Senaste kommentarerna i forumet

Låter bra Blenda! För mig (och som det verkar för fler härinne) så består nykterhetsarbetet mycket i att lära känna sig själv, acceptera tankar och känslor och hitta sig själv och undvika att falla in i gamla hjulspår. Jag har inte prövat AA och jag kan tänka mig att det är olika och blir olika med olika ledare och grupper. Och det passar kanske inte alla, men det finns en del inslag i programmet som jag tror är väldigt viktigt. Att vända blicken från sig själv ibland t.ex. Nu låter det som jag inte tycker att en inre resa är nödvändig och det tror jag är en förutsättning. Att se sig själv och acceptera sina egna tankar och känslor är grunden för att sen kunna se och acceptera andra.
Sen tror jag att det finns många härinne som har slagit knut på sig själva för att hjälpa och stötta andra och då tror jag att en del i programmet kan krocka.
Låter bra att du börjar hitta dig själv i allt det där!

@vår2022 vad härligt det låter och vilka insikter, ett lugn av att diska för att det ska fil fint! Inget smusslande och pusslande utan bara lugn och inre frid! Underbart! Är på vårt sommarställe, ångesten följde förvisso med på resan men inte smusslandet vilket är huvudsaken för mig denna sommar - ingen alkohol, tids nog blir det bättre. Önskar underbar vecka! 💕🥰

@Varafrisk @majken_r Ja, det är verkligen skönt att se och känna skillnaden och att få sova en hel natt utan att gå på toa😁. Nu ska jag nyfiket utforska mina fortsatta upplevelser och intryck och känna kontrasterna. Det är mysigt och roligt att vara så många tillsammans, men så klart kan det emellanåt också vara lite jobbigt att vara så nära inpå varandra en vecka. Under årens lopp har det emellanåt varit spänt, många viljor och olika sätt att tänka om saker. Vi har gjort olika förändringar för att minska friktion och för min egen del så har stressen och friktionen inom mig själv, kommit till en annan nivå. Den kommer att påverka helheten pga av mitt inre lugn och bättre självkänsla, och pga jag satt ”nya” gränser för mitt egna beteende och var den går för andras beteende mot mig. Det gör mig tydlig och trygg för både mig själv och andra.

Ha en fin söndag🌸❤️

@vår2022 så skönt det låter! Och att få sova sådär gott.. 🙏🏼 Nu blir det också en nykter vistelse, ytterligare tillfälle att se och känna kontrasten och känna att du går på en bra väg. Du är grym🙌🏼 Kram och ha en go söndag☕️

Stort Grattis till all din nyktra tid @TappadIgen 🥰

Så underbart det låter @vår2022❤️Så gott att kunna reflektera över skillnaderna.

Ha det riktigt fint❤️

Nu har semestern börjat och jag vaknar upp första morgonen i vår stuga uppe i norr med kaffe i sängen. Det har blåst och regnat massor men värmen från öppna spisen gör tillvaron varm och skön. Första morgonen på evigheter som jag vaknat upp nykter och sovit gott här. Min klocka visar att jag sovit riktigt bra, bäst på många veckor. Jag är omgiven av skön natur med skog och en sjö, så stilla och tyst. Vi är en stor familj på tre generationer som träffas här årligen. Det första jag brukade göra när vi kom fram var att öppna en BiB och hälla upp ett glas vin som jag drack och fyllde på under tiden jag fixade med sängar, täcken och kuddar till alla, packade upp mat och kläder. Stressad och i varv. Bada bastu, laga mat, äta och diska. Igår vi hjälptes åt med allt, lugnt och stilla. Jag kunde verkligen njuta av att vara framme, basta och ta ett dopp i skön, så ljuvligt! Prata med mina nära jag inte sett på ett tag och höra hur de har det och mår. Vara här. När jag diskade (ingen diskmaskin här och det tar mer tid) påmindes jag om hur jag brukade ha ett glas vin i en kaffemugg som kamouflage som jag smuttade på under tiden. Tidigare diskade jag gärna för att kunna dra mig undan och dricka, igår gjorde jag det för att jag gillar att diska och göra fint, jag får en stund för mig själv och kan reflektera och vara i mina tankar. Kvällen avslutades med att vi streamade em-matchen i damfotbollen mellan Sverige och Nederländerna, spännande match som avslutades med 1-1. Sedan gick vi och lade oss, huset blev tyst och jag somnade med en inre harmoni, skön känsla av lugn och ett leende på läpparna. Här är gott att vara❤️

@Jagharenpausjustnu Grattis till 5 år!🥳.

