Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Ja, så är det. Värsta är att jag endast har ett vikariat till i sommar. Kanske blir det fortsättning eller inte, vet först om några månader. Sedan vill jag ju inte vara ”besvärlig” och fixa allt på egen hand, men det verkar ju inte funka…det som är bra är att jag har pratat med vårt skyddsombud om detta. Hon finns som stöd men jag har sagt att jag inte vill att det kommer ut till chefen. Får ta mer stöd hos henne.

@vår2022 Er chef är bådas er chef. Även om hon lindar honom kring sitt finger så är dina upplevelser av situationen verkliga. Det är hans jobb att ta itu med sånt här. På mitt jobb kopplas HR in om chefen väljer det.

@Sattva Tack för svar! Det är så skönt att få detta bollat med er. Nu när jag tillät mig tänka djupare på detta, känner jag hur mycket energi det tar. Det går ju inte att fortsätta så här. Jag måste ta hjälp utifrån, av min chef. Det känns så himla jobbigt bara. Tänk att jag på något sätt känner skuld över att ta upp det, jag som vill skydda henne, fast det är hon som får mig att må dåligt.

Ja, det är en bra metod, att bara ge detta en viss tid emellanåt. Idag fick det tid en stund, men sen ska jag stänga av. Det försvinner inte för att jag tänker ihjäl mig på det själv. Jag måste ta hjälp på något sätt. Tack❤️

@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Precis så är jag också, galet empatisk, lyssnar på henne hela tiden och tycker synd om. Av en timmes möte, lyssnar jag på hennes våndor ofta 30 minuter. Klart det inte blir mycket gjort! Och det är så jävlas svårt att värja sig. Men det tar enormt med energi och jag blir helt slut. Det kommer inte att kunna fortsätta så här.

Det är verkligen en chefsfråga och det känns så svårt att ta upp detta. Hon kommer inte att ändra sig, hon är van att kunna spela bort folk. Medberoendet sätter in. Kommer han att tro mig? Hon springer en hel del hos honom och hon säger att han är så underbar…

@vår2022 Håller med AH, detta ska du inte hantera ensam. Du har ju försökt nå henne vuxen-vuxen, men det går inte.
Så mycket som detta tar av din energi är inte sunt. Det tar av din fritid. En människa som lyckas invadera dig så behöver tas bort på något sätt ur din kemi.
Tycker du gör rätt som motar tankarna. Du har inte betalt för att lösa detta på din fritid, och det är som sagt inte ditt att lösa.
En metod, om det inte går att stänga det ute, är att avsätta en tidpunkt per dag då du ältar, vänder, vrider; en "orosstund". Sedan släpper du det. Detta ör inget du kan föränera ändå, hur mycket du än tänker på det.
🌟🌸🤗

@vår2022 Och jag är så galet empatisk och inkluderande till min natur (kanske medberoende också) att jag lider jättemycket med din kollega. Tänk att vara så urusel på sitt jobb, att man aldrig levererar som man ska, och att man har öppna konflikter med sina kollegor gång på gång? Jag får ont i magen bara jag tänker på det. Hur hade jag gjort? Jag hade nog underlättat och curlat, på bekostnad av mig själv. Inte bra alls.

Sen tänker jag att din kollega har levt sitt liv precis så här fram till nu. Hon är van. Hon vet inget annat. Hon har ansvar för sitt eget liv. Om hon har målat in sig i ett hörn så är det endast hon som kan ta sig ur det hörnet. Och hon lär ha svårt att ändra på sig. Men om hon ställs inför faktum så kanske hon lyckas.

