Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart @Geggan @Torn @Kebne1 @Varafrisk @Himmelellerhelvette @Andrahalvlek @vår2022 @Sattva
Om ni bara visste hur mycket era ord betyder.
Det är tungt. Cancern har funnits med oss, tyvärr, ett par år, men återfallet nu är..för mycket. Men hoppet finns. En möjlig studie som kan hindra tillväxt. Vi har stöd och är inte ensamma. Är rörd, igen, över hur detta forum kan vara så levande trots anonymiteten. Tack❤️🙏🏼

Fint och sorgligt inlägg @Se Klart.
Stor kram ❤️

@vår2022 Det var ett olyckligt förhållande som jag är så glad att jag tog mig ut ur, psykisk och fysisk misshandel och begravningen var bara en skön känsla av att den äntligen är död❤️

@Andrahalvlek Jag grät inte för att jag saknar alkohol, kan inte ens komma på att romantisera den för den gjorde bara skit med mig med stress och ångest sista åren.
Jag blev mer ledsen för att den fångade mig så och tårarna var för glädjen till min styrka att genomskåda den❤️

Har testat lite meditation, inte fått kläm på det riktigt än. Försöker så gott jag kan. Ska försöka komma upp i träningsmängd vad gäller kondition. Snart jullov. Värsta terminen i min yrkeskarriär. En termin full med glåpord hagalade från ett fåtal. Dagar i ända bli kallad för idiot, gubbjävel, dra åt helvete mmm ett fåtal som får härja fritt. Man får ju bara avskärma sig dessa.

Bra jobbat hörru... Jag har exakt samma känsla. Vore jävligt skönt att bara fly från allt. Supa ett par dagar så där lagom MEN det är ju ingen lösning, snarare tvärtom. Att vara nykter ger kroppen styrka, men familjen mår ju mest prima av allt nyktert. Jag tar en dag i taget.

@Dee Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Man kan få svårt med tilliten. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då den inte är befogad. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå. Jag har själv varit mycket svartsjuk i tidigare relationer och på min nuvarande man och inbillade mig både det ena och det andra samt att jag blev martyrig och sade att han inte kan förstå mig, att jag är så komplex, att han ska hitta någon annan som är enklare att leva etc. Det har hängt ihop med min självkänsla, hur jag uppfattar mig själv - att jag är inte värd kärlek, rädd för att bli lämnad, en otrygg barndom som var rörig med skilsmässa mm. Jag har jobbat med min svartsjuka och förstått bakgrunden till det. I samband med att jag blev nykter för drygt 13 månader sedan började jag också hos psykolog igen. Min självkänsla har blivit mycket bättre och jag känner mig starkare och känner tillit. Svartsjukekänslorna har jag inte haft på ett bra tag nu. Min man och jag har kunnat prata om detta, svårt i början för jag kände så mycket skam att prata om det. Det har varit givande och förenat oss. Så svartsjuka har oftast sina rötter långt tillbaka i tiden.

Ha det gott❤️

Att du ’mår som du mår” i en relation säger ingenting om huruvida du är anpassad för tvåsamhet.
Att du mår som du mår kan rentav betyda att tvåsamheten är både efterlängtad och nödvändig.
Vi blir de människor vi är-ihop med andra. Det finns massa sätt att leva livet och jag säger INTE att tvåsamhet är en förutsättning men däremot en möjlighet att växa och känna och mogna. Avstå inte från det! Stor kram.

Torsdag!
Igår var en riktigt låg dag, föregår också. Haft sug på att äta upp hela världen. Antar att min hjärna cravar dopamin av något slag. Tagit hand om mig som sig bör. Mycket protein, dagsljus, promenader, extra D-vitamin, varmt bad för att främja oxytocin, lite längre sömn. Tvinga mig borsta tänderna och ta av smink.Rutin vid sänggående och uppgående. You know the drill. Allt det där som är gaaaanska trist men behövs i längden 👌
Har oxå tillåtit mig att äta mer snacks än vanligt pga varför inte.

