Senaste kommentarerna i forumet

@Torn Fattar vad du menar! Lite som Björn Lindeblad/ Natthiko däger "Tro inte på allt du tänker" eller något liknande. Att ha en förståelse för det som händer när suget kommer tror jag är nyckeln. Att ställa sig ovanifrån o liksom förstå istället för att gå in i autopiloten o följa impulserna. Skapa marginaler mellan impuls o handling liksom. Och pannben. Stå ut med obehaget. Ha tillit till att det blir bättre, suget avtar.
Ha ha, här ger vi varandra tips på att hantera sug, när de enda som troligtvis läser det jag skrivit redan är långt bortom denna fas🤣

@Sattva Man har väl två hjärnor, stor och lillhjärnan. 😂 Nä, skämt åtsido, det jag menar med ”beroendehjärnan” är att man var liksom tvungen att fatta att sug, tråkighetskänslor, ångest mm bara berodde på en enda sak. Alkoholen. Därför gällde det att ”skita” i de känslorna och bara fokusera på att inte dricka. Och att det krävs lång sammanhängande nykter tid för att få bort de alkoholgenererade känslorna.
När man väl hade fattat detta, så var det inte så svårt att låta bli att dricka. 😃

Kram

Tack @Torn❤️. Dina ord betyder mycket för mig. Det skulle vara så gött att säga som du ovan, antingen säger ni upp svinet, eller så säger jag upp mig!😂. Tror nog att svinet får vara kvar ändå, allierad med chefen, så varför inte, har ju egentligen inget att förlora. Men, så kommer jag ju inte att säga, men jag kan ha orden i mitt huvud.

Jag gillar verkligen ditt motto, och det är så det ska vara. Ja, att vara självgående gillar jag, jag är det, men i mina sammanhang också tillsammans med andra. Situationen jag är i nu har jag aldrig tidigare varit med om, knepigheter ja, men inte mobbing. Kan drömma om att inte behöva vara beroende av andra och vara egen, men gillar också att samarbeta. Det löser sig säkert på något sätt och jag minns att du sade det innan detta jobb också. Jag ska tro på dig!❤️

@vår2022 Hej! Jag håller med Sattva, man riktigt ryser av obehag när man läser ditt inlägg. ❤️ Det måste vara grymt frustrerande att vara tvungen att ha med en sådan typ att göra.😫 Så det enda att göra nu är att säga till chefen som det är. Antingen så sparkar ni ut svinet, eller så säger jag upp mig. Du fixar säkert ett nytt jobb! Jag har ju en ganska avslappnad inställning när det gäller mitt jobb. Mitt motto är: ”Mitt jobb får aldrig innebära att jag mår dåligt eller blir stressad” ”Det är ju ändå bara ett jobb.” 😃 Men så har jag ju även valt att ha ett jobb där jag inte behöver bry mig om andra. Jag kan vara helt självgående. Kanske du kan ha det i åtanke när du söker ett nytt jobb. 🧐 Jag tycker det är jäkligt gött i alla fall.😄

Kram

@Torn Ja jag tänker att det är en del av processen i att hjärnan läker?❤️Kram

@DRacker Det är så härligt att du håller i lika fast besluten som jag om att alkoholen inte längre är en del av livet, att vi fått livet tillbaka❤️ Du hoppar över i detta forumet när det känns rätt, det är olika för oss alla när det känns rätt❤️ Jag har också de senaste månaderna haft många minnen och det poppar upp nya hela tiden med hur dåligt jag hanterade alkoholen, det är bra att alla de minnen kommer upp till ytan för de får oss att ännu mer förstå att A inte bör vara en del av våra liv❤️
Ja nu när det gått såpass lång tid för oss blir vi mer och mer övertygade om att vi absolut inte behöver A för att gå på festligheter! Jag känner mig ofta berusad under de tillställningarna ändå av någon anledning som jag inte ännu förstått?
Stor kram❤️

