Senaste kommentarerna i forumet

@annacananda Jag har varit helt knäckt i ett halvår då mina två barn har flyttat 😢 Det var en bidragande orsak till min depression i våras. Nu njuter jag av att vara självsam 🥰

Kram 🐘

@Pianisten Jag tänker att det är vanskligt att dricka alkohol överhuvudtaget med tanke på din diagnos. (Säger jag som ska utredas för densamma, hoppas få kallelse snart.) Jag tänker att alkohol även i små mängder påverkar ditt psykiska mående enormt mycket.

Du behöver hitta balans. Inte för lite - och inte för mycket. Båda delar gör att du hamnar i ofas med dig själv. Och risken är stor att du på berg-och dalbanans toppar köttar på för mycket - och sen kraschlandar du.

Hur tänker du om det?

Kram 🐘

Helt rätt @sattva, eget rum är ett måste när man arbetar, tycker jag. Såklart du ska lita på hur det känns, du vet ju det innerst inne och ytterst ute för att citera en forumvän! Kram 🥰

@Se klart Så är det, vi har olika förutsättningar till tilltro till den egna förmågan, men om samhället satsade mer på att stärka vår förmåga skulle det vara till hjälp för många. Det finns inte mycket av detta i samhället då det är resurskrävande och tar tid, det är ingen quickfix eller kostnadseffektivt på kort sikt. Men på lång sikt är det det och framförallt på det sociala planet. Och som du säger, tilliten den egna förmågan växer i takt med att vi klarar av hinder. Det som kan kännas omöjligt blir till slut möjligt. Har lett projekt där vissa saker kändes omöjligt för deltagarna, men som för många blev möjligt till slut och tilltron till den egna förmågan gjorde det möjligt😁

@Pianisten
Jag kom hit i maj och har läst lite i din tråd. Jag har flera gånger under livet varit nykter i perioder men faller alltid dit igen. Den här gången är det annorlunda för mig då jag stängt alla dörrar och börjat identifiera mig som nykter.

Det låter tufft det du går igenom nu. När vi börjar se fram emot vinet på fredagen så är spiralen igång. Först lindring och sedan börjar det sakta snurra neråt. Jag är inte den bästa att ge råd men jag läser vad du skriver och hoppas att du tar chansen och pratar med vuxenpsyk när du är där. Säger som det är.

Jag upplever att det är naturligt att hamna i en liten svacka när barnen är på väg ut. Vår fyra, sladden, är på väg snart och jag märker hur både jag och min man liksom trevar efter vad vi egentligen är intresserade av och vad som ger oss glädje, bortsett från barn och barnbarn. Nu är vi på semester med fyran och jag har blivit nykter. Plötsligt har vi flera timmar över som vi tidigare satt och sippade drinkar i cocktailbaren på. Jag har det bra ändå men min make vet knappt var han ska bli av. Han har inga alkoholproblem enligt mig utan är väl mest medberoende. Nu när inte jag dricker så vill inte han dricka…så…vad gör man?

Du vet att du behöver vara snäll mot dig själv och det finns ingen anledning att hamna i avgrunden. Stanna här, återkom och ta stöd som du gjort förut! Vi nya behöver all kunskap vi kan få!! 🧡🧡🧡

@Ny dag Men tack, snälla fina du❤️. Jag blir så rörd av dina fina ord. Jag skulle också vilja känna dig i verkliga livet, men vi kan i alla falla ha kontakt här och kommunicera🥰. Jag hänger kvar här, forumet ger mig så mycket och jag ska följa dig på din väg mot friheten. Du kämpar på så himla bra och du är stark som en oxe💪💕

@Sattva Förstår dig precis! Klart man ska ha ett eget rum när man övernattar med jobbet. Vi är faktiskt inte en familj med våra arbetskamrater. Att behöva vara social och i arbetsroll 24/7 tar musten ur en. Bra att du sade ifrån! Vissa kan tycka det är kul, men andra inte. Verkar inte vara en chef med ledaregenskaper du har. Säger man ifrån till en sådan typ tar de emot det som en personlig kritik. Stå på dig, man ska inte göra sig själv illa bara för att vara andra till lags.

Helt rätt gjort! Ha det gott❤️

Vi har ju olika tilltro till vår egen förmåga @vår2022 både utifrån gener, uppväxt och kanske främst erfarenheter, vet inte riktigt hur det fördelar sig i dagens forskning. Men tilltro växer ju också i realtid, jag kan inte räkna antalet personer på forumet som stapplat in på darriga ben och inte litat på något men medelst hörntänder- erövrat en tillit. Så den växer när vi växer. Min bästa vän hade världens knepigaste erfarenheter med sig som gjorde detta att bli mamma- till något mycket svårt. Jag, med andra knepigheter tyckte att just detta med att bli mamma- var lätt som en plätt. Hon fick erövra den där tryggheten dag för dag, jag fick erövra annat- inte minst att det INTE är lätt som en plätt att vara förälder.
Outgrundligt är livet ofta, det är spännande!

