Senaste kommentarerna i forumet

@Geggan Heja dig! Vad duktig du är med maten 🙏🏻👍🏻🙌🏻 Och skönt att din man mår lite bättre.

Kram 🐘

Ja det valet gick ju käpprätt åt skogen tycker jag. Enda ljusningen är hoppet om nytt styre i regionen. Och att mannen blir allt bättre från sina strålskador. Men mager och eländig. Ganska mager är ju också jag! Väldigt nöjd med det, hela tiden. 12kg. Kommit in i en så bra ämnesomsättning. Äter samma saker hela tiden, minimalt med kolhydrater och inser att så ska jag äta i fortsättningen. Alltid, resten av livet. Inte ens antideppmedicinen har någon negativ inverkan på det. Jag är aldrig hungrig mellan mål och inte sugen heller. Och förstås- ingen alkohol som ju alltid raserar alla ambitioner. Jag har lärt mig parera alla möjliga situationer- skall barnvakta i kväll och middag blir makaronipudding. Jag kommer att äta en matsked av den, steka två ägg o komplettera med vad som finns i grönsaksväg. Jag letar fram kläder som jag inte haft på flera år och tänker att kanske nu äntligen är detta upp- och -ner i vikt slut. Skall bära ner de stora kläderna i källaren. Hela tillvaron är så mycket bättre utan den där extra tyngden. Men det tog drygt en månad att komma in i detta flow och då gäller den fasta beslutsamheten plus lite nötter vid hunger.

@vår2022 Jag är inte rädd för återfall eftersom jag så noga håller på regeln att inte ta första glaset. Häromveckan avstod jag till och med från lättöl och bytte till cola. Kvinnan bakom disken tyckte att alkoholfri öl och lättöl var same-same. Det tyckte inte jag.

Jag har dessutom för alltid gjort slut med alkoholromantiken. Jag har genomskådat hur den får folk att nästan slå knut på sig själva, och jag står bredvid och beskådar spektaklet. Noll intresse av att delta.

Alkoholen borde vara förbjuden - den kostar samhället massor i pengar och den orsakar så mycket mänsklig misär. Det är numer en grundmurad åsikt som jag har. Och som jag gärna pratar vitt och brett om - när tillfälle ges. Jag pådyvlar ingen mina åsikter, om de inte har bett om dem. Det vore att kasta pärlor till svin.

Jag har dessutom verkligen insett att jag i alla alkoholindränkta sammanhang kan delta - och att jag faktiskt har roligare än när jag drack. För då var jag så fokuserad på just drickandet. Nu kan jag släppa det och fullt ut delta i jippot istället. Jag pratar lika mycket, och jag skrattar hjärtligare. Sen har jag ingen behållning när timmen blir sen och folk börjar fyllegagga, men då går jag så gärna hem. Jag är ju kvällstrött numer. Och morgonpigg. Lite oväntat minst sagt. Det kom som en bonus med nykterheten.

Kram 🐘

@vår2022 Haha 🤣

@Andrahalvlek Det är tårtdjävulen som förvrider sinnet😂. Genomskåda den fan nästa gång!

@Andrahalvlek Tänkte på det du skrev om att du inte är ett dugg rädd för att ta ett återfall. Jag känner likadant, jag är inte orolig och rädd för det då jag känner mig så otroligt stabil i min nykterhet och vill aldrig tillbaka till där jag var. Jag har ändå skapat en otäck bild av återfall, att komma till ett svart helvetet och brinna! Jag har sagt att jag är livrädd för ett återfall, men inser att jag inte är rädd för det. Jag menar att bilden jag har av återfall är så otäck och när jag tänker på hur läskigt det skulle vara att komma dit, blir jag så avskräckt av blotta tanken. Som att medvetet åka till en krigshärjat land men stor risk för att hamna mitt i konflikten och förlora sitt liv. Nä, då är det bättre att stanna hemma i tryggheten och leva ett gott liv😁

@vår2022 Jag tänker också att likheten med alkoholstoppet är slående. Just därför är det enklare för mig att avstå från choklad och glass även på helgen, då slipper jag suget under veckorna. För varje nollad vecka blir suget allt blekare. Samtidigt åt jag tårta två gånger förra veckan, men det väckte inget mersug efter choklad och glass. Men jag tog två gånger av tårtan 🤣 Båda gångerna. Varför kan man inte låt bli liksom?

