som valde vatten trots att det bjöds vin - men jag noterade också samtalet - hur "normalt och givet" det är att dricka en flaska vin till helgen. Kulturen är stark men besvärar mig inte. Ska bli verkligt skönt med helg!

Fortsatte tänka - så fungerar skrivandet för mig - på hur mycket inarbetad tid jag har att ta ut, hur jag ska planera inför min nedtrappning. Tänker på hur sträng jag är mot mig själv i vissa avseenden. Verkligen sträng. Inte hemma dock, min viloplats - numera helt min viloplats. Ser mig omkring och kommer på att jag ska gå spana efter ny matta idag - blir glad! / mt

Jag är väldigt kritisk mot mig själv musikaliskt. Jag gillar inte att höra inspelningar på saker jag gjort. Jag hör bara det jag kunde gjort annorlunda eller som jag missade. Sånt som absolut ingen annan hade märkt eller tänkt på.

Men ikväll fick jag ett par ljudklipp som ligger ute på youtube där jag kompar en tjej. Och faktiskt. Jag är rakt igenom nöjd med min insats. Jag kan till och med känna att jag är bra på det jag gör.
Klart att det finns små misstag. Så små att dom inte märks i det stora hela men jag vet precis var dom är och hör dom. Sånt finns alltid. Det är därför vi håller på med livemusik. Det är tjusningen. Att man inte får en andra chans. Men jag kan bortse från småsakerna.

Jag är en duktig musiker! Sedär, nu satte jag egna ord på det dessutom. Ett framsteg.
Saken är den att ljudklippen är från ett tillfälle då jag spelade utanför mitt ordinarie jobb. På en annan plats. Och jag kände redan då att jag var friare i och med att jag bara var jag. Inte den som haft bekymmer och varit på behandling för sin alkoholism.
Jag var där och då, med min kompis som sjöng. Mitt i musiken. Omvärlden fanns inte.
Där fanns min sinnesro och det hörs i mitt spel. När jag gör det jag älskar.

I natt ska jag sova gott.

Jag vet att en liten mun vin inte skulle göra utslag i den känsligaste av apparater, men om jag skulle ta bilen till kyrkan, delta i nattvarden och sen köra hem... Nej,det skulle inte kännas bra... OM något hade hänt hade jag nog aldrig kunnat släppa tanken på om det hade kunnat undvikas om jag inte... Nojig, överdrivet, men ja, jag är medberoende och överkänslig!!
Jag önskar mer alkoholfritt i kyrkan!!
/ki

Jag blir glad att du kunde känna igen dig och att det kunde betyda något det jag skrev!
JAA! Du ska definitivt vara mer "ego" och sätta dig själv i centrum nu, man FÅR ta den platsen!

Men det är ett arbete det likväl som kampen med Nykterheten.

Och Adde! Tack för din feedback!
Och Naturligtvis ska man tro på människors Godhet, det var inte så jag menade utan det var mer ur perspektivet när man varit/är EXTREMT inkännande och hjälpsam och då måste lära sig att värna mer om sig själv och SEDAN kanske hjälpa andra.
Att hitta sig själv först och sin egen styrka.
Våga ta Plats och se att man har rätt att ta emot utan att känna press att ge tillbaka.

Varma vårkramar till ER!
Lilja

Nu gick det rysningar i hela kroppen.

Vilka kloka inlägg och så mitt i prick på något vis.

Jag känner mig så träffad av det du skriver Lilja, och även av det ni andra skriver.
Jag har hela sommaren funderat på varför jag liksom går genom livet och är tillags, nästan som om jag vore mindre viktig än andra och att andras välmående är viktigare än mitt. En glad pajas och mehe utan åsikter.

Jag vet inte ens vad jag tycker om, bestäm du, mig spelar det ingen roll är en fras som jag ofta använder. Vad bekvämt, slippa tycka, slippa rikera att välja fel.

Att lyssna på rådet (av dig Adde) att i början koncentrera mig på min egen nykterhet, har varit till hjälp. Jag har verkligen gjort det, även om jag kännt mig lite ego trippad emellanåt. Vill så gärna ge tillbaka, hjälpa.

Kan det vara så enkelt att jag är rädd, rädd för att göra fel, rädd för att såra, rädd för att inte vara omtyckt, rädd för att inte synas.

