Senaste kommentarerna i forumet

är ordet sa Bull.

NU ska jag gå å färga ögonbrynen o ögonfransarna.
Denna gumma är inte ett uns gråhårig men fransar o bryn har blivit VITA.
DET ska jag unna mej,lite färg till denna blivande grånande gumma.
Vad unnar ni er denna sommar förutom nykterheten?
För det är vi värda......

Härlig läsning Fenix
Jag blir rörd och är så glad för att du delar med dig, jag har tänkt på dig i sommar och tycker du är modig.

Varm kram
Lisamari

jag blir Vana, jag blir så glad när någon berömmer mig att tårar kommer. Förebild, ja kanske jag kan hoppas vara det för någon. Inte så ofta jag känt mig som en sådan kan jag säga:-)
Jag tror det är min lilla 12-åring som blir så glad, han har jag inte träffat på hemskt länge.
Och förebild ska du vara själv Vana med dina snart två år här på forumet!
Allt gott...
/Fenix

Oj!!!!!!!
Helt enormt att läsa om det du gör.
Hur du...under denna långa tid jag har varit här....snart 2 år...aldrig givit upp,aldrig aldrig!!!!!
Hur du hela tiden med enveten envis säkerhet gått mot ditt mål...nykterhet!!!!!!!!
Du är en stor förebild!!
Allt gott till dej <3

Blir glad över din reaktion. Har känt mig både fånig och arg för att jag ska behöva ligga där och gråta som en liten unge när jag snart fyller 60 år. Men det är ju just det som lockas fram under mina hypnossessioner, barnet är den del av mig jag tagit avstånd från. Tidigt fick jag lära mig att känslosamhet var det värsta jag kunde göra, då blev min mamma alltid ledsen, eller sade att hon skulle bli ledsen. Arg, besviken, ledsen, frustrerad... Allt var ovälkomna känsloyttringar och när jag lärde mig att förneka mina naturliga reaktioner så gjorde jag "rätt". När alkoholen kom in i mitt liv i tonåren var det verkligen en välsignelse. Jag lärde mig snabbt att dricka hyfsat kontrollerat, och borta var min osäkerhet, min blygsel och jag fick visa känslor eftersom det är accepterat när man är påverkad. Alkohol har sedan dess varit min tillflykt och snabba genväg till ett tillstånd där jag accepterade mig själv. Så sorgligt och så hemskt att jag skjutit upp att bli vuxen hela livet. Med vuxen har jag förstått att det menas att man ska ta ansvar för sig själv, att man mår bra både fysiskt och psykiskt. Det är därför jag kämpat så besatt för att bli av med min alkoholism, jag inser att jag inte har blivit vuxen utan ofta mått dåligt både fysiskt och psykiskt. Men jag har inte fattat hur jag ska komma ur det, utan efter en tids nykterhet har jag återfallit i "tryggheten" och suddat ut och förnekat de känslor som jag som alla andra har rätt till. Utan att fatta egentligen vad det handlar om.
Nu har jag gett mig faan på att fullfölja den här behandlingen, tills den dag jag tillåter mig själv att känna vad jag vill, utan hänsyn till omgivningen. Börjar jag gråta på bussen så ska jag göra det, och krama om det inre barn som känner så hårt och säga att det är OK, jag är här nu och jag älskar dig villkorslöst hur du än känner det.
Tack Viktoria för att du fick mig att börja sätta ord på mina tankar, jag har en hög med hemuppgifter från min hypnotisör som väntar och det kommer nog att bli en stark känsloresa
Kramar till dig,
/Fenix

Fenix, käre vän! Vad härligt att läsa dina rader.
En av de viktigaste saker jag lärt mig i vuxen ålder är precis det du skriver, för att citera:

"Gillar mina små inre barn, mina osäkra tonåringar och fumliga egon. Alla är värda all kärlek jag kan ge dem och jag kramar dom hårt om dom blir ledsna och vilsna"