Jag tror jag vet vad som orsakar denna, inte nedstämdhet, men lite åt det hållet och det är nog brist på träning. Inte tränat på 2veckor nu pga sjukdomskänsla i kroppen.

Som grädde på moset fick jag äntligen min mens oxå. 63dagar var cykeln utan blod denna gången. Så det blev ett litet ”jahaa” angående mina cravings och gråtkänsla igår. Stöööööörsta sannolikhet pms.

Tycker det är lite klurigt att läsa kroppen när min cykel är så pass annorlunda. På ett sätt vill jag gå av p-piller just för att det blir mer naturligt att veta vad som är
Pms och vad som är annat.

Vilket som, idag mår jag bättre och det var faktiskt ganska skönt att mens för då slipper jag tänka på det. :)
Det halvt melankoliska täcket släppte sitt grepp.

Känner också att jag verkligen behöver semester nu. Nu är det bara 20+ dagar kvar tills jag åker till Asien. Det ska bli så jävla smuuuuutt!

Småpratat lite med en potentiell dejt men ställde in pga kände inte att jag ville 🤷‍♀️
Det ska kännas nyfiket från början.

Nu lunch.

Ta hand om er!
/Ella

@Kennie Sjukt bra tips! Tack <3 Verkligen toppen, kommer återkomma till ditt inlägg många gånger framöver och läsa vad du skrivit!
Jag tänkte imorse att jag skulle inkludera i min lilla stund på morgonen där jag säger nej till alkohol med fokus på en dag i daget och där jag också säger till mig själv i spegeln att jag är tacksam över tre saker just idag, att jag även skulle börja säga nej till svartsjuka, bara idag.
Idag är jag inte svartsjuk. Jag får göra vad som helst, men inte ha en konflikt om svartsjuka.
Vi får se hur det går.
Jag vill så gärna hitta tillbaka till den där coola, självsäkra, tuffa och glänsande tjejen han en gång mötte - kan det ändå va så att jag inte är anpassad till ett liv i tvåsamhet, eftersom jag ändå mår som jag mår i en relation?

@Vitutanvin Grattis till 4 år!! Så bra jobbat!!

Det behöver kanske inte vara att tillföra kemiska substanser (antidepressiva läkemedel) som är svaret heller alla gånger. Det är ju bara läkare som kan göra den bedömningen isåfall.
Livet går upp och ner, det är en del i att vara människa som jag ser det. Det finns mycket man kan göra för att må bättre i sin vardag. Men allt detta vet du säkert.

Superstarkt jobbat i vilket fall!👍🌸🌟

@Himmelellerhelvette Fint❤️. Ja, vissa beskriver och liknar det vid ett olyckligt förhållande som man tagit sig ur. Det är bra att hålla en begravning, sörja det och sedan komma vidare. Att känna en lättnad och lycka över att komma ur ett destruktivt förhållande som skulle leda till fördärvet. Få kraft, styrka och återupprätta sig själv och ta makten över sitt liv. Gå vidare och lämna det bakom sig mot den riktningen man önskar i livet.

Ha en fin torsdag❤️❄️

@Himmelellerhelvette Ja, det är delvis en sorg att släppa alkoholen. Minnas alla fina stunder, men ändå förstå att man inte har en framtid ihop. Som en charmig men destruktiv kärleksrelation, och man måste till slut släppa taget för att inte gå under själv. I låten sjunger hon om just en destruktiv relation, till en man. Jag vet att hon också har haft missbruksproblematik, så budskapet är kanske dubbeltydigt. Fin låt.

Kram 🐘

@Se klart 🤗❤️

@Vitutanvin Grattis till snart 4 nyktra år! 🥳🥳🥳

Ledsamt att du mår så dåligt. Får du läkarhjälp? Jag var själv sjukskriven för utmattningsdepression i våras-somras, men är tillbaka på jobbet delvis igen. Antidepp blev min räddning. Efter att jag slutade med antidepp gick det bara några månader innan jag blev sjuk igen. Antidepp är en pusselbit som jag behöver i mitt liv, det har jag insett till fullo nu.

