Senaste kommentarerna i forumet

Åh, Fenix!

Visst tusan klarar du det! Och vilken triumf! Du fixar det!

Jag tänker så här: det är först när man säger att det FÖRRA glaset (eller ciggen, eller kakan...) var den sista som man lyckas, inte när man säger att NÄSTA skall bli den sista... eller hur?

Jag blir extra glad av orden "för mig, för min fru, för mina barn" - det värmer i ett anhörighjärta!

Kram och massvis av pepp!
/H.

reaktioner. Jag har ju verkligen tänkt som ni säger, en mkt bättre start på min nykterhet är i morgon och en alkoholfri fest för min del. Tänkt att utmana mina rädslor på allvar, som min hypnotisör säger. Det vore något. Faan, vad läckert det vore. Slut. Nu. Punkt.
Ingen bra plan jag presenterade tidigare, Viktoria, jag vet. Du blir ledsen, ja då inser jag på allvar att det finns vänner här som vill mig väl.
Mitt livs utmaning, 50-talet personer som betraktar mig som en kille som inte spottar i glaset. Bunkrat upp med 90 liter vin, 140 starköl, whiskey, gin, vodka och lite annat. Ta för er, inte för mig. Vad tror ni, kan jag klara det?
Till och från hela sommaren har jag vacklat mellan att tro det och inte.
Tack för era kommentarer.
För mig, för min fru, för mina barn. Nu kör vi!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

Okej - ärlighet...jag blev också ledsen när jag läste det. Har desstom läst ett skrämmande likt inlägg från dig tidigare...erfarenheten efter den gången borde ju vara att det inte är en bra plan.

Hej! Kul att höra av dig, Fenix! :-)

Men, jag reagerade som Fredde... hur kommer det sig att du planerar att dricka på din fest? Är det värt att riskera att festen i efterhand förknippas med att du faktiskt drack, och allt vad det innebär? Vad skulle hända om du istället tänker "Jag tänker fira min 60-årsdag med att vara nykter, och sedan tänker jag fortsätta med det! Det blir min 60-årspresent till mig själv!"?

Det är väl min medberoende-hjärna som liksom slår till på sånt här, men jag undrar som sagt varför du planerar att dricka.

Var rädd om dig!
/H.

Jag får ett hugg i hjärtat när jag läser att du planerar att dricka på din 60-års dag?

Jag har inte följt din tråd tyvärr, och vet bara mycket lite om din bakgrund, men ser du något positivt i att dricka på din fest menar du?

hur har du det med dina inre barn? Visst är det värdefullt och viktigt att tänka på dem så ofta det går. Tyvärr blir det för sällan, och jag inser att det kräver övning.
Räcker med någon minut när saker och ting inte känns bra.
/Fenix

Stigsdotter, för grattis och tanken att dra ett slags streck. Snarast kanske att sätta en gräns mot min inre missbrukare och förstörare. Ett taggtrådsstängsel som är åtta meter högt typ.
Ler stort när du tar fram fågeln Fenix som bild, var ju den jag hade när jag började här en gång:-)
Känner hur den burrar upp sig nu, för att kunna flaxa ordentligt.

Du verkar ha fått till fina döttrar som medkännande lyssnar till det du berättar, finns där för dig och stöttar. Samtidigt har du själv förmågan att känna in dem och deras problem med männen i deras liv - visst är det bra? du är inte helt borta i ditt eget brukande. Låter som ett bra tillfälle att dra ett streck och starta ett nytt liv - fira 60-årsdagen med dunder och brak och sedan resa sig som en fågel fenix ur elden :-)

Passar på att önska har den äran på födelsedagen!

;-)

Glömde skriva att jag berättat för min fru att jag nu haft de här samtalen med båda döttrarna, och hon har tagit de så mkt bättre än jag trodde, hon verkar faktiskt lättad och glad.Dels blir ju en hemlighet plötsligt avslöjad, som ju egentligen bara jag kan göra om det ska bli rätt. Men kanske anar hon också för första gången på väldigt många år att det kan bli en riktigt ändring och ett slut på mitt destruktiva drickande.
/Fenix