@Andrahalvlek Grattis till -3 kg!🥳. Det är tre st enliters mjölkpaket. Du jobbar verkligen på så bra och systematiskt och det ger utdelning också😁. Härligt!❤️

@Se klart Ja, det är så sant, att göra det som krävs. Tänker också att det handlar om att ha tilltro till den egna förmågan, som är en förutsättning för att klara av att förändra. Att man tror på sig själv att man kan klara av saker och är trygg med det. På något sätt brukar det alltid lösa sig, många gånger inte på det sätt man föreställt sig. Det har jag verkligen fått erfara många gånger i olika sammanhang och nu senast när jag var arbetssökande. Nu får vi se hur det löser sig framöver då jag endast är vikarie t.o.m. juni, men jag har tilltro till att det ska lösa sig, förhoppningsvis😂. Annars blir det något annat som tar vid och jag simmar rätt lugnt ett tag till.

Ha det gott!🥰

Vet ni, jag tänker på det som @kaveldun beskriver med att ”göra det som behövs”. Det är en viktig formulering, och handlar om att känna sig - liksom trygg med sig själv.
Om det behövs kan jag ringa 112, jag kan springa en mil om det krävs, jag vågar och vet att jag kan hjälpa någon som fått hjärtstopp, jag åker inte från katterna om de inte har mat, jag betalar mina räkningar, och ja- om så krävs har jag mod och insikt att skapa andra förutsättningar för mitt arbete där lusten får utrymme eftersom den är så viktig för mig.
Förstår ni hur jag menar med att det är en trygghet? På samma sätt är det en stor trygghet att veta att jag inte blev en parkbänks-alkis för jag kunde och mäktade med, och hade möjligheten att förändra.
Jag är i sanning en sosse-tant, ibland vill jag att staten ska äga allt och mer därtill. Men jag är också nån sort ultra-liberal typ som tror på att varje liten myra i den här stacken, kan svänga av åt rätt håll, byta riktning. Utan att vara cynisk, jag vet att en myra i rullstol behöver mer påputtning och kan man inte läsa vägskyltar så är man ganska vilsen. Men ändå. Det är mäktigt att tänka på allt vi klarar av att förändra- forumet har lärt mig så mycket om det! Kram från bussen 🥰👵🏼

Skickar dig krafter @majken_r !

Grattis @Andrahalvlek ! Nu är du ju riktigt bra på väg! Och allt kommer att bli lättare allt eftersom du blir lättare o smidigare. Så bra att du har dina rutiner! Det är mer än halva tricket! Och så det riktigt fasta beslutet! Kram!🐳

@Andrahalvlek det är väldigt härligt att läsa dina inlägg! (Förutom värken då🙌🏼) Skrattade till när jag kom till att du lyssnat på ljudbok om smärta, ev förebyggande😅 Gillar din nyfikenhet och värme. Kram!🍂🤎

Hej, hej hallå dagboken, jag lever. Först och främst tack @Andrahalvlek för du varit och kikat in och tänkt på mig.
Det har varit en tufft år för mig också. Jag har tappat fotfästet lite igen. Allt som fungerat så bra under ett par år har på nått sätt glidit iväg. Träningen som varit en sån drivkraft har varit jättetung. Jag har ifrågasatt hur mycket all tid jag lagt på den är värt. Jag funderar massor på stora tankar om livet. Barnen börjar bli stora. Vad är egentligen de väsentliga delarna jag vill prioritera innan det är för sent. Motivationen till träningen som funnits så länge har gjort att livet fungerat väl men dagarna bara rinner iväg. Nu har resultaten av träningen stannat av efter de första guldåren och motivationen har sakta försvunnit i samma takt trots att jag fortsatt in i det sista att satsat mer och mer och lagt en så stor del av min lediga tid. Jag nådde en punkt när jag var tvungen att ge upp det där, det fanns ingen rimlighet i att satsa mer som familjefar med heltidsjobb.
Jag har inte slutat gå dit, jag köpte ett nytt årskort för bara ett par veckor sedan men min drivkraft är borta. Jag går dit för jag vet att jag måste. Min väska står alltid packad i hallen och jag tar den i handen utan att tänka när jag åker till jobbet för jag vet att jag måste annars faller allting.