Så länge ni två jobbar ihop så kommer hon att klara sig undan. Säg till din chef att du inte kan jobba med henne mer. Att det dränerar din energi, och att du vill använda den energin till att få ditt jobb gjort. Det här är en chefsfråga, det är inte din apa. Värna dig själv och din energi 🙏🏻

Kram 🐘

@miss lyckad Det kommer att bli en fin begravning och så som han hade velat ha det. Förstår att det sätter igång mycket tankar om livets förgänglighet och att man måste ta vara på det liv man fått. Att vårda det, ta hand om det och vara varsam om sig själv men även andra. Absolut mer skratt och skoj i livet och massor av kärlek❤️

@Andrahalvlek Det låter som en värdig o fin nyår, lite extra god mat och reflektion kring det som varit/ lärdomar, och framåtblickande. Fint! Det blir ju som att bejaka läget (vara ensam på nyår) istället för att låtsas som ingenting. Heja dig, som du brukar säga😊

@Andrahalvlek Låter riktigt skönt och harmoniskt. Att leva här och nu och ta itu med det som kommer, när det kommer. Det är kul att fundera kring hur man vill ha det och planera framåt. Vi ska hämta vår valp och ca två veckor och då blir det liv i luckan igen😁. Uppfödaren skickar massor av små filmer på hur han utvecklas och växer och det ska bli så spännande att hämta hem honom. Värsta sötchocken🥰.

Ha en fin dag!❤️

Det är verkligen skönt att ha ledigt några veckor för att bara ta igen sig och vila upp sig. Låta tankeprocesser sköta sig själva där i bakgrunden ett tag. Jag känner inom mig själv att jag har en sak jag behöver komma underfund med hur jag ska hantera. När den trycker på viftar jag bort den och säger till mig själv ”inte nu, du har semester och ska inte tänka på det just nu, du hinner men nu ska du inte tänka på det”. Det kommer främst när jag ska sova och stunden innan jag somnar, men jag lyckas ta bort tanken, skönt!

Nu ska jag ge det en liten studs tankar tills jag är klar med kaffet och ska sparka igång denna dag. Min puck är hur jag ska hantera min kollega när det är dag att jobba igen den 9 januari. Hon som triggar mig och som skapar olustiga känslor inom mig. Hon som jag ska samarbeta med. Sista mötet innan jul kändes inte bra, det känns som hon kryper in under mitt skinn och vill ha mig för sig själv. Så konstig känsla. Mer som att vara i en relation än att vara kollegor. Jag litar inte på henne, jag tror att hon använder olika strategier i sin ”härskarteknik”. Överöser med överdrivet mycket positiva ord om mig och ofta även om andra. Berättar hur hon blev så väl emottagen och att man hade så höga tankar om hennes kompetens, att det nu blivit annat och att man är mot henne, speciellt några. Att hon inte vet om hon orkar vara kvar…att jag är den enda hon pratar med. Gråter när jag säger ifrån att hon måste komma i tid på möten. Hon säger att hon försöker, men inget går bra. Tuffar till sig och vill att vi ska göra allt ihop, även hennes egna uppdrag. Att jag måste lägga tid på det. Jag säger ifrån och hon ber om ursäkt.

Hon: Offermentalitet. Hot. Kvävande. Krävande. Karismatisk. Överväldigad. Subtil. Kryper in under mitt skinn. Snabba skiftningar i känsloläge, gråt, domderar och ber om ursäkt.
Jag: Lyssnar och förstår. Tycker synd om. Skyddar henne. Fixar så uppdrag blir utfört och klart. Säger ifrån. Blir irriterad och arg.

Helt klart blir det tydligt att jag är medberoendebenägen, att det är det som hon triggar hos mig. Jag måste hantera detta med utgångspunkt från det. Se till så att jag inte triggas och sätter gräns innan det sker. Men hur?

Ja, det får bero och processas vidare där i det dunkla utan att det ska ta upp allt för mycket tid nu när jag är ledig. Jag vet vad som triggas hos mig och det är bra att jag kunnat konstatera det. En bit framåt på vägen.