Kram 🐘

@vår2022 Wow, mäktigt. Tänk om de kunde veta!? En dag är du kanske redo att berätta. Eller inte. Man får outa i portioner, och precis i den utsträckning som man känner sig bekväm med. Men det blir bara lättare att prata om det för varje nykter månad man samlar på sig.

Att nu kunna säga ”i februari har jag varit nykter i 3 år” är urhäftigt 🙌🏻👍🏻💪🏻 Det kan jag säga numer med mycket stolthet i rösten, till de allra flesta faktiskt. Även på jobbet numer. För att mitt drickande så tydligt är historia numer. Och för att jag inte är ett dugg rädd för att jag ska ta ett återfall. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Kul att det händer saker på vågen och att du varit utan gotter i 9 dagar!🥳 Det är precis som du skriver om fakta, det är bara att nöta, nöta, nöta. När jag gått ned har jag tänkt att det spelar ingen roll hur mycket i veckan bara trenden går åt rätt håll och att det är en livsstilsförändring, precis som med alkohol. Det har gått sakta ned men säkert. Och precis som med alkohol kan jag aldrig släppa och tänka på vad jag äter. Men det blev mindre och mindre svårt att avstå sött och kaloririk mat ju längre jag hållit på. Det är lite mer som att vara ”måttlig”, man måste förhandla med sig själv om det man stoppar i sig och i vissa sammanhang är det totalt förbjudet och inget förhandlande alls. Men allt blir lättare att hantera ju mer man avstår och när man ser effekter av att avstå.

Så hållbara rutiner för mat och träning och minskning med 0,5 kg i veckan är hur bra som helst. Det gäller att ha tålamod och uthållighet också. Lycka till, du är på god väg❤️

@KimS Välkommen hit! Här är du bland vänner. Vi har alla på något sätt självmedicinerat med alkohol. Missbruket är symtom, det är de underliggande orsakerna som man måste hitta och åtgärda. Och du verkar vara på god väg att hitta dina orsaker. Vad än orsakerna är så förvärrar alkohol och droger problemen. Möjligen ger det lindring i stunden, men problemen och ångesten kommer alltid tillbaka etter värre efteråt.

Kram 🐘

@aeromagnus Vilken vidrig jobbvardag du har. Och vilken dålig stöttning du får av din chef rektorn och kollegor 🤬 Och fy bubblan för att bli betygsatt på jobbet på det viset, hur kan det vara det minsta utvecklande? Å andra sidan är det ju det ni gör med eleverna hela tiden, så i er värld är det kanske helt naturligt.

Du har inte funderat på att byta skola? Som lärare är det väl hur lätt som helst att få jobb i en annan kommun på en annan skola? Det kanske kan vara en målsättning på sikt, när nykterheten blivit ännu mer stabilare. Det är inte ovanligt att sådana förändringar kommer i spåren av nykterheten. Men att ta en sak i taget är viktigt. Nykterheten först.

Kram 🐘

I morse hade det hänt lite på vågen, och jag hoppas att det inte var en engångshändelse. Men det är vad vågen visar måndag morgon som är intressant på lång sikt. Det känns dock som att jag åtminstone satt stopp på den skenande viktökningen, och det är jag tacksam över. Man får vara glad över det lilla.

Att bli deprimerad är sannerligen en ofrivillig jojobantning. I våras när jag mådde som sämst åt jag knappt någonting. Jag rasade i vikt, även om jag har en del att ta av. I mars nådde jag den lägsta siffran på vågen på årtionden. (Fast jag borde egentligen gå ner ytterligare 10 kg under den siffran, för att få schyssta BMI-siffror.) Sen den bottennoteringen i våras har jag gått upp 20 kg. *boom*

Anledningen till att jag har gått upp i vikt är att antidepp-medicinen gör mig hungrig och sötsugen. Och har man ”svält” ett tag så har man en benägenhet att stoppa i sig utan hejd. Så nu sitter jag här med typ 30 överviktskilon, som jag behöver gå ner för att skona min kropp.

