Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller också på med Öster om Heden. Inte helt sunda dryckesvanor i den. Men igenkännandet är stort.

Nä, någon skidtur blev det inte. Vädret lockade inte. Men så fint att ha en plats, ett kryp in, som är så kravlöst som det är då vi lever husvagnsliv på vår/vintern. Där stannar ekorrhjulet upp, långkalsongerna som har minst noppor ses som "gåbortslångkalsongerna" då campinggrannen bjuder på kaffe, vi tar oss tid att umgås länge. Hårborsten tar jag sällan ens fram ur väskan. Och sängen är mindre än den hemma, så vi sover närmare, en hand når en axel, eller ett ben hamnar över ett annat. Det ger näring. Så enkelt och ändå så svårt ibland. hunden Hjalmar trängs också så klart. Allt sker långsammare och andningen hänger med. Så var det inte på "vin-tiden". Vaknade alltid mer eller mindre bakis i husvagnen efter för mycket dricka kvällen före. Ofta för varmt eftersom vi "glömt" ställa in värmen inför natten. Tungan för stor i munnen, fast i gommen. Törstig, illamående. Hur kräks man i en husvagn utan att andra hör? Det gör man inte. Orkade egentligen inte delta fullt ut i aktiviteterna, men ställde tappert upp och försökte låtsas som om jag var på topp. Måndagen efter "rekreationshelgerna" var tunga och svettiga. "Men vi haaaar ju så myyyysigt", "kvalitetstid" och "vilken ynnest att ha möjligheten..." var något av alla uttryck vi slängde omkring oss för att övertyga omgivningen (eller oss själva?) om hur fantastiskt vi faktiskt, FAKTISKT, hade det. Nä, nog är det så mycket mysigare nu, att vakna pigg, tycka att kaffet smakar gott, se fram emot en fin dag och att vara naturligt trött efter en dag utomhus. Somna med kinder röda av vind och sol, istället för att vakna med ett rödmosigt fyllenylle. Nej, jag saknar ingenting av det.
I morgon ska jag söka Eeva K på biblo. Just nu ligger Vivica Lärns "Öster om Heden" och väntar på nattygsbordet. Tycker om hennes personbeskrivningar mycket.
Önskar er en fin start på nya veckan♥

lugna och fina nu :-) det är NI som gör forumet med ERA erfarenheter och kunskaper. Jag tycker det är en underbar läsning och flyt numera på forumet jämfört med starten för, hmmmm, är det verkligen 5 år sedan ?! Tiden går fort när man har roligt :-))

Ta hand om er alla forumvänner !!

Hoppar över sektledare, men instämmer med resten av ovanstående: ) Världen behöver flera Addar, absolutly!

Korrekt uppfattat Adde, du ÄR sektledaren ;-)

Dock en god sådan! :-) Världen behöver fler sektledare som dig.

känner mig utpekad som sektledare :-)))

En rad här lyser så klar för mig, är så rätt och riktig. Viktig.
"De andra problemen man har i livet får man ta tag i på annat sätt, men först måste man bli nykter"
Precis så visade det sig vara efter att jag stångat huvudet i väggen gång på gång, och dessutom blandade ihop problemen, vad som föddes ur vad. En sak i taget, det viktigaste först.

Självklart gör jag det Dompa!
Jag var på Aleforshemmet http://www.aleforsstiftelsen.se/ Deras program är 28 dagar och bygger på tolvstegsmetoden. Man jobbar med de tre första stegen om jag inte minns alldeles galet. Alefors är ett ganska lugnt ställe. Såklart bygger det på AA och allt som AA står för men dom är noga med att inte sälla sig till någon religion eller tro på något sätt just för att alla ska kunna känna sig välkomna. Jag vill minnas att dom tex har tagit bort Gud ur sinnesrobönen. Dom börjar direkt på "ge mig sinnesro" Även om en go göteborgare jag träffade tänkte att Gud står för Gött Utan Dreck" :)
Om det är medvetet vet jag inte, men så var det då i alla fall. Den högre makten finns med men jag upplevde det inte som sektliknande eller så. Hjärntvätt kanske, men är det inte det vi behöver? Denna hjärntvätten handlar mer om att städa bort missbruks-sekten om jag får kalla det så, och återgå till ett normalt gott liv.

28 dagar är en ganska kort tid, men för mig var det fullt tillräckligt för att få koppla bort omvärlden och bara tänka på mig själv och min egna hälsa. Året efter får man gå eftervård en gång i veckan om man bor i Göteborgstrakten, eller en heldag i månaden för oss som hade en bit att åka. Jag hade 12 träffar under ett år.
Jag tror det blir vad man gör det till. Jag släppte taget och lät terapeuterna fånga mig. Och faktum är att vi hade väldigt roligt om kvällarna vid tv:n. Att få bo ihop med likasinnade och känna att man inte är ensam är en väldigt läkande process. För att inte tala om köket! Fantastiska kockar som gjorde allt för att vi skulle få bra mat. Till och med jag som är smal som en pinne gick upp ett antal kilo på kuppen.