Ja fantastiskt att läsa det ni skriver och ja, det väckte mig också
Tack
Kram
Lisamari

vad bra skrivet Lilja !!!

Jag kan bara komplettera med att det inte är ovanligt att alkisar som jobbat med sig själva blir lite fundersamma över varför livet inte blir bättre nån gång. När de då börjar studera sin barndom lite närmre så hittar de ofta ett missbruk i familjen som de förträngt. Om de då behandlar sitt medberonde så släpper mycken gammal ångest och livet blir så bra som de hoppats på.

Jag har flera vänner som gått igenom den utvecklingen och som hittat sin plats i livet nu.

Jag själv kör fortfarande på principen att jag naivt litar på folk istället för den gamla misstänksamheten, det känns lite bättre att göra så.

Tror du är sanningen på spåret här att många beroende även är medberoende, framförallt kvinnor.
Ingen vetenskaplig fakta har jag som backar detta men tror att kulturellt och/eller genetiskt är kvinnor mer benägna att utveckla ett medberoende.

Jag är ju Vuxet Barn till Alkoholist och gick tidigt in i ett Medberoende för att läsa av, skanna av, kolla stämning, vara stöd åt min mor då min Far och Bror drack.

En lyhördhet som ofta blir självutplånande även om det genererar ett gillande hos andra och man får den så eftersökta Bekräftelsen och Kärleken!!

Jag "klarade det" med bravur i många år men till slut blev jag för illa ansatt i mitt äktenskap och med flaskan som en Stor Ventil och Tröstare, blev det ett Stort Problem.

Visst finns det i många beroende en dubbel problematik mt, alldeles säkert, och jag har sedan jag bröt mig ur detta destruktiva äktenskap fått mycket tid att tänka på vad som drev mig att göra allt jag gjorde, hjälpa alla som jag gjorde, lyssna in alla, tro att jag kunde lösa allas problem?
Svar: Ett oerhört stort behov av att vara omtyckt, se till att tillgodose andras behov.

Tycker dock att trots att man riskerar vara med i "De Snällas Men Dummas klubb" att den lyhördhet en medberoende utvecklar kan vara av godo.
En omsorg om andras välmående är väl en fin egenskap?
Bara den inte överutnyttjas av energitjuvar, som ju ofta tyvärr luktar sig till denna lättillgänglighet.

Jag kan se idag att jag var naiv i min tro att bara man ger andra med problem (missbrukare, förtryckare, alla med märkliga personlighetsdrag) massor av kärlek och stöd kan man "rädda" dom!!
Och Att dom en dag ska inse och ge tillbaka.

Det finns naturligtvis såna fall där "syndaren vaknar" men jag tror tyvärr att det är mycket vanligare att man blir utnyttjad för sin godhets skull, för sin lojalitets skull, för sin oförtröttliga uthållighets skull! Tills man själv brakar.

Att jobba med ett medberoende och beroende är svårt, framförallt när det gäller gränssättning.
Först ska man sätta gränser mot omgivningen och sen mot sig själv för att inte fylla den Stora Tomheten med Alkohol..

Men jag TROR verkligen på allas vår inneboende Kärna av Styrka och längtan efter ett gott och drägligt liv. Bara man vägrar ge upp och försöker vara lite mer på sin vakt, inte fullt så medgörlig och snar att hjälpa, utan VÄRNAR om sig själv, den omsorg man kanske aldrig fick som liten, så TROR jag att det kan gå vägen!

Ja du ser kära mulletant, vad dina rader om medberoende/beroende väckte hos mig!
Hoppas din dag varit fin i Solen och att du känt Glädje!

Tack för alla dina fina inlägg!

Kram, Lilja

Så borde de va :)

vara totalbefriad från alla synder just idag :) (Ursäkta, men kunde inte låta bli:) / mt

Kanske att det bland de beroende finns de som i grunden, primärt, är medberoende? Som tidigt "lärt sig" att läsa av omgivningen, att tolka obefintliga signaler, ta hand om, ta ansvar för. Som bär tunga bördor...

Kanske att det bland de de beroende, de som vuxit upp med missbruk och kan ha fått "genen" i arv, ligger nära till hands att när bördan av egna och andras bekymmer blir för tung söka den tillfälliga vilan i glaset? Och så är den medberoende en av de beroende med dubbla bördor att bära och frigöra sig ifrån.