Jag har nyligen köpt större storlek i kläderna (st 52 i byxor och 46/48 eller 2XL i överdelar), men det är ju bara kosmetika. Mina fötter och ben kvider för varje steg jag tar. Mitt hjärta får jobba stenhårt. Jag flåsar när jag går uppför backar, på ett sätt som påminner mig om riktigt tjocka människor. Jag är en riktigt tjock människa numer, men jag kan knappt förlika mig med det 😢

Man kan minst sagt säga att jag har fått ett stort problem i mitt knä. Jag jobbar samtidigt stenhårt med att inte låta mitt utseende och kroppshydda definiera mig som människa. Jag letar inte efter folks reaktioner på hur de reagerar på min större kroppshydda. (Jag ser inga reaktioner, även om de säkert finns.) Själv reagerar jag inte heller om kollegor har gått upp i vikt.

Tvärtom tar jag plats på samma självklara sätt som jag har gjort tidigare på min arbetsplats. Jag vet att jag är omtyckt och efterlängtad av mina kollegor - och jag har saknat dem också massor. Vi tjötar och skrattar, har riktigt roligt ihop. Och jag tänker inte på min höga vikt mer än när jag klär på mig, ser mig i spegeln, och flåsar i uppförsbackar.

Jag vill dock inte banta, det är inte hållbart i längden. Jag vill hitta och fullfölja hållbara rutiner för mat och träning - som håller över tid och ger resultat på sikt. Lyckas jag gå ner i snitt 0,5 kg per vecka så är jag supernöjd.

En nyckel till det är tex 0 choklad och 0 glass. Inte ens på helgen är det okej med choklad och glass, för det väcker bara mersug. (Precis som med alkoholen.) Nu har jag varit helt utan i 9 dagar och jag känner inget sug alls faktiskt. Jag påminns dock när jag ser berget av choklad vid kassorna i affären, men sen tänker jag på ✅ som jag vill sätta i rutan för 0 choklad, och då går jag förbi chokladberget.

Kram 🐘

@majken_r Jag mår bra av att skriva, när jag skriver börjar nästan orden resonera med sig själv. Det funkar som en slags självterapi för mig. Jag mår också bra av rutiner. Och att skriva listor och bocka för och sätta larm i mobilen är nog viktigare än jag tror. Om det är så att jag är bipolär så har jag förstått att det är en verksam strategi. Skapa hållbara rutiner och hålla sig till dem. Lägga sig samma tid varje kväll tex.

Jag är oerhört transparent med mina egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Pratar om det med vänner såväl som okända. Har till och med skrivit en liten krönika om det i den tidning jag jobbar på. Fick en dagens ros av en läsare för att jag skrev om utmattningsdepression. ”Jag vill läsa mer i tidningen om denna fruktansvärda sjukdom.” Från många olika håll får jag tack och fina ord. ”Du är en bra förebild som pratar öppet om det.” Och jag tänker: Inget ont som inte har något gott med sig.

Kram 🐘

@vår2022 Men visst är det sorgligt att vårdpersonalen är så stressad 😢 Båda läkarna jag träffade på vårdcentralen beklagade sig över arbetsbördan. Båda läkarna hade sagt upp sig och skulle sluta inom en månad. Och det faktumet lade de i knät på en deprimerad patient, som inget hellre vill ha än kontinuitet.

Jag är så oerhört tacksam över att jag fick komma till dagpsykiatrin i min hemkommun till slut, tack vare vändan in på psykakuten. Jag tänker hålla hårt i den läkare jag fått nu, även om han ser ut att gå i pension när som helst. Han ska ha semester i oktober, men då klarar jag mig utan honom ett tag.

På vår nästa träff 27/9 ska vi bestämma takten för fortsatt upptrappning på jobbet. Sen kan han få vara ledig några veckor. Han har jobbat hela sommaren. ”Jag jobbar när småbarnsföräldrarna behöver vara lediga”. Stort hjärta har han också.

