Senaste kommentarerna i forumet

@Axianne Jag tror att klimakteriet har påverkat mitt mående massor. Och jag drack nog för att orka. Jag mådde pyton i puberteten och tydligen mår man då lika pyton i klimakteriet. Man är olika känslig för hormoner och det är svajandet upp och ner man reagerar mest på.

Jag hade min sista mens i september i fjol, och efter ett år utan mens är man officiellt i menopaus, tjoho! Förhoppningsvis stabiliserar sig det mesta nu med lägre hormonnivåerna. Jag har inte klarat av att ta hormontillskott i någon form, jag har försökt.

Kram 🐘

Förutom ev klimakteriebesvär så skriver du helt om mig och min historia :-)
Att nå min personliga botten och kliva upp från den med beslutet att sluta dricka var så skönt !

@Se klart Ja jättefint inlägg! Och också finns det känner jag, en acceptans för livets ups-and-downs. Is i magen, this too will past etc. Det är verkligen inte bara ord, utan också verkligt!❤️🌸🍁

❤️☘️ Ha en fin onsdag!

@Se klart Godmorgon och tack för ett fint inlägg att ”vakna” till! Tycker också mycket om att liksom vara i livet, närvara. Önskar dig en skön onsdag!🥰

@Se klart Vilken fint inlägg, som genomsyras av tacksamhet, hopp och mod. Tacksamhet över att vi lyckats skapa oss en ny tillvaro på alla sätt. Om än på ytan kanske likadan (i mitt fall), men ändå så otroligt annorlunda. Hopp inför framtiden, som bara kan bli bättre och bättre. Och mod att ta de chanser som livet ger oss. Finaste @Seklart, och finaste forumet ❤️

Kram 🐘

Idag ska jag direkt efter jobbet hem till en kompis-kollega (dvs en kollega som också med åren har blivit en kompis). Vi ska äta ihop och sen ska vi spela padel kl 20. Okristligt sen tid för att träna, det får bannemej inte bli en vana. Jag har annars tänkt att jag ska bojkotta padel-vågen, men visst kan jag prova. Jag gillar ju att spela squash, och det finns tydligen stora likheter.

En annan kompis-ex-kollega (hon som fick sparken från oss i början av året och som har börjat på ett annat företag nyligen) ska också komma ikväll. Det ska bli kul att tjöta lite. Förr om åren gjorde vi tre och en tredje kompis-ex-kollega mycket roligt fysiskt ihop. Bland annat löptränade vi och sprang Blodomloppet och en del andra millopp ihop, tex Tjejmilen. För kanske 10-15 år sedan. Det var på den tiden som vi på jobbet drog ihop flera lag till Blodomloppet.

Att jag ens har sprungit millopp känns helt otroligt idag. I hyfsad närtid också, det var ju inga ungdomssynder direkt. Nu med mina lite för många trivselkilon och klena kvidande fötter känns det som fiction, hittepå. Men jag har bildbevis, annars hade jag själv inte trott att det var sant.

Efter jobbet (jag slutar ju kl 15) har jag fått lov att åka hem till kompis-kollegan och sjunka ner i hennes soffa några timmar innan kvällens äventyr. Jag lär vara blixtepigg efteråt så det blir svårt att hålla den vanliga läggtiden kl 22.15. Då har jag ju knappt hunnit hem. Så det här får bli ett trevligt då-och-då-grejs, ingen vana som ska fortlöpa vecka efter vecka.

Jag gillar verkligen att träffa mina vänner och göra en fysisk aktivitet ihop. Inte en droppe alkohol så långt ögat når lär det bli till maten innan.

Kram 🐘

Jag ska också testa 0-toleransen mot choklad och glass- mina två rediga akilleshälar… inspirerad av dig @andrahalvlek- dock ser jag inte att du lagt in nån grekiska på checklistan: tänka kring: vad vill jag, vad behöver jag.
Inte kettlebells och matvanor- det är jätteviktigt. Men jätteviktigt två är dina alldeles egna egna innerst-inne- behöver.
Sånt som känns mjukt och snällt! kram kram min fina kompis 🥰