Jag kan varmt rekommendera Aleforsstiftelsen. Just för att komma på fötter och leva nykter. De andra problemen man har i livet får man ta tag i på annat sätt, men först måste man bli nykter. Och det blev jag där.
Och fråga på du, så ska jag försöka svara.

Hoppas jag var någorlunda neutral även om jag talar varmt om Alefors. Det var ändå dom som räddade livet på mig.

Och det där med tro och sånt. Även om jag har min tro så inser jag att alla inte har samma som jag. Men det gör inte dom till sämre människor. Så länge man respekterar varandra så får man för min del vara buddhist, muslim, ateist eller vad som.
Och jag håller med dig om att AA ibland kan kännas sektliknande. Det finns dom som nästan som ett mantra mumlar klyshor och citat. Men det finns också dom som lugnt och sansat säger "såhär gjorde jag" åsså får man lyssna på det och ta till sig det som passar. Det andra får man bara låta passera.

Lycka till i morgon hörru! Jag ska tänka på dig. Ge dig inte. Be om hjälp så kommer du få den. Och nöj dig inte med nått halvhjärtat. Stå på dig!

Kramar!

"genuint möte" som startade i ett ögonblick av skräck att mannen druckit öl. Vi möttes i hallen och jag vet inte varifrån känslan kom... jag fick för mig att han luktade öl. Jag sade det direkt och han kunde inte förstå. Jag frågade inte, för just i de situationerna har han ljugit. Under året har jag blivit trygg i att nykterheten bekräftar sig själv genom att min oro, när den visat sig, inte blivit hotfull. Så även denna gång.
Den här gången ledde min ögonblicksoro till ett långt samtal där han för första gången berättade hur svår kampen mot suget varit många gånger. Allt han avstått ifrån för att inte falla i frestelse. Att han inte talat med mig då han varit frestad att dricka pga den skam och skuld han känner. Att det är viljan till ett fortsatt gemensamt liv som hjälpt honom att avstå. "Det må vara", sa han, "att min hjärna är kapad (kidnappad) men mitt hjärta är större." Han berättade också att det är lättare nu, att frestelsen känns mera sällan. Vi talade också om forumet, hans tillfälliga besök här och mina erfarenhet. Jag känner oändlig respekt över hans resa och är så stolt över min Mulleman. Jag är också tacksam över allt vi haft möjlighet att lära, om samtal och relationer, och att vi haft förmåga att använda kunskapen i vår tjänst. / mt

Om du orkar. Om jag inte tränger mig på...så skulle jag vilja höra lite om ditt behandlingshem. Men bara om du vill... Ska själv ansöka om det hos kommunen imorgon och är ärligt talat skiträdd. Jag har läst om Addes nämdemansgård och en del - i mina ögon - sektliknande inslag skrämmer mig. Fånigt, javisst, det är alkoholen som borde skrämma. Så jag skulle behöva en annan input än vägen via Gud. Finns den? Jag är inte korkad, jag vet vad du gör för att försörja dig, men inbilla
r mig ändå att du kan vara neutral? Så, nej Pianoman; Ditt arbete är inte över. Om du vill/kan/orkar berätta om hemmet för mig. Hur du än beslutar, ha det bra och hälsa gärna Mrs Pianomam. /R

hedrande. Jag fortsätter här tillsvidare men man vet aldrig:)
Fint att du är inställd på att ta hand om dig och bra att du söker hjälp! Adde brukar varmt rekommendera Nämndemansgården. Pianomannen var på ett annat hem - Aleforshemmet kanske det hette. Det är ett drygt jobb att befria en kidnappad hjärna, i synnerhet när livet gungar.
Böcker jag haft stor behållning att läsa är flera av Tommy Hellsten och Craig Nakkens Jaget och missbrukaren. Hoppas du har en fin söndag! Kram / mt

Något du kan göra på din egenstund - som tydligen är toktidigt på mornarna ;-) skriv en bok, skriv "Århundradets kärleksaga" för de som inte läser lyrik. (Jag älskar Tikkanens bok, men låt oss vara sanna, många människor avskyr flummet i lyrik) En bok med ett rent, klart språk. Tro mig, den behövs. Och du verkar kapabel nog att skriva den. Vill ju inte lassa på dig "måsten" när/om du ska bli en pensionär, men jag skulle köpa boken. Så skriv... /R

Dompa? Att jag ska skriva en bok? Vi brukar tala om att Berra ska skriva en bok men jag har inte tänkt det... Skulle bli mitt pensionärsprojekt då:) / mt

Det var vad jag menade....skriv! /R

Kanske är det dags för det? /R

kaffe med het mjölk, radio och stilla ro - ofta har jag skrivit tidigt, tidigt. Idag har jag städat en rörig låda inspirerad av feng shui och att rensa sig ur klibbiga röror. Arvet och plikten att spara allt som kan vara användbart är starkt så det är en utmaning att göra sig av med sånt som inte används.

