Senaste kommentarerna i forumet

Tycker heller inte att det är banalt, alls faktiskt. Jag har också varit i en position tidigare där jag försökt få två personer att hålla sams och gilla varandra. När man analyserar vardera sidan finns det en sån ledsenhet och sorg ofta, tillsammans med en omogen trots. Fattar att det måste tära oerhört att leva tillsammans i det.
Om du läser det du skriver så är det inte så konstigt att du är trött och ledsen. Sen gör väl novembermörkret kanske sitt till.
Jag tror att du gör helt rätt i förhållande till din dotter - det kloka långsiktiga sättet att agera. På sikt kommer hon att kunna sätta saker i sitt sammanhang. Genom att inte förklara och försvara tillåter du hennes känslor, även om det gör ont hos dig. Men du vet ju också hur det var och har egna känslor och upplevelser.
Har du nån att prata med?
Jag tror att det ordnar sig med tiden och jag tycker att du verkar ha en oerhört mogen och genomtänkt strategi.
Kramar

Tack snälla @vår2022❤️ Ja detta är en ny process som jag börjar knyta upp och det skalas ett lager långsamt i förståelsen när jag skriver, det faller på plats när det kommer ut i skrift och tal. Igår bröts en stängd dörr till en känsla upp helt oväntat och jag kunde ta in traumat, förstå att det gällde mig, lilla mig och till och med gråta med känslan, det var häftigt och jag blev rätt ställd över situationen och glad över att det verkar kunna börja luckras upp lite. Kram❤️

Tack :) :) :)

@Sattva Så ledsamt att livet känns så motigt för dig. Men bra att du skriver om det, att sätta ord på tankar och känslor är viktigt, för att hitta nya pusselbitar. Fortsätt skriv! Det är mitt enda råd.

Kram 🐘

Jag måste säga att detta forum är underbart. Jag är ju i många olika grupper, nu under hösten Sorggrupp. Visst, lite bekräftande men också väldigt mycket gnäll. Ofta så, tycker jag. Här är det ytterst sällan gnäll. Känslor, ilska tom,men inte bortskämt ältande. Mycket tacksamhet , lyssnande, stöd. Vi är ju alla så genuint lättade över att vi är nyktra. Det andra får lösa sig. Ville bara säga det.

@Vjlo Grattid till 35 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Man blir verkligen mer rakryggad och sann mot sig själv som nykter, det upplever jag också.

Kram 🐘

@Sattva ett riktigt dilemma! Bra att ni satt ord på saker men vetskapen kan göra så inte. Jag har några såna taggar i förhållande till mina döttrar. Både saker de har sagt, och saker som jag vet men de nog inte ens aktivt minns. Men jag känner att var fel. Att jag har blivit väldigt arg. Att jag i ren trötthet har sagt dumma saker. Och så förstås det där glaset som ständigt stod framme. För att orka. Samtidigt/ livet självt löser många knutar. Hoppas ni får lite vinterfrid! 🐳❤️

@Sattva Grattis till dina snart tre år! Det är verkligen stort!!

Tänker att relationsproblemen mellan din dotter och din man absolut inte banala! Tvärtom! Jag tänker att de två personerna är de viktigaste i ditt liv ( vet inte om du har fler barn men givetvis är hen också viktig) då vill man ju också att de ska tycka om varandra eller…ja..åtminstone komma överens. Tänker att det tar på krafterna. Förstår även att samtalen med dottern tog kraft. Har själv pratat m min dotter och lyssnat hur hon upplevt sin uppväxt. Det var verkligen smärtsamt😔

Jag tänker att du har bra strategier och rutiner inom dig som även om de blir lite naggade i kanten är viktiga redskap som bär dig.

Kram🥰

Snart nykter 3 år. Livet är ganska tufft. Jag tänker en del på alkohol, som jag inte gjort på väldigt länge. Jag är inte orolig att jag skulle lösa mitt mående med alkohol, men ser det mer som en mätare att mina energier verkligen är på upphällningen. Att jag längtar efter en mental paus. Det reder liksom inte ut sig, relationsproblemen härhemma. Snarare blir positionerna mer och mer låsta mellan min man o min dotter. Jag förstår fullt ut hur banalt detta verkar utifrån sett. Men det tär och bryter ner mig. Jag håller fast mina rutiner, vet ju att det liksom är ankaret, rutiner man mår bra av och det sociala sammanhanget av att jobba. På jobbet känner jag mig kapabel och klarsynt. Får dagligen välbehövlig bekräftelse att det jag gör, gör skillnad i andra människors mående. Samtidigt känner jag att jag inte riktigt fungerar som jag brukar. Glömmer, tappar ord etc. Tappat ork på yogan. Modifierar, kortar av, förenklar, orkar liksom inte fysiskt. Sömnen hackig o ständigt trött. Vanliga stress/ utmattningssymtom all of the above. Det som nog gör mig mest bekymrad är nedstämdheten. Känner inte igen det alls.
Ville mest få detta på pränt för mig själv.

Positivt är att jag o dottern pratat om saker som rör hennes uppväxt. Tog fullständigt musten ur mig, hon har så mycket sår. Jag försökte att bara lyssna och bekräfta. Även om det är svårt, när jag själv bär på en annan sanning och en (logisk) förklaring till mitt agerande o beslut.

Jag är väldigt frånvarande på forumet. Går in o läser hos dem jag "känner" ett par dagar i veckan, men skriver typ aldrig. Vill bara säga till er, att jag följer er men har inte riktigt orken att vara aktiv.
Men allt kommer att bli bättre. Livet går i vågor. Allt är som det ska vara, annars hade det varit på ett annat sätt.

@Himmelellerhelvette Hoppar in i din tråd och svarar på dina funderingar så här en lördagsmorgon😁. Vad bra att du kommit underfund med att du inte tar med dig känslorna när du prata om något svårt och jobbigt och att du sätter ord på det. Att det liksom är någon annan som du pratar om. Jag tänker att det är ett slags försvar, att man distanserar sig för att skydda sig själv från hemska känslor. Att känslorna som kommer är farliga och kan förgöra. Att man inte får tappa kontrollen, för då blir man svag och kanske känner någons slags förnedring. Det är mycket energi som går åt att hålla ihop så. Ångesten som du känner kan vara en signal om att dina verktyg inte räcker för att hantera situationen, att det är ett beteende som skadar dig. Du skrev igår om att du inte kunde hitta dina verktyg mot ångesten. Kanske räcker inte verktygen, låta det passera, meditation eller annat just nu? Att verktyget nu är att våga känna och ta hjälp? Det kanske går i motvind vandra vidare i dina processer om du inte försöker att lösa upp dessa knutar. Du har kommit så långt i dina livsprocesser och det kan vara svårt att passera om du inte har rätt verktyg med dig på färden. Det kan vara riktigt tufft och kämpigt att lösa upp sina innersta känslor och ta hjälp i detta, men det är egentligen bara dig själv som du ska möta. Den vuxna du som ska ta lilla du i hand och hjälpa vidare att gå tillsammans till en plats där ni vill vara idag. Sköt om dig❤️

35 veckor nu då, det blir 245 dagar.
Alkoholmässigt - inga behov eller problem ta till den flyktvägen.
Övrigt i livet, stångas en del med saker, men är lite bättre allt eftersom att faktiskt ta hand om situationer, att ta plats. Säga till, säga ifrån och säga nej.

Det hade aldrig gått om jag hade en, två eller tre dagar i veckan med flyktresa till alkoträsket kvar inom mig, inte ens om jag hade haft den flyktvägen öppen, då hade jag funderade på det som lösning....

Nu måste jag ju ta hand om mig själv, vilket jag är värd.

Smärtsammare ibland, ja helt klart, bättre på sikt, alltid

Vem sa att det med åren skulle bli lättare?
Var det någon som sa det, och i så fall, varför sa du det till mig för?
Kanske var det din sanning?
För mig är det annorlunda. Rutiner och hjulspår, aldrig några känsloutsvävningar, i alla fall inte några större. Eller det beror i och för sig på, en utsvävning har jag råd att kosta på mig lite då och då, men att fastna i leran och bara spinna med däcken - det har jag inte råd med.
Jag tror alla är olika i sitt tillfrisknande. Och jag har försökt hitta nån att jämföra mig med. Kanske även letat efter någon med lösningen. Svaren. Kraften. Boten.
Ja du fattar säkert.

Nynykter 1 år - leva livets liv.
Nykter 2 år - jag har koll.
Nykter 3 år - nån sa att tredje året var det risk för återfall, för mig funkade det fint.
Nykter 4 år - tugga vidare.

Jag hade skapat mig en fin liten bubbla av drömmar, vardag och ett väldigt tryggt hem som jag trivdes i. Gjort lite utsvävningar i form av att ta lite kurser på universitetet för att försöka omskola mig, eller egentligen bara för att jag va så less på mitt yrke. Men fortfarande med min borg i form av mitt hem. Även om jag bor så pass till att porten ligger mellan två ställen med överförfriskade människor, och med 3 systembolag tvärs över vägen, så har jag aldrig upplevt att det varit några problem. För när jag kommer hem, och stänger dörren om mig, så vet jag att mitt hem är cleant.

Men vafan, vem vill inte utmanas. År 4 söker jag in till en utbildning, kommer in och flyttar. Jättelångt från min trygga borg. Från mitt skyddsnät i form av min mamma. En kärlek.
Jag gör en ordentlig koll av utbildningen och det internat som erbjuds.
De har 4 sidor om alkohol och drogpolicy på internatet.
Utbildningen låter väldigt bra också. Jag är positiv när jag ankommer i augusti för inskrivning, men det ska snart komma att ändras.

Första smset går ut till de boende på internatet. Jag minns det så väl.
"Systembolaget idag, skriv i chatten vad du vill ha!"
Bara för att jag är på en plats där jag inte känner mig hemma, inte har en trygghet, så susar det i huvudet. 1000 tankar.
Hur ska det här bli egentligen? Är dom inte här för att va seriösa, plugga?
Min kyl blir snart överfylld med vin, sprit, öl. Varje morgon som jag öppnar kylskåpet så ser jag detta elände. I min korridor är det inte fest, men det finns en person som definitivt har problem. Hen går till andra korridorer och dricker natten lång. Varje eftermiddag korkas det upp, festen verkar sedan sluta runt 01-03 tiden på natten.

Min sömn blir rubbad av att bo med andra som stökar runt till sent på nätterna.
Jag är för gammal för det här. Jag känner att jag är så jävla ensam här borta - all social aktivitet sker med ett glas i handen. Det är som att jag bor med 30 stycken Dee:s i alla dess former och varianter, alla stadier med riskbeteenden till starten på sjukdomen, och hela händelseförloppet far omkring här utanför min dörr.

Jag låser in mig på mitt rum. Tyvärr kliver jag rätt ut i miljön jag valde bort för nästan 5 år sedan, varje gång jag måste gå på toaletten.
Hemma är jag ensam också. Jag umgås sällan med andra, utan min sociala kvot fylls via arbete eller studietid på universitet. Det är förvisso likadant här, men den här ensamheten syns utåt på ett helt annat sätt, vilket får mig att känna mig annorlunda, skambelagd. Och konstig.

Mina tankar kretsar kring alkohol, men kanske främst kring hen jag bor tillsammans med och hens alkoholintag och beteende. Det påminner om mig själv. Vilket är sorgligt då hen är ung.
Jag har fått en del ångest som följ av min boendesituation, och att utbildningen inte alls är vad den gav sken av att vara, samt att jag känner att jag inte riktigt passar in.

Så jag vet inte, om tid är relevant i ett tillfrisknande faktiskt.
Ibland ifrågasätter jag om jag över huvudtaget är det minsta frisk, eller om jag bara byggt ett luftslott där hemma.
Ibland är man så jävla stark. Stolt och stark.
Kan det inte bara få vara så hela tiden?
Och om det inte får vara så hela tiden, ge mig en jädra lucka att kunna få smaka på den känslan lite då och då i detta dårhus.

Ps. 4 sidors alkohol och drogpolicy - man borde ha fattat att internatet haft grava problem som måste ha detta uppklistrat överallt. Korkat av mig att tolka det annorlunda.

Vänta nu, du kanske är 57? I vilket fall så är det bra att bli utvald även vid den åldern…👍

@Se klart Oavsett hur det går så är det ju kul att bli utvald som en av två när man är sextio!
Hoppas du känner att du kan fatta ett bra beslu.🙏🏻❤️

@Andrahalvlek Det är ett väldigt bra mål! Många jag känner som har övervikt har också problem med knäna… menade inte att du ska gå ner 40 kilo!
Lycka till med ditt nuvarande mål!❤️👍❤️

@Amanda L Och det är helt rätt taktik! Ha en övre gräns och sen hålla den.

Skulle jag gå ner till samma vikt som jag hade i 20-årsåldern så hade jag behövt minska ytterligare 40 kg. Och då har jag redan gått ner 8-9 kg. Det är ett omöjligt mål.

Allt spårade för mig när jag blev gravid och sen har alla år med sjukskrivningar satt sina spår också. Jag äter ingenting när jag är deprimerad, rasar ett tiotal kilo på några veckor, och sen börjar jag äta igen - mycket mackor och sötsaker. Ofrivillig jojo-bantning, min ämnesomsättning är fucked up.

Nu tänker jag mer att varje kilo minus är bra för mina knän och minskar risken för att få diabetes. Punkt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har nog inget pannben alls när det gäller att banta. Ett av mina värsta minnen var en vecka då jag fastade på 70 talet… Jag skulle aldrig klara att gå ner i vikt antagligen. Mitt trick har varit att ha en deadline vid 58kg. När jag kommer dit måste jag dra ner på något ett tag. Men då handlar det om 1-2 kg vilket väl är precis vad jag klarar av i späkning…
På det viset har jag lyckats hålla mig till 55-58 kilo hela livet.
Många, som min man, som gått ner många kilo gick sen upp i en väldig fart. Precis som du skriver.
Men kanske kan du stävja det på mitt sätt?
Har tyvärr inte lyckats övertyga honom..😁

Tack snälla @marshmallow11 ❤️ Jag ska vara snäll mot mig själv och inte riskera min nykterhet. Tack för tipsen❤️

@Flarran Så bra att du hållit upp en månad! Jag vet att det kan vara jobbigt i början men för varje vecka som går blir det allt lättare. Jag ser numera fram emot helger och fester utan oro eftersom jag inte har något sug eller nåt intresse för stt dricka alkohol längre.
Det låter otroligt och överdrivet i början, jag vet, då trodde jag att det handlade om att alltid vilja ha alkohol, men avstå. Men så är det inte. Inte för mig och många andra här isf. Jag VILL inte dricka, och det känns bara bra att slippa.
Alltså behöver jag varken känna sorg ( vilket jag kände då och då de första månaderna) eller avundsjuka.
Så för mig var det mitt bästa beslut på länge, synd att jag inte tog det tidigare.
Så skönt för dig att du också känner så. Det kommer att stärka dig inför julhelgen. Ladda upp med alkoholfri julöl och det finns också gott bubbel som Oddbird.
Jag läste också att brädspel är åtets julklapp?!
Lycka till och läs och skriv här, det har hjälpt många att få till ett bra liv. Lita på processen bara. Och ha tålamod❤️🙏🏻❤️🥳