Kram 🐘

Mitt mål är väl att klara mig utan mediciner. Jag ser mig som vek i detta fallet men jag borde nog försöka ändra den uppfattningen om mig själv. Kan kanske bero på jobbet där jag känner mig ganska förminskad. Alla verkar lyckas så bra med sin undervisning utom jag som alltid ligger med lägast meritpoäng för mina elever. Är lärare i kemi och matte på åk 7-9. Jag ångrar bittertr mitt val av yrke nu men min ekonomiska situation tillåter inte omskolning i nuläget.
Förra veckan blev man åter kallade för idiot, gubbjävel, fick en burk sparkad på mig eleven stod och slog på dörren in till vårt klassrum tom en stol kastades mot dörren flera gånger. Ingen hjälp fick man eller stöd i situationen. Hade jag fått tag på eleven hade jag nog varit utan jobb och suttit häktad. Kränkningar och skit är en del av lärarens vardag nu. Jag har fått höra att jag måste bygga relationer med elever. Det är mitt fel att man försöker ta vassa burkar från elever. Elevens rätt till utbildning är mer värt i lagens mening än min arbetsmiljö.

Nu har det gått snart 7 månader nykter. Gått ned några kilo och träningen är igång så gott det går.

Beklagar på förhand för ett långt inlägg. Men det är bara här inne jag vågar erkänna mina faktiska problem. Så jag hoppas att det är okej. ❤️

Jag har "äntligen" eller ja slutgiltigen förstått att jag måste börja ta tag i mitt liv, om jag ens ska kunna ha en framtid.

Framtid har man väl i och för tills man dör. Och även om jag i mina sämsta stunder med ångest inte ser något som helst ljus i tunneln, och då jag mestadels inte ser hur en normal och välmående framtid ser ut, eller ett liv i harmoni och balans. Och då jag börjat tänka tanken på att det enklaste vore att bara slippa allt - så har jag aldrig haft några konkreta självmordstankar.

Istället har jag alltid - i hela mitt vuxna liv jobbat med någon typ av brandsläckning.
Jag har valt det jag (för stunden) vet kan bedöva ångesten - och även rädslan för att få ångest.

Jag undviker situationer som jag tycker känns obehagliga, även om det i realiteten ofta kan vara saker som faktiskt är helt okej.
Men för att lugna ner mig själv, pga oro eller nervositet - så har t.ex alkohol alltid varit en "bra" hjälp, som jag vet fungerar.

Men som sagt. För stunden.
Att det sedan nästan alltid resulterar till något ännu jobbigare, och många gånger även rent stora och förödande konsekvenser - så känns det inte relevant för stunden.

Just där och då, när jag tar beslutet att dricka, så är dom känslorna viktigare att bedöva, och få tankarna att sluta gå på högvarv.

Det känns faktiskt riktigt pinsamt, och jag skäms över att jag som 37 år gammal, fortfarande väljer att ta dåliga beslut, trots att jag vet hur mycket det förstör för mig.

Jag har förstört förhållanden, mist jobb och bostad flera gånger.
Och förutom dessa katastrofala konsvener, så vet jag ju att varje gång jag väljer att dricka, så blir ångesten bara större efteråt.
Att allt det som jag sliter med i vardagen, och väljer att dämpa med just alkohol, nästan varje gång resulterat att jag får skamkänslor och blir "paranoid".
Att möta människor blir ännu jobbigare, då jag förutsätter att alla ser på mig och tänker att jag är en misslyckad människa.

Jag har dock insett att det egentligen inte bara handlar om alkoholen.
Jag måste helt klart bestämma mig för att ta avstånd från den helt, men mina egentliga problem kvarstår.

Och ska jag kunna få en framtid som jag bara ska bedöva mig igenom, gömma mig från eller genomlida - så måste jag lära mig att hantera mina tankar.

Jag fick min ADHD vid 20 års ålder, men på den tiden fick jag ingen egentlig information eller utbildning i vad det faktiskt innebär. Hur individuellt det är, samt skillnaden mellan kvinnor och män.

Då handlade det om min rastlöshet, aktivitet och impulsivitet.
Om att tänka innan man pratar.

Nu först - i år! 17 år senare, så har jag förstått mer över varför jag haft många av dom problem jag haft genom både uppväxt, ungdom och ung vuxen. Alla självdestruktiva beslut jag medvetet tagit gång på gång, men som vid den åldern inte gav några extremt allvarliga konsekvenser.

Men ju äldre jag blivit, desto större har ju konsekvenserna blivit av alla ogenomtänkta beslut jag tagit.
Det är inte okej att som vuxen bedra sina partners, svika vänner, vara full på jobb, ljuga mm.

NU först har jag börjat få insikt i vad jag faktiskt sliter med i min ADHD, då jag sökt om behandling. Och även om jag bara fått grundinformation än, så börjar jag inse att jag måste ändra på mina tankar och beteenden.

Det handlar inte bara om alkohol heller, då jag använder det mesta självdestruktiva som fungerar för stunden.

Jag har ett tankesnurr, tankarna stoppar aldrig, och dom handlar till väldigt stor del om att älta det som varit och oro för vad som ska ske. Jag ältar alla jobbiga händelser som andra har gjort, och ägnar extremt mycket tid åt att skämmas och ha ångest över saker jag själv gjort och sagt.

Därför kan jag aldrig ha det tyst. Jag har alltid på en dokumentär, ljudbok eller serie i bakgrunden. Varje stund på dygnet.

Jag kan inte gå på toaletten utan att ha telefonen med mig för att ha ljud, jag kan inte laga mat i tystnad. Jag har på ljud när jag går promenad i skogen, och måste till och med ha med mig telefonen med ljud i duschen, samt hela nätterna när jag sover.

Vaknar jag och det är tyst, så slår jag direkt på det igen.

Det tar inte bort alla tankar, men det gör dom inte lika tydliga eller påtagliga.

Detta är ju ingen destruktiv lösning, men jag skulle ändå klassa det som ett av mina beroenden, då jag känner att jag behöver dom.

Jag har tyvärr flera andra positiva beroenden, där mina plötsliga beslut för att bedöva det jobbiga, oftast ger väldigt dåliga konsekvenser för mig. Ändå väljer jag ju att göra dom saker som känns bra för stunden. Trots att jag vet att det skadar både mig och andra.
(Nej, det handlar inte om något olagligt eller våldsamt. Mer skadligt för relationer och framförallt min egna självkänsla.)

Jag känner mig i alla fall hoppfull nu över att få gå i terapi och behandling, som förhoppningsvis passar mig och dom egentliga problem som jag har i grunden.

För ADHD eller inte, så vill jag väl tro att alla vi med någon form av missbruk använder det för att vi flyr från något? Vad det är, är ju individuellt för varje enskild person.

Men jag tror inte att någon väljer att vara missbrukare.
Själv skulle jag önska att jag kunde göra saker på en normal nivå, men har insett att jag aldrig kommer att kunna hantera alkoholen.
Aldrig göra sånt trevligt vardagsmys som att ta ett glas vin till middagen.

Jag måste välja bort det helt om jag inte ska hamna i samma destruktiva och onda cirkel.

Däremot så har jag börjat insett att jag har en generell missbruksmentalitet. Jag blir snabbt beroende av saker som får mig att inte tänka. Allt som lugnar mig för stunden.

Så jag måste försöka lära mig att hantera mina tankar och känslor - om jag ska kunna få en väl fungerande framtid, där jag faktiskt känner mig trygg och mår bra. Där jag inte ständigt söker efter saker att fly till.

Tack för ordet och förlåt för ett extremt långt inlägg. ❤️🙈

Nej alla måste inte veta @vår2022. Men vilken jäkla bedrift! Och OM du hade berättat så kan jag ändå tänka mig - hoppas - att du skulle bli mött med värme och beundran.
Kebnekajse är en liten kulle i jämförelse:-)
Vi har dock ingen redovisningsplikt och väljer vem vi vill berätta för.
324 dagar är fantastiskt 🌾🌾

@vår2022
Ja, tänk om dina kollegor fått höra. Lite spännande att tänka kring vad som hänt om du berättat. Kanske fler oväntade berättelser kommit fram. Ibland har jag tänkt på det när jag suttit i lunchrummet, undrar om någon suttit med skam över något. Men, förstår verkligen att du berättade om Kebnekajse istället. Alla måste inte veta allt🙌🏼 Kram o sov gott🍃

@Andrahalvlek tycker om att ta del av dina funderingar och tankar. Det är en fin förmåga att kunna vända och vrida på perspektiven, och lyssna till vad man själv behöver och varför. Kram🍃

Idag har jag varit på verksamhetsplaneringsdag på mitt nya jobb. Vi började med en lägesrunda kring hur vi mår idag och som sista punkt, en sak som vi tror inte andra vet om mig.