Kanske - om det är så - att detta är vanligare bland kvinnor som (ännu) är uppfostrade till omsorg och ansvar för andras väl och ve?

När en medberoende-beroende ändrar sitt mönster, som måste ändras från "två håll" påverkar det sannolikt omgivningen på flera sätt, från flera vinklar... / mt

Jag har medvetet valt bort nattvarden på jobbet sen rätt lång tid tillbaka. Dels för att jag inte vill utmana min nykterhet med att få i mig starkt nattvardsvin,och dels för att andra ska se att jag tar mitt liv på allvar. Och undermedvetet vill jag skapa debatt, vilket jag lyckats med. Alkoholens roll i kyrkan diskuteras som sak nu, jag som person är inte en del av snacket.
Men idag serverades alkoholfritt minsann. Det måste man göra när det är ekumeniskt och frikyrkorna är med. Dubbelmoral? Jo, det kan man kalla det. Nåväl, jag tog emot både bröd och vin idag och det kändes okej.

På kvällen frilansade jag i en kyrka som konsekvent kör alkoholfritt. Utan bekymmer tog jag ytterligare en sväng till altaret för att få ta del av sakramentet
Två nattvarder på en dag, det våras för oss alkisar i kyrkan

med radio, katt och soluppgång långt borta i öster.

Städade igår, njuter just nu av att ha det vackert omkring mig. Ska ta itu med ett annat utrymme idag. Ska också ägna dagen åt att på djupet fundera över ansvaret i en relation, i vår relation och andra relationer som är viktiga för mig. Det ÄR förvisso det viktigaste att ta ansvar för sig själv och sitt mående-välbefinnande men jag är ingen ö, jag är en halvö med ett brett och djupt fäste till ett sammanhang. Det här året har Mm verkligen visat sin vilja och tagit ansvar för att vår relation ska fortsätta. Också jag.

Jag berördes starkt av det Lisamari skrev om att fly med missbruket in i sin bubbla ... Min bubbla är delvis arbetet som jag kan försjunka i långt utanför vad som är rimligt. Andra bubblor är flykten in i böcker och skrivande. Mina viloplatser men också där jag blir, gör mig, otillgänglig för omvärlden. Vktoria skrev till någon att det starkaste i missbrukte var flykten (jag minns så) ...

Det är viktigt för mig att skilja medberoendebeteenden från mänsklig omsorg. Det är viktigt för mig att det inte blir enögt. Å ena sidan är jag övertygad om att våld och missbruk inte kan/ska lösas i familjeterapi (då det finns en maktproblematik) å andra sidan är man alltid två i en relation. Om den jag lever med har destruktiva beteenden är det inte mitt fel/mitt ansvar. Den andre kan jag inte ändra.... Men jag har ansvar för mig och min del i relationen. Så smal den eggen är ... och så väsentlig för mig. Jag vill inte leva som medberoende men jag vill abslolut inte leva som egoist.

Jag tror att det var Scott Peck som först, för många år sen, utmanande mig genom att ifrågasätta uttrycket "det är tanken som räknas" - kanske Stefan Einhorn har tagit upp det också. Kärlek kommer inte andra till del genom tankar, kärlek visas i handling. Åh vad jag har plågats av den insikten emellanåt. När jag inte haft kraften att handla, när lättjan och egoismen tagit överhanden. När jag handlat emot mitt hjärta - eller när jag underlåtit att handla. När jag flytt in i mitt. Och det jag skriver om nu handlar inte om medberoende. Även om det är på eggen...

Idag är en ny dag med nya möjligheter. Idag, just nu, är jag tacksam för allt jag har. En nykter, klok, kärleksfull man. Fina barn och barnbarn. Ett jobb som jag ofta(st) trivs med och nedtrappningsmöjligheter som skymtar. Några nära vänner. Möjlighet att förändra det jag vill förändra. Att bidra med det jag kan till det som är viktigt för mig. / mt

jag har repat mig bra, för en vecka sen var jag halvt mevetslös men nu är det bra.

