Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller med helt och fullt men tänker att @admin kan delta/svara här och reda ut lite vad som gäller? Jag tror tex inte att man på någon del av forumet ”får” skriva när man druckit- utan att de inläggen tas bort. Jag tror heller inte det är tillåtet att skriva detaljerat om olika intag- jag vet att man iaf tidigare var supernoga med det- och av goda skäl! Ser fram emot hur @ah ställer sig till detta- som är en stor eller iaf kanske mellanstor sak för oss. 😻

@Himmelellerhelvette Det kan vara lurigt att tankarna emellanåt går till att det skulle vara skönt att bara få slappna av och glömma allt en stund med ett glas vin, även om man inte vill eller kommer att dricka. Tänker att det är viktigt att vara lite observant på detta genom att registrera tanken och förstå att alkoldjävulen fått lite luft, att man täpper till och låter tanken fara bort. Säkert är det något som trycker på i känslorna som kan skapa detta. Men igen fara på taket, det är bara tankar och inget annat. Häromdagen efter en lyckad grej på jobbet, fick jag en känsla av lust att ta ett glas vin och fira. Var kvar i tanken och konstigt nog kunde jag känna ett rus ändå, som om jag tagit vin! En slags upplyftande känsla. Tänkte att det är ju schysst att kunna känna så utan vin, helt nykter och helt gratis😁.

Ha en fin kväll❤️

@Johan6808 Hej! Jag håller med dig till hundra procent! För egen del triggas jag inte för fem öre, utan jag tänker på nykomlingar som hittar till forumet. Många är ju svaga och måste lägga all kraft på att inte dricka i början. Då är det jättedumt om det skrivs en massa förhärligande om alkoholen, och även när det skrivs på fyllan. Just nu är det ovanligt många personer som bestämt sig för att dricka måttligt som håller till i ”förändra”. Såsom forumet är uppbyggt nu så borde dessa självklart hålla sig i ”vara måttlig” delen. Jag skrev lite om detta i en tråd i ”förändra” tidigare i dag.

Ha det bra!

Jag vill verkligen rekommendera ljudboken ”Utbränd - så tar du dig ur stresscykeln” av Emily och Amelia Nagosky. Tvillingsystrar. Man behöver inte ha varit utbränd för att läsa den - den hjälper dig förhoppningsvis att hantera stresscykeln så att du slipper bli utbränd. Boken är lite hurtigt amerikansk till sin approach, men jag gillar det. Den har gett mig en massa aha-upplevelser - och många argument att använda i framtida diskussioner.

Boken är forskningsbaserad och väldigt tydligt feministisk, två saker som jag verkligen gillar. Huvudtesen i boken är att vi ofta fastnar i stresscykeln - och man får tips på hur man kan ta sig ur den. Om den upplevda stressen på jobbet liksom aldrig tar slut så riskerar vi att fastna i fight-fly-freeze-känslan - och det kan leda till utbrändhet i slutändan.

Och stressen på jobbet är ju bara hälften av ekvationen - även på hemmaplan upplever vi ju stress. Tider att passa, konflikter att lösa, disk att diska, barn att vabba, tvätt att tvätta osv. Det tar aldrig slut. Småbarnsåren är rent ut sagt vidriga - och då ska vi helst prestera topnotch på jobbet också! Man får i boken konkreta exempel på hur man kan ta sig ur stresscykeln, helst dagligen, för att lugna ner nervsystemet helt enkelt. Träning och egentid är primära lösningar.

Boken har också som sagt ett tydligt feministiskt budskap. Man pratar om ”människa givare” och ”människa varelse”. Vi kvinnor fostras till att bli givare - till allt och alla. Män går mer genom livet med sig själva i mycket större fokus. (OBS: generalisering.) Givare ger andra dagarna i ända - uppmärksamhet, vård, lösningar på olika problem. Från små barn till åldrande föräldrar och däremellan kollegor och vårdtagare. Givare ger och ger och ger, så de helt glömmer sina egna behov. Vad vill jag? Vad gillar jag? Vad tycker jag?

En medsyster i tjejjouren, tillika småbarnsmamma, berättade att hennes kompis hade en radikal idé. Papporna i kompisgänget skulle få styra upp nästa sammankomst. Från ax till limpa. Mammorna skulle inte bidra ett dugg utan bara komma dit och delta. Väldigt radikalt. År 2023. Till mångt och mycket handlar det förstås även om att givare måste släppa kontrollen - och väldigt tydligt lämna över ansvaret. ”Varsågod, nu går jag till gymmet” typ.

Som sagt, jag tror att boken har något att hämta för alla - givare och varelser.

Kram 🐘

Tack för boktips! Och härligt att höra om din fina påsk @geggan
Även här med näsan mot solen!🌷

Hej igen,
Jag tänker att det är viktiga frågor du tar upp som vi får återkomma till, även längre fram i nykterheten. Jag är HELT på ser klara med att vara nykter, det är så att säga en icke-fråga. Men frågan om vad vi fyller våra liv med framåt, är ju aktuell hela livet. Det ska vara meningsfullt! Roligt! Bra. Jag har varit nykter så länge att ingen nånsin frågar men jag tycker om att propagera för nykterhet (inte många orkar lyssna) Jag vill inspirera och visa att det går att ha ett så bra liv utan- och oavsett dricka-nivån så kan vi faktiskt skippa det tvångsmässiga.
Det får lov att mogna fram, hur vi pratar med andra. I början är det lätt- men sen, som du skriver. Kanske inte självklart. Går det att prata om hur bra du mår rent psykiskt, sömn, oro o h stress är ju faktorer som lugnar sig. Att orka mer, ett viktigt skäl för mig! Vi är ju inte främst problemdrickare utan människor som vill leva våra bästa liv? Och att det är vår ledstjärna? Du kommer att komma till ro med detta- men det ÄR inte lång tid du varit nykter- sett till livet. Babysteps! Kram 🥰

Nykter dag 45. Känns konstigt och självklart på samma gång. Idag vår och varmt i luften. Min sambo hade varit i stan och sett människor på uteserveringar överallt. Då tänker jag att jag snart ska sitta där med en cava. Tills jag sekunderna efter kommer på att det ska jag inte. Jag ska sitta där med en alkoholfri dito. Detta har hänt flera gånger senaste dagarna. Korta flashbacks av vad jag brukat göra. Men bara som minnen ungefär.
Vi gick på restaurang och åt. Väl där beställer jag afri öl. Bläddrar förbi vinlistan utan att tänka tanken. Så konstigt att jag kommit dithän. Som om alkoholen suddats ut. Dricka alkohol är något som andra sysslar med. Inte jag.
Jag som förut ville dricka nig redlös en gång i veckan eller åtminstone varannan.
Så mystiskt. Det går nästan för lätt…

@Johan6808 Hoppa över till ”det vidare livet” och läs bara här så slipper du den delen du inte vill ha. Jag tror det är oerhört viktigt att vi hänger kvar på forumet för att ventilera emellanåt. Ibland tar det lång tid innan jag läser eller skriver för jag inte orkar eller har lust men emellanåt måste jag skriva för det dyker upp nya tankar som jag behöver skriva om och få kloka svar på.

@Kennie Nej, den har jag missat! Ska se om jag hittar den.

@miss lyckad Tack❤️Du kapar verkligen inte min tråd. Tycker mycket om när ni skriver till mig.
Jag är inte ostabil vad gäller att jag tror jag kommer dricka. Jag har bara inte blivit helt säker i mig själv vad jag svarar när jag blir frågad varför jag inte dricker. Enkelt svar är ”vill inte” för det vill jag inte men de som står mig nära undrar ju såklart varför jag inte vill.

@Andrahalvlek Jag är inte där att jag skulle ta upp ämnet med barnen. Dom får fråga mig framöver om dom undrar något men eftersom jag drack måttligt när de var vakna vet dom nog inte så mycket. Jag gömde oftast mitt glas med så de inte såg att jag drack. När jag slutade dricka var det inte förrän efter flera månader som de frågade varför jag inte drack när de andra vi umgicks med drack så de hade inte ens märkt att jag slutat. När jag sa att jag inte vill och inte druckit på flera månader var dom förvånade, ingen hade märkt någon skillnad och det är jag glad över för då handlar det mer om min ångest över att jag gjort det än att jag skadat dom hoppas jag.

Beklagar sorgen.... Styrka och värme till dig!

@Geggan Skönt att du haft en bra och nykter påsk! Samma här. Man orkar så mycket mer nykter, kan inte fatta hur jag stod ut förut...

@Amanda L Kul att du också gillade den! Ja, hon fick en del publicerat under sin livstid och hade läsare som uppskattade henne, men något stort genombrott kom inte förrän långt efter hennes död. Har du läst Välkommen hem också? Fler noveller samt brev som hon skrivit.

Hej! Du började sätta ord på något här igår. Kanske blev du avbruten, kanske ångrade du dig. Du får mer än gärna ta upp tråden och berätta mer!

Kristoffer
Alkoholhjälpen

Himmelellerhelvette , du är inte ensam om att ha gjort felaktiga val, på grund av alkoholen. Det är jättenyttigt att ialla fall inför sig själv, skriva ner och tänka på situationer från när man drack. Vi hade aldrig gjort så dåliga val, om inte våra hjärnor hade varit beroende av olika substanser. Att prata med sina barn tex, det kan man göra när tiden är mogen. Det kan gärna komma succesivt. Då, är något som man inte kan göra ocort, Nu, är nu som man kan fortsätta att göra bra val, för sin egen skull, men i förlängningen även barnens och andras skull❤️. Om du känner dig lite ostabil, gå inte på tillställningar med alkohol. Gör det endast när du är stabil. Jag träffade knappt några fulla personer på 1 år, när jag blev nykter. Sen när tiden gick, tyckte jag bara att folk var tramsiga och luktade surt vin, när jag var på någon fest eller så. Alla får såklart göra som dom vill, men om man vill behålla sin nykterhet, så gäller det att fundera mycket på varför man blir ostabil. Jag blev det när min sambo valde ( eller hans beroendehjärna) att dricka ” socialt” efter nästan ett års nykterhet. Jag blev så orolig och förbannad så det slutade med separation för oss. För mig har det gått förträffligt. Stabil nykterhet, köpte hus själv, trivs på jobbet, helt okey liv, mycket goda relationer med mina barn m familjer❤️. För min exmans del har det gått sämre, ännu mer ner i beroende, sköter jobbet okey, men mycket helgsupande, usla relationer med våra barn m familjer, inga vänner kvar, förutom sådana som också dricker mer än vad som är sunt. Ville inte kapa din tråd, men jag tycker du är en viktig och jätte ” duktig” kvinna som har lyckats med något svårt. Jag hoppas att du blir stabilare och verkligen är stolt över dig själv. Du gör det så bra.🍃🌻🍃

@Amanda L @Kennie tack för tips!

Beklagar sorgen !
Mina föräldrar gick bort när jag var aktiv alkis och jag var ju helt oförmögen att hantera sorgen. Känslorna var ju helt undanstoppade.
Sorgen har kommit "stötvis" efter att jag gått in i nykterheten, lite prövande, försiktigt och fortfarande inte helt naturligt.

Jag hälsade alla känslor som kom i samband med nykterheten, det gick inte fort, men det märktes då att jag gjorde framsteg vilket var uppmuntrande.

Ta hand om dig och låt tårarna hjälpa till att läka din sorg.

@Kennie Den var fantastisk! Så mycket humor, mörker och samtidigt så välskriven. Hon fick sitt genombrott som författare först tio år efter sin död har jag för mig. Vi läste den i vår bokcirkel med stor behållning.

@Himmelellerhelvette Otroligt bra och viktigt att just skriva. Sätta ord på tankar och känslor. Då processar man, det funkar lite som självterapi. Hur gamla är dina barn? Finns det utrymme att prata om det? Du kanske behöver vänta lite till, risken är stor att det gör riktigt ont om barnen säger saker som skär i hjärtat på dig. Samtidigt är det nyttigt. Men jag tror att man ska prata om det.

Med min äldsta dotter, som fyller 26 år i år, har jag pratat i omgångar. Jag har frågat: ”Hur tänkte du när jag…” Och sen har jag tagit emot allt som hon sagt, utan att bortförklara eller skylla ifrån mig. Har sen bett henne om förlåtelse. Många gånger. Jag kan bara be om förlåtelse. Jag kan inte göra gjort ogjort. Och jag begrep inte bättre just då. Då måste jag vara självsnäll.

Jag tänker att man kan prata med rätt små barn också. Ungefär som när man tar snacket om reproduktionen stegvis, anpassat efter deras ålder. Kul liknelse 🤣

Kram 🐘

@Johan6808 Du får flytta hit annars. Här under ”Det vidare livet” lever de flesta helt nyktra. Vi tampas med andra saker som livet kastat i knät på oss. Saker som vi lättare kan hantera som nyktra, men sakerna måste ändock hanteras. När vi drack hällde vi bara alkohol på skiten. Faktum är att man stagnerar mentalt om man dricker. De som började dricka i tonåren och sedan hållit på är delvis omogen i skallen som en tonåring. Sorgligt. Men det förklarar samtidigt en del beteende.