Roligt skede i byggandet, bära ut byggmaterial och torka byggdam. Förra året samma skede samma tid men långt mer ostabilt i livet. Nu är livet gott. Tack för att du skapade den här platsen Magnus, jag vill fortsätta skriva och här kan jag vara även när livet är lugnt och nyktert. Känner mig starkt medveten om att garantier inte finns, det goda livet - inkluderat nykterhet är ett dagligt arbete. Så har jag alltid tänkt om äktenskapet så det är iofs inget nytt.

Igår ställde jag min "svarta bok" i boksåpet, där finns tiden med alkohol, lögner och svek dokumenterad och samlad. Meningslöst "bevismaterial" som inte förde framåt. Får finnas kvar som en påminnelse om att även den delen av livet har funnits och varit en verklighet. Idag skriver Carina Bång att våra tankar formar vår verklighet "Vad du än tror om dig själv eller dina medmänniskor så kommer du få rätt!" Jag är oändligt tacksam att jag hittade forumet samtidigt som jag nådde min gräns. Det har varit en ovärderlig hjälp att hållas på den väg jag vill gå. Funderar vad som ska till för att orka hållas kvar här - jag drivs av min lust att tänka och forma tankarna till ord, att pussla mitt livspussel i text. Och här har jag mött människor som delar och som jag kan dela med. En dimension i livet som har blivit så viktig att jag inte vill avstå den. / mt

städat i arbetsrummet (som mest fungerar som lager) och finputsat kakelfogar med tandborste. Ska steka abborre och göra potatismos, blir middag till melodifestivalen. Bara när jag skriver här tänker jag på att det numera är självklart att äta middag utan vin. Så skönt!

Ser ut som det regnar ute... vått på rutan och låter som det blåser också. Ruskväder. Skönt att vara inomhus och skönt att vara nykter i nyktert sällskap. / mt

stämningen och delvis en annan händelse som gjorde att jag valde att radera. Å ena sidan har jag inget att dölja - å andra sidan ... saknar jag också ord just nu och känner mig något distanserad. Men, vi flummar på, vi håller kontakten levande och värnar om tilliten till det goda och till livet. Ha det fint på fjället - där är det som i havsbandet - nära till himlen och fri horisont. Kramar från oss ♥ / A

Biblioteket? Ska prova där på måndag. Kram

om jag visste vem du är i ytlig bemärkelse (som namn och adress) och om den inte vore "definitivt slutsåld" så skulle jag skicka en av mina ofta lästa böcker till dig. http://www.bokus.com/bok/9789127059030/om-karleken-och-doden/ -

Kom på att kolla och den finns http://www.antikvariat1.se/index.asp?Show=R8239 ifall du vill... den skulle i så fall trivas intill Rumskamraterna:) Kram, kram! / A

Tack Adde, ditt svar var mycket lugnande. Bra förklaringar till vad som menas med att inte sänka garden. Alltså inte detsamma som att vara konstant i stridsberedskap, som jag tänkte.

Vet inte om det är det du påverkas av, men energin är klibbig och riktigt låg och ofördelaktig på forumet sedan en tid. Jag upplever det i faktiska rum då och då i min lilla feng shui-verksamhet jag driver, men är förvånad över att jag kunde förnimma samma på ett forum där människor möts i skrift. Det gör mig för tillfället något ordlös och definitivt opersonlig i det jag delar med mig av. Någon/ev några hade en annan agenda än den som är av godhet avsedd här, och du blev i allra högsta grad utsatt i detta. H*n (eller ev energierna av h*n) finns kvar på ett eller annat sätt ännu utan att synas i skrift, vilket ger mig ett obehag. Hoppas du/ni står ut med mitt flum, men jag har velat skriva det i flera dagar nu utan att veta hur ; D