Godmorgon
Vakna lite för tidigt är det bästa jag vet- händer inte störande ofta men försöker att vrida lite på morgontiden.
Jag vaknar oftast och tänker; aha, onsdag (eller vad det nu är för dag) och tänker att jag har en massa saker att se fram emot idag.
Idag-idag ska jag hämta mina snabb-växande barnbarn, ha ett möte med min doktor om mina 0,5 sömntablett (säg inte att vården inte är notorisk…) och jobba på med produktion och ett gäng möten.
Men jag njuter här och nu av mitt kaffe och att lyssna på mina katter som har tidig fest i vardagsrummet…
För tre år sedan var jag påväg in i min sämsta dricka-fas på många år, kanske den värsta någonsin. Nej jag skällde inte ut nån, sjukskrev mig ytterst sällan, och höll i alla tänkbara relationer. MEDAN jag drack- nästan dagligen. Och så undrar vi varför tröttheten håller i sig när vi slutar- efter många år av att leva på så hög växel för att hålla ihop allt.
Jag har knappt hämtat mig- och precis lärt mig på riktigt - vad jag orkar och inte. Vad jag behöver- och inte. Vad jag kan tvinga mig till- för att livet kräver det- och inte.
För tre år sedan hade jag ett bra jobb, nu har jag ett fantastiskt jobb. Jag har flyttat till en lägenhet som jag inte vågat drömma om- men jag vågade. Vi har renoverat nästan klart på landet, jag har fått ett barnbarn som aldrig kommer att se mig dricka ett glas. Jag har ordning i mina lådor, har jobbat med min trädgård tre somrar nu- och den börjar bli riktigt fin! Jag hanterar färre sociala kontakter för jag värdesätter några istället för många. Jag är inte förstahandsval till galna fester, och det är okej.
Jag har fått forumet som en gåva och som är både skyddsnät och pepp. En viktig del av mitt nyktra liv. Jag är frisk och gör varje dag aktivt val att göra det jag själv kan- för att hålla mig frisk.
Allt kan bli bättre, kanske? Jag kan bli bättre på att spara- och springa. Ringa mamma och engagera mig i min omvärld- på fler sätt. Tid finns till det. Tiden kommer- brukar Bodil Jönsson säga- istället för att tiden går. Kanske är det det viktigaste skiftet vi gör när vi slutar dricka? Framtiden överblickbar och redo att ta emot och göra det bästa av våra dagar därför att självkänslan växt och vi vet innerst inne att vi är värda bättre än att lägga ett tjockt unket lortigt filter mellan oss och livet.
Kram på er alla som kommit en kort eller lång bit på vägen.💞

PS. Jag åt ingenting under bion. Inte ens popcorn. Jag hade med mig en flaska vatten, inget annat. Tänk att man kan gå på bio utan att äta en massa godis 🤔 Bara det var en upplevelse. Mitt choklad- och glasstopp går över förväntan bra. Att låta bli helt är ett recept som funkar på annat än alkohol. Lite väcker mersug, så inte ens på helgerna unnar jag mig choklad eller godis - och efter bara några veckor slipper jag suget helt.

Stort grattis @geggan, så himla bra och länge du fixat detta nu. Forumet är toppen, och jag som kikar in här, nästan varje dag, får nya påminnelser även efter lång tid. Och så är det fantastiskt när människor hittar ut ur drickandet och in i ett nytt liv. Fantastiskt! Sträck på dig ordentligt och känn stoltheten. Kram 🤗

@Geggan Stort grattis!! 9 mån är galet bra, så glad för din skull🎊

@Andrahalvlek Då ska jag se filmen för jag har inte läst boken👌🏼🥰

@Geggan Grattis till 9 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Forumet är ett kanonbra sätt att påminnas. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Då klarar vi oss!

Kram 🐘

@majken_r Filmen var jättebra! De har bannemej fått med allt väsentligt. Och det såg ut precis som jag föreställt mig i huvudet.

Sen är det liiite synd att man vet hur det slutar. Slutet var lika överraskande i filmen som i boken. Jag hörde några tanter i salongen. ”Va!?” Den ena tanten fick börja förklara för den andra 🤣

Kram 🐘

@Onkel F Jag har alltid haft rätt lågt blodtryck, och det sjönk lite till när jag slutade dricka.

På grund av besvär med stickningar och domningar i fötterna tog jag nyligen långtidssocker - och det såg också bra ut. Så kommer jag igång med flås och bygga muskler så har jag gott hopp om livet. Lite viktminskning behövs också för att jag ska orka höja tempot och flåsa ännu mer.

Men det går verkligen framåt. Jag sänkte både kondition och muskler till ett minimum under min depression. När jag började jobba 1/9 orkade jag knappt gå upp för en backe på väg till jobbet. Mjölksyra och flås tvingade mig att stanna och pusta flera gånger. Nu, två veckor senare, klarar jag backen. Flåsar gör jag, men jag behöver inte pausa! Gympan gör nytta 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev: "det är som ett stor långtradare som kommer dånande" 😂Jag känner igen känslan! Du verkar ju ha koll på det mesta, men följer du upp ditt blodtryck också? Inte bra om det smyger iväg upp. Själv är jag livrädd för att mitt skall sticka iväg med tanke på min övervikt och sjukdomshistoria. Jag kollar upp blodtryck och vilopuls varje söndag.

Mitt i allt annat pyssel håller jag nästan på att glömma att jag nu har varit nykter i 9 månader! En hel graviditet! Det är ju helt underbart. Jag är helt säker på att det är på grund av detta forum. Det är en form som passar mig. Och jag har gjort mycket under massor av år- gått tre hela behandlingar med uppföljningar och aa och gud vet vad. Alltid förr eller senare sen ändå tagit första glaset. Forumet är som en ständig påminnelse där det hela tiden fokuseras på nya detaljer som jag känner igen. Trivs mycket bättre med det än med aa-jargongen. Tycker också att det har hjälpt mig att inte tänka ”en dag i sänder” utan ”aldrig mer”. Då hinner jag liksom vänja mig vid tanken, tänka framåt, fantisera, förbereda mig. På att jag skall leva många år, utan att dricka alkohol. På grund av att jag har sjukdomen alkoholism. Som är obotlig men hålls i schack av att inte dricka. Dessutom har jag nu hållit mitt dietbeslut i fyra månader precis. 11 kg minus. Jag är nu i stort sett på BMI 25, övre gränsen för normalvikt. Få se var det slutar för dieten kommer jag att hålla. Siktar på att kanske äta pasta en ggn i månaden. Kanske glass typ samma. Simmar en ggn i veckan, gympar en gång, i övrigt promenader. Ett rungande tack till er alla, mina forumkompisar! Så glad att få fortsätta att njuta av era insikter och er uthållighet! 😊😇🐳❤️

@Varafrisk Tack❤️ Ja, håller med, man måste ha ett förtroende och tillit till den som man berättar för om sitt beroende. Och om man berättar för sin chef så ska ju denne agera med ett stödpaket. Det är verkligen bra om man kan ta hjälp av sin arbetsgivare, men förtroendet måste finnas på plats. Skulle önska att det skulle vara mindre skamligt att berätta, men det är nog vi själva som skammar oss själva mest. Det är nog en skillnad i att berätta när man klivit av sörjan, men jag känner inte behov av att berätta något. Det är privat och där någonstans går min intigritetsgräns.

Håller med AA personen, det är häftigt att vara nykter på en middag😁

Ha det så gott och kämpa på❤️

Ibland undrar jag om det inte borde vara mycket svårare just nu. Över ett år in i min nykterhet funderar jag fortfarande över hur det kunde gå så lätt, och i synnerhet undrar jag varför jag lyckades lämna alkoholen bakom mig den här gången efter att ha misslyckats så många gånger förut. Jag har så ofta försökt förstå och sätta fingret på vad som var faktor X som spelat in men som fattats tidigare. Jag är ju samma person den jag var när jag söp hejdlöst sju dagar i veckan, totalt nedgången. Samma kvinna som druckit på tok för mycket i över 20 år. Hur kunde jag bara släppa det och gå rätt in i en nykter tillvaro utan att uppleva den minsta längtan efter att ta återfall?

Min tacksamhet över att ha befriats från sug och längtan efter alkoholen finns givetvis kvar men jag har börjat ta allt för givet på något vis. Det är så självklart nu att jag ska förbli nykter. Det är liksom inte någon fråga längre. Inget lockar mig med varken smaken eller berusningen. Jag har varit på tillräckligt många fester som nykter för att veta med all säkerhet att jag har precis lika roligt utan att dricka, och mår fan så mycket bättre efteråt. Jag minns bara rus som obehag och vånda. Det är nästan så jag skulle kunna tro att jag blivit hypnotiserad. Man har ju sett och hört historier om folk som blivit av med både laster och fobier genom att någon duktig hypnotisör givit dem en omgång och att de inte minns detta efteråt. Men jag har inte varit hos någon sådan och inte sökt hjälp för mitt missbruk sedan jag var intagen på behandlingshem för ett antal år sedan. (Vilket inte fungerade för mig på minsta vis).

Något som slog mig var om eventuellt klimakteriet spelat in. Jag har passerat denna bakvända pubertet men vet inte riktigt när, eftersom den tiden försvann i mitt rus och supande. Jag kan inte komma ihåg att jag hade några klimakteriebesvär eller att jag upplevde något speciellt alls förutom att jag mådde konstant pissdåligt av supandet. Jag kommer inte ihåg när min mens upphörde eller om jag kände något speciellt men det var säkerligen några år sedan. Förmodligen har jag glömt det mesta för att jag var full hela tiden och att eventuella vallningar eller svettning kändes som vardag när jag drack. Nu när det är över funderar jag på om det är lättare att bli av med missbruk när man är förbi klimakteriet? Jag har fortfarande känslolivet och sexdriften samt alla de normala funktionerna kvar i kroppen men jag är inte tillnärmelsevis lika påverkad av den ständiga känsla av tomhet och strävan efter något annat som jag upplevde förr. Det finns inte längre något vacuum att fylla eller någon önskan att konstant hitta bekräftelse eller kickar. Jag är liksom bara så nöjd hela tiden har jag insett. Svårrubbad på något vis. Stadig och stabil. Det är väldigt behagligt. Så behagligt att jag till och med överväger att skippa att engagera mig i ett kärleksförhållande för att jag faktiskt känner mig ganska tillfreds ändå och inte vill ta risken att komma ur balans på grund av en man. Jag har det ju väldigt bra som det är just nu. Varför byta skor på en vinnande häst?
Vi får se hur det blir med den saken, men jag känner ingen brådska att ge mig in i någon relation överhuvudtaget och det är också en väldigt behaglig känsla. Förr högg jag på minsta vink från en man, alltid fylld av längtan att känna mig älskad eller uppskattad. Idag drar jag mig snarare undan och tycker att det kan bli lite för mycket av den varan, trots att mannen i fråga är väldigt åtråvärd på alla upptänkliga sätt.

Är det så här "normala" människor mår hela tiden? För mig är det ganska nytt och ovant att känna mig verklighetsnära och landad. Jag har vuxit upp och levt mitt liv i en bergochdalbana av känslostormar och knarkat på framgång, kärlek, sex, endorfiner av alla de slag och förstås alkohol. Tack och lov har jag aldrig provat någon narkotika överhuvudtaget, men jag är säker på att jag skulle ha fastnat direkt. Är mitt stillsamma och lugna liv idag så som det hade kunnat vara om min hjärna fått vara ifred och inte blivit bombarderad av alla signalsubstanser som kidnappade den från det att jag blev sexuellt utnyttjad som barn och sedan överviktig matmissbrukare, mobbad tjockis och sökte mig till ytterligheter såsom anorexi, ortorexi, bulimi och alkoholism?

Tack för att ni läser, förresten. 🎀

@Andrahalvlek Hoppas filmen var bra! (Om du hunnit se den). Blir inspirerad av ditt inlägg, ska nog ta och boka en bio-date med mig själv ☺️ Behöver mycket påfyllnad av bra saker just nu och vara rädd om min ork. Låter bra också att du hittat balans i in-och ut med kosten🍎

Tack @Kebne1 ! Du med!

Här är en till introvert 👋🏼 @Geggan. Jag märker att det blir värre och värre med åren... Känner också igen det där med att alkohol-tankarna dyker upp extra starkt när vi har gäster hemma. Livet, livet. Kämpa på fina du🙏🏼❤️

Idag ska jag på bio. Helt själv. Jag vill så gärna se filmen ”Där kräftorna sjunger” och jag har haft lite sjå att knö in det på rätt dag, med tanke på optimal lust och ork.

Jag orkar inte blanda in någon kompis i den ekvationen. Jag går dit i huvudsak för filmupplevelsen, jag tar bilen dit och direkt hem efteråt.

Jag älskade boken och flera av mina vänner som gjorde detsamma säger att filmen är riktigt bra. Så den måste jag bara se.

En annan film jag vill se är ”Bränn alla mina brev” som har premiär till helgen. Den boken älskade jag också. Men den filmen har jag några veckor på mig att planera in i min tillvaro.

När jag var föräldraledig med äldsta dottern så åkte jag ofta på bio själv, när hennes pappa kom hem från jobbet. Så det är inte en helt ny upplevelse att gå själv på bio. Nygammal snarare.

Jag tittar dock inte på vad som helst. Jag gillar inte actionfilm och marvel och sån skit. Den senaste filmen jag såg var ”A star is born”. Den såg jag två gånger på bio och två gånger på tv. Kanonfilm.

Idag visade vågen ett litet minus, tjoho! Men det är vägningen på måndagar som räknas och noteras. Det är dock skönt att få ett kvitto på att balansen in och ut är satt på rätt nivå.

Fast nu i början har det nog mest handlat om att stoppa viktökningen. + 20 kg på bara några månader skojar man inte bort, det är som ett stor långtradare som kommer dånande. Svår att stoppa.

Kram 🐘

@vår2022 Vad härligt och så himla strongt gjort m alla dina nyktra dagar💪🏻💕 Jag instämmer m övriga att Kebnekaise är strongt att ha bestigit men alla dina nyktra dagar ..det är det allra bästa👏🏻👏🏻👏🏻

Jag skulle gärna vilja berätta på mitt jobb om mina problem. Ibland har jag nästan varit på väg att försäga mig…varit på väg att säga ngt som min kurator har sagt. Har dock inte förtroendet för min chef. Ibland vill jag berätta för alla för jag tycker emellanåt att det är tungt att dölja men jag är inte där ännu…Jag tänker att det är en viss skillnad att berätta när man fortfarande är kvar och rör än när man klivit av den här sörjiga röran.

En person på AA berättade hur häftigt hen tyckte det var att ha varit nykter på en middag.

Ha det fint🥰