Senaste kommentarerna i forumet

@majsan_nu Jag undrar verkligen hur det är? Stor varm kram t dig🥰

Jag vet att alla verkar tycka helt olika om att räkna tid som nykter. Många upplever att det hjälper, medan vissa tycks tänka att det mest stjälper. Ett inlägg som sticker ut lite som jag minns nu var någon på forumet som "Aldrig ville bli så patetisk som dom" alltså som dom som räknar dagar m.m. så helt klart är ju att det inte är för alla.

För min egen del kan jag tycka att man tar till de medel som hjälper en. Att räkna tid är ju ett direkt kvitto på ett avklarat mål och borde väl för det mesta vara hjälpsamt, tänker jag, men jag kan förstå att om man har ett annorlunda tankesätt så kanske det riskerar att bli ett hinder istället.

För min egen del var det i börjar som jag kunde se fram emot milstolparna, men redan innan jag kom till ett år som nykter var det inget som jag såg fram emot längre, men välkomnade när det blev av. Att klara en viss tid är ju ändå ett kvitto på att man gjort något rätt. Nuförtiden räknar jag inte så mycket alls, men jag vet ju att min dag på månaden är 9 och siffror är ju mina vänner så visst vet jag nästa vecka när det blir den 9e hur många månader jag har. Men dagar är ju en helt annan sak. Jag använder ju fortfarande alkoholkalendern här, även om jag fyller i några dagar i stöten och just idag är jag på jämna och fina 600 dagar och det känns riktigt skönt faktiskt :)

Livet är okej. Mår bra. Jobb familj mm. Kände egentligen att jag skulle dricka men borde tagit antabus. Detta kommer jag göra igen. Blir bara så besviken på mig och mitt korkade agerande. Borde veta fan så mycket bättre. Fått lite benzo mot absitinensen. Ska träffa drogterapeut via Previs

@Se klart skrev:"Jag funderar mycket på det där om att ”tillåta” sig att lyckas, hur det hänger ihop med allt möjligt."
Ja, det är spännande tankar! För det hänger, tror jag, ihop med allt möjligt. Vi måste våga se våra framgångar och vad vi är bra på. Vissa är ju alldeles förträffligt duktiga på det och de kanske mer behöver se till andras tillgångar, men det är så vanligt med jantelags-tankar. Och då missar man helt sin egen lilla pusselbit som r fullkomligt nödvändig för att pusslet ska bli helt. Tänker på det i samband med fotbollen ibland, hur olika förbundskaptener och olika lag har funkat. Nu de sista åren har de spelat som ett lag tycker jag. Tidvis har det varit sämre med det.
Jag älskar att jobba med personer som kompletterar och lyfter varandra. Tänk vad mycket bättre det blir när man jobbar tillsammans med några som är bra på annat än de tillgångar man har själv. Där man fördelar arbetsuppgifter på det sättet.
Kram SeKlart, jag tänker att du är en väldigt viktig förbundskapten och pusselbit i er framgångssaga.

Jag tänker/gissar att anledningen till dina återfall har väldigt mycket med hjärnkemin att göra. Var i hjärnan tas besluten liksom.
Du har ju som jag förstår det ingen romantiserande bild av alkohol utan är fullt på det klara med att det är slutdrucket.
Alkispodden är bra. Där beskriver programledarna det här när de upptäcker att de börjar ”fladdra iväg”, bli mer egocentrerade etc etc. DÅ måste de bryta. Jag gissar att du haft mycket att göra, ingen återhämtning, ingen reflektion. Bara köttat på…
Jag kan såklart ha helt fel, men jag tänker att det verkligen har med behovet att få balans i hjärnan att göra och nödvändigheten av att höja t.ex serotoninnivåerna på nåt sätt.
Du är skitbra som slutar direkt och vidtar åtgärder (antabus). Hur mår du när du inte dricker? Är livet ok eller är det kämpigt hela tiden? Det finns ju andra mediciner. Nån provade en av de här som minskar suget och hela livet föll på plats. Enligt hen funkade det så på en del av de som tog. Jag tror ju att en del av förklaringen sitter i hur våra hjärnor funkar från början och jag tänker att du och några till har en extra känslighet när ni får i er alkohol. Ingen bristande karaktär, utan mer hur hjärnan reagerar på det här giftet. Titta på filmen om återfall som man länkar till på flera ställen härinne. Den förklarar rätt bra.
Så bra jobbat att bryta! Nästa gång, bryt innan det där första glaset. Jag tänker att du kan märka när det är på väg dit.
Kramar

Kram tillbaka @jullan! Kompis från förr- så härligt att ”ses” 😍
Livet tuffar på för oss, det kan vara det bästa sättet att få leva!