@MadeUpMind Tack så mycket!❤️

@TappadIgen Grattis till dina dagar!🥳🌞💕

@Blenda Du är en underbar och klok människa! Du accepterar inga universella, färdiga lösningar. Bra så! Jag hoppas verkligen att du hittar ett sätt att må bra, på dina egna villkor. 💕💕💕

Nu lägger man till ett till år utan alkohol, fem har det blivit nu, facit = Livet mycket tråkigare men samtidigt mycket stoltare - inget fuck up på 5 år, så jävla skönt!!!

Nu vet jag. Lika lite som alkohol var lösningen på mitt existensiella grubbel, lika lite låg lösningen i min behandling, och lika lite i AA. (Och här vill jag ödmjukt lägga till att det är SÅ många som finner vägen via 12-stegsarbete, jag är avundsglad för er skull. AA är fantastiskt på sitt sätt ❤️❤️❤️). I mitt fall letar jag vidare. Inåt. Mår bra. Men kan må bättre. Vill må bättre.

Alltså det där med skilsmässor och även när man verkligen satsat för att hjälpa någon msn bryr sig om som inte trycker på den gröna knappen är ju svårt. Den där ilskan man kan känna av det. Är inte just den ilskan ofta grundad i förtvivlan och sorg? Hur mycket man än irriterar sig på motparten så grundas den känslan egentligen i sorg och kärlek? I så fall kanske det är sorgen man ska vårda och acceptera istället för ilskan som mer är ett symptom på sorgen.

@Se klart Precis som du säger pratade jag i mitt inlägg om att förlåta, försonas och ha acceptans med mig själv och mina handlingar. Sen är det en annan sak att förlåta, försonas och acceptera någon annan för dennes handlingar. Jag förstår dig mycket väl att du inte kan förlåta eller acceptera din ex man och känner ilska mot honom. Hans beteende drabbar även andra än bara honom själv, och som far illa. Att han kan förlåta sig själv eller få förlåtelse från andra torde vara svårt då hans handlingar inte är goda. Det är först när/om han får insikt och tar ansvar för sina handlingar som förlåtelse är möjligt. Att han missar barn/barnbarns uppväxt och att det är svårt/försent att reparera denna skada är sorgligt, någonstans plågar det honom säkert. Det enda man själv kan göra är att ta ansvar för sina egna handlingarna och sina relationer med andra.

Den krassa verkligheten är att alla inte har/får/tar chansen och att livet är orättvist. Många drabbas mer av olyckliga omständigheter i livet än andra. Vissa klarar av att ta sig ur olyckliga omständigheter än andra. Det är sorgligt och svårt att acceptera. Det är svårt att ta till sig allt detta, det är så stort och för att överleva måste man nog titta i det lilla, till sig själv emellanåt för att orka. Och vara tacksam för det liv man fått och vårda det väl❤️

Grattis från mig med- känner mig mer än bortkollrad av dessa beräkningar men inte desto mindre hoppas jag du är stolt, glad och känner ett litet mäktigt skutt på insidan över vad du åstadkommit i tid- och liv! Kram 🥰

Tack @tofu @sattva och @kennie 🙏🏻 Era tankar och reflektioner berikar mig. Ja det är som du skriver @tofu- finns det något gyllene snitt för när eller av vilket skäl man lyckas? Jag vet verkligen inte. Ibland tycker jag något så ”simpelt” som skräck eller rädsla kan vara nog så verksamt för många att bara bestämma sig. Tänker på hur jag blev en löpare (inte värst mycket nu men jag fick en gång från att aldrig ha sprungit till att springa en mil tre gånger i veckan)
Hade inget med hälsa att göra- bara fåfänga. Blev omsprungen av en riktigt snygg och stark tjej när jag var ute och gick med stavar… då jävlar satte jag igång.
Jag har bestämt mig för att klara svåra jobbgrejer av rena konkurrens-tävlingsskäl, och jag har liksom noll vinnarskalle.
Tänker att vi alla- var och en har lyckats med saker i livet. Och att den vetskapen går att plocka fram. Att alla har det ”i sig”. Det gäller att skotta fram- hur tänkte jag då? Vilka egenskaper hittade jag den gången?
För jag går heller inte med på att det är ”så lätt för vissa”. Det är det ju inte! Ingen skulle vända sig till ett anonymt forum och be på sina bara knän om stöd- ifall det var lätt.
Och @sattva du har helt rätt i att det finns något som skevar i perspektivet när det är någon som man skulle behöva räkna med. Som inte går att räkna med. Då inser man.
Klart att han vill vara alla rätt för sina barn. Men om han gör alla fel?
Lägger oerhört mycket ansvar nån annanstans- nån annan (jag!) får lösa.
Lite svirrigt blir det av dessa tankar. Och @kennie, jag tror som du att det ÄR beroendet som gör att man inte kan se klart.
Så blev mitt namn här, för det var vad jag längtade efter mest av allt. En ynnest varje dag.
Tack för tid och tankar, ni smarta och kloka. Kram 💕

Jag tycker att du har en viktig poäng. Det är aldrig för sent att lyckas bryta ett missbruk, men under den tid man fortsätter missbruka så skadar man dem man älskar och riskerar att mista dem. Men jag tror inte man kan ta in det så länge hjärnan är alkoholberoende, att man verkligen riskerar att förlora livsviktiga relationer, beroendet gör allt för att mörka det faktumet..

@Se klart Nej hård person elker hårda tankar tycker jag inte. Men ser man en person som man en gång älskat så mycket att man valt att bilda familj med den, gå ner sig i alkoholen så måste man nog bli lite hård för att klara av att stå ut med att se det ske. Främlingar kan man ju förhålla sig till på ett annat sätt. Även medlemmar härinne, där man visserligen tycker väldigt mycket om många. Men det är ändå en annan sak om någon härinne väljer att "ta nya tag" imorgon, igen o igen.
Men jag fattar vad du menar tror jag. Jag kände det så starkt på slutet, att hur många chanser har jag kvar? Man kan inte stoppa huvudet i sanden hur länge som helst, tro att allt blir bra o förlåtet bara för att jag äntligen vänder skutan. Och samtidigt är det aldrig försent, för sin egen skull, att göra förändringar. Men man ska inte ta andras lojalitet för given.
Jag tänker ofta på en patient jag hade för några år sedan. Han hade bränt alla broar i sitt narkotikamissbruk. Han var ung när jag träffade honom. Då var han ren, men hade fått en hjärnskada sista gången han knarkade. Han sörjde oerhört att han bränt allt. Och det hade han. Ingen litade på honom, ingen ville ha med honom att göra. Fast han nu var ren och ville börja om. Jag vet inte vad som hände honom faktiskt efter avslutad behandling.
Så nej, du är inte hård. Det är sant det du skriver.❣

@TappadIgen Stort grattis till en allt längre tid i frihet! 😍 På din tvåårsdag ska jag gratta dig lite extra mycket.😀

@Sattva Tack! Jag kom på att imorgon så kommer jag ju gå om @Se Klart och @Torn i nykterhet för de firade precis 30 månader, vilket är 60 månader tillsammans. Men 100 är ett högre tal än 60.

@TappadIgen Grattis!!!!

@Se klart Det är inte ett snårigt resonemang. Det är snarare kristallklart. Du har rätt att uttrycka din vy. Här finns ju inga rätt eller fel.

Den fråga jag försöker knäcka i allt detta är varför lyckas vissa och andra inte? Vad är haken? Varför har vissa det där stoppet i sig och andra inte? Det kan i min värld inte vara så otroligt skillda penseldrag. Det måste finnas några nämnare som är avgörande här. Jag tror jag kokar ner i skam, självförtroende & livsgnista.

Skam för att man måste kunna syna skam så man kommer vidare och inte ramlar in i offerroll. Självförtroende för att stampa av och lita på sin egen förmåga. Livsgnista för att få till det där lilla jäklar anamat. Det där nu kör jag.

Inte vet jag... Fattar att även mitt ovan kan skapa reaktioner. Dessa behövs ju dock ibland för att komma vidare. Det går ju som du säger inte i all evighet ursäkta allt. Tillslut måste ju saker koka ner i action.

Tid har förlöpt och dagar har gått. Idag är jag inne på 23 månader som nykter. Det känns både stort och litet, på sina vis. Stort för att det oavsett hur jämn tiden framstår när den presenteras med en specifik måttenhet så är det ju en ganska lång tid. På det viset är ju 23 månader och 1 dag bättre än 23 månader. Sen är det kanske litet också, på det vis att 23 månader inte ser så jämnt och fint ut som tal. Det är ändå jämnare än 23 månader och 1 dag, kan man tycka, men just 23 månader och 1 dag i mitt fall går att representera på ett annat sätt, nämligen som 700 dagar, eller för den uppmärksamme som noterat att det går 7 dagar på 1 vecka, 100 veckor.

Nu går ju inte månader och veckor/dagar jämnt upp på samma sätt, så för AndraHalvlek som ligger precis 6 månader framför mig, så sammanföll hennes 23 månader, 100 veckor och 700 dagar i vintras. För mig blir det alltså inte så, och det beror såklart på vilken månad man blev nykter och huruvida en av dagarna som räknas in är en skottdag eller ej. Den lättroade kan som en matematisk exercis räkna på för vilka nykterhetsdagar som de 100 veckorna och 23 månaderna sammanfaller.

Men visst kommer det väl kännas större om 1 månad när det blir 2 år. Samtidigt, längtar jag som vanligt inte dit. Jag har så mycket jag vill uppleva innan dess.

Hela återstoden av mitt liv ligger ju i framtiden, så det får jag ta när det kommer.

Jag började skriva det här inlägget i @vårs tråd och som en kommentar kring acceptans över de val vi gjort utifrån de erfarenheter vi har och har haft.sen blev det så långt att jag flyttar inlägget hit och vill på intet sätt gå i polemik utan tvärtom tänker jag att det är ett komplement till när vi pratar om att förlåta sig själv och att acceptera de livsval man gjort.

@vår jag håller med dig i nästan allt. Att acceptera sina snedsteg i livet, att se att man”gjorde sitt bästa” och inte ångra mer än nödvändig. Den devisen funkar ju allra bäst om man så småningom tar sig i kragen- ser till att förändra sitt liv. Bli en partner, vän och förälder att räkna med.
Men jag har tex i min närhet en person som jag har två barn ihop med. Många många år sedan vi skildes. Idag är han alkoholist. Hans svek gentemot barnen är för mig nära oförlåtliga. Jag är säker på att han ”gör sitt bästa utifrån givna förutsättningar” men alkohol förvränger hjärnan på människor. Jag har ingen aning om vem han är längre, jag ser bara konsekvenserna av hans agerande. Det kan mycket möjligt vara så att han om ett antal år kommer till rätta med sitt missbruk men då är det för sent. För sent för de här åren med barnbarnen. För sent för de här viktiga vuxen-åren med hans barn (som nu axlas av min man och av mig). Ibland pratar vi här som om vi har alla chanser i världen. Det är möjligt att vi har det men människor runtomkring oss ger upp hoppet. Sveken blir för många, för ofta.
Jag tycker att det finns ett värde i att ha en förlåtande inställning till sig själv, men rätt vad det är har åren gått och människor gått hem och vi är ensamma kvar. Förlåtna eller inte. Vi har begränsad tid. Det är ett verkligt mått. Vi har begränsade chanser. Jag vet inte hur många personer som passerat här under åren som varit riktigt riktigt illa däran. Kanske har de tillfrisknat- kanske är de döda, kanske fortsätter de ge sig själv nya chanser och kring dem finns barn och barnbarn, syskon, vänner, som tvingats ge upp.
Det här är också verkligheten för denna sjukdom. Liksom bröstcancer, alkoholdemens och hjärnblödningar. Levercancer, övervikt och minnesproblem.
Allt det här vet du ju mer än väl men ibland har jag ett behov av att också skriva ner vad det här också handlar om, oavsett hur många chanser vi ger oss så är det verkligheten som löper på parallellt och obönhörligt. Jag tänker ibland på min ex-exman och jag känner inget försonligt längre. Jag ser hans livsval, känner sorg för mina barns skull. Känner ilska- även om jag mer än väl känner till mekanismerna bakom missbruket. Har svårt att acceptera- eller acceptansen handlar mest om att tvingas se en person fu**a upp hela sitt liv trots så mycket som är honom givet.
Jag har ingen anständig plats att ta vägen med de tankarna, de är stränga och handlar helt och hållet om människors personliga ansvar för sina liv och livsval.
Snart ligger vi sju skovlar under jorden. Att inte göra allt - och då menar jag allt- för att hedra sitt lilla ynka liv är nästan oanständigt. Samtidigt brottas jag med känslor av just ”förståelse för”.
Det här är inga enkla saker, nånstans handlar det ju om det existensiella egna ansvaret- för sin egen person. Och jag kan känna mig hård som granit i de tankarna, känslorna. Samtidigt som jag nog inte är en hård person.
Snårigt svammel från mig men jag ville på något vis få det skrivet! Kram alla 💞☀️