Kram 🐘

@Se klart Ja ett fint och rörande inlägg❤️

@Kennie Otroligt klok taktik! Den tar jag med mig i minnesbanken. I början av nykterheten reagerade jag starkt på jobbet, mest fick jag ilskna utbrott som inte gick över. Men de lärde jag mig att hantera, det vill säga att inte agera på känslorna i stunden. Djupandas. Helst sova på saken.

Starka känslor i kärlekssammanhang har jag inte fått möjlighet att lära mig hantera nyktert än. Ser fram emot det jättemycket 🥰 Och allt man övar på blir man bättre på.

Grattis till kärleken @Dee och till att du verkar ha hittat en riktigt klok och fin man ❤️

Kram 🐘

Hej Dee,
Jag har också alltid haft mycket känslor som ibland rör till det för mig. På senare år har jag börjat behandla vissa känslor på samma sätt som sug efter alkohol eller nikotin. Liksom att ja, de finns där och vill få bli uttryckta, men jag vet att de kommer gå över. Och på samma sätt som man lär sig att inte dricka fast man vill så vänjer man sig vid att inte bli upprörd varje gång en obehaglig känsla dyker upp. En grej jag fick lära mig av en psykolog är att man kan välja att agera på sina känslor. Man kan inte styra om känslor ska finnas eller inte, men man kan välja om man ska agera på dem. Hon gav mig bilden av en röd och en grön knapp. Gröna knappen betyder ok, kör, släpp fram känslorna. Ibland är det viktigt, när det finns en verklig konflikt, man ska inte ducka allt. Men nio gånger av tio är det den röda knappen som gäller. Att trycka direkt när känslospökena dyker upp- nej, ni har inget verkligt ärende, ni hjälper mig inte. Det går inte att släppa fram lite, då sveps man med. Utan röd knapp, ett medvetet val- jag väljer att inte agera på känslan. För mig har det hjälpt mycket. Och precis som med alkohol, ju fler gånger man säger nej till ett glas desto enklare blir det. Och ju fler gånger man hanterar känslor utan att låta dem ta över desto lättare blir det. Vi trampar upp nya vägar, det går. Styrka till dig!

Grattis till fyra år! Ja, livet frestar på ibland, oron blir så stor. Kanske särskilt nu under mörkaste tiden. För mig hjälper det lite med promenader i dagsljus. Och som du säger, så skönt att vara nykter ändå!

@Se klart Vilken fin betraktelse❣️
Rökare som får lungcancer, de får man bli arg på dem? Eller människor som missköter sig och får olika hjärt - kärlsjukdomar. Jag kan ge tusen fler exempel där man i mer ellermindre utsträckning har orsakat sin sjukdom genom val man gör. Och att stå utanför o inte nå fram under resan till att sjukdomen är ett faktum, ja såklart man blir arg. Alkoholen gör en personlighetsförändrad. Till det sämre. Ja fy sjutton. Men man KAN ju vända sjukdomsförloppet med alkoholen, genom att lägga om livsstil. Om inte hjärnan har blivit för skadad.
Här är minus 14 grader. Igår var det på nollan. Svänger snabbt. Och snart jul!
Kram❣️

Dag 130

När jag åkte hem kom denna låten på radion och jag grät faktiskt för det var som min ”göra slut” låt. Att jag gjort slut med alkoholen.