Idag blir det en löptur i skogen med spikskorna på. Det är riktigt halt på vissa ställen. Känslan efteråt är så himla skön och kanske faller det fler bitar på plats i min tankeprocess efter det😁. Ha en riktigt fin dag!❤️

Tack för omtanke, Sattva, Andra Halvlek och Vår❤️. Det är mycket tankar kring min brors död. Det konstiga var att på förmiddagen innan jag fick reda på att han hade dött, så kom jag att tänka på en text. Den texten står på en kyrkogård i GBG. Jag åkte alltid spårvagn förbi där när jag skulle till stan. Där står ” Döden är oåterkallelig” Lite konstigt att jag tänkte på det, och så funderade jag på om man kunde haft det på sin gravsten. Lite dystert dock. Ett par timmar efter så fick jag samtal från en annan bror om dödsfallet. Nu har jag börjat skriva en text om min brors liv, som ska läsas upp av han som har hand om begravningen. Jag ska kolla med mina övriga syskon om årtal och lite annan fakta som ska bli korrekt. Jag ska även kolla med dom om dom har lite historier om brorsan, som kan vara med på minnestalet. Vi har bestämt att det inte ska bli för dyster begravning. Min bror som dog, tyckte det var jobbigt med kyrkor, och sorg. Han gillade Lotta Engberg, Carola och lite mer glada låtar, så det ska vi ha. Jag har många gånger funderat på vår stora syskonskara, och hur det blir när vi lämnar en efter en. Detta gör mig ännu mer angelägen om att leva, äta så hälsosamt som jag tycker är bra. Absolut mer skratt och skoj i livet, och gärna mer Kärlek💖

Dagen före nyårsafton. Sista jobbdagen, sen ledig igen över helgen. Sen jobba fyra dagar nästa vecka och därefter har jag semester en vecka. När semestern är slut börjar jag jobba 75 procent, den 16/1. Jag känner mig redo för det steget, och jag ska jobba kl 10-17. Jag ska ha en timmes lunchrast, varav jag ska ta 30 min lunchpromenad. Jag ska också hitta tillbaka till rutinen med morgonpromenad och direkt-efter-jobbet-promenad.

Jag har varit så sjuk under hela december att jag inte har promenerat alls i princip. Det dötrista vädret har ju gjort sitt till också. Men nu känner jag mig redo att möta våren med mina promenader. Jag ska besöka min äldsta dotter helgen innan jag börjar jobba 75 procent, och då tänker jag överraska henne med att jag har mycket bättre kondis än jag hade i somras. Så jag får nog börja promenera redan nästa vecka 🤔

Då har man inte mycket bekymmer i världen om ens tankar ägnas åt att fundera över hur man ska få till dagliga promenader. Jag gillar det. Att jag inte har större bekymmer. Just här och nu. Vad framtiden har i sitt sköte får jag hantera om/när det dyker upp.

Gällande nyårsafton tänkte jag beställa hämtmat från en restaurang som erbjöd nyårssupé. Sen såg jag att den maten skulle ha varit beställd i onsdags i så fall. Shit happens. Nu tänker jag botanisera på Ica istället, de brukar fixa något extra gott just till storhelger. Några jullandgångar har det blivit i mellandagarna för min del.

Och jag tänker att jag i stillhet ska begrunda året som varit, som har varit minst sagt tufft. Och sen ska jag tänka fritt och brett om året som kommer. Vad jag vill prioritera och lägga min energi på. En del råder jag inte över riktigt, jobbet tex, men en hel del råder jag över. Jag behöver staka ut riktningen. Flytta till hus? Hyra eller köpa? En valp kanske? Är jag mogen för det? Hur skulle det gå till rent praktiskt?

Gottnyttårkram 🐘

Tack för fina hälsningar 💞
@varafrisk, har varit på både bröllop och begravning där- en av Stockholms finaste kyrkor enligt mig! Säg till om du vill ha några restaurangtips, har lite dålig koll nuförtiden men finns ju många småställen i de krokarna! Mysigt med en utflykt 🤗
Vet du @andrahalvlek, du har helt rätt i att kontrasterna är grejen, och jag blir aldrig blasé utan mycket glad att komma till landet- varje gång! Och sen så skönt att komma hem till stan- varje gång. Minst två rejäla glädjor i veckan alltså. Jag funderar mycket på detta med ”hem”, vad det står för, vad med hemmet som är viktigt. Jag köper absolut inga dyra möbler utan endast auktion/loppisar, men mycket tid och kraft nedlagt på att renovera och återskapa husets - ja, nån sorts själ. Jag tänker ibland att med skilsmässor och andra förluster som finns i vår familj, kanske detta med ”hemma” blivit extra viktigt? Och med tanke på att mina föräldrar skilde sig när jag var 16 och mitt ”hemma” försvann i samband med det, så har det blivit megaviktigt att barnen har en plats som är trygg, ombonad, och alltid öppen för dem. Att alltid få komma hem- det är en symbolisk känsla som jag själv har saknat, ofta.
@sattva jag njuter som bara den, inga krav och plikter och jag hörde mig själv babbla på om de olika hjärnhalvornas uppgifter idag- och tänkte förstås på dig! Tänker ofta på dina ord och nu övar jag med framgång att liksom lägga mitt ”öde i någon annans händer” - inte Gud i det här fallet utan snarare tiden. Eller processen. Jag kan inte värka fram saker i huvudet, något annat måste till och jag väntar under tiden, äter hemska mängder julgodis men har också anmält mig till hälsa-program med start den 9 januari. Laddar i hjärnan. Som jag gjorde innan mitt vita kvartal i slutet av 2019..😀Positiva bilder, vad jag längtar efter (springa, pilates, sånt!)
@sisyfos jag har också massa gammal irritation kring min mamma, men den har egentligen falnat med hennes stigande ålder. Men hon är gammal, och jag hänger inte riktigt med. Bara senaste året har hon blivit så skör tycker jag. Äter lite. Är trött men har svårt att vila. Det är en omogen protest mot att hon inte är som hon alltid har varit. Sen finns det gammalt jox från tider när hon drack för mycket- inte så långa perioder- men tillräckligt. Hon orkar knappt dricka ett glas vin längre, men jag triggas ändå. Små barns-trigg?
Oj, nu ropar mannen att det är en mus i köket och katterna är där… vill helst springa in på toaletten och gömma mig! GULP!

@Mrx Heja er! Mycket klokt beslut av dig och frugan 🙏🏻 Det finns mycket trevligare saker att lägga sin tid och pengar på.

Kram 🐘

@Sisyfos ❤️👍🏻

@vår2022 och @Sattva, Ja den där Zombien har förvandlats till en glad, positiv och pigg människa sedan länge nu.😃 Under mitt första nyktra år, och till viss del under det andra, så var just mellandagarna lite laddade. Just för att de var en sådan fruktansvärd mardröm där 2019. 😖 I år har jag inte haft en tanke på det förrän det där jäkla liken dök upp under röjandet i går.😂

Nu har jag bara ett förråd kvar här i huset där det ev kan ligga några tomburkar intryckta bakom lådor och kläder.😅

Ha en bra dag!

Ny dag och nya tankar runt alkoholen. Jag har aldrig ens varit nära att bli riktigt sjuk i beroende sjukdomen alkis. Jag har sett sjukdomen på nära håll då en släkting till mig supit bort sitt företag med många anställda och sin familj. Jag var storkonsument tidigare men inte beroende. Jag kände aldrig sug eller behövde ta återställare. Jag har de senaste åren druckit alkohol kontrollerat utan problem. Min fru har inga alkohol problem överhuvudtaget. Jag har inspirerats väldigt mycket av min gamla forumvän, Pianisten, som lagt ner sitt kontrollerat drickande totalt. Han och frun har två månader utan alkohol att fira. Väldigt bra jobbat tycker jag. Min fru och jag har bestämt oss för att göra detsamma dvs avstå alkohol under obestämd framtid. Vi ser inget behov av att slösa pengar på vin och öl. Vi sliter på gymmet båda två flera gånger i veckan. Jag tror vi kan få bättre resultat av vår träning om vi skippar alkoholen totalt under en period. En dag i taget 😎
/Mrx

God förmiddag @sattva
Jag är sämst på att själv bidra på sociala medier däremot är jag med i diverse grupper, och håller mig uppdaterad på nyheter och annat, till vardags. Såhär på jul kan jag förlägga telefonen nånstans och glömma den i timtal… men sen har jag bevakningar på olika grejer (kläder/en väska) på tradera och ett annat ställer - och har lite koll där. Och ”pratar” med vänner. Så telefonen är både bra och stressande. Dock bryr jag mig inte så mkt om att stressa över andras fasader.
Jag laddar för en nystart när det gäller mat och träning- den 6 januari. 3 år har det fått vara viktigast att vara nykter (och är fortsatt viktigast) men nu har jag helt klart möjlighet att fokusera på annat- också.
Härligt med dina syskon. Jag har bara ett syskon/en syster men hon är allt när det kommer till ordlös kommunikation och att känna att någon alltid har min rygg.
Ha en fin dag! Kram 💞

@Sattva Hejsan!🤗 Jag såg en film häromdagen. (The social dilemma) Den gav mig en tankeställare om hur mycket sociala medier påverkar människor negativt, och att allt egentligen handlar om att de stora techbolagen vill tjäna mer och mer pengar.😳 Nu använder jag visserligen knappt sociala medel, men kollar lite väl mycket på mobilen rent allmänt. Det får bli ett nyårslöfte att dra ner rejält på det. 😃

Ha det gott!

@pianisten grattis! Två månader utan kontrollerat drickande är bra jobbat. Du och din fru inspirerar mig. Jag har berättat om ert beslut för min fru (sedan år1985). Min fru har inga problem alls med alkoholen. Det är bara jag som tidigare drack lite för mycket ibland. Vi kan avstå alkohol båda två utan problem. Vi har haft en bra julhelg utan alkohol. Vi kommer att ha en nykter nyårshelgen tillsammans med barn och barnbarn. Vi tänker fortsätta det nya året med att avstå alkohol under obestämd framtid. Dels spar vi pengar och vårt slit på gymmet ger nog större utdelning utan alkohol. En dag i taget 😎
/Mrx

@Ella90 Tycker det låter häftigt ”Det blir lite som att både han och jag lär känna mig samtidigt”. Det är ett modigt och moget beslut att dejta nykter. Att lära känna varandra och se vilka ni är innerst inne utan en fasad av alkohol. Du vill leva på nyktert sätt och då är det bra att göra det klart från början. Det är också svårt att veta hur alkoholvanorna ser ut hos den man dejtar annars.

Lycka till och strongt av dig❤️

Torsdag!
Och ett nytt kapitel i livet som Ella har påstartats. Jag har funderat en helt del på hur jag ska hantera dejtandet och kommit fram till att mina tidigare år och dejter alla har innehållit (okej kanske 97% -av fallen) någon typ av alkoholhaltig dryck. Delvis för att det är ”så man gör” men oxå för att underlätta för mig själv oxh ”släppa på spärrarna” ”slappna aaaaav” osv. Ni hänger med. Grejen är ju den att jag inte vill dricka längre. Detta gör att det blir lite av en mental Fuck i huvudet. Hur gör man nu? Jag vet inte men jag antar att det ungefär är som att sluta röka. Man bara inte röker tills det blir normalt att inte röka.

Det är så lätt att gömma sig bakom ett glas rött när saker känns lite läskiga, som att träffa en ny människa och vara sårbar.
Men jag vet att den versionen av mig som jag ibland blir efter några glas rött är en person som jag inte vill vara. Oxh det är inte den versionen som jag vill visa en potentiell partner heller.
Nu blir jag varken elak, dryg eller aggressiv när just jag blir berusad, utan jag kan få väldigt mycket ångest och självskadande tankar. Vilket kan generera i panikångestattacker.
Detta är såklart skitjobbigt för alla involverade.

Samtidigt så har jag kommit till insikt de senaste månaderna att den nyktra jag är väldigt stark, fin och en bra människa. Någon man kan lita på, någon jag kan lita på.

Jag vill ju gärna lära känna den andra människan nyktert oxå. Att allt vi gör är medvetet. Att skratten är äkta och attraktionen lika så.

Vi ska ses ikväll igen och jag tänkte fråga om vi ska dela på en flaska vin, men jag kommer inte göra det.
Ska vi bygga en grund på en relation han och jag så bygger vi den så som vardagslivet brukar se ut. Dvs nyktert. Popcorn i soffan med cola zero och en serie. Hålla hand och bara vara. Romantiskt för mig.

Det är spännande vilken debatt det ändå blir i huvudet mellan obekvämt/rädsla och modet/viljan att gå ifrån tidigare beteenden och tankemönster.

Jag vill ju ge mig den absolut bästaste chansen att hitta någon som passar just mig. Han känner inte mig och mina tidigare erfarenheter , och den versionen finns inte längre.

Den jag blivit och är nu är som dag och natt mot vem jag en gång varit. Idag är jag trygg, stabil och har drömmar om framtiden. Och för det klappar jag mig stolt på axeln.

Det blir lite som att både han och jag lär känna mig samtidigt, i den nya situationen som nu faktiskt är. Det är spännande, jag tycker det är kul och läskigt samtidigt.
En liten reflektion sådär på morgonkvisten.

Ta hand om er!
/Ella

Ibland behöver man tillåta sig själv att vara trött. Ja, ta chansen att ta hjälp av kurator. Att få hjälp av nån att vrida och vända och se saker är bra.
Och förrådet är nästan urplockat. Det måste kännas skönt. Varma kramar till dig!

Åh så mysigt det låter ändå SeKlart. Jag tänker att irritation på föräldrar/barn är vanligt. Djupt rotade beteendemönster och maktkonstellationer. Jag blir också irriterad på min mamma. En del saker sitter verkligen i ryggmärgen har jag märkt. Det är jättefåniga saker som jag irriterade mig på redan som tonåring som hon fortfarande gör. Hopplöst! Alltså inte av henne i det fallet, men att känslan kommer. Har försökt att jobba lite med mina automatiserade känslor både angående mamma och min syster. Se deras tillgångar och det har blivit bättre. Jag sätter mer gränser när det behövs. OM det behövs. Tidigare satte jag gränser lite nu och då. Det som är jobbigt med min syster är att hon har lite svårt att se att hon inte är perfekt så där får jag jobba lite mer med mig själv. Det går inte att nå konsensus.

Det händer inte sällan hörinne att folk återvänder efter ytterligare en dryckesperiod när de efter några månader nykter tänker att de kan dricka lite eftersom man då ”bevisat att man inte är alkoholist.” Det är lätt att halka tillbaka i gamla hjulspår och få börja om. Det går ofta bra de första gångerna, sedan sämre beroende på hur drickandet har sett ut. Jag har testat många gånger och landat i att jag kan ta ett litet glas i sociala sammanhang. Men det är en jäkla balansgång och det kan inte då vara att man längtar efter berusning. Jag har använt vin som medicin och det är jättelätt att halka tillbaka. Jag harvade runt i många år på det sättet, med lite djupare fall varje gång. Onödigt! Många har jättesvårt att ta sig upp igen. Du längtar efter alkohol nu. Fundera över varför. Alkohol är världens sämsta medicin.
Det som jag upplevde vid sex månader och inte vid tre var lugnet. Känslorna återvände. Närmare till skratt (och gråt). Mer levande. Mer initiativrik. Under de första tre månaderna var alkoholen närvarande i tanken. Det är oerhört skönt att inte bry sig om alkohol. Då är man lättare hör och nu. Så håll ut. Det blir bättre, kan jag nästan lova.