@vår2022 Det är då häftigt hur vi kan lära oss att på ett medvetet sätt gå till botten med varför vi berörs så av vissa situationer och hur vi sedan lär oss att processa situationerna och gå till botten med vad vi behöver göra för att vi själva ska må bäst i situationen. Jag hade också en jobbsituation som jag reagerade på med olika känslor som jag behövde ta mig igenom genom analyser av mitt eget beteende och varför jag reagerade som jag gjorde efter jag jobbade mycket på att förstå mig själv och ta en ställning där jag själv mådde bra av situationen, löste den sig. Älskar detta med allt nytt vi kan lära om oss själva och i förhållande till andra❤️Kram❤️

@Andrahalvlek Ja, säg nej till ytterligare uppdrag, du har redan fullt upp😁. Det är verkligen viktigt att hitta sina egna sätt med pauser som ger återhämtning och tänker att vi pausar på så olika sätt, beroende på personlighet.

Denna vecka har jag inte sprungit i veckan alls, bara styrketräning och promenader. Kroppen ville liksom inte, tom på löpenergi, så följde den. Ska dock komma iväg idag för att inte komma ur vanan och det finns motivation, men det har känts bra att inte tvinga mig ut i veckan. Lite ovanligt för att vara jag.

Hoppas du får en skön stund med en bra film i biosalongen❤️

@Andrahalvlek Skönt för dig med helg nu!
En sak som slår mig i det du säger om värken. För oss som jobbar med psykisk ohälsa är detta jättevanligt. De fysiska symtomen fungerar ofta som en varningssignal att det är för mycket. Att leva med psykisk ohälsa handlar om att just lära sig leva med balansen. För att slippa berg- dalbanor. Planera väl, planera för balans.

Detta är skrivet i all välmening: Jag är inte helt med dig i ditt dansa-pausa. Du dansar järnet, blir helt slut, och orkar/gör sedan väldigt lite för att kunna återhämta dig om jag fattat det rätt? Det kanske funkar bra för dig, det är ju ditt liv. Men i min värld är strategin att få energin att hålla jämnare o längre mer hållbar.
🌸🍃😍

@Torn Håller helt med dig! Och att det inte blir legitimt att fortsätta dricka bara för att man inte "kan" gå till vården. Vi har alla ett ansvar för våra liv. Jag har personligen lite svårt att förstå det där att det är "beroendet" som får en att dricka. Att man inte styr själv. Vår hjärna är ju inte uppdelad i delar på det sättet. Såvida man inte har delar av hjärnan som faktiskt slutat fungera på riktigt, så funkar hjärnans olika delar. Så jag håller helt med dig om att det GÅR att bli nykter bara på vilja, beslutsamhet. Till följd av en insikt att det bara inte går längre.
Tror detta med skammen säkert är det största hindret. Finns skam inom andra sjukdomar också tror jag. Ätstörningar-stor skam att inte kunna hantera mat. Oavsett om du håller på att svälta dig till döds eller väger 100 kg. Och hela spektrumet däremellan.
KOL-du har rökt så jäkla mycket att lungorna blivit sjuka. Cancer- beroende på form, en del cancerformer är direkt kopplade till tex alkohol (dubbel skam). Stroke- riskfaktorer rökning, alkohol, övervikt, stress. Psykisk ohälsa- bland män ffa, så mycket skam! Att man inte klarar alla pusselbitar o höga krav...
Bara att bli gammal finns skam i- behöva hjälp med sina basala behov.
Helt sjukt ju om man tänker på det.

@Sattva Tack, bli rörd över att du säger att det går att riktigt känna hur det känns för mig❤️ att du tar dem för sanna och tror på mig. Det visar hur förgiftad jag är av min kollega, jag sliter med att bli trodd på och såklart en sårbarhet inom mig som triggas, tillsammans med henne. Och såklart även för att chefen inte tar hennes särbehandling av mig på allvar och inte agerar enligt rutiner för särbehandling. Han kör konflikthantering fast det handlar om kränkande särbehandling och mobbing. Förstår nu hur det kan kännas för en våldsutsatt som ska försöka samarbeta med sin våldsutövare, att båda bär lika stort ansvar.

Jag ska berätta för chefen att jag trivs med mitt arbete och med mina övriga kollegor, där samarbetet flyter på så bra. Att det är med henne det inte funkar och att det fortsätter med exkludering. Även några andra har signalerat att det inte funkar så bra med henne, men det har ingen verkan, som jag kan se det.

Tror också att det är hennes överlevnadsstrategi, att hon väljer strid med dem som hon känner hotar henne. Först en annan kollega, där hon sade sig vara exkluderad till chefen, vilken paradox, och nu jag. Vi som signalerar har alla samma gemensamma nämnare, hon. Hon vet troligen hur hon ska lirka och få chefen lindat runt sitt finger, sorgligt.

Så, tack för er inspel, det ger mig mod att gå vidare i min värderade riktning❤️. Otroligt vad det är stärkande och hjälpsamt att bolla med er här❤️ Tack!

@vår2022 Åh det går riktigt att känna alla känslor här. Men det är nog en viktig insikt, att du kommit till vägs ände. När du har lämnat (?) kommer en ny medarbetare som kommer hamna i samma sak. Tror det är viktigt dock att chefen vet exakt. Och att du eg trivs.
Den här människan kommer aldrig att förändras. Och du behöver inte ens förstå vad som driver henne. Det är med all sannolikhet inte personligt mot dig. Det är såhär hon överlever.
Helt rätt, tillbaka till din värderade riktning. Och i den ingår inte parerande för falskspel och dolda agendor!
🌸🍃🌟🌼

@Andrahalvlek Tack❤️ Dina ord värmer. Jag har ansökningar ute och söker på. Vi klarar oss ett tag även om jag blir arbetslös så tur är, det ger lite mer tid. Han kommer att välja henne och ev skulle vi båda kunna vara kvar, men hur ska det samarbetet funka, när det inte gör det nu. Mobiliserar vad jag ska säga på måndag till min chef då vi har en avstämning. Jag är verkligen inget pokerface, och det skulle vara skönt att jag är den som väljer om jag vill vara kvar eller inte, för min egna värdighet. Då äventyrar jag ev fortsatt tjänst. Men jag kan ju inte heller sälja min själ till djävulen. Vara kvar och förgås.

Jag tror också på ödet, att vissa saker är meningen ska ske och inte ske. Det är tufft och krävande många gånger när det är motigt med det som sker, men det visar sig längre fram vad som var meningen. Gäller att orka stå ut och sitta still då i sin värderade riktning😁. Och även att val har en mening, även om man inte riktigt kan se vart det leder i stunden. Tex att om jag väljer att sluta när mitt vik går ut. Då väljer jag mitt liv, även om det leder mig i osäkerhet och oro, i början i alla fall. Sen vet jag inte mer vart det leder.

Ja, det var en bra liknelse, hur hon dränerar min själ som en blodigel suger blod. Precis så känns det!

Vilka bra och sköna tankar som du har om valpen😁. Det kommer att bli jättebra❤️

PS, Det ska vara The Whale. Förstås.

Första jobbveckan på heltid avklarad. Inte optimalt någonstans att ha kvällsaktiviteter tisdag, onsdag, torsdag. Det kändes. Jag blir inte bara trött i skallen, jag blir även helt slut i kroppen. Jag tänker mer och mer att min värk hänger ihop med mitt mentala mående. Min kropp har hittat ett sätt att tvinga mig att vila.

Fredag eftermiddag var tuff. Jag valde dock att fortsätta jobba, men i ett lägre tempo. Gjorde lite mindre avancerade sidor, korrläste andras sidor framför att göra egna. Ett arbete som också är viktigt, men det kräver inte lika mycket av mig. Jag vill inte ens gissa hur många tusen tecken jag läser på en jobbvecka. Det viktigaste stavfelet jag rättade var i en rubrik på en etta. Det stod ”abrubt”, och det ska vara ”abrupt”. Det är inte bara jag som är trött fredag eftermiddag.

Jag var trött igår och gick och la mig kl 22 och vaknade 08.48. Jag ligger fortfarande i sängen och funderar på om jag ska cykla idag eller inte 🤔 I eftermiddag ska jag på ett årsmöte och innan mötet blir vi bjudna på bio: The Wahle. Jag har hört mycket gott om den filmen, så det ska bli spännande.

Årsmötet ska sedan hållas i biosalongens nya lounge bredvid biosalongerna. De har inrett med 50-talsmöbler och lite Hollywoodkänsla, det ska bli kul att få uppleva. Nu förbereder jag mig mentalt på att säga nej, nej, nej. Om de försöker få med mig i styrelsen. Jag har ett styrelseuppdrag, i tjejjouren, och det räcker. Ett i taget räcker. Punkt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek God morgon! 🤗 Hoppas du har sovit riktigt gott och länge i dag. 😁
Det har du rätt i, det tog sin tiden att bli av med skammen helt och hållet. Det är lätt att glömma av hur det var där i början. Lita på dem som har gått före är extremt viktigt ja!

Kram

@Torn God morgon! Jag var precis som du, vågade inte söka hjälp av vården pga skammen. Den skammen hade jag hela tiden inom mig ändå, fast jag inte sökte vård. Trodde att alla skulle se igenom mig och veta. För mig fanns det därför inget alternativ än att försöka med alla medel själv att lyckas bli nykter. För mig var det nog så att när jag lyckades vara nykter i början så släppte skammen så mycket och det blev en sådan lättnad, vilket gjorde att jag orkade bringa ännu mer energi och motivation till att sluta dricka denna gång. Jag kunde inte tro att skammen och ångesten var så kopplad till alkoholdrickandet, det blev så tydligt och en sådan skillnad. Även tankarna blev annorlunda när jag blev nykter jämfört med beroendetankarna jag hade när jag drack.

Ha en riktigt fin dag du sprudlande och glada gubbe😁❤️

@vår2022 En enda person kan förgifta ett helt arbetslag. Du måste därifrån. En sista gång kan du säga till din chef att han får välja: Dig eller henne. Och om han då är fortsatt duperad av hennes charm så får du börja söka annat jobb. I den miljön kan du inte fortsätta vara.

Om du orkar kan du söka ”sommarjobb” någonstans, vikarier behövs alltid sommartid. Eller så stämplar du en tid och söker jobb i makligt takt. Du fixar detta! Jag är ju dessutom fatalist och tror på ödet. Om vi som enskilda gör allt vi kan för att få till en viss riktning så är det sen ödet som bestämmer, vart livet ska ta vägen.

Så tänker jag med valpen nu. Nu har jag krattat manegen rent praktiskt, nu är det ödet som ska göra storstilad entré och göra sin grej. Allt blir som det blir och går som det, det viktigaste är vi gör vårt allra bästa. Och du behöver hamna i en jobbgemenskap med likasinnade. Din kollega dränerar din själ, som en blodigel som suger blod.

Kram 🐘

@Torn Godmorgon sprudlande glad och pigga gubbe 🥰 Skammen över att vara/ha varit en problemdrickare bleknar också med tiden. I början är den monumental. Att sluta dricka innebär per automatik att man har erkänt för sig själv att man är alkis. Hur ska man någonsin kunna berätta det för någon? Ens inom vården? Enorm skam.

Sen går den nyktra tiden och efter några månader råkar man berätta det för någon på jobbet, får en schysst reaktion tillbaka, och berättar för någon mer osv. De värsta fyllesynderna berättar vi aldrig för någon, men vi kan utan problem prata om alkoholens förödande konsekvenser - och att det finns ett alternativ: Leva alkoholfri.

Men i missbruket och den första tiden efteråt känns det omöjligt. Då får man lyssna på dem som gått före, som lovar att ens inställning kommer att förändras över tid, och att man måste ha respekt för den processen. Vi ändrar vårt sätt att tänka hela tiden under den nyktra resan.

Kram 🐘

Nu får jag verkligen kämpa med att stanna i min värderade riktning, att inte komma ur spår. Att inte bli påverkad av min kollegas gift som får mig att vackla. Det finns inte på kartan att jag ska ta till alkohol, nej, den tanken har inte ens försökt närma sig. På den fronten går det hur stadigt och stabilt som helst. Tvärtom är jag så oerhört tacksam för att jag inser att alkohol skulle tippa mig över kanten direkt och försvaga mig enormt. Då skulle giftet sprida sig som en löpeld inom mig.

Jag orkar inte längre med det som hon utsätter mig för, hon vet precis hur hon ska göra mot mig för att få mig ur spel. Utan empati, med narcissism, dominans och duperande samt ett charmigt sätt är det svårt för andra att upptäcka vad som pågår, och det vet hon. Hon till och med erkänner att hon beter sig som en mobbare, inför chef, kommer med förklaringar, men kommer undan. Fortsätter att utesluta och inte inkludera på ett dominant, snyggt, subtilt sätt. Hon vet precis hur hon ska göra. Vi spelar inte i samma liga, hon fuskar och mutar, har individuella mål och jag försöker spela rent spel med kamratskap och lagspel. Jag tappar lätt fotfästet i min värderade riktning för på spel finns även fortsatt ev anställning efter vikariat och oro för framtid och ekonomi. I min värderade riktning talar man sanning, har ett fint medarbetarskap och hjälps åt för att nå mål och det finns inte här. Jag blir hämmad i mitt engagemang och i mina färdigheter, jag får tunghäfta och tappar fokus i samarbete med henne. Jag känner mig värdelös. Det hon gör mot mig, triggar mig till att bli precis det hon gör mot mig. Jag måste skydda mig själv, jag måste bort från hennes närvaro innan hon förgiftar mig ännu mer. Jag har gjort allt jag kan nu, tagit upp med chef, pratar med henne, försökt sitta still i båten, fokusera på positiva saker, föra uppdraget framåt, vad mer kan jag göra?

Det finns en gräns för självbevarelsedrift och hennes gift är som ett luftburet virus, svårt att se med blotta ögat men när den träffar dig bli man fruktansvärt sjuk och det finns inget vaccin som biter. Det går inte mer och det måste få kosta vad det kostar nu, troligen fortsatt ev tjänst. Hon sitter säkert, men inte jag. Jag måste komma i spår igen, i min värderade riktning, jag har halkat ur rälsen och en kurva närmar sig. Fy fan vad det här tar energi och det är så oerhört påfrestande. Egentligen vet jag vad jag måste göra och jag måste orka hantera den oro det innebär med ekonomi och framtid. Att tänka att det kommer att lösa sig på något sätt. Hitta rätt fokus igen och tilltro till mig själv.

Har jag lyckats bryta ett varjedagsdrickande, smygdrickande och återställsdrickande ska jag väl fan också lyckas med att komma vidare ur detta! Jag får ta en dag i taget och fokusera på positiva tankar om mig själv. Jag ska komma ur detta felspår och hitta den rätta vägen igen, så småningom. Lite mer kaffe, sen en löprunda kan vara ett bra första steg.

Ha en fin lördag!❤️

God morgon! Jag har sett att det pågår en stundtals het debatt här på forumet om hur vården fungerar när någon med ett alkoholberoende anlitar den. Det fick mig att tänka på att just rädslan för att bli ”avslöjad” som en alkoholist gjorde att jag inte vågade söka vård. Det var nog egentligen den största anledningen till att mitt drickande gick så långt som det gjorde, och även att just det här anonyma forumet blev min räddning. 🤔 Med detta sagt, om man nu inte vågar söka vård så går det ju att bli nykter ändå. Dock krävs det en enorm beslutsamhet och egen vilja. Och eftersom alla är olika, så klarar inte alla av detta. Då finns det bara ett alternativ, sök hjälp/vård! När man väl är nykter så ter sig den oron som man hade innan som helt befängd. Det är ju för sjutton totalt ofarligt om så hela världen får reda på att man är beroende. Vad kan hända liksom , när man väl är nykter så tas inga körkort, jobb eller barn i från en. Ingen skjuter dig för att du har blivit nykter. Totalt ofarligt som sagt.
Att däremot fortsätta dricka, det är fullständigt livsfarligt. Tänk om alla bara kunde släppa på den jäkla skammen som beroendehjärnan lurade på en.
Men det är lätt att vara efterklok, och ser allt med en fri hjärna. 😅

Lite funderingar här på morgonkvisten från en sprudlande pigg och glad gubbe. 😁

Ha det gött!

@Charlie70 Ja, vi får verkligen hoppas att det lugnar ner sig snabbt. Pratade med den kvarvarande delägaren på telefon häromdagen, utan att tanka honom på direkt mycket info. Han bjöd in oss föräldrar och gode män till ett möte nästa vecka, då vi ska få träffa den nya delägaren.

Det enda jag frågade var om den nya delägaren har en administrativ ådra. Det är bannemej en talang värd att vårda - varje arbetsplats behöver minst en sådan person. Som både gillar och klarar av att styra upp, hålla ordning, göra lathundar och listor med boxar att checka av.

Jag tillhör den sorten på min arbetsplats, och jag vet hur uppskattat mitt arbete är. Någon måste besitta den talangen och ha mandat att utföra den för kollektivet. Annars kan en hel arbetsgrupp famla i blindo. Delat ansvar är många gånger inget ansvar. Jag fick till svar att den nya delägaren är totalt ohändig praktiskt, men väldigt uppstyrd administrativt. Vi får se.

Igår var det både artrosgympan och körsång på kvällen. Plus 8 tim arbete. Idag är det fredag och jag har inga planer förutom att jobba, köpa mig något gott att äta ikväll och bara njuta av leeeeeedig fredag. Att boka upp mig för aw och sådant på fredagar är lönlöst.

Fredagar är min vilokväll - och jag njuter verkligen av den 😍 Lika mycket som jag gjorde när jag drack. (Det tog ett tag dock, minns inte hur länge.) Känslan av ledighet och vila kommer lite långsammare än när jag drack, men när känslan väl kommer fyller den hela kroppen med välbehag. Och känslan stannar kvar längre också, större delen av helgen i princip.

Kram 🐘

@Charlie70 Åh vad det låter härligt! Och, vad du verkar må bra! Så himla skönt för dig att du kan göra dessa aktiviteter som du mår bra!

Ha det riktigt fint!

Kram🥰

Tack för stöd i vårddiskussionen Charlie! Jag delar dessutom din känsla för längdskidor, det är underbart. Och så gullig stämning i längdspåret jämfört med slalombacken, alla hälsar och ser glada ut!

Är så himla nöjd med mitt nya intresse längdskidåkning. Köpte utrustning i höstas, har sedan gått två kurser och förra helgen var jag iväg med en kompis och åkte i fantastiska spå i fantastiskt väder. Då uppnådde jag också mitt mål: att sitta under en snötäckt tall/gran i solen och dricka en kopp kaffe och bara njuta. Helt underbart! Och nu när skidsäsongen snart sjunger på sista versen har jag tagit tag i nästa projekt, nämligen att spring i grupp. Tränar styrka och spinning gör jag en del men just springa har jag aldrig kommit igång med. Det vore så bra om jag gjorde det får då kan jag få in lite träning med korta rundor även de veckor jag har flickan. Kan räcka med en kvart för att göra mig till en bättre mamma. Första gången började vi med att springa 20 sek och gå i två minuter. Helt min stil, det här kommer bli bra!

OCH det är så f-b skönt att inte dricka. Jag ville göra saker som dessa även när jag drack men det blev så klart ingen kontinuitet när annan aktivitet lockade mer/kändes enklare. Ingen kontinuitet=det rinner ut i sanden för mig. Nu vet jag att fullföljer mina projekt och därmed också ger mig själv chansen att bli bättre och när man blir bättre blir man glad och tycker det är roligare. Finns bara win-win här alltså.

Kramar från tacksam Charlie!

@Andrahalvlek vi får hoppas på att det lugnar sig snabbt efter förändringarna på boendet. Och simma lugnt nu med din heltid. Stor skillnad mellan 75% och 100% tyckte jag. När jag gick upp på 100% jobbade jag länge på 50-75% nivå. Nu jobbar jag 100% men orkar inte 8 timmars dagar. Jag ger järnet när jag är där (har inget val :-)) men sällan jag på papperet har 8 timmar. Det har tagit mig sedan september att komma hit. Vi är dessutom fortfarande funkisföräldrar med allt vad det innebär.

Kram!

@Se klart men STORT grattis till lilla underverket! Hoppas att allt gick, och går bra för familjen.

Kram!