Dagen idag blir lite jobb innan premiärtur till vår husvagn i fjällen. Långkalsonger och kokkaffe, och om vädret tillåter det - årets första skidtur i morgon. Avskyr att åka i motionsspår och färdiga slingor (kanske för att jag alltid blir omkörd och känner mig ivägen- haha) därav blir det inga turer då jag är hemma i stan.
Behovet av långsamt och icke för ansträngande är stort nu, både vad gäller jobbet och fritiden. Situationen med min sjuka syster är tung att bära. Jag vill att hon ska leva, jag vill inget hellre, men detta är så utdraget och plågsamt. Jag försöker tänka att det finns en mening, en plan med att det är så. Det som är menat att ske sker. Försöker känna tillit mitt i kaoset, och det kräver långsamma andetag, långsamma steg, så jag inte springer förbi mig själv ...på något vis, kan inte förklara närmre. Jag måste vara där mitt jag är.
Men jag känner faktiskt ändå en form av tillit till...livet? Kanske är det det.

jag har raderat en del i min tråd men stannar här. Varm kram fina Du, söstra mi♥ / A

i min andra tråd. Det uppstod en situation som gjorde att jag valde att göra så - men först kopierade jag mina inlägg.
Att först kopiera och sen radera har tagit rätt många timmar och inneburit ännu en tillbakaresa i tiden. Nånstans skrev jag

"Den här tråden har blivit min dagbok, min vilo- och tankeplats och min avstjälpningsplats där jag kan skriva om allt möjligt som angår mig i mitt liv. I allt finns min bakgrund som tidigt inlärd medberoende som följt prognosen för alkoholistbarn och storasyster sgs fullt ut. De som återkommande skriver har blivit ett slags virtuell familj som jag skapar mig föreställningar om, som jag gläds med och lider med. Ibland tror jag att de andra känner varandra men inser att de flesta av oss är våra nick för varandra. ... Just den här processen är en lärdomsresa.... En av forumets styrkor är att det finns tid att reflektera och komma tillbaka utan att det hänt något (hmmm ???) i den del av forumlivet där jag är en aktiv del.... I den här världen är man lite mer en ö än i andra sammanhang. Amos Oz skriver att människan är en halvö som delvis är förbunden till ett sammanhang men med en sida riktad mot ensamheten. Kanske ensamhetssidan är lite större här, jag tror det. Javisst är det så. Här är jag en udde på den halvö i livet som är jag."

Något rubbade min tillit, nägot sköljde in över min strand... Något som skapade ett behov av att rensa i röran *skrattar* ...

Men jag stannar kvar och delar med mig av dikter och tankar som hör livet till. Idag blir det en dikt av Eeva Kilpi, igen.
Den handlar om mötet med en man men för mig handlar den här-och-nu om mötet med forumvänner...

Redan länge har jag varit försiktig,
frågat:
- Är denne man sänd av Gud?
Nu frågar jag även:
-Är han en människa som jag vill
öppna min ensamhes grind för,
låta honom stiga in i min ödemark,
störa den långsamt framvuxna
natuenligaordningen därinne,
betrakta de fridlysta växterna,
de ljusskygga fåglarna,
lämna sina spår på den sumåiga stigen,
sin lega i gräset,
sin änglabild på mitt innerstas skare.

gör inte alls fel Viktoria.

Jag har en förvissning om att jag klarar mitt liv nu och en bit fram (överblickbar tid)och jag känner mig numera trygg i min nykterhet. Allteftersom nykterheten framskrider så får jag också tillbaka min självkänsla som ger mig en egen identitet och trygghet. Jag går inte på tå och vaktar mitt liv men jag har lärt mig att vara försiktig. Jag är fn förkyld med en irriterande torrhosta och det jag kan ta är tabletter typ Noskapin el likn. Alla flytande, receptfria, hostmediciner innehåller alkohol och de som är på recept kan också innehålla morfin eller liknande preparat. Jag är livrädd att gå tillbaka till mitt gamla liv så jag tar inte sånt. Jag vet idag att jag är korsberoende med en hel hög av olika, till synes ofarliga preparat, som jag är mycket försiktig med. Jag har för mig att jag lagt upp en lista som jag fått av DSG här på forumet med riskpreparat på alkoholhjälpens fb-sida.

Det blir efter ett tag en livsstil som jag inte behöver tänka på, det blir helt naturligt att undvika riskfaktorer. Det är inte konstigare än att jag som astmatiker undviker vissa miljöer.

Dina tankar är sunda och leder till ett mer avslappnat synsätt när du väl kommer överens med dig själv om att det är så här ditt liv ser ut. Nykterheten kan upplevas som en begränsning i början men jag lova ...det är det inte !! Snarare tvärtom !! Jag har en fantastisk frihet idag. Jag äger mitt liv.

Alkoholen kommer alltid att vara en följeslagare i ditt liv oavsett du vill eller inte så se den som din vän som du trots allt haft mycket skoj med innan det gick åt pepparn. Idag bestämmer du över alkoholen !

Ha en bra helg vännen :-))