En dag i taget mot lycka, lugn & harmoni.... <3

vänner som undrar vart jag tog vägen. Ser att jag skrev sist den 8 juli i min tråd.
Ja, nu är erkännandet av mitt tillstånd komplett i familjen. I går var en ny magiskt stund, när jag fick ett par timmar med min yngsta dotter, 22 år, i trädgården. Det var fint väder och det var hon som berättade först om sina bekymmer med sin pojkvän som mår dåligt och som behöver får rätsida på sitt liv. Vi talade mkt om hennes mönster i livet att vilja hjälpa andra, och hur det kom sig. Det finns kopplingar förstås till hennes äldre syster som var svårt sjuk de första åren av sitt liv och senare hade mkt särskilda behov. Efter att vi pratat bra om detta en längre tid kände jag att tiden var rätt, och jag tacka henne för de förtroende hon visat mig genom att berätta även för henne om mina problem med alkohol. Det blev ett lika fint samtal med henne som med den äldre systern, och jag är så glad att hon tog det på rätt sätt. Hon hade inte upplevt mig som ha stora problem med drickande, annat än att hon ibland undrade varför jag drack så mycket öl. Jag sa att mitt drickande till ganska stor del varit dolt, då jobbet gjort det möjligt att dricka halva natten då alla sover. Jag har varit bra på att dölja mitt drickande, och därför har inte heller min fru vetat hur stora problem jag har även om hon förstås vet om min bekymmer. Nå, nu är hela familjen underrättad, och jag känner att befrielsen är nära. Jag har ju genom samtalen med mina allra närmaste satt en stor press på mig själv att göra det enda rätta som så många av er gjort, nämligen säga adjö till alkohol för gott och börjat det bättre liv som jag vet att även jag har rätt till. Nästa vecka fyller jag 60 år och ska då ha en stor fest, jag har beslutat att det blir min allra sista fest någonsin där alkohol kommer att rinna genom min strupe. Jag längtar till nästa söndag!
Tack för att ni alla finns, ingen nämnd och ingen glömd!
/Fenix

Hej Fenix
Jag ansluter mig till skaran ovan, man kan väl aldrig få för många goda tankar och kramar.
Du finns i mina tankar och jag hoppas allt är bra med dig.
Kram
Lisamari

Kram <3

hur har du det? undrar mulletanten

Hur lever livet med dig?
Eller kanske snarare: hur lever du livet idag?!
Tänker på dig, har inte sett några gråtande karlar på bussen,
jag hoppas jag inte missat dig, för jag hoppas att du bara har ett
leende i ansiktet?!
kramkram!
/k

Fenix.
Läget?

Kram till modige,ärlige Fenix... jag blir rörd av dina rader <3 Mie...

Åh, vilken härlig läsning Fenix! Jag tror att du gjorde stor skillnad i din dotters liv genom det där samtalet.

Kram!
/H.

mulletant! Ja det var en känslosam kväll i går minsann. Men ärlighet känns nödvändigt om alkoholen ska stanna borta för gott.
/Fenix

ärlighet och känslor är det finaste som finns! Du är så oerhört modig och en stor människa! Kram / mt

fina vänner man har här inne. Lillablå, jag ska gråta jämt när jag åker buss för chansen att få en kram av dig=)
Mie, du denna stadiga klippa på forumet som ger härliga rader om tårarna och så sanna.

I kväll har jag nog gråtit två timmar av de fyra jag suttit ihop med min dotter. Hon är 27 år och plötsligt tänkte jag när vi var ensamma och jag köpt hem kinamat, att det var dags. Föll mig helt naturligt och jag berättade under en mycket lång kväll när tiden stod still, om mitt missbruk från tiden innan hon var född tills idag. Om mitt snöpta känsloliv under tidig barndom, alltså en riktigt störd morsa, och till befrielsen i tonåren när alkoholen löste mina känslor. Tårarna strömmade från våra ögon som vi fästat ihop, och droppade ned på båda våras hjärtan. Vi har gått igenom så mkt i hennes barndom när hon var svårt sjuk, så detta blev en magisk kväll. Hon tog det som den gåva det var från en uppriktig far, och jag förklarade hur oerhört glad jag var att hon tog emot den med klara och goda ögon. Vi hade så mkt att berätta för varandra och fråga, och trots att tårar skymmer sikten när jag skriver detta, kan det bara bli bättre. Jag ser fram emot att nästa dotter kommer hem på söndag, och då ska jag be att hon och jag får ett utrymme så jag även kan berätta för henne om mitt liv. Det känns helt rätt, även om jag förstås inte vet hur allt tas emot. Min fru svävar i lyckligt ovetande fortfarande om vad jag gjort i kväll. Men ska resten av livet bli bra är det ärlighet som gäller, det är helt klart efter denna kväll.
Kram alla,
/Fenix

Idag har jag unnat mej att sitta på en brygga mitt inne i staden i solen med en god vän & äta sushi...
Kram Mie...

Tårar är sorg & smärta som svämmar över,
rinner ner för kinderna mot hjärtat,
lättar sinnet & skänker tröst....

Kram från Mie.

Känns som om jag har väntat på de här inläggen från dig, som om jag vetat att du
har det inom dig, att du kan bara du tillåter dig!!!
så himla glad jag blir!
och ser jag en gråtande man på bussen i min stad, som kanske är din också om jag
inte missminner mig (eller nära i allafall), ska jag gå fram och fråga om det är du, och
i så fall ge dig den största kram jag kan!!! och nynna little blue tills du gråtit färdigt!
sköt om dig och hoppas resan fortsätter i samma anda!!!
kram!
/k