Jag tänkte för mig sjäv - jag är alkoholist och har druckit minst en flaska vin varje dag i massor av år. Det har hänt att jag druckit i smyg på jobbet någon enstaka gång och under pandemin tog jag ibland återställare innan jag hade möte i teams. Jag har klarat av att sköta mitt jobb och även fått beröm för väl utförda prestationer trots att jag varje dag var bakis. Jag har många gånger suttit på möten med skuld och skam över att jag dricker och varit rädd för att det ska synas på mig. Idag har jag varit nykter i 324 dagar och jag dricker inte alkohol. Jag mår så bra såväl fysiskt och psykiskt och känner mig så taggad på att ta mig an verksamhetsplaneringen med massor av aktiviteter för 2023!

Naturligtvis sade jag inte detta högt, en hemlighet som jag inte kommer att dela med någon på mitt arbete. Men jag undrar i mitt stilla sinne, vad skulle de tänka om mig om jag hade sagt det? Jag drog upp att jag varit uppe på Kebnekaises topp, inte så originellt och verkligen inte något sensationellt mot att bli nykter. Det är fan i mig en bedrift! 😁

@Rehacer Tack snälla❤️. Dig glömmer jag inte, det var i din tråd jag skrev mina första stapplande meningar och du omfamnade mig direkt. Du hjälpte mig att våga fortsätta skriva, du var en räddande ängel😇.

Jag håller med föregående talare! 💛
Tänker på Dig och undrar vad som hände.
Stor kram 🤗

@vår2022 Tack oxå för att du tänkte på mig & skrev i min tråd! Det gjorde mig så glad! ❤️

@vår2022
Så underbart att läsa ifatt här. Jag älskar dina tankar, ditt resonemang. Att du vågar tänka tillbaka på hur livet var för lite mer än 10 månader sen. Å jag tycker om att få läsa om din tacksamhet, ditt nya självförtroende, självinsikt och klara tankar.
Det är otroligt vad du har gått igenom och gjort! Hatten av, du är underbar!
Kram 🤗

@Kaveldun Du skriver ”Alkoholism är en enda lång självbestraffning . Det är lätt att även - initialt - se nykterhet som en sträng pålaga. Man ska skärpa sig och bättra sig och ta sig i kragen och avstå osv osv. Man ska genomleva tillvaron utan tröst-napp. Men det som händer på ngt just mirakulöst sätt är ju att plötsligt …eller i små steg …börjar nykterheten förändra saker och ting. Man inser - och känner - att detta att vara nykter är en omsorg och en sann tröst. Jag känner mindre skuld. Jag får vila. Jag får hjälp med perspektiven.”.

Du beskriver det så bra. Alkoholism är verkligen en enda lång självbestraffning. Det är så destruktivt handlande mot sig själv, men den jobbar under kamouflage för att inte avslöja den nakna sanningen. Den förgiftade hjärnan har heller inte en chans att säga som det är på riktigt, då sanningen har blivit en annan berättelse. En berättelse om att alkohol får dig att må bättre och du är värd ett glas och att få slappna av, du som jobbar på så bra. Men du mår ändå inte bra, du har ångest och självförakt. Som tur är finns ändå något slags sunt förnuft kvar och som i rätt ögonblick kan utföra storverk, du tar inte ett glas för att må bra. Berättelsen har en svaghet och i rätt ögonblick kan du påbörja en ny sanning och en ny berättelse. Ett nytt narrativ som säger att det är alkoholen som gör att du straffar dig och att det går att leva ett liv utan alkohol. Att du måste våga ta steget och prova hur det känns utan alkohol. Om man vågar prova en längre tid, känns det som ett mirakel. Man får livet åter och de destruktiva krafterna försvagas och försvinner😁.

Ha det gott!❤️