Kram 🐘

Beklagar Brenda!
Och jag tänker att det är så att om man inte dränker sina känslor, så är tiden med stor sorg väldigt levande på något sätt. Minns perioden då min pappa dog. Jag drack efter det, efter att allt praktiskt var ordnat. Hade min sorgeperiod innan eftersom det inte var oväntat. Eller jag hade ju såklart sorgeperioden efter också. Det är mycket som ska processas och jag är glad över att jag inte gjorde det med alkohol. Man behöver ha reda i sina tankar.
Det är en klen tröst, men det låter lite fint att hon fått livsgnistan tillbaka ändå innan. Jag tänker att det aldrig finns någon bra tid att förlora en förälder. Som Mattis säger i Ronja Rövardotter ”Han har funnits jämt och nu finns han inte mer. Han fattas mig”. Jag kan fortfarande känna sorg över att pappa inte finns. Jag hade behövt honom. Lät som om ni hade en bra gemenskap ändå din bror och du, den natten.
Ta hand om dig Blenda och tillåt alla känslor som dyker upp. Jag var rätt arg på min pappa en period. Jag tror att det kan vara sunt. ❤️

God Afton SeKlart! Har haft en lite paus från forumet och det går inte att hänga med i allt man vill, men vill bara att du ska veta att jag uppskattar dina inlägg.

Känns bra att skriva det som dyker upp. Tror det är bra att processa genom att skriva. Hade jag gått på AA hade jag delat hela tiden där men nu de senaste har jag inte delat här på forumet som är min motsvarighet till AA särskilt mycket. Delade otroligt mycket i början sedan trodde jag nästan att jag var klar men nu är det mycket som snurrar i huvudet om hur jag druckit och skammen har tagit över stoltheten över att varit nykter i 8 månader en del.
Jag vill skriva lite om det som gnager och det är mest för barnen just i detta nu.
Jag drack innan jag skulle läsa godnattsaga, när jag kollade film m barnen, när jag byggde koja med barnen, jag la barnen tidigt för att kunna dricka utan att de märker. Lagt dom för jag känt att jag börjar bli onykter och vill inte de ska se mig sån. Druckit när jag suttit och pratat med ena barnet och hans kompis. Alltså många tillfällen nu när jag skriver är inte någon fara utifrån om en annan berättat det för mig men jag tycker det är skamligt att jag drack på det viset. Jag kunde börja dricka innan barnen kom hem från skolan. Jag drack mig redlös för att däcka efter att barnen somnat. Tänk om de hade hänt dom något under natten och jag skulle behöva ringa ambulans medan jag var så full. Tänk om de hänt dom något påvägen hem från skolan när jag redan hade satt i mig 2-4glas vin mitt i veckan, ibland när jag var riktigt bakis kunde jag ta första glaset klockan 10 så det hade hunnit bli 4st innan de kom hem vid tvåtiden. Jag hittade då på lögner med mig själv om ifall någon kom på mig skulle jag säga att min väninna var över på vinlunch för vi inte setts på länge och båda var lediga. Pinsam lögn som jag som tur är inte behövt säga. Så många lögner jag hittat på för ifall jag blev påkommen men det blev jag inte.

Jag har aldrig gillat de som dricker förmycket men jag blev en sån under ca 10 år men förnekade samtidigt som min ångest berättade för mig att jag gjorde fel. Jag blev en som jag inte gillar, inte konstigt att min självkänsla utplånades. Jag lyssnade inte på min ångest utan dämpade den med ångestdämpande sista året/åren, minns inte när jag började med ångestdämpande för att kunna fortsätta dricka. Innan jag kom på att dom hjälpte slutade jag ofta dricka innan jag blev såpass full att jag skulle få ångest dagen efter men när jag kom på att dom hjälpte drack jag tills jag blev så full för mig själv på soffan så jag kunde gå raka vägen in i sängen och däcka. Tog två ångestdämpande innan jag la mig, kunde fylla på med en på natten och en till på morgonen.
Ibland fick jag gå upp en stund efter jag lagt mig för att spy, det var helt rätt i toan eftersom det bara var vin, ingen mat. Jag drack för att slippa äta, för att dämpa hungern. En stor grund i mitt drickande är ätstörningar. Jag kom på tidigt att alkohol dämpade hungern. Började med att ta ett-två glas vin på kvällarna för att slippa äta mer för ca 10 år sedan, tror det är där min alkoholism började gro.

@Se klart Låter härligt! Är SÅ nyfiken på ditt pluggande!!❣️🌸🍃

@Johan6808 Intressant och viktigt, att forumet kan ha den effekten att liksom legitimisera drickandet! Det har genom åren ibland blivit diskussioner om att man skuldbelägger någon om det inte bara är att man stryker medhårs. Bra att du lyfter detta!