”Har inte visat, inte vågat att se
Att va nån annan, inte vilja vara med
Vågar du släppa taget
Fast du lever för nån annan
Att vara älskad och få ge nånting tillbaks
Fast alla andra säger du finns inte kvar
Vågar du släppa taget
Jag behöver inte dig idag
Behöver inte dig idag
Och nu
Letar jag mig tillbaks
Struntar i alla svar
Vill inte va nån annan
Jag behöver inte dig idag
Styrkan som finns i mig
Gör att jag kan bli fri från dig
Du fick mig att bli nån annan
Jag behöver inte dig idag
Visst gör det ont att börja om och se tillbaks
Att nu va ensam i den kärleksdröm som var
Men vi två var aldrig sanna
Jag behöver inte dig idag
Behöver inte dig idag
Letar jag mig tillbaks
Struntar i alla svar
Vill inte va nån annan
Jag behöver intе dig idag
Styrkan som finns i mig
Gör att jag kan bli fri från dig
Du fick mig att bli nån annan
Jag behöver inte dig idag
Bеhöver inte dig idag
Och nu
Letar jag mig tillbaks
Struntar i alla svar
Vill inte va nån annan
Jag behöver inte dig idag
Styrkan som finns i mig
Gör att jag kan bli fri från dig
Du fick mig att bli nån annan
Jag behöver inte dig idag
Nu letar jag mig tillbaks
Struntar i alla svar
Vill inte va nån annan
Jag behöver inte dig idag”

Närmar mig 4 år av nykterhet.

Läser mitt senaste inlägg och längtar tillbaka till känslan av att vara stark och stabil.

Just nu är jag så långt ifrån det läget. Depression, ångest och utmattning färgar min vardag sedan en tid tillbaka.

Det är inte svårt att vara nykter. Det är svårt att leva bara.
Fortfarande glad, stolt och tacksam mot mig själv som fortsätter att välja bort alkohol.

Den extra påfrestningen behövs verkligen inte. Min kropp och min knopp skulle må ännu sämre av det.

Ser fram emot en vit jul och fira in början på mitt femte nyktra år 2023

Till alla er som kämpar vill jag bara säga:
Det är värt det!

