Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Grattis till 900 dagar!🥳 det är många dagar det, du gör det verkligen så bra😁. Jag tror att man kan läsa hur mycket som helst om hur farligt alkohol är, hur andra gjort, men att man ändå inte tar det till sig. Så var det för mig, tidigare. Så endast information räcker inte för en förändring, motivationen och drivet till en förändring måste vara starkare än att fortsätta i samma spår. När detta inträffar är det lättare att ta till sig information och inspireras av hur andra lyckats. Man måste också ”träna” och ”praktisera” på nykterheten så att man får en ny erfarenhet på hur ett nyktert liv kan levas och för att förändringen ska komma till stånd. Man måste jobba på att ändra sina invanda vanor, nöta in nya som inte innehåller alkohol. Skapa nya rutiner som ersätter dryckesrutinerna. Bryta gamla negativa tankebanor som skapar känslor av sug, till nya tankar som inte skapar sug. Ge hjärnan tid att få återhämta sig och komma i balans igen, 3-6 månader, så att beroendet dämpas och inte skriker efter alkohol. Sedan ta itu med det underliggande som är orsaker till drickandet, som stress och oro, dämpa ångest eller annat, så att lösningen inte är att dricka i dessa situationer. Men det blir ju lättare ta hantera dessa situationer som nykter, när ångesten och oron som alkoholen orsakar mildras. Så det går att bli nykter och få livet tillbaka😁❤️

Blev påmind av Axienne om dokumentären ”Jag är Klimpen, motherfucker!” Finns på svtplay. Har sett den förut, men valde ikväll att se den igen. Så jävla sorglig 😢 Martin var barnskådis i Bertfilmen på 90-talet, men sen söp han bort förhållanden, hem och hälsa. In och ut på torken. På och av med antabus. Alla dessa bortförklaringar. Suck.

Kram 🐘

PS. Men jag kommer ihåg hur jobbig den första helgen var 😩 Även jag hade det svinjobbigt i början. Varje morgon när jag klev ur sängen satte jag fötterna i golvet och sa högt till mig själv: Idag är jag nykter.

Tack @Sattva ❤️ Ja, för varje nykter dag, vecka, månad, år man har i ryggen så blir det bara enklare och enklare. Det handlar ju jättemycket om vanor - att göra annorlunda. Till slut är tex fredagkvällar inte förknippade med vin längre utan något helt annat.

Och jag skulle aldrig riskera min nykterhet. Aldrig.

Kram 🐘

Grattis till 900 dagar! Håller med er om att det minsann inte är lätt att bli nykter, men tar man sig bara igenom de första dagarna så gäller det att pressa framåt. Dag samlas på dag, och har man tillräckligt många vill man ju inte börja om o känna sig som en looser igen... Att hålla nollan har varit en stor drivkraft för mig!!

PS. Inte ett enda återfall har jag tagit. Det är nog rätt så ovanligt. Jag gjorde försök att sluta dricka redan hösten 2019 dock. Ville gärna dricka ”litegrann”. (Det funkar INTE!) Då höll jag upp ett tag, men jag började igen. Jag hade inte bestämt mig då. Inifrån och ut.

Tack @Torn ❤️ Håller med om att det finns mycket samlad kunskap och inspiration här på forumet. Men det allra viktigaste är att verkligen bestämma sig. Inifrån och ut. Tyvärr har jag förstått att det för varje återfall blir svårare och svårare att faktiskt sluta. För att man tappar självtilliten. Man tror inte att man klarar av det 😢

Kram 🐘

@Andrahalvlek Stort grattis kompis!😍🥳🤩 Stolt som sjutton ska du vara. Tänk vad skönt att du verkligen bestämde dig på riktigt att det fick vara nog! Man har ju sett på forumet här, hur vissa tragglar och tragglar i flera år utan att komma till skott. Och då har dom ju ändå hittat till forumet och kunnat läsa hur ett beroende av alkohol fungerar, få tips och pepp mm. Det är en annan sak innan man ens hade hittat forumet. Då hade man ju ingen aning om vad som krävdes för att bli nykter. 😳 Genom att ta till sig fakta, och berättelser från dem som hade lyckats, så var det ju bara att bestämma sig för att sluta och verkställa beslutet. Hur jobbigt och tråkigt det än kändes i början. Det är något att vara jäkligt stolt över! Att man hade den styrkan och beslutsamheten till att aldrig ta det första glaset. 😍 Nu blev jag stolt själv på köpet också, genom att skriva detta.😂 Kram

@Ny dag Menar du det? Bokform? Hmm, det tål att tänkas på 🤔 Stort tack för grattis ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Instämmer av hela mitt hjärta i hyllningen av dina 900 dagar. En resa mot varaktig nykterhet som får mig att vilja göra exakt på samma sätt! Tycker du ska fundera på att ge ut detta i bokform oxå (du skriver så bra och öppet) så att alla som inte hittat till forumet också kan ta del av resan att det verkligen går att bli nykter och samtidigt inte sakna alkoholen i livet! ❤️💪🙏🥰

Jag firade inte min nyktra 2-årsdag den 9/2 eftersom jag då var nyinsjuknad i min depression. Jag konstaterade förvisso att årsdagen inföll, men jag kunde knappt känna någon glädje över den.

Men idag mina vänner så firar jag 900 nyktra dagar, tjoho! Och nu kan jag vara så glad och stolt att jag nästan spricker av stolthet. (Appen som räknar nyktra dagar åt mig heter Nomo.)

Hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurra för mig! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

@sattva, jag har ofta jobbat ett par timmar ”mitt i” sommaren, och tyckt att det har varit så skönt att den komma tillbaka i ledigheten, så det låter härligt! 🙏🏻
@andrahalvlek- har sett alla filmer om Martina, tycker mycket om Tom Ahlands alla filmer, han är unik i sitt berättande och intresset för människor. 💞

I morse tog jag blodprov på VC. Det är mitt blodsocker som ska kollas, så att jag inte har diabetes. Min mamma fick diabetes 2 i min ålder. Det vore ju maximal otur att ärva alkoholism och depression av min pappa och diabetes av min mamma 🤣 Man kan bara skratta åt eländet i så fall.

Jag har ju tydlig nervpåverkan i händer och fötter, därav att jag vill kolla om jag har diabetes. Fötter och händer surrar, svider, bränner och somnar då och då. Det känns lite bättre nu jämfört med tidigare, men bra är det inte. Om det inte är diabetes så kan det antingen bero på att min hjärna har varit riktigt sjuk, eller så kan det vara en biverkan av någon medicin som jag tar. Men det vore skönt att gå till botten med det - och att det förhoppningsvis går att åtgärda. Det håller mig inte sömnlös, men det är obehagligt.

Jag har förskjutit mitt sömnmönster ytterligare en halvtimme bakåt. Jag tog igår 1/2 tablett propovan kl 23 och sen zopiklon kl 00.00 och gick då och lade mig och somnade inom 30 min. Målsättningen är att ha kl 23, eller möjligen kl 22.30, som fast läggtid. Lite i taget. Igår vid 22-tiden var jag riktigt trött faktiskt, en ovan känsla. Sömn är ju en icke-handling. Man kan inte prestera sig till sömn, det handlar bara om att hjärnan ska våga ”släppa taget”. Och det är verkligen inte bara! Att min sömn kajkar ur är orsaken till att jag har blivit så dålig gång på gång.

Mina ”sömntåg” går nog inte som de ska än, så jag får se när de börjar gå som de brukar igen. Då är det lämpligt att tajma läggtiden med ett sådant ”sömntåg”. Vi har alla tidpunkter på dygnet då ”sömntågen” går. Perioder på dygnet då vi somnar som lättast. Missar man ett sådant ”sömntåg” så får man vänta på nästa. Jag har tex ett ”sömntåg” som går vid 18-tiden. Lägger jag mig då så somnar jag direkt, men håller jag mig vaken piggnar jag till efter ett tag.

Kram 🐘

@Se klart Tack för tipset! Den ska jag leta upp ikväll. Igår kväll tittade jag igenom alla Tom Alandhs dokumentärer om Martina som har downs syndrom. Jag har sett dem tidigare, men jag ville se om dem. Martina är så go ❤️ Och så häftigt att han följde henne i hela 45 år!

