Senaste kommentarerna i forumet

har gjort sitt. Jag skulle förstås ha varit inloggad som Fenix i inlägget ovan. Skriver det så att förvirringen inte bli större än nödvändigt:-)
/Fenix

Haj alla, känner mig efter fyra nyktra veckor mogen att börja delta i forumet igen. Jag hade en tillfällig karaktär Gurra, eftersom jag var så oerhört trött på mig själv och ville bli någon annan än Fenix som aldrig kom till skott. Men det går ju inte att fly från sig själv, så nu är jag tillbaks med nyputsade vingar. Vändpunkter blev programmet på tv med Skavlan, Benny Andersson och hans son berättade om sitt missbruk och sitt i alla delar mycket bättre liv som nyktra. My Skarsgård berättade om sin alkoholism, men också om den nya verksamhet hon startat för att hjälpa alkoholister att förstå sin sjukdom och komma ur greppet. Den kursen gick jag för en månad sedan, och den betydde oerhört mycket för mig. Jag kunde inse att jag förmodligen blev alkoholist redan i 27-årsåldern. Jag insåg på djupet att mitt arv och min tålighet för alkohol medförde att risken att bli beroende statistiskt var 27 procent. Normal risk att dricka sig till alkoholism är ca 4 procent. Det var länge sedan det fanns en möjlighet för mig att återgå till ett så kallat normalt drickande, och för mig är den bistra sanningen att jag kan välja på två saker, att fortsätta mitt destruktiva drickande och bli sjuk i förtid och dö i förtid, eller ta bort alkoholen och äntligen leva mitt liv som det ska levas. Just nu känns det så självklart att inte dricka. Kom just hem från en resa med min fru till Istanbul, och det har gått över förväntan att semestra utan att dricka alkohol. Jag har tänkt mycket på drickande, men alltid landat i valet att inte dricka för mig är så mycket bättre.
Den där 3 veckors-risken stämmer nog, för då kände jag mig lite låg. Men också så grundat i att det är ok att vara låg, och att det bara blir bättre ju längre tiden går. Fick också rådet att prata med min läkare om lyckopiller, i fall jag skulle börja bli deprimerad. Jag har alltid varit livrädd för piller, men behövs det så accepterar jag det, för alkohol är historia för mig.
Stora ord kan tyckas, men jag känner mig så glad och lugn när jag tänker så, och min fru uppmuntrar mig genom att bara se fördelar med en nykter Fenix, för mig och för henne.
Det blev långt, men kände ett uppdämt behov av att återförenas med alla er som jag lärt känna under årens lopp.
Kramar i massor!
/Fenix

Hej, alla fina kämpar på detta forum. Nu har Fenix flaxat färdigt, vi får hoppas att han rest sig ur askan och är på väg mot solen.
När Fenix fick besked om sina dåliga levervärden beslöt han att göra en nystart. Det markeras genom ett nytt nick, Gurra, och en ny tråd. Det handlar om att renovera Gunnar, när han nu inte kan komma undan insikten om att han höll på att livet av sig. Det får bli ett projekt, det viktigaste han just nu har att göra.
Vi ses i min nya tråd den som vill.
Jättekramar till alla som haft med Fenix att göra under den tid han varit här!

Jag tror det är väldigt mycket så som Viktoria skriver här ovan att det ofta är vi själva som lägger på tonen - särskilt när vi läser något som någon annan skrivit. Text är så mycket svårare att tolka än när man har människan framför sig och kan läsa kroppsspråk etc.

Jag som känner mig lite avis på den gemenskap många av er som "känner" varandra har tolkade MTs inlägg som ett uttryck för lite oroligt nyfikenhet och en uppriktig önskan om att allt är bra med mottagaren - som en fråga från någon som bryr sig om helt enkelt.

Nåväl, det är väl bra att man kan ha dåliga dagar här också och inte behöver förställa sig.

Vad bra Fenix att du har lyckats ta till dig budskapet i den där boken. Jag läste ut den för ett tag sedan men är inte riktigt inne på hans linje ännu. På något sätt blev det lite antiklimax när jag läste den, det talades sida upp och sida ner om den fantastiska lösningen - jag tror att jag hade byggt upp för stora förväntningar om vad lösningen egentligen skulle bestå i. Jag har lite svårt att komma till den där punkten du säger dig befinna, nämligen att inte vilja alls (till skillnad från att fortfarande vilja men samtidigt ha styrkan att låta bli). Jag önskar att jag kommer till den insikten också.

Här håller jag med Fenix om det mt skrev om att Fenix hade lovat att höra av sej på söndagen efter festen.
Jag reagerade starkt på de orden,för jag upplevde det som intrång på fenix integritet.han har bara löften till sej själv inte till oss.
Det var därför jag skrev det om medberoende.O likaväl som vi alkisar trampar i klaveret så kan medberoende(vilket jag åxå varit/är)åxå trampa i klaveret ibland.
Vi har alla mkt att lära i detta forum så låtom oss varen ödmjuka.

för din berättelse. Nej, jag känner att jag inte vill vara normaldrickare. Jag kan i och för sig dricka normalt på fester och så utan att göra bort mig. Men är det för lite att dricka blir jag bara nervös, och kan inte komma fort nog hem och dricka så mkt som jag vill. Jag är helt programmerad på att dricka till jag slocknar. Känner mig faktiskt helt klar över att jag inte vill dricka mer alls. Jag känner mig så färdig med alkohol att jag funderar på att avsluta den här tråden och göra ett nytt avstamp i en ny tråd.
Jag har insett sanningen som Allen Carr förmedlar i sin bok Äntligen full kontroll, nämligen att dricka alkohol ger inga fördelar alls! När jag rannsakar mig själv så är det helt sant, det är BARA negativa följder för mig att dricka. Inte ens första ölen känns positiv att dricka längre, efter någon klunk kommer ledan och tröttheten smygande och självföraktet.
Just nu känns det bara spännande att vara nykter och se vad som händer, hur livet blir och hur jag ska tackla det.
Lycka till på din resa, såg i din tråd att du funderar på att söka jobb på LKAB, låter spännande, där händer det mkt just nu.
Kram, Fenix

X---------------------------------------------------------Nu tycker jag att vi kramas lite allesammans------------------------------------------------------X

Alla har vi bra och dåliga dagar och efter regn så kommer solsken...

@Fenix hur går det för dig? Har läst runt här i tråden och på övriga forumet och kan känna igen mig väldigt mycket i det du skriver... Även hur jag har levt och haft min relation och förhållande till alkoholen. Fast jag klev kraftigt över gränsen nu senast för ett par veckor sedan och det känns idag i vartfall som "min dåliga resa" är över nu.
Kommer bli konsekvenser långt framöver nu för min del och jag kan bara inte hålla på så här längre...

Inne på min gård där jag bor så satt en mycket trevlig man och solade (min granne ovan mig i tre år). Han var ganska ensam av sig och hade precis fyllt 63 år. Men han var helt klart min favoritgranne som alltid hälsade när vi möttes och vi delade nästan jämt några korta meningar med varandra om vardagen.
Han sa att han hade lagt ned drickat och jag sa likadant till honom (bägge ljög vi lika bra). Hans kropp sa i allafall stopp ute på gården i solstolen för 2,5 vecka sedan ungefär. Många är dom som jag får besöka på kyrkogårdarna i min hemstad på Allahelgonahelgen när pappa och jag åker runt och sätter ljus. Jag är "bara" 34 år gammal och min fd frivårdsinspektör gjorde bara en snabbkoll i registret berättade han för mig på alla hans klienter genom åren... Sjukt många kors fanns det framför namnen (alla som går bort får ett kors i deras register).

Jag tror inte jag kommer bli så gammal som 63 år om inte jag slutar nu helt och hållet. Statistiken säger 25-35 år för folk som lever som jag har gjort. Men jag är ingen vilde jämt.Jag är kraftigt periodare utan förhöjda levervärden eller andra skador som man ofta ser på missbrukare... men när jag väl dricker så kan det sluta precis hur som helst. Nu senast misstänkt för grovt olaga hot med luftgevär men det värsta är jag har bara så otroligt små minnesbitar från kl 12:00 - 08:00 dagen efter.

Jag vet inte hur du fungerar och blir på alkohol Fenix och hur du nu känner. Vill du leva nykter eller skulle du vilja kunna dricka ibland som en "normal" människa?

Kom igen skriv och berätta :) Jag har tidigare vräkt ur mig dumma saker här (vissa ångrar jag inte alls) men sedan försvann jag in i en spiral som gick nedför och utför. Besökte inte denna site på över ett år...

Kram Danne - Djzzon

klokt du har formulerat vad vi behöver tänka på och beakta som skrivare och läsare i den svåra balansgången att samtala enbart i text. / mt

Visst är det en stor och viktig skillnad som mt skrev till mig, att skilja på att tillrättavisa och vänligt visa tillrätta. Också hur vi tolkar skrivna rader. Vilken ton har ett inlägg? Egentligen den ton vi själva lägger på i vårt huvud då vi läser, eller hur?: )
Min personliga åsikt är att jag måste vara aktsam på hur jag använder min egen smärta som bränsle. En annan fundering jag har är att jag kanske ska fråga mig av vilken anledning jag skriver ett svarsinlägg. För att hjälpa? Isåfall - vem? Om jag kommer fram till, "ärligt", att jag faktiskt vill skriva det för att hjälpa mig själv mer än mottagaren (tex hjälpa mig själv att tömma min frustration över vad jag anser som andras okunskap eller dumhet) så måste väll det också vara okej - men (MEN) är det okej att på det viset "använda" den jag skriver till, att ta risken att jag gör mer skada än nytta för den personen. Återigen - ärlighet ÄR bra, men precis som Fenix så tycker jag att för att både givaren och mottagaren ska få ut något konstruktivt av den uppriktigheten måste det nog för min del finnas ett förtroende och en trygghet i relationen sedan tidigare. Jag har olika relationer med medlemmarna här på forumet, och har lärt mig förstå och tyda dem jag kommit lite närmare, eller har en långvarigare relation till, har lättare att identifiera mig med vissa än med andra. Jag har en helt annan förmåga och vilja att ta till mig kritik eller ifrågasättande av dem jag kan identifiera mig med, av dem jag lärt mig förstå, av dem som vunnit min tillit. Precis som irl egentligen...
Peace and love<3

mig Mulletant, Lelas och andra jag trampat på tårna. Jag hade en riktigt dålig dag i går, frustrerad och lättretlig, och det pyste ut här på forumet vilket var riktigt dumt. Borde följt mitt eget råd och hållit min stora trut helt stäng i går. Självklart får ni skriva hur mycket ni vill, och gärna i min tråd. Jag har många gånger uppskattat era inlägg.
Så sudda bort gårdagens magplask så gott det går. F´låt.
/Fenix

Ok Fenix, jag tycker din ton är onödigt hård, så med tanke på den irritation och ilska du upplever, så kommer här en tanke från en alkoholist.

Detta forum är ett bland extremt få på internet där alla skribenter vill varandra väl och mycket tanke läggs bakom varje inlägg.

Min bestämda åsikt är vilket forum man skriver i, om man är "alkoholist" eller inte är helt irrelevant så länge man faktiskt lägger ned tid och skriver efter sin bästa förmåga. Speciellt med tanka på att vi inte är jättemånga aktiva här.

När det gäller din egen situation så är vi många här som inte bara vill höra "bra" saker ifrån dig, vi undrar alla om din vardag, om dina tankar, och givetvis hur det går i din nykterhet. Jag personligen saknar kontinuerliga inlägg från dig, status, bra eller dålig, eller tillintetsägande, hur det går för dig.

Är du med på hur jag tänker?

som gjort dig ilsken och irriterad Fenix. Jag har följt din tråd och haft stor behållning av att läsa den. Många gånger har jag känt mig djupt berörd av det du förmedlat. Jag blev fascinerad av den starka respons du fick när de skrev om din plan för din 60-årsfest och jag var verkligen intresserad av vad du skulle ha att berätta - efter att du avslutat med "Kram så hörs vi på söndag..." Jag skrev att jag var besviken när din tråd förblev tom och avslutade med att din berättelse har ett stort värde, inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.

Jag har inte avsett att tillrättavisa dig eller någon annan här och ber om ursäkt i de fall jag gjort det!

Jag har flera gånger skrivit, som det är, att jag har haft stor hjälp av att få följa människor i alla trådar och inte minst din. Att jag lärt mig mycket av att få dela erfarenheter från den "andra sidan". Att jag känner mig mer ödmjuk gentemot missbrukande människor idag.
Givetvis respekterar jag din önskan och ska inte skriva i din tråd hädanefter. Allt gott / mt

Tråkigt att du känner så, Fenix. Ärlighet från min sida kommer aldrig att innebära att jag skriver (säger) det som andra "vill höra", utan det kommer innebära att jag är så rak jag kan utifrån mina erfarenheter.