Jag har levt som singel (dock har jag varit olyckligt kär under en ganska lång period) alla mina 4 nyktra år. Jag trivs enormt bra i min ensamhet. För bra. Oroväckande bra...!
Men helt plötsligt så blev jag bara stormförälskad. I en ganska mycket äldre man.
Allt det där som var förknippat med att vara full, som jag tryckt undan ganska lätt som singel men som bara är en såndär självklarhet i en parrelation, i alla fall för mig, måste jag nu ta tag i.
Ni som fattar ni fattar: ut på dejt och dricka vin, äta långa middagar och dela på flaskor, kolla på film med ett glas vin i handen, dricka för mycket glögg vid advent, fira med champagne, ha sjukt sex efter massa vin, ta med en öl till stranden, grilla med cava till fördrink, strosa på stan och stanna till och dricka drinkar, ha djupa existentiella samtal efter att man tittat för djupt ner i flaskan - ja, jag skulle kunna fortsätta glorifiera mitt nyttjande av denna drog i all oändlighet, specifikt kopplat till att man har en partner. För mig har tvåsamheten varit så starkt sammankopplat med alkohol, och jag inser nu att samtliga av mina partners jag haft antingen varit medberoende, eller varit glad i alkoholen själv – en vet jag missbrukade marijuana till vardags. Hur fan hade dom annars stått ut med mig?
Det enklaste när jag blev nykter var att ta bort tvåsamheten. Och jävlar va skönt det var!
Men nu har jag träffat en äldre man som sagt var. Det kom spontant att jag berättade att jag var nykter alkoholist. Det kom med en gång. Han tog det bra. Ställde frågor. Jag berättade. Jag berättade också hur jävla trasig som människa jag egentligen är. Särskilt i interaktionen med andra människor. Inte så mycket ensam. När jag är ensam, utan att behöva vara social, gärna djupt inne i skogen, långt in i moder jords famn, sovandes under bar himmel, lyssna på de vilda djuren, då tycker jag mig själv vara en skapligt fungerande människa faktiskt.
Vi träffas nyktert. Han kan ta ett glas vin på restaurangen, men jag har förklarat för honom att det är nolltolerans på alkohol i hemmet. Det är helt okej med honom, som det verkar. (Jag börjar direkt fundera på vad det är för fel på honom, haha!)
Jag tyckte jag först blommade ut med honom. Allt kändes så enkelt, äntligen var det min tur, men så kom osäkerheten till mig. Jag har någon halvtaskig känsla i magen, och är ofta svartsjuk. Och den där halvtaskiga känslan vill jag gärna fly undan. Med alkohol. Eller att göra slut, fast jag inte vill göra slut.
Jag kan liksom bli helt fixerad vid saker. Som äter min själ inifrån. Och det är inte utan att jag undrar om tvåsamheten verkligen är något för mig – jag tror inte jag klarar av att ta emot kärlek. Lika mycket som att jag vill ha kärlek av honom, så kan jag ibland kvävas av hans kärlek, och när jag inte får den eller självmant ökar avståndet, blir jag samtidigt fixerad över att han inte bekräftar mig.
Ja, ni hör ju. Jag är helt störd.
Jag vet inte hur det är att leva nykter i en relation, jag vet inte hur jag ska hantera känslorna. Jag har alltid druckit på känsla – för mig handlade det lika mycket att höja de höga topparna, som att supa ner mig i min sorg. Det fanns aldrig några mellanlägen, och det gör mig till en extremt farlig person tillsammans med min före detta vän Alkohol.
Tålmodigt står han vid sidan av mig och låter mig krångla. Min svartsjuka tar överhand. Han ber mig lita på honom – hur fan litar jag på en annan människa?! Jag har fullt upp med en dag i taget och att lita på mig själv, just idag, just nu. Och jag fattar inte att han står kvar, så många diskussioner och argumentationer vi haft, eller det är ju mest jag som argumenterat med honom.
Någonstans i min nykterhet så har jag förstått att mitt krångel betyder att jag undermedvetet försöker fösa honom ifrån mig, trots att jag älskar honom. Jag ser sambanden nu med att jag i varannan mening kan tala om för honom att jag är oduglig, värdelös och en jävla f.d dekis, inget att satsa på. Ful är jag också, brukar jag tillägga. Han säger att han är smått road av alla mina små varningsflagg jag hissar längs med stranden där han går, men att tidvattnet uteblir. Kvar vajar mina små flaggor som han knappt ägnar en sekund åt att studera. Han går med mig. Och jag hissar flagg. Och ibland funderar jag allvarligt på, om jag borde gå i psykoterapi eller om jag är ett såndär hopplöst fall som bara borde avlivas.
Ibland håller jag honom krampaktigt i handen och tänker att han är mannen i mitt liv, ibland går jag före honom och hissar flagg och stoppar ner min hand i min egna ficka och tänker att det är så jävla jobbigt att leva i tvåsamhet att det förgör mig.
Sen säger han: Jag är så glad att jag fått lära känna den nyktra Dee och inte beroende-Dee.
Just då, när jag är mitt uppe i att hissa flagg och krångla som satan själv med honom, så kan han säga det där, och jag bara tittar på honom och undrar vad det är han inte ser som är så jävla uppenbart.

Direkt efter jobbet (kl 10-14) blev det julklappsrace med yngsta dottern. Inköp och paketinslagning. Däremellan landade vi på Max. Deras ”kycklingsallad” är verkligen trist, inte många kcal i den. Mättar inget vidare.

Under paketinslagningen hemma hos dottern moffade jag i mig 10-12 skumtomtar innan jag hann blinka knappt. Totalt tog racet 3,5 timme. Men nu är det gjort!

Trots skumtomtar blev det inget mer socker - frukt avslutade jag kvällen med. Vindruvor, kiwi och clementiner 😋

Kram 🐘

@Se klart Rörande fint inlägg ❤️

Kram 🐘