Om vi inte vaggar våra inre barn, och tar hand om dem, vem ska då göra det? Låtsas vi inte om dem, förnekar dem, skäms över dem, är det samma sak som att på raka armar hålla ut sitt skrikande inre barn och tvinga det på vår omgivning att ta hand om, för vi vill minsann inte veta av det!. Vi kommer att skada våra relationer med detta beteende.
Tack för att du påminner mig om detta min vän, berätta gärna mer om din behandling. Nyfiken. Kram

i dag när jag tidigt för att var mig steg upp och gick en rask promenad innan frukost. Ett underbart väder, en perfekt sommardag, fåglar som levde rövare i skogen och jag kände mig så glad, inga dåliga tankar om mig själv, ingen bakfull ånger, hopp om framtiden. Jag har nu gått fyra behandlingar för mitt tvång att dricka, och äntligen känns det som om pusselbitarna fallit på plats. Så härligt att äntligen kunna skriva här igen och känna att jag inte bara kan få ngt utan också ge något. Jag har gått några tuffa matcher mot mina inre demoner, och insett att alkohol är ungefär lika effektivt att bekämpa dessa som stridsvagnar för att skjuta mygg. (Hm, liknelsen inte helt hundra känner jag:-))
Börjar inse att jag har rätt att känna precis vad jag känner, allt är OK. Gillar mina små inre barn, mina osäkra tonåringar och fumliga egon. Alla är värda all kärlek jag kan ge dem och jag kramar dom hårt om dom blir ledsna och vilsna. Nu ska jag lägga mig och längtar redan efter en bra start på morgondagen.
Kram alla kämpar där ute vars beundransvärda kamp jag följer hela tiden.
/Fenix

så är det.
det är en myt att konstnärer skapar bättre med alkoholen.
Vilken förljugen romantik.
Jag fokuserar bättre utan alkohol.Aldrig har jag känt skaparglädjen så stark o sann som nu.
trevlig semester Fenix!!!

pianoman, känner att vi båda är musiker med en slags gemenskap i detta att vilja uttrycka våra känslor där. Spelar också främst klaviatur.
Vill verkligen kunna göra det mer när alkoholen är borta ur mitt liv, inser hur mkt tid den tar från att jag vill skapa musik.
Tack och kram,
/Fenix

Hoppas du får en skön semester!
Kramar!

Tack för uppmärksamhet i min tråd! Jo, jag arbetar verkligen hårt med min nya linje och det händer stora saker i mitt inre.
Åker på semester nu i två veckor, men jag återkommer. Tyvärr, höll jag på säga om semester, för det gör ett hack behandlingen av mitt
inre liv. Men, jag lovar, återkommer när jag känner mig stark att berätta om vad jag håller på med.
Alkohol är verkligen det sämsta jag kan välja om jag vill ha ett bra liv, det är klart!
Kram alla utan undantag,
/Fenix

PS. Nu ska jag spela Little Blue innan jag lägger mig bara för dina rader. DS

räcker långt ! Tack !

<3
det var allt jag ville idag!
/k

det är ju du som är grym!!!
<3
hoppas din kontakt ger dig allt du önskar och mer därtill, och visst lyssnar jag
på "min" sång... den ligger i en speciell spellista på min spotify, kallar den pepp...
spelar den och några till ibland när jag känner mig lite nere, och tänker på dig, och
på alla mina vänner här...

njut av dina framgångar Fenix, och skit i allt annat!!!
stor kram och ha en görgo helg!!!
/k

Jag blir alltid lika glad för nya tips om musik, särskilt sådant som jag inte lyssnat på.!
Stark känsla där!
tack Vana,
/Fenix

Mysig låt med härligt gung verkligen
Annars föll jag för musiken i filmen "The tree"....lyssna här:

http://www.youtube.com/watch?v=7Lu4Hk9XPbQ&feature=related

Lycka till dej med allt fenix.