Det som har fått mig att växa allra mest under hela min process som tillfrisknande medberoende är att just få input från båda sidorna av spegelbilden, alltså även från dig Fenix. Men, om du inte vill ha mina tankar här i din tråd i fortsättningen så respekterar jag det och tystnar här.

/H.

tycks vara ett populärt ämne på forumet för närvarande. Jag kan tyvärr inte släppa en känsla av lite ilska och irritation som har anknytning till detta. Det gällde ett inlägg från Mulletant, som kände sig besviken på att jag inte hörde av mig på forumet i söndags som hon räknat med, och om jag kanske varit nykter eller inte.
Jag har fått en del riktiga örfilar här på forumet, men det kan jag ta, för det kommer från människor som har kämpat sig till en nykterhet och har något att förmedla till mig. Du MT är ju inte alkoholist, vi som skriver här gör det för att vi har ett gemensamt problem. Och tillrättavisningar från människor jag inte känner, får mig, precis som Viktoria skrev, att sparka bakut. Läsa är helt OK, men när det gäller att skriva ngt tror jag att den som inte själv är alkoholist ska vara mkt försiktig med att delta. Precis som jag själv helt slutat skriva i grupp 3.

Så här ser det ut:
Forumet har tre huvudgrupper, med en massa undertrådar.

1. Dricker jag för mycket
Här kan du ställa frågor eller skriva om funderingar angående hur du dricker.

2. Förändra sitt drickande
Här hittar ni alla diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

3. Hjälpa någon som står nära
Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som dricker.

Som jag uppfattat det är väl dina erfarenheter och din styrka i första hand för grupp 3.

mvh
/Fenix, som för närvarande läser allt men tills vidare håller sin stora trut för det mesta stängd i väntan på att något bra ska komma ut.

ha sagt,eller kanske öppna en dialog för,var mer detta om medberoende o hur lätt det är att även här på forumet bli medberoende till varandra,kanske bry sej för mycket,lägga skuld,ställa krav som egentligen inte är min uppgift....osv...det är öppet för diskussion för det är intressant spörsmål,var går gränsen från att stötta ngn i dennes bslut o att ställa krav utifrån sitt eget tyckande........

@Berra många kloka ord i dina rader ovan! För två veckor sedan hade jag suttit här med en mängd frågor och funderingar efter att ha läst vad du skriver.
Fast nu känns det som om jag faktiskt inte har något att fråga och undra över! Jag är alkoholist men nykter (om än en kort tid) och tänker inte fundera mer utan acceptera och ta ansvar för mitt mående och min vardag och på köpet glider mina närmaste med och mår bättre också!

Det ända jag behöver göra är att inte göra något alls! Ett enkelt program för komplicerade människor som det så "klyschigt" heter :)

Kram o Gonatt

Jag har oxå ett dignande förråd av alkohol, och vet inte hur jag skå få avnjuta min 18-åriga Whisky på min 50-års dag...
Kanske får jag avnjuta den sekundärt, genom att lukta på mina gästers andedräkt...
Nä skämt åsido, det är inte ett problem, jag hoppas mina gäster har smak nog att kunna få uppskatta den...
Den dagen, den sorgen, eller... möjligen glädjen..

Hemma är det frugan som får sköta alkoholproblematiken, hon ber mig inte ens handla på systemet...
Det är som att tjacka barnmat, vad för smaker ska man välja, skitsamma... JAG ska ju inte förtära den...

Nu i helgen upptäckte hon att vi (hon) hade gått torsk på Gin, stackars henne...
Men inte mitt problem, vi hade för övrigt inget virke heller, ha!

Och ja, hon tycker att det är "besvärligt" att gå på bolaget, det tyckte inte jag...då...
Jag var mest rädd för att jag inte hade tillräckligt hemma, ett mer organisatoriskt problem, så att säga...då!

Man väljer naturligtvis vad för sorts resultat man vill ha...
Ska jag sluta helt med mitt drickande, eller vill jag bara ha kontroll på mitt drickande...
Det sistnämda är naturligtvis det svåraste, eftersom själva drickande är självdrivande..
Har man bara kommit till själva beslutet att ikväll ska jag få dricka, sedan är portarna öppna, förståndet ...hoppsan försvann...
Och efter några trevande försök, eller möjligen år, så är man troligen ganska så snart tillbaka till ruta ett...

För det är ett inbyggt förhållningssätt man har till alkoholen..

Hur många idag röker enbart på fester?
och nästa fråga, varför då?

Har de ett behov, eller inte?
Är man inte fast i sin drog tillräckligt för att kunna "husera" med den då...

Jag ställer mig frågande till andra belöningssystem...
Kaffe, Mat, Sex/Kärlek, Motion osv..
När blir det farligt?
VEM säger när det är farligt?

..och sist, HUR farligt är det för mig?

Ju mer man tänker på det, desto mer frågor tittar det fram....

/Berra

Ja, men det låter ju helt fantastiskt!
Du kanske inte alls har några alkoholproblem när allt kommer omkring? Eller hur tänker du när du skriver så?

O du inte vår vana. :)

Måste medge att jag var egoistiskt nyfiken på hur festen skulle gå...

Kram alla o envar.

Jag sitter här nykter och har haft en fantastisk helg.Det blev en riktigt rolig fest med knapp 50 personer. Bordet hemma dignar av fina presenter.
Som tänkt höll jag igen på mitt drickande och tillhörde nog de nyktrare under kvällen. Kunde jag hålla mig på den nivån hade jag inga problem.
Gårdagen ägnades åt städning av lokalen vi hyrt, ta reda på all mat, diska allt porslin och mkt annan praktiskt, tog faktiskt hela dagen trots att vi var sex personer.
Ironiskt nog så har jag aldrig någonsin tror jag i mitt liv haft så mkt alkohol hemma. Hela flak med öl och cider, boxar med vin, whisky, vodka, rom, gin och portvin. Folk dricker inte längre så mkt, det är bra. Källarförrådet dignar. Och inte nog med det, det har ju blivit populärt med alkohol som gåvor, så nu har jag också dyra Amaroneviner, 12 och 15 år gammal whisky med mera. Detta händer när jag ska sluta dricka. Visst finns det något absurt i det hela.
Men det ska bli kul att veta att det finns hur mycket som helst att dricka. Det är så mycket att det inte gör något att det finns hemma. Det går liksom inte att dricka upp på några dagar eller veckor. Tvärtom ser jag det som en utmaning till mitt beslut att lägga av.
När det gäller tråden så tror att Vanas förslag var bra, jag ska vila med argument hit och dit och jag ställer heller inte ut några löften till någon annan än mig själv. Jag tror exempelvis Berra var nykter många veckor innan han började skriva här. Nu får jag helt enkelt se vad som händer när jag blir nykter. När jag känner att jag har något vettigt att komma med ska jag göra det. Vi hörs.
Ha det bra,
/Fenix

är inte fenix mamma mt o pia,han kan nog ta sina egna beslut vilket han har visat oss.
Mitt förslag är att låta hans tråd vila så får han själv ta ansvar för om han ska höra av sej eller ej.....
<3 till alla o envar!!!!!!

till dig också mt! Vilken fantastisk person du verkar vara.

O klart du måste uppdatera oss nu Fenix.

Kram

på ditt utlovade inlägg "Vi hörs på söndag". En lte rapport från festen och en "deklaration" om ditt nya, nyktra liv som 60-åring.
Jag kände mig besviken när din tråd förblev tom.

Med känsla och stort intresse har jag följt alla reaktioner och kommentarer med anleding av att du skulle dricka en "sista gång" på ditt kalas. Det verkar som du lovat detta tidigare. Den uppriktiga oron som strömmat ut här på forumet har berört mig, på ett gott sätt. En riktigt omtumlande liten resa för mig.

Kanske du valde att ägna dagen igår åt din familj, i nykterhet. I så fall gratulerar jag.
Kanske du inte kunde sluta att dricka efter festen vilket du beskrivit som din utmaning. I så fall hoppas jag att det blir din sista läxa.

Hur som helst hoppas jag att du skriver och berättar - din berättelse har ett stort värde. Inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.

Allt gott / mt

Han tog fast mig ett flertal gånger i början på 2000-talet.
Men han är annorlunda och i min mening ett föredömme för hela poliskåren med hans syn och tankesätt.

http://www.folkbladet.se/nyheter/default.aspx?ArticleID=2811675

Jag har tänkt EXAKT samma sak Mazza o Fenix.
Jag skrev i en tidigare inlägg att sinnesrobönen är det enda som hjälper här.O med det menar jag...det vi inte kan förändra måste vi acceptera.....i vårt fall,som medberoende att vi blir medvetna om det,"Tack Mazza"