Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek @vår2022 @Torn @Varafrisk
Tack❤️
Jag gjorde inte mycket väsen av mig som full, ville inte någon skulle komma på mig och lyckades ganska bra med det. Det är mest ångesten över att jag har druckit vid så många tillfällen som jag inte borde gjort som jag mår dåligt över. Jag har lyckats hålla katastrofer borta. Det är på så sätt skönt att jag inte har saker att be om ursäkt för eftersom jag höll mig på god fot. Jag drack mest för mig själv. Så den som ska förlåta mig är jag. Att jag misshandlat mig själv med giftet. Allt som kunde ha hänt men som tur var inte hände. Jag hade självkontroll på så sätt att ingen skulle komma på mig. Var noga med att dölja tecken på att jag drack som jag gjorde.
Allt kretsade kring att putsa på fasaden och dölja det som inte skulle synas.

Klockan 7.30 påskdagens morgon är det inte många vakna. Då vaknade jag. För att citera yngsta dottern: Supernöjd 😍 Redan i fredags började vi i närmaste familjen med gemensam middag och gött tjöt. Kom hem till barnens pappa i huset (där jag själv har bott i 14 år) kl 16.30 och körde hem igen först vid 21.30.

Igår, på påskafton, utökades sällskapet med ex-svärisar, ex-svåger/svägerska, min mamma, mamman till min ex-svägerska och en kusin till barnen. Tyvärr fick den andra kusinen avbryta sin påskvistelse pga att deras dotter blev kräksjuk natten till långfredagen. Det var bara att packa in sig i bilen och köra 30 mil hem igen. Livrädda för att smitta någon. Så ledsamt 😢

Vi lät dock inte deras frånfälle bekymra oss. Jag och min mamma kom dit vid 14 och körde hem först 19.30. Inte en enda gång kändes det långtråkigt - det var gött tjöt från början till slut. Inte en enda gång tänkte jag på att jag drack påskmust och alkoholfri öl. Inte en enda gång tänkte jag på vad de andra drack. De flesta andra drack nog också påskmust när jag tänker efter.

Det var strålande sol och riktigt varmt stundtals. Senast i torsdags var ex-svärmors gräsmatta täckt av ett snölagef, igår kändes det fullständigt otänkbart. Riktigt nice 😎 Enligt SMHI var det cirka 16 grader i vår del av världen igår. Även idag ser det ut att bli kanonväder.

Jag och äldsta dottern ska iväg vid elvatiden och hitta några hittaut-kontroller. Igår cyklade jag iväg och letade upp de sex första. Idag siktar vi in oss på att hitta nio kontroller som finns i skogen precis i närheten. Efter det kör vi till huset och äter av all påskmat - igen. Precis som vid julen kan man äta påskmaten flera dagar i rad, det brukar bli enorma mängder när man har knyte.

Jag läste en krönika i DN som skrev om en ny bok om utmattning: ”Utbränd - så tar du dig ur stresscykeln” av Emily och Amelia Nagoski. Enligt krönikören är boken ett forskningsbaserat feministiskt manifest om att botemedlet mot utbrändhet inte är att ta hand om sig själv - det är att vi alla tar hand om varandra.

Enligt boken är en viktig beståndsdel i tillfrisknandet ”behovet av gemenskap, om sammanhang där man utan rädsla för skam- och skuldbeläggande tryggt kan uttrycka också negativa känslor och mötas av kärlek och validering”. (Jag tänker att forumet funkar lite så för mig 🤔) Återkommer med fler reflektioner när jag har lyssnat på boken.

Jag tänker också på vad jag helt naturligt, av ren instinkt tror jag, satsade min lilla energi på när jag började tillfriskna. Jag satsade min energi på att umgås med andra. Min dotter, min mamma, mina ex-svärisar, kompisar och kollegor. Varje vecka hade jag en eller flera sådana träffar inbokade den första sköra tiden när medicineringen började kicka in.

Vi behöver alla sammanhang där vi känner oss som en naturlig del av en gemenskap. Bland vänner, på jobbet, inom familjen och släkten. Det är oerhört viktigt för alla - från små barn till gamlingar. Att jag, min mamma och min ex-svägerskas mamma helt naturligt ingår i ”släkten” på mina barns pappas sida är både konstigt och helt amazing. Folk tycker att det är konstigt, eftersom vi är separerade sen tio år. För mig är det dock helt naturligt, och för de andra också.

Fler borde göra likadant - öppna sina hem och hjärtan för personer som kanske saknar släkt i ordets korrekta betydelse. Vi bor i ett av världens ensammaste länder. Så många gamlingar, och ensamstående i alla åldrar faktiskt, har inte en enda person som det känns naturligt att fira jul, påsk och midsommar med. Så många vill bara att dessa familjehögtider ska passera så snabbt som möjligt, så att de slipper känna sig utanför. Jag tror att människor tar stor skada av det helt enkelt.

Så idag väljer jag att vara ytterst tacksam för de goda relationer jag har till mina barn, deras pappa, deras farföräldrar, och till min egen mamma. Inga relationer sköter sig själva, det krävs att man jobbar på dem. Men det jobbet är riktigt nice, för det handlar om att umgås, umgås, umgås 😍

Kram 🐘

@Julia-a Hej! Låter onekligen som att du har problem med att hantera alkohol när du tagit det första glaset. Hjärna domnar av och det rationella tänkandet sätts ur spel. Du dricker tills du spyr. Du berättar att du inte har problem med att dricka varje dag men att du ändå i vissa perioder har druckit själv på kvällen. Att du mått sämre de senaste tre åren, att alkohol hjälpt mot detta men att det nu inte hjälper så mycket och att det efteråt bara blir mer svart. Låter som att alkohol och du inte är en bra kombo och att alkoholen verkligen får dig att må dåligt.

Bra att du nu varit nykter i 7 veckor. Jag tänker också att drickande lätt sakta eskalerar och till slut är det lätt att man dricker varje dag. Du berättar också att ”Varje gång har jag hållit det i några månader men sen när jag börjat må bättre efter några månader har jag börjat dricka igen.”. Du frågar hur lång tid det tog för oss som inte druckit på lång tid att känna skillnaden i psykiska måendet. Du säger att du börjat må bättre efter att du inte druckit i månader, tänker att där ser du själv skillnaden, men verkar som att du ändå inte mår så bra som du önskar? Ofta finns det något underliggande som gör att vi inte mår så bra psykiskt och det förvärras om man börjar dricka. Det blir en ond cirkel. Verkligheten blir då inte riktigt sann och känslorna inte riktigt äkta som drucken. Det kanske är något som skaver som du behöver ta itu med? Det kan vara svårt att få kontakt med sin känslor där djupt inne och en samtalskontakt kan vara en bra idé för att närma sig dessa. Det är superbra att du är nykter för det är en förutsättning för att kunna nå sina innersta känslor.

Själv gick jag hos en psykolog i början av min nykterhet för att kunna bolla min känslor och få hjälp att nå mina innersta känslor. Det har varit så givande och jag mår så mycket bättre idag. Jag förstår vad som skaver och som triggar mig och kan hantera detta.

Du verkar inte ha kommit in i ett svårt beroende och du förstår att alkohol bara gör mående sämre, så bra! Det är lätt att hamna i ett beroende, så håll dig borta från det och försök ta reda på vad som skaver inom dig. Det är vägen framåt till ett bättre mående utan att riskera att hamna i ett beroende som är så svårt att ta sig ur och det blir sjukresor värre!

Sköt om dig!🐣❤️

Hej.
Jag skulle bli medlem och så såg jag att min email redan var registrerad, för tre år sen.

Jag har alltså försökt bli nykter i tre år nu.

Varje gång har jag hållit det i några månader men sen när jag börjat må bättre efter några månader har jag börjat dricka igen. Jag kan hålla mig från att dricka om jag är ensam men när jag är ute med kompisar eller på fest räcker det att jag dricker bara en öl eller ett glas eller ens en klunk och det är som att ett sug skapas inom mig och jag kan inte sluta. Ofta spyr jag eller dricker så mycket att jag gör saker jag skäms över. Efter att jag dricker mår jag otroligt dåligt i dagar, inte så som jag kom ihåg att bakishet brukade vara, utan de senaste tre åren har det varit mycket mer svart.

För tre år sen började jag också må psykiskt dåligt och få mörka tankar så fort jag drack bara ett-två glas. Hade aldrig haft så innan har någon annan samma symptom?

Nu har jag varit nykter i 7 veckor. Senaste gången jag drack skulle jag försöka vara nykter på en fest men råkade ta en klunk och sen slutade det med att jag drack massor och spydde och även basjade (vilket känns som en low point) ner hela min lägenhet och hade sönder en möbel jag tycker mycket om.

Alkoholen har förstört så mycket i mitt liv men utan den blir jag deprimerad och tappar mitt umgänge och känner mig tråkig. De här senaste tre åren har jag nu börjar undra om jag bara mått sämre? För det är sånt kämpande som inte leder någon vart. Nu känner jag mig ensam och som att det inte är värt det om man ändå ska må dåligt. Tackar nej till sociala grejer och stannar hemma för rädd att jag inte ska hålla mig om jag befinner mig i miljöer där andra dricker.

Eftersom jag aldrig haft det som att jag behövt dricka varje dag är jag osäker på om jag har problem med alkohol och då känns det svårare att hålla mig från det. I vissa perioder har jag dock druckit själv på kvällarna.

Ni som blivit nyktra hur lång tid tog det innan ni kände skillnad på ert psykiska mående?

@Lonely Man Ok, få se om det blir app istället…:) Men vad fint att det kändes bättre för dig idag. Skönt att höra!
Ha det bra resten av påsken! 👍🐣

@vår2022 tack själv! 🐣

@Amanda L
Grattis till 41 dagar!✌️
Finns en app som heter Im sober.
Den håller koll på dagarna och är motiverande.
Var på aa möte idag. Kändes lite bättre trots allt.
Ha en fin Påsk🌞❤️

@Amanda L Idag 41 dagar. Ska finnas en app som håller reda på detta, men fortsätter försöka hålla koll genom alkoholkalendernn. Känns så bra att slippa alkoholen. idag förberedde vi även resa till bröllop i sommar. utan oro och ångest över hur det ska avlöpa. Jag vet redan att det kommer att bli bra!
Idag påskafton. Vi har städat hela dagen, ej hunnit tidigare. Imorgon soppbrunsch, ska bli trevligt!
Hoppas alla ni andra kämpar har det bra också! :)

Påsken är kall och det ligger mycket snö kvar, men jag är varm i hjärtat. Njuter i fulla drag av den välförtjänta ledigheten efter intensiva månader av hårt arbete. Ambitionen är att bara ta det lugnt och ladda batterierna. På något sätt är det med lite förvåning jag ser tillbaks på hur mycket jag åstadkommit yrkesmässigt på ganska kort tid och åter igen är det min nykterhet jag har att tacka.

Den mentala skärpa som återfunnit sig när jag fått tillbaks min hjärna från alkoholens gissel är inte bara oväntad. Den är nästan som tidigare okänd för mig. Idag går det så otroligt bra i min nya mellanchefsroll och jag både mår och tjänar väldigt bra. Jag är betrodd, har medarbetarnas respekt och känner mig väldigt smart. Smartare än någonsin eftersom det hela tiden ploppar upp kunskaper och erfarenheter jag knappt visste att jag hade. Jag kan agera inom yrket med ett självförtroende som verkligen bottnar i sanningar och kunskap i stället för lögner, skenmanövrar och prokrastinering. Det kanske låter farligt när jag säger det, men det är som att jag glömt att jag är alkoholist. I alla fall på jobbet där jag idag har möjlighet att ta igen så mycket jag missat tidigare vad gäller att känna mig behövd och värdefull.

Jag minns känslan från när jag var ung. Att vara den smarta. Att vara "Den duktiga" i skolan eller den man alltid kom till när man ville ha hjälp. Jag har under mina unga år glidit igenom studier och yrkesliv på en räkmacka och slarvat mig fram för att jag tyckte allt var lätt och självklart. Jag ansträngde mig inte och fick ändå snabbt bra jobb och gjorde karriär. Vem vet var jag varit om jag inte börjat dricka, för där alkoholen kom in, där stagnerade det för mig. Jag fortsatte visserligen göra hyfsat bra ifrån mig inom arbetslivet även som alkoholist eftersom det hör till sjukdomen att lägga enorm energi på att alltid lyckas prioritera supandet och dölja missbruket i vardagen, men självklart gick det ut över mina prestationer även om jag och löste livspusslet ändå. Det var dock ett förbannat liv. Jag har lurat, ljugit, dolt, slätat över och skapat dimridåer under vilka jag kunnat fortsätta dricka på arbetstid, allt medan alkoholen tog över mer och mer av min tankeverksamhet både i vardagen och i synnerhet på helgen.

Men som sagt, på något vis har det fungerat ändå i många år. Det var man med facit i hand kan se som "Vägen mot avgrunden" när jag fortsatte dricka mer och mer medan jag nonchalerade alla råd och varningar och kämpade i det tysta för att möjliggöra drickandet utan att upptäckas. Jag intalade mig på klassiskt alkoholistmanér att jag hade kontroll, men jag kan inte påstå att jag presterade speciellt bra från det att alkoholen gjorde sitt intåg. Varken i relationer eller inom mitt yrke. Och visst har jag kört med "Blame game" och använt svepskäl, även det på klassiskt vis. Eftersom mitt eskalerande supande sammanföll med skilsmässa så är det på något sätt accepterat att man går ned sig lite. Folk har förståelse och man har något att skylla på. Visst, skilsmässan må vara det som utlöste att jag började dricka mer och kunde göra det utan att bli ifrågasatt, men efter att den akuta sorgen var över så hade inte skilsmässan med mina sämre prestationer eller bristande engagemang på jobbet att göra. Allt handlade om att jag drack.

Jag brukar fundera lite på hur begränsat mitt fokus varit inom precis allt där jag borde ha varit engagerad under de långa tider jag söp, och det har pågått under så många år. Missbruket har inverkat negativt på absolut allt som borde varit viktigt för mig. I kontakten med mina barn har jag tagit den lättaste vägen vad gäller skolan och i deras uppfostran. Jag har många gånger köpt deras tystnad och de har aldrig blivit misskötta eller saknat något materiellt men de har inte fått min fulla uppmärksamhet eller kärlek. Idag är de inte missanpassade, men de är känslomässigt svältfödda. Jag hoppas verkligen att de kommer att förlåta mig en dag, men det kan jag aldrig kräva.

I förhållanden och nya relationer har jag aldrig givit kärleken en chans och alltid bränt de män jag träffat. Jag har valt bort dem för att kunna fortsätta dricka utan insyn. I perioder har jag dejtat män i samma sits och som varit lika illa däran som jag och det har gått helt åt helvete av förklarliga skäl. Eller så har jag träffat någon som verkligen kunnat bli min stora kärlek, men slarvat bort honom för att jag vägrat ta itu med min alkoholism och prioriterat supandet framför kärleken. Männen som kommit för nära valdes bort eftersom jag riskerade att behöva avstå från alkohol om de kom för nära. Jag märkte det inte ens då när det pågick men det finns skäl till att männen jag varit stormförälskad i har gått vidare och idag är omgifta eller lever i trygga relationer.

Jag har skrivit tidigare här om hur jag söp på arbetet i många år och ändå lyckades bli befordrad och göra mitt jobb, men hur supandet eskalerade och jag till slut blev påkommen. Jag har också berättat om hur jag skickades på flera omgångar av behandling som arbetsgivare betalade dyrt för, men hela tiden fejkade mig igenom dem eftersom jag inte hade för avsikt att sluta. Jag trodde nog att jag skulle lära mig att dricka som andra. Men vi vet ju alla hur det går med det. Det är den största av alla lögnerna - Att man ljuger för sig själv och säger "Jag har koll". Man kan inte vrida klockan tillbaks och dricka som andra.

Men - man kan bli som andra på alla övriga sätt. Det är ganska viktigt att tänka på det. Man behöver inte vara rädd att det innebär någon form av lidande och socialt avstående när man slutar dricka alkohol. Det innebär inte att man får en alkis-stämpel i pannan och ständigt måste leva sitt liv som någon form av avart, och det innebär verkligen inte att man måste gå ut stort och berätta till höger och vänster för alla om sin alkoholism. Tvärt om. Jag tror inte ett skit på att man mår bättre för att man berättar hela bekantskapskretsen, chefer och jobbet om att man är alkoholist. I synnerhet gräver man sin grav socialt om man hela tiden ska prata om sin nyvunna nykterhet och sin tidigare alkoholism.

Du själv kanske är beredd att hantera det och ser det som en "försäkring" att berätta för folk att du slutat dricka, men din omgivning är verkligen inte redo och vill oftast inte veta. Om de inte märkt av att du supit förut, varför ska du plötsligt prata om det när du blivit nykter? I min värld berättar man för sina närmaste och övriga på en "need to know basis". (Bara de som måste veta.) Om man börjar berätta på alla fester, på jobbet eller i sociala sammanhang att man är nykter alkoholist så kan man direkt se hur folk runtomkring plötsligt blir väldigt obekväma. Jag vet eftersom jag gjorde så (på initiativ av behandlaren) när jag gjorde mina behandlingar och mina misslyckade försök att bli nykter 2013-2016. Bekanta och kollegor mådde skitdåligt för att de inte förstod och inte visste hur de skulle agera. Vissa blev överdrivet engagerade och andra drog sig undan totalt. Slutsats: INGEN tar det bra om du plötsligt börjar prata öppet om din alkoholism, såvida du inte känner dem väldigt väl. Det är min erfarenhet.

Men, tillbaks till idag. Mina yrkeskunskaper, mina tankar, mina erfarenheter och kunskaper var inte borta för att jag söp. De var bara nedsövda av alkoholen. Idag när det gått snart 1 år och åtta månader så har jag fått tillbaks skärpan igen och det är så överraskande. Jag visste inte att jag kunde så här mycket. Jag förvånar mig själv varje dag på jobbet och är nästan lite nykär i yrket och möjligheten att jobba som jag gör. Så fantastiskt att få överraska mig själv positivt! Om jag inte hade valt att göra slut med alkoholen för snart 600 dagar sedan hade jag garanterat inte haft ett jobb idag. Vem vet om jag ens varit vid liv?

Det var lite tankar så här på påskafton. Ha en jättefin påsk och var rädda om er!
🐰🐇🐣🌷🌱🥚🐥

@Sattva @Ny dag Tack❤️
Lite reflektioner. Vi har i trådar pratat om att det är viktigt att inte glömma varför vi slutat dricka och att vi har olika sätt att göra det på. Att vara i nuet, gå vidare och inte ha behov av att minnas eller att som jag emellanåt minnas för att inte glömma och gå vidare. Alla sätt är bra, huvudsaken är att man själv mår bra i det och kommer vidare. Sedan är det en del som slutar att vara aktiva här när det går bra, och en del kommer tillbaka för att det ändå inte gått så bra för att man kanske glömt hur det var. En del vill inte vara kvar när det går bra för man blir påmind om alkohol när man är aktiv här. Men kommer tillbaka för att det inte gått så bra. Många av oss här på det vidare livet, som varit nyktra en lång tid är kvar. Vi har olika skäl till det, att prata om andra saker i livet men också för att det är utvecklande att prata med varandra. Även stötta nya som kommer in eller de som är mitt i processen. För egen del kan jag ha två saker samtidigt på gång, inte glömma varför jag slutade dricka och emellanåt minnas, men samtidigt gå framåt och vara i nuet. Att det är viktigt för mig att hänga här, ibland mer aktiv, ibland mindre aktiv. Det är ett sammanhang som inte finns i mitt liv utanför, men som är en del av mitt liv innanför. Det betyder mer än jag tror, tror jag. Det påverkar mig och det berikar mig. Att få ta del av och vara en del av. Så tack för det forumet och ha en fin påskafton🐣❤️

@Himmelellerhelvette Grattis till dina nyktra åtta månader👏🏻❤️ Det är stort!
I behandlingen som jag går i pratar man om sjukdomsbegreppet. Jag lär mig att förstå det mer och mer. Jag tänker som så att jag är en bra människa men alkoholen gör att jag tappar kontrollen och gör/säger saker som jag aldrig skulle gjort nykter. I min tråd skrev jag om samtalet m min dotter. Hon får möjlighet att berätta hur hon upplevde det när jag drack och vi kan läka tillsammans. Jag tror att det är jätteviktigt att barn, make/maka/sambo mfl får berätta om sin känsla, sin upplevelse.

Önskar dig en fin Påskafton🐣

Kram🥰

@Himmelellerhelvette Stort grattis till 8 månader i frihet från giftet! 🤩 Du ska vara väldigt stolt för att du tillhör dem som slipper dricka skiten. Ny forskning visar ju att alkohol är skadligt även i små mängder. Man ser ju många under förändradelen av forumet som har ”måttligt” som mål. Dom får kämpa resten av livet med att försöka dricka så lite gift som möjligt.😳 När det självklart bästa är att inte dricka en droppe. Som sagt, du tillhör de lyckliga som slipper att få i dig ett onödigt beroendeframkallande lösningsmedel.😃 Att du drack i ditt tidigare liv tillhör historien, det är över nu.🤗

@Himmelellerhelvette Grattis till 8 månader av självkännedom och nykterhet🥳. Det är sorgligt att alkoholen får oss att bete oss på ett sätt som man inte önskar. Vi gör alla fel ibland som vi behöver rätta till och det som räknas och är det viktigaste är att vi rättar till det, precis som du gör. Att vi inte fortsätter att fela. Finns nog knappt någon som är felfri och som inte ångrar sig. Det ingår i livet och man lär sig av misstag. Det fina är också att man kan be om ursäkt om man gjort fel mot någon, om man behöver det, det ger lättnad. Även inför sig själv, att man förlåter och känner medkänsla med sig själv. Många gånger tror jag att det sitter hårdast där, att man kan förlåta sig själv. Man är själv den strängaste domaren av alla. Det är ett stort steg att bli fri från denna självdestruktivitet, men man kan nå försoning och om man kan be om ursäkt. Jag har lyssnat på en meditation som handlar om att känna medkänsla, med sig själv och med andra, flera gånger. Tror det var Natthiko. Det kändes skönt och förlösande, att känna medkänsla med sig själv och även med andra.

Jag känner medkänsla med dig och jag hoppas att du inte ska vara alltför sträng mot dig själv. Alkoholen gjorde att du betedde dig som du inte önskat göra, men nu har du rättat till det och förstått att alkohol förstör för dig. Du dricker inte mer och tar ansvar för dina handlingar. Det är verkligen fint. Du har gått vidare och det är okej. Du gör bra saker nu❤️

@Himmelellerhelvette Grattis till 8 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Det är sorgligt, men vi kan inte göra gjort ogjort. Vi kan bara påverka nuet och hoppas på framtiden. Du har gjort allt du kan göra - var stolt och glad ❤️

Kram 🐘

I morgon är det 8 månader sedan jag slutade dricka.

8 månader av att lära känna mig själv och det känns som om jag har ofantligt mycket mer att lära känna. Det känns sorgligt att inte känna mig själv. Det känns sorgligt när alla minnen är så klara kring vansinnigt många fyllor. Jag vill inte att det ska vara jag som druckit så men nu försöker jag förlåta mig själv.

@majken_r läst ikapp lite här på slutet i din tråd ❤️ Så sorgligt och hjärtskärande, jag finner inga ord. Ta hand om dig och de dina! Även jag tänker på dig och din familj ❤️

Idag har jag kunnat gymma igen. Så skönt! Efteråt körde jag yogaövningar och stretchade. En sån njutning verkligen. Nu ska städa och förbereda soppbrunch på söndag med vin för alla som vill ha, förutom jag som har alkoholfri öl. Känns spännande. Första tillställningen hemma hos mig.

Tack @vår2022 @Se klart @Andrahalvlek 🥰❤️ livet är så mycket enklare och bättre som nykter .
Hoppas att ni får en fin påsk 🐣
Kram sländan

Nu är det snart påsk. Igen. Känns lite jobbigt känslomässigt eftersom det påminner mig om hur jag mådde förra påsken. Jag deltog på släktkalaset hos ex-svärisarna, men fy fan vad dåligt jag mådde. Det var knappt jag skötte min hygien då, men givetvis duschade jag inför släktkalaset. Bara det var en prövning. Några timmar med konstant tunnelseende och en enda tanke i huvudet: ”Fy fan vad dåligt jag mår, hur orkar folk prata och och skratta?” Jag kunde inte äta, allt smakade sågspån och jag fick knappt ner någonting. Rörde maten fram och tillbaka på tallriken bara.

Jag nämnde det för min äldsta dotter och hon sa att tanken hade slagit henne också. Men för henne är Mors dag den sista söndagen i maj ännu mer förknippad med mitt dåliga mående eftersom hon då körde mig till psykakuten. Vi skulle egentligen ha åkt ihop till Göteborg den helgen för att titta på musikalen ”Så som i himmelen”.

Veckan innan sista helgen i maj gjorde jag mig icke anträffbar för henne. Fredag morgon, när jag egentligen skulle ha kört 20 mil för att hämta henne, ringde jag upp och la korten på bordet. Då sa hon: ”Jag kommer till dig, jag kör så fort jag har ätit frukost”. När hon väl kom hit vid lunchtid körde hon mig till psykakuten.

Jag fick åka hem igen, men sen bodde hon hos mig hela helgen fram till måndag morgon. Den helgen var min tipping point. Åt rätt håll så småningom. Men det kunde ha slutat hur som helst om inte dottern hade klivit fram och stöttat mig till 200 procent. Dottern tycker att vi ska revanschera oss och hitta på något riktigt roligt på Mors dag det här året. Vi får se.

Just idag är det lite stressigt på jobbet. (Fast jag jobbar hemifrån.) Kort vecka och många tidningar som ska förproduceras. Just därför har jag valt bort både artrosgympa och körsång. Jag vill bara jobba på, och ta de pauser jag behöver. Lugnt och fint, snart är det påskledigt i fyra dagar 😍

Jag vill önska er fina forumvänner en riktigt Glad Påsk! 🐣🐥🐤

Kram 🐘

@vår2022 Vilken härlig morgon och jag håller med om att det är viktigt att reflektera ibland, minnas och samtidigt vara tacksam för nuet! Din resa är fantastisk, genuin och äkta, inga vita knogar utan lycka och tacksamhet över livet i sin nuvarande form. Det i inspirerar mig till fortsätta kämpa! Klart du ska få jobbet, jag håller mina tummar för dig👍! Glad påsk 🐣!

@vår2022 Minnet om hur det var bleknar även för mig. Jag känner inte något behov att minnas dock, vill hellre njuta av livet här o nu. Den tiden är över, den kommer aldrig tillbaka. Jag levde länge som nykter, och med en rädsla för alkohol. Känner ingen rädsla längre. Den kan inte ta mig igen.

Njut av din ledighet! Härligt att du landat där du är med jobbet o kollegan. Det kommer bli bra, jag tror som du!
🤗🌸❣️

@Torn Ha, ha! ja, höll för ena ögat och drog filten över halva huvudet för att det inte skulle synas att jag höll för ögat😂. Ja, det börjar blekna rejält med minnen, som att det var ett annat liv och det var det ju. Jag tror att jag vill återkalla vissa minnen för att kunna känna hur otroligt skönt och befriande det är att inte vara i alkoholdjävulens klor längre. Och se skillnaden och hur otroligt destruktivt det var. Att på något sätt aldrig glömma. Det ger också en förståelse för hur jävligt det är att befinna sig där och när man tror att man inte kan komma ur det, eller att det ska bli så tråkigt utan alkohol i livet. Vi vet ju att det inte är så och att räddningen och himmelriket finns i nykterheten😂.

Ha en riktigt fin påsk och hoppas du fångar någon fin fisk med pojken😁🐣

@vår2022 Härligt! Du kanske höll för ena ögat sist du såg filmen. Du vet, så man inte såg dubbelt.🤣 Jag har märkt att jag har börjat glömma av hur överjävligt hemskt livet var förr. Det är så naturligt att aldrig vara bakfull mm, så det är sällan som jag tänker tillbaka på ”hur det var förr”numera. Det blir nog så, ju längre tid man är nykter. 🧐 Men jag ”vet” ju hur det var, och jag vet även att jag aldrig kommer ta det första glaset. För det finns ju absolut ingen anledning nu när man slipper det satans giftet. 😃

Ha en bra Påsk! 🤗

Kaffe i sängen med mina varma och sköna hundkompisar💕. En rutin och då vet de att nu är det en ledig dag då vi kan börja med att chilla och mysa på morgonen. Så skönt med lite långledigt. Ska börja med att städa lite och sedan kommer helgen att innehålla några träffar hos oss och vi ska iväg på träff och en dag ska även återvinningscentral få ett besök. Det ska även bli vila, träning och härliga skogspromenader med hundarna. Nice😁

Tänkte igår efter jobbet när jag låg i soffan innan läggdags, hur det såg ut för två år sedan. Då hade det första jag gjort efter jobbet varit att ta ett glas vin, lagt mig i soffan och ”slappnat” av. Fortsatt att fylla på glaset fram tills läggdags och blivit berusad. Oklara tankar och lite borta. Trött och kämpigt att ta bort sminket. Vaknat bakis med ångest och skam. Ja, sedan hade jag tagit en återställare på morgonen och varit i rus hela långledigheten. Fy fan vad skönt att jag förändrat på mitt liv och inte dricker mer. Istället tog jag en löptur igår efter jobbet och vi lagade en god middag och tittade på en spännande film. Jag har sett den förut, men måste ha missat en del, men nu såg jag hela och hängde med i storyn. Vaknade fräsch och pigg och dricker mitt kaffe med mina fina hundar❤️

Jag har ett stort hopp om att kunna fortsätta på mitt jobb. Har sökt tjänsten som är en tillsvidareanställning. Det kommer att vara många sökanden, men jag har en god känsla i alla fall, att kunna knipa den. Vi får se, det är en tid kvar innan det blir klart, men hoppet har jag. Känner mig stark och balanserad gentemot min kollega. Jag känner att jag har gjort så rätt som stått upp för mig själv och hållit min linje. På ett sätt är det enkelt, för jag är sann, ärlig och även modig och har rätt fokus. Att fokuset är på att kunna utföra uppdraget på bästa sätt och inte på min knepiga kollega. Det kan ge utdelning framöver, vi får se. Hur som helst kommer det att gå bra på något sätt, oavsett hur det går med tjänsten, jag har tilltro till det. Som att sluta dricka, att det viktigaste är att ha tilltro till sin egna förmåga och att dit uppmärksamheten går sker tillväxt😁

Ha en fin dag ni som ska till Blåkulla och även ni som träffar på påskkärringar på hemmaplan🐣

@Pianisten Vilken härlig läsning om hur du tänkte och hanterade och balanserade dina tankar och känslor. Hur frisk och fräsch du var jämfört med dina kompisar på resan. Jag som ofta varit som dina kompisar förr, kunde riktigt känna hur bakis och illa de mådde, hua!

Vad fint att du kan berätta om din historia om psykisk ohälsa för kompisarna och anledningarna till att inte dricka. Det blir så genuint och äkta och går rakt in i hjärtat. Man kommer in varandra närmare i det äkta livet.

Jag har också varit på resa i höstas med vänner i en stuga där de drack. Det var ett bra övningstillfälle på att testa sig själv och sina tankar. Första dagen lite konflikter i tankarna, men efter en stunds resonerande med sig själv inse att jag endast kommer att må dåligt när första glaset passerat, att det kommer att sluta precis som det alltid gjort med ångest och skam. Min resa blev toppen och den gjorde mig ännu starkare och mer motiverad till att nykterheten är det som ger mig mervärde i livet och är en livsstil som jag ska fortsätta med.

Bra jobbat och ha en fin påsk 🐣