Kramar från mig också🥰

Tittar in och ger dig en kram oxå. Jullan

Vilka kloka funderingar du har miss lyckad. Vi är värda det bästa. En terapeut sa en gång till mig, det är inte bröllopsklockorna du hör, det är varningsklockorna😃. Ha det bäst och kram

Tack för titten och kämpa vidare. Kram

En liten statusuppdatering här. Jag fortsätter att njuta av livet, men kikar in på forumet då och då av gammal vana. Alltid lika givande att läsa om personer som är på väg att bli fria från alkoholens djävulska grepp, och om dem som är fria sedan länge. 😀 Varje gång slår det mig hur viktigt det är att verkligen bestämma sig på riktigt om det ska lyckas. Jag ser så tydligt vilka som har fått nog en gång för alla, och absolut inte vill tillbaka till ett liv där alkoholen har makten över deras liv.

Till helgen ska jag i väg till ett spa och chilla lite. Som det känns nu, så tänker jag t.o.m. ta ett dopp i havet då.😀 Jag hade en grymt lyckad fisketur häromdagen också! Helt osannolikt flyt faktisk, med en riktig raritet till fångst. En sådan grej som jag kommer minnas för alltid.

Ha det gött!

Nä, idag känner jag att mitt sociala mål är taget för veckan även om kvällens umgänge rörde små barn och är både mer avkopplande - och mer stökigt. Hamnade sedan i jobb resterande del av kväll.
Jag är med om något ganska coolt på mitt jobb och det är att både lyckas med- och överträffa våra mål. Och snart kanske se att detta kommer att bära på sikt, den sikt man nu kan ha i min föränderliga bransch. Och det är liksom något som känts väldigt ouppnåeligt. Sen är det en massa saker i system och strukturer som gör att möjligheten att lyckas, ja den föreligger på ett annat sätt än för bara några år sedan.
Men sen ska det göras med kvalitet, jobbas, utvecklas, allt det där.
Och just nu så fortsätter det att gå - nästan orimligt bra. Jag är så himla stolt över oss och över allt vi åstadkommit som team.
Jag funderar mycket på det där om att ”tillåta” sig att lyckas, hur det hänger ihop med allt möjligt. Det är spännande tankar. Kram gänget. 🥰

@majsan_nu 🤗Var tog du vägen? 🤗

@majsan_nu Jag undrar också var du är?
Kram❤️

@majsan_nu Hej! Saknar dig, du har inte hörts av på några dagar. Allt väl?🌷💕

@majsan_nu Hej igen, hoppas allt är ok⭐️

@majsan_nu Hej! Hur är det med dig? Hoppas allt är bra. Kram 🤗

Idag har vi haft något så ovanligt som middag med vänner på en vardag. Jag upptäcker att inget stör mig varken med människor som dricker- eller att jag inte gör det. Av åtta personer var det tre som inte drack, bara det kändes coolt och bra. Vi hade supertrevligt, roligt, och nu är allt diskat och klart och imorrn är jag pigg. Det går att få ALLT bra i livet när man skippar alkoholen. Så himla skönt är det!

Här kommer en till varm kram från mig. Du är i mina tankar varje dag 😍

Hej!
En varm hälsning till dig! Hoppas du får energi och glädje av vårsolen.
Kram,
Kennie

Vecka 4 avslutad. Jag läser kanske alltför många självhjälpsböcker, men min filosofi går ut på att plocka lite här och där. Ta vara på det som verkar användbart. Dessutom är det lugnande att höra på en annan människas röst, helt befriad från kravet att svara, att kommunicera – och den här typen av böcker lyssnar jag i regel på innan jag ska somna.

Hur som helst har jag plöjt några till och börjar nog få ett grepp om den där självkritikern ändå. Hon är olika varianter av den personlighetstyp som jag i övrigt undviker (placerar i utvisningsbåset) om jag stöter på den: mobbaren. Vuxna människor som förtalar andra, talar ner till andra, letar fel på och hackar på andra. De som vill peka ut riktningen som de tycker att alla borde gå i (trots att de själva misslyckats med de mest väsentliga sakerna i livet och knappast kan betraktas som ledare). De förstår inte att det är just mobbning de håller på med. Jag gissar att de själva brottas med en mycket svag självkänsla och därför blir utåtagerande, dömande, hatiska.