Jag har en massa synpunkter om innehållet i filmerna, men det sparar jag till en annan dag. Kolla in dem om du inte har sett dem. Sök på ”Martina” på svtplay, och se till att du får filmerna i rätt ordning. Det är rätt många återblickar i varje film, men det är ju för att de ska funka fristående.

Kram 🐘

@Se klart Ja det är som du säger, nykterhetens alla åldrar finns i en!
Låter härligt med Gotland!
Själv jobbar jag två dagar till och har sedan lite semester igen😍

Godkväll alla forum-surfare
Känns det inte som att forumet är extr levande just nu? Full fart på många håll och kanter. Och många dialoger som går emellan de olika delarna- förändra- alkoholfri- det vidare livet. Allt hör ihop och på samma sätt som man brukar säga att man har alla åldrar inom sig så är det lite så med nykterheten. Dag 1 är både nära och vääääldigt långt bort.

Jag packar för en kort resa till Gotland med fest och umgänge. Så vi mellanlandar i stan och middag ute, vilket ju aldrig inträffar på landet, där får man korv med bröd eller thai-låda om det kniper... Vi åt ute SÅ mycket oftare när jag drack, ett bra sätt att få i sig ett par glas vin utan några större åthävor. Jag var också konsekvent emot ”te och macka” till middag på en söndag när man kom från landet. Nej, det skulle vara ”riktig mat” = dryck.
Det var ju verkligen inte så att jag drack mig full alla de där kvällarna. Men det måste ha varit hjärnan som till varje pris ville ha de där 2-3 glasen.
Numera är dagarna i fokus för mig, morgnar och förmiddagar allra helst. Pigg och glad då, vid 21-22 vill jag egentligen gå och lägga mig…
Inget spännande att rapportera från denna del av världen, allt är som det ska.
Kram och njut av julis sista kvällar. 🥰

Vill tipsa om dokumentären/filmen Kärlek och Skilsmässa på SVTplay. Såg den inatt när jag inte kunde sova. Så fin, stark och lite sorglig. Den har stannat kvar i mig hela dagen.

Idag har jag träffat yngsta dottern. Shopping och McDonalds stod på schemat i eftermiddag. Vi hade det mysigt, och vi var båda nöjda efteråt 🥰

I bilen hem, efter att jag hade lämnat dottern, kände jag plötsligt ”NU hade det varit gott med ett glas vin.” Mosigt trött i skallen, nöjd med eftermiddagen. När det bara är vila som behövs egentligen. Så istället blev det ett varmt bad 😍

Mycket länge sedan jag fick vinflashar, jag blev nästan full i skratt åt det. ”Var kom du ifrån?”

Kram 🐘

@vår2022 Det är bra. Det är för jävligt att skuldbelägga föräldrar till barn som börjar missbruka 🤬 De har det vidrigt nog ändå.

Och det kan bli riktigt bra människor även ur en trasig uppväxt, det ser jag bevis för hela tiden. Jag hade tex en väldigt tuff uppväxt, med en svårt alkoholiserad pappa och en gravt medberoende mamma.

I slutändan har varje individ ansvar för sitt eget liv, så länge man är ”normalstörd”.

Kram 🐘

Tack @Se klart !

Nu har jag loggat in på cancerkompisar. Fick hjälp. Väntar på matchning, för i öppna fältet har folk det alltför jobbigt och hemskt, där är jag inte ännu, bara förvirrad. Lite spänd, imorgon kommer både andra dottern o mera barnbarn o jag städar så mkt jag orkar men känner att det är bristfälligt. Överhuvudtaget längtar jag efter att de skulle ta ännu mera ansvar för hela stället som är rejält arbetskrävande o fullt av halvfärdiga renoveringsprojekt. O just imorgon skall jag ha årlig träff m gamla klasskamrater som råkar sommarbo i närheten. Brukar tutas på rätt bra. Fast folk kör ju. Kastas väl bara tillbaka i vår gemensamma alkoholkultur från gymnasiet. Köpt gott vatten att ta med.

Tillägg: med detta synsätt så skuldbeläggs inte föräldrar till ”misslyckade” barn, och barn till ”misslyckade” föräldrar behöver inte bära en skuldbörda från arvet av sin miljö. Att varje människa verkligen är unik och till 45% skapar sin egna personlighet utifrån sina egna livserfarenheter.

@Andrahalvlek Ja, visst är det intressant! Jag tänker på föräldrar som har vuxna barn, som kanske börjat knarka och som det går illa för, fast de växt upp i en trygg miljö. Hur samhällets uppfattning, att det till stor del beror på uppväxten att det gått så illa, att skulden läggs på föräldrarna. Dagens rådande uppfattning om att man är en produkt av sitt arv och sin miljö, att familjemiljön under uppväxten lyfts fram som en avgörande förklaring till vilka personer vi blir. Det intressantaste tycker jag är som psykologiforskaren menar att: 50% av vår personlighet påverkas av vår genetik. 50% av livserfarenheter och av dessa 50% beräknas endast 5 % härröra specifikt från vår uppväxt i den närmaste familjen. Uppväxtmiljön i familjen har mindre betydelse än de flesta tror. Slutsatsen är att vår personlighet till största delen inte beror på vår uppväxtmiljö, endast 5%. Att det till 45% beror på våra livserfarenheter samt 50% genetik.

@vår2022 Det är spännande det där med vad som är arv och miljö. Jag är övertygad om att vi ärver både bra och dåliga saker från våra föräldrar - och att miljön förstärker vissa egenskaper.

Jag är extrovert till min personlighet, när jag mår bra vill säga. Min yngsta dotter är också extrovert, även om hennes handikapp gör henne lite tillbakadragen i ovana miljöer. Då blir hon rädd att hon inte ska bli förstådd. (Hon har en språkstörning, väldigt otydligt tal.)

Mina döttrars pappa är typiskt introvert, även om han kan vara sprudlande glad, käck och pratsam i miljöer med få personer - och där han känner sig väldigt bekväm.

Min äldsta dotter psykologen har kommit fram till att hon liksom sin pappa är introvert, men hon har lärt sig att vara extrovert i miljöer som kräver det. Hon har ju haft en läromästare på nära håll i sin mamma 🤣 Hon har oerhört god självkänsla och hon är fullständigt oblyg inför att hålla i en föreläsning etc.

Hon vet vad hon kan, och hon är pedagogisk nog att förmedla det. Och där har nog miljön hjälpt henne också, eftersom vi i familjen tvingats att vara väldigt pedagogiska gentemot yngsta dottern, som har en utvecklingsstörning.

Så vi är nog alla en kombo av arv, miljö och praktisk träning helt enkelt.

Kram 🐘

Läste en intressant artikel i DN häromdagen. Den handlar om arv och miljö och om hur vår personlighet formas. Psykologiforskaren Petri Kajonius, menar att insikten om ärftlighetens betydelse för personligheten får knappt något utrymme i samhällsdebatten. I stället talas det fortfarande om uppväxtens och den omgivande miljöns betydelse.

Han säger ”Jag vill påstå att så gott som alla kurser inom akademin har en eftersläpning på tio, tjugo år trots att empirin är enhällig. Ungefär hälften av vår personlighet har vi ärvt genetiskt från våra föräldrar och ungefär hälften utvecklas genom våra livserfarenheter. Endast fem procent av personligheten beräknas härröra specifikt från vår uppväxt i den närmaste familjen. Tidigare har just familjemiljön under uppväxten lyfts fram som en avgörande förklaring till vilka personer vi blir.
Uppväxtmiljön i familjen har mindre betydelse än de flesta tror. Detta är ett paradigmskifte inom personlighetsforskningen, även om det pågått under flera decennier.”

Det är intressant att de menar att hälften påverkas av genetik och hälften av livserfarenheter och endast fem procent specifikt från vår uppväxt. Och att uppväxtmiljön idag är en avgörande förklaring till hur vår personlighet blir. Man kan ju se hur syskons personligheter kan bli väldigt olika, väldigt lika och lite lika med gemensam uppväxt. Sen kan ju syskonen behandlas olika. Ja, intressant att fundera vidare på och följa hur forskningen kring detta utvecklas. Tycker det är en spännande tanke att man kan skapa sig en egen personlighet oavsett uppväxtmiljö, att man kan påverka, utveckla och skapa den genom egna livserfarenheter. Att en börda kan lättas om man tar på sig all skuld om det är tufft för våra barn, att man gjort fel i uppfostran av dem.

@Geggan @Se klart Tack för tips och recensioner😁