@Daemon Skönt att höra att du håller dig till noll glas. Är nog bäst för mig också. Ja, jag har redan bakat lussebullar! Älskar dom och äter nu två små varje kväll. Jag har också hittat ett bra recept som gör dom saftiga istället för torra. Man värmer inte smöret utan bara mjölken och gör allt som i ett vanligt recept, men sen knådar man in rumstempererat smör i degen. Inte så svårt som det låter. Det gör att man kan använda mindre mjöl och det blir ännu godare! Så nu kan du stila om du vill, för tomtemor😀
Jag hade middag hemma för några kvinnor och hade köpt hem bubbel och rödvin både med och utan alkohol. Vi konstaterade att bubblet var lika gott (Oddbird cava) men rödvinet bara halvt ok. Verkar svårt att få till nåt bra med rött…kanske samma med glöggen?
På middagen konstaterade jag också att de som drack alkohol satt med samma glas i evigheter. Inget jag tänkt på förr ( vi har bara träffats i 20 år…). 🥺 Själv hade jag förr varit inne på tredje glaset vid samma tid.
Jag hade roligt och saknade inte alkoholen alls… Så livet känns bra när det gäller den biten.
Hoppas ni får en jättefin vit jul med en massa god mat och brädspel?
Är det något barnen gillar?
Ha det gott tills vi hörs igen!🥰🙏🏻

Hej @Amanda L,
Tänkte bara titta in och säga hej liksom.
Det kostar inte ett öre att vara nykter, men ibland kan det verkligen kosta på att stå ut liksom.
Men idag är det helt okej. Jag har idag som en månad som helnykter medlem på detta forum tittat tillbaks på mina inlägg och funderat på att det nog var det klokaste beslut jag tagit på bra mycket länge att sikta på att vara helt alkoholfri. För jag vet med mig att endast en punschkaramell kan få mig på fall. Önskar dig allt gott kompis och nykterhet vinner i längden på flera sätt. Men visst får man kämpa stundtals, ser inte direkt fram emot julhelgerna, då tankar och gamla dryckesvanor kan leva rövare med en men fattar att det är ett hinder som måste avklaras det med.
Ha en fin kväll!

Hejsan!
@Se klart, brukar läsa då och då på din sida och upptäckte just att jag spontant tänkte på dig och hälsade till dig i en text på min sida. Det här med kommunikation är en konst och tankar och dess energier är ett lite märkligt fenomen. Man kan ju liksom nästan känna på sig om någon tänker på en. Så funkar i alla fall jag som spiknykter, vilket jag är sen över en månad vilket känns riktigt bra.
Ha en fin kväll!

@Se klart känner igen mig i tacksamheten över allt, det lilla livet. Särskilt när man nu är omgiven av så fasansfulla berättelser utifrån världen. Jobbet- skönt att du kom undan… men alltsammans kanske satte lite fart så att du kanske kommer upp med någon helt annan lösning på ditt dilemma. Konsultarrangemang? Mina sista år på jobbet undervisade jag mycket och det kändes verkligt meningsfullt. Att lämna vidare. Önskar dig lycka till vad du än företar dig! 🤗🤗

@cawe123 Om jag förstår det rätt drack du och din man ensamma. Era barn är vuxna och var inte där?
Hände något igår som gör att historien blivit mer komplicerad? Varför blev era barn arga?
Om de är vuxna och inte sett er dricka på 8 år, ni inte gjorde något dumt igår, ja då förstår inte jag vad ni ska skämmas för?
Sedan undrar jag varför du kallar det återfall om ni nu valt att dricka enstaka gånger? Spontant känns det som ni är väldigt hårda mot er själva. Jag kan ha missuppfattat historien dock.

Jag tror att en del i att ta återfall är att man är för hård mot sig själv. De som är de har jag en teori om. Den kan vara helt fel dock... Jag tänker att de som är för hårda mot sig själva blir naturligt mer sårbara för återfall. De har för jobbigt med självkänslan istället för att jobba med att klappa sig själv på axeln och gilla sig själva. Man dyker djupare än om man har förmågan att omfamna sig själv. Vara sin egen bästa vän & coach. Så jag tror att det bästa ni kan göra är att omfamna er själva. Fundera över varför ni nu trillade dit och vad ni behöver för att bli mer tillfreds med er själva igen? Se det som en möjlighet att lära mer om er. Gör förändringar och vänd sedan blad. Ta hand om er 🤗

@Se klart Mer jobb och lägre lön? Kass deal. Jag tror det var tecknet du behövde.

Kram 🐘