Många gånger, när jag går in i mina toppar, när jag plötsligt känner mig glad, energisk, social och allt liksom klarnar som en sol som tränger sig fram genom molnen då har jag en tendens att ta på mig massor av saker. Boka in träffar, aktiviteter och starta projekt. Det når alltid en punkt när energin tar slut och toppen övergår till en mindre panik av allt jag plötsligt inte längre vill. Det enda jag kan tänka på då är att jag vill vara ifred, avsäga mig alla saker jag nyss tagit på mig och sätta mig ner hemma och bara vara. Tillslut når jag dit när jag antingen lyckats genomlida sakerna jag bokat eller avsagt mig dem och sitter hemma i mitt lugn. Det går en dag eller två sen inser jag att jag inte alls är en person som bara kan "vara". Jag måste drivas av projekt och mål, då och bara då lever jag. Det är en knepig rundgång som är svår att hantera.

För att gå vidare lite till varför jag från början befinner mig här just på detta forum. Vad ska vi säga, jag har inte tappat kontrollen men jag dricker mer på helgerna än vad jag tänker att jag vill göra på måndagen, kort å gott. Jag har haft betydligt mer problem med ångest detta året än på länge och jag vet hur alkoholen påverkar det. Jag tänker hela tiden att jag ska hålla upp med mitt helgdrickande för att se om jag kan vända saker och ting men jag lyckas inte. Det är den där tomheten som infinner sig på fredagskvällen när jag tänkt att jag skall låta bli. Det är ju den där känslan som de flesta känner igen sig i. Längtan till helgen som driver en genom vardagens måsten. När jag då når fredagen då jag tänkt vara nykter så är det som att allt det jag längtat till försvunnit och då blir jag ju rädd för där jag är nu. Trots det är det totalt problemfritt att ens tänka på alkohol söndag till torsdag men när fredagen kommer är det som att slå på en strömbrytare. Jag vill inte vara beroende av alkohol om det så rör sig om två dagar i veckan men det klarar jag inte att bryta just nu och jag funderar nästan dagligen på lösningar.

Jag känner mig allmänt trött, omotiverad och tom. Jag har ingen drivkraft just nu. Det måste väl vara därför jag inte har motivationen att bryta helgens mönster, jag ser inget syfte med det trots att jag vet att det föder min ångest kommande dagar.
Jag har tänkt ett tag att jag borde kontaktat min läkare men nu har jag nyss fått tid för mitt årliga rutinbesök på vuxenpsyk så då får jag förhoppningsvis chansen att prata lite och kanske boka in några fler samtal. Kanske justera medicinen.
Jag måste verkligen hitta drivkraft i något snart. Jag känner tack och lov att jag åtminstone lärt mig något senaste åren som jag tagit med mig in i denna tuffare perioden. Att vara snäll mot mig själv. Inte jobba mot min kropp. Prioritera de fajter jag tar med både mig själv och andra. Vara stark när jag känner mig stark och snäll när jag är svag. Det har nog hjälp mycket till att jag inte hamnat nere i avgrunden än.

Tack snälla @Himmelellerhelvette ❤️

Kram 🐘

Så bra jobbat @Andrahalvlek❣️Du är en superförebild❤️

Tack för era kommentarer! Då är min magkänsla inte "fel" om detta. Går man och känner att det inte känns bra flera veckor i förväg, ja då är det inte bra. Chefen får helt enkelt acceptera att alla inte är lika bekväma att sova med vem som helst.
Dessa ändlösa möten gör mig galen. Ibland känns det som att syftet är att fylla tiden. Och det finns det verkligen annat att fylla den med!

Idag visade vågen -3 kg sen den 1/9, tjoho! Jag har från och med idag utökat mitt styrkepass direkt efter morgonpromenaden med 3 styrkeövningar och 3 strechövningar, plus de kettlebellsvingar som jag har gjort i flera veckor nu. Jag gör nu 6 x 10 svingar med kettlebell mellan benen.

Det onda i ryggen är puts väck och det onda vid sidan om knät, som jag började känna av för några veckor sedan, har också gått bort. Hurra! Nu ligger jag kvar på den här nivån, den känns hållbar över tid. Så länge som jag jobbar kl 13-17 (till den 15/1) så är det här en perfekt start på dagen. Upp ur sängen, på med kläder och iväg på en rask 30 min promenad. Direkt när jag kommer hem 15 min styrka och stretch.

Det revbensonda är nästan helt borta, även om jag känner det på en viss punkt vid vissa rörelser. Det är dock inget som hämmar mig ett dugg längre. Uppförslutet på morgonpromenaden klarar jag av lätt som en plätt jämfört med i början, då jag pustade och stånkade och till och med pausade på mitten.

De senaste dagarna har jag samtidigt lyssnat på boken ”Överlista smärtan” av Carin Hjulström och Karsten Strömbäck. Förra gången jag lyssnade på den hade jag inte ont. (Fråga mig inte varför jag lyssnade på den då, kanske i förebyggande syfte?) Nu har jag ont och allt som det talas om i boken går rakt in i mig - och jag blir sjukt motiverad att röra på mig ännu mer.

Men jag måste hia mig, jag måste ta det i småbitar. En elefant äter man enklast i småbitar, även om det är jag som är elefanten 🤣 Att mitt nick skulle stämma in på min fysiska status, och min känsla inför min kropp, hade jag aldrig kunnat drömma om när jag valde mitt nick. Men en elefant kan trots sin enorma kroppshydda vara smidig! Det är min långsiktiga målsättning.

Ur boken: ”Smärta är en signal med ett kraftfullt budskap om att vara försiktig. När något gör väldigt ont känns det naturligt att dra sig tillbaka och ligga still tills smärtan går över. Men intuitionen leder oss inte alltid rätt. Forskaren och psykologen Rikard Wicksell har vigt sin forskargärning åt långvarig smärta och han berättar att den enda metod som verkligen fungerar vid långvarig smärta är rörelseexponering.”

Förutom att jag har haft specifikt ont i ländryggen och högerknät så har jag ju haft en generell värk som mer har känts i hela kroppen. Som en träningsvärk i hela kroppen, en värk som sannolikt utgår från muskler eller bindväven. Jag har märkt att den värken korrelerar med min mentala trötthet.

Mentalt trött = mycket värk i ben och fötter. Precis som kroppen skriker åt mig: ”Vila för fan, människa!” Och då är jag oftast tvungen att göra det. Oftast känner jag så på kvällen efter jobbet, och då tar jag det lugnt. Efter en natts sömn är värken borta. Min psykolog sa att många av hennes patienter vittnar om att mental trötthet och värk i kroppen går hand i hand. Och faktum är att SSRI-medicin har lindrande effekt på just generell värk. Det sitter i huvudet alltså!

Jag har en viss ”igångsättningsvärk” dock. En värk som känns i ben och fötter när jag har legat eller suttit en tid. Jag stapplar då fram som 80-åring. Det ska bli spännande att se hur den värken utvecklar sig, den går ju över efter några raska hundra meter. Mycket märkligt fenomen. Nu när jag så tydligt märker att den värken klingar av när jag pumpar igång kroppen, så känns det inte lika oroande och hämmande. Jag grubblar inte lika mycket över det helt enkelt, jag gillar läget och börjar knata på.

Kram 🐘

Livet liksom rusar just nu..det är ok men jag är glad att jag lärt mig skapa tid och utrymme för återhämtning och nyfikenhet. Har en smärtsam, sorglig och skrämmande situation nära mig. Men jag är i den, flyr i inte. Men kan också lämna den och vara i annat. I livet och det ljusa. Fylla mig med kärlek och kraft. Att inte dricka vin är en stor anledning att jag på riktigt kan ta hand om mig och min familj. Klar i huvudet och i hjärtat. Nu ut med hunden och sen en träff med en vän. Det blir bra🐶🤎🍂

Tack alla för stöd! Det värmer o den hallonröda tröjan lyser i novembermörkret.!🐳🐳❤️❤️🙏🙏

@Geggan Så tunga besked..varm kram och omtanke till dig🤎

@Se klart Det är väldigt givande för mig att få ta del av dina reflektioner och tankar, hjälper mig i mina egna funderingar så tack för att du delar🙌🏼 Katter, så mysigt och friskt! Djur och barn har en finfin förmåga att hålla en i närvaro här och nu. Kram🤎🍂

@Sattva låter helknäppt att dela rum med kollega?! Bra att du vägrade! Låter som din chef behöver en ”krånglig” människa som du i närheten, att ha en vettig förebild och förhoppningsvis lära sig nytt (fast det såklart inte är ditt ansvar)
🍁🤎

@Sattva Otroligt dåligt att ni förväntas dela rum med random kollega 🤬 Har nog aldrig hänt i hela mitt yrkesliv om jag ska vara ärlig, enrum är standard. Och det var bra gjort av dig att ifrågasätta möten som är meningslösa för att de inte leder någonvart.

Apropå chefens reaktion. Tänk så här. Problemet ligger hos henne. Inte hos dig. Det är hon som behöver träna på sitt tålamod, lyhördhet och empati. Det är hon som sannolikt mår sämst av er två. Du tog ansvar för ditt mående genom att kräva enrum och att slippa delta i meningslösa möten. Bra gjort!

Kram 🐘