Lillablå, du är grym:-)
Tack för din påstötning.
Kom i precis rätt ögonblick. På bordet framför mig ligger ett papper som känns mkt angeläget, nämligen sammanfattning av ett
introduktionssamtal med en ny kontakt jag hade idag. Jag beslöt mig omgående att vi ska träffas helst varje vecka framöver. Vill inte skriva
än vad för slags kontakt, men det här är i alla fall inget jag provat tidigare. Kanske kan jag äntligen hitta svaret på varför jag valt alkohol i stället
för äkta belöningar i mitt liv.
Glad är jag i alla fall för att jag kämpar på för ett bättre liv.

Spelar du little blue ibland? Kolla på youtube Rotterdam med Beautiful south, en mysig video och en mysig låt med härligt gung, hoppas livet
kan gunga på för dig lillablå!
/Fenix

Det gäller även dig: det är dags att skriva en rad!
kram!

en guld-/silverstjärna. Du har beskrivit din ritual och vad den betyder så fint! Den goda vardagen byggs av goda vanor och de behöver inte vara så "storslagna" för att vara betydelsefulla. Allt gott till dig trogna medvandrare / mt

Läste om din seger över korgen i butiken!
Fortfarande blir jag glad när jag tänker på det!
ville bara säga det, och säga det i din alldeles egna tråd, så att
det finns med dig för alltid!
Du är stark!
Du är grym!
Du är Fenix, och jag håller på dig!!!
kram!
/k

Det samma Fina Fenix!
Och just nu bubblar det av vår utanför mitt fönster, koltrasten sjunger, det är vår i luften och tonåringarna invaderar stan...

har skapat mig en låtlista på spotify, den heter pepp, överst ligger "min" sång, sen några andra jag fått tips om härifrån... Så du dyker upp i mina tankar varje gång jag ska lyssna på musik! Det du!

Ha en härlig söndag, om du läser det här, annars får du ha en go annan dag!!!
kram!
/k

Lilla blå, du har alltid en särskild plats i mitt hjärta, bland annat när jag hör Little blue och andra låtar med Beautiful south. Glad för att u verkar ha det bra på
jobb mm.
Vana: Tack för kommentar, Ja, den vandringen har jag gett mig faan på att göra innan jag dör. I alla fall en liten bit. Stötte på några
vandraer för några år sedan när jag cyklade i södra Frankrike. Tycker allt mer om Buddha när det gäller att förhålla sig till livet, har
du snackat med din bror om det. Alltså, livet är fullständigt meningslöst, en bra start för att göra det meningsfullt... Tycker om ingången:-)
/Fenix

Härligt att höra att du tar dig vidare!
jag mår faktiskt bra, trots snurr på jobbet, och annan skit, jag mår bra!
knappt en vidskeplig själ vågar skriva så, men jag chansar!
Ta hand om dig och njut av vårsolen när den nu behagar titta fram!
Kramkram!
/k

min bror,han har inga alkoholproblem eller så,men han fick en livskris efter att en god väns son,som var nära vän även till min brors son,dog i cancer bara 20 år.Min brors värld rasade liksom samman när katastrof hände i hans omedelbara närhet.Innan dess hade livet gått sin gilla gång,typ,mest hela tiden.Han fick en stor kris,ifrågasatte allt,sitt äktenskap,syskonskap osv osv.....han gick sedemera Caminovandringen,Compostela,pilgrimsvandrarleden nere i Spanien,o gör så nu varje år en vecka eller två.det "frälste" honom,hans tankar,värderingar o hans andlighet fann en plats i honom genom vandringarna.....jag kan gott rekommendera det,ibland har jag själv lust att gå faktiskt,fast det var jag (storasyster) som gav honom tipset har jag aldrig gått själv.

Vad du är snäll som undrar hur jag har det. Jo, jag famlar vidare på min resa, och har nu landat i att utforska om buddism kan vara något för mig. Ska nästa vecka åka till min första meditation, och det ska bli riktigt spännande. Känner att jag behöver något i mitt liv som är mer än det dagliga. Har alltid varit en sökare, men de traditionella religionerna har jag inte kunnat landa i. Jag tror att jag behöver något större i mitt liv om jag ska komma undan alkoholen varaktigt.
Hur har du det själv?
Kramar,
/Fenix