Jag fick ett gott skratt åt dig som frigående höna - vi har så fina hönor; t ex islandshönan Sigridur, stor och ståtlig, brunröd med skiftningar i koppar och snygg mörkbrun tofs och Goldie, en tjinuskifärgad dvärghöna, också med guldblond tofs. De hade kycklingar i somras båda två. Det är fantastiskt att se hönsmammor ta hand om sina barn och visa dem världen. Sen ett tu tre lämnar de kycklingarna och flyttar tillbaka till hönshuset (och tupparna) igen. Men, det ska sägas, de är duktigt trötta på tupparna emellanåt.

Det känns som det kan bli en fin helg, det ska städas och röjas, det nya duchrummet är färdigt och fint - sista listen kommer på plats nu. Jag har en del jobb som mäste göras men det känns ok - satte punkt i en rapport idag och det är alltid skönt. Väntar på pensionsbeskedet som fastnat i nåt datatrassel. Men, har också tänkt att jag kan välja att tänka positvt om mitt jobb - det finns mycket gott där och det händer att jag får värmande ord av folk som är viktiga för mig. På jobbet är jag vanligen den som går rakt in i konflikter (när det skaver på insidan) och då försöker jag prata "giraff" - det är nästan magiskt hur mycket gott det kan komma ur det. Vi har haft en sån uppgörelse nyligen och idag fick jag så varma ord av en kollega.
Det blir sallad nu, avocado och kyckling och dressingen med vit balsamvinäger, vitlök o persilja. Favorit. Framför brasan. Mineralvatten med bubblor. Kram till dig och ha det gott! / A

Hej min vän MT. Hur har du det - frisk nu? Här vill det inte ge sig. Hostar och snörvlar, men har det ändå ok. Jag har ju lite fördel av att i det som är min huvudsakliga sysselsättning (yrkesmässigt) är jag frigående (haha, kan man säga så? Som en höna!) och jag jobbar hemifrån, så jag känner aldrig den där pressen, som jag gjort på tidigare arbetsplatser, att gå till jobbet sjuk - laddad på alvedon. Ingen blir lidande direkt av att jag ligger i sängen tills jag är frisk, nåja förutom att jag får ta igen en del nästa vecka då förstås.
Önskar er en fin helg, kanske med något extra gott?! Varm Kram

blir det i retur till er som tittat hit. Den där jämförelsen mellan alkoholsug och sockersug är inte oväsentlig, menar jag. Retar mig att jag inte kan bli av med sockerbeteendet, när jag nu slutalt med såväl alkohol som nikotin. Men det är helt klart en pryl som hjärnan är igång med, att belöna sig och planera, köpa hem, tycker illa om sig själv, och allt som liknar beroendet av gifter. En annan sak jag upptäckt när inte alkoholen finns att dämpa tillvaron, är att jag börjar vilja mer saker. Vilja bryta andra vanor, och umgänge med en del människor. Rätt jobbigt, men tror att det är mitt sanna jag som pockar på, när jag nu inte kan gömma mig på samma sätt. Bra är dock att jag hellre har dessa berg- och dalbanor, än att smeta ut mitt mentala liv med bedövningsmedlet alkohol.
Ha en bra helg alla,
/Fenix

Vill bara tipsa om en NY bra bok. Den heter "HOPP - en handbok för nynyktra" och är skriven av Anders Vigre. Dem innehåller allt... och lite till som man behöver när man är nynykter/drogfri. Helt nytt koncept som jag gillade skarpt.

/ Hagge

jag förstår... min Mm är den enda jag alltid kan vara med - fast jag trivs med att vara alldeles ensam också. Jag tror jag känner igen dig ännu bättre genom Mm, han är tämligen "enstörig" på fritiden även om han är mycket social på jobbet. Han tillbringar helst sin lediga tid med hönsen, katterna och med att odla och fiska. Och så säger han "du (alltså jag) är den enda jag alltid kan vara med".
Så insiktsfullt du skriver... jag tyckte mycket om det här inlägget. Kanske för att det också är vad jag saknar och längtar mycket efter i nuläget, att få vara för mig själv och hålla på med precis det jag har lust med. Och det innefattar mannen. Han är den enda jag kan och vill vara ensam med. (Jag tror du förstår vad jag menar:) / mt i natten

min röker åxå o slänger fimparna.....

det finns hopp om livet i alla fall :-)) Du låter nästan som hel karl från sjuksängen !! Månne den inneboende är en MAN som visar sig lite nu ??