Min inre kritiker är förmodligen en röst jag har lånat från just (en ung) mobbare, som jag olyckligtvis stötte på i min egen familj. Den personen gjorde den första tiden i mitt liv till ett elände. Hon utsatte mig för både fysiskt och psykiskt våld. Tyvärr fanns det ingen vuxen som kunde ge trygghet och tröst. Min familj var, över lag, ganska våldsam. Det var den starkes lag som gällde. Det var i skolan tryggheten och mina enda vänner fanns. Hemma var jag konstant rädd för att bli slagen eller hånad, men osäkerheten följde egentligen med mig överallt.

”Ta hand om din inre kritiker” är budskapet i en av de böcker jag har läst (som heter Självmedkänsla, skriven av Agneta Lagercrantz). Det låter till en början ganska motbjudande. Kan man inte bara utplåna den där rösten? Den förtjänar inte bättre. Om det nu är mobbaren ur min barndom jag hör, åtminstone då och då, kan jag väl bara få bli av med henne, en gång för alla?

Hon hatade mig. Varför vet jag egentligen inte. Kanske var hon i fel ålder när jag föddes. En sak som hon hatade mer allt annat var att jag var snäll, inte ställde till med något och alltid försökte vara till lags. Men jag var egentligen, enligt henne, ”värst av alla”. Jag bara dolde det. Hon var expert på att tvinga mig till saker, också. Så redan där uppstod mina problem med att säga nej. Hon tvingade mig att äta saker som jag avskydde, att utföra uppdrag som skrämde mig. Ofta tänker jag att det där är jag färdig med – det där har jag lagt bakom mig. Men … indirekt finns hon ju där, i min skalle! Jag är oerhört sträng mot mig själv (inuti) och extremt bra på att stå ut med jobbiga saker (utåt) och mina antenner är ständigt aktiverade för att uppfatta hot i tid. Allt det där är … förbannat tröttsamt.

Men den där inre rösten – den finns ju inom oss oavsett hur den låter. Vi behöver, det måste man medge, en inre moralisk kompass och det är väl vad den inre kritikerna också är. Tydligen är den dessutom, enligt vissa, viktig för att vi ska kunna minnas och planera, se bakåt och framåt i tiden. Den är viktig för att vi ska ha en uppfattning om tiden. Att ta hand om denna röst får utifrån det en annan betydelse: hantera, omvandla? Hur ska det gå till?!
Svaret i boken som jag nämnde är att utveckla självmedkänsla, precis som titeln signalerar. Till att börja med handlar det om att kartlägga den inre kritikern, studera när rösten framträder och vad den säger. Jag upplever att det är ett sätt att ge den mindre makt över en, genom att låta rösten bli bedömd och utvärderad - studerad. Det vänder på relationen. Att byta ut den inre kritikern mot en trygg och medkännande röst är ett annat steg i förändringen. Man kan lyfta fram några tankar/minnen som väcker svåra känslor och öva själv medkänsla, men också invänta nästa gång den dyker upp. Så enkla saker som en hand på hjärtat och några betryggande, vänliga ord riktade inåt, kan sänka pulsen och minska påslaget av stresshormoner.

Det här påminner om de uppdrag man får inom självhjälpsprogrammet, för att komma till rätta med alkoholberoende: Kartlägg och inför alternativ. Det kan tyckas jättelöjligt att lägga en hand på sin egen kropp och säga snälla saker, men det påverkar oss tydligen rent fysiskt. Jag tycker att det är värt ett försök. Resultatet kanske kommer på lång sikt, men om det lyckas kanske det också påverkar min relation till alkohol. Dricker man inte, bland annat, för att fly från den inre kritikern? För att få tyst på den där rösten? Så det får bli den här veckans uppdrag: studera den inre kritikern och byta ut rösten mot en som kan ge mig den trygghet jag uppenbarligen behöver.

Turbo-måndag men vaknade av pling i telefonen som meddelade ett antal sålda plagg på tradera. Sen har det varit möten och möten.
Nu ska jag ut och andas lite luft och solljus.
Jag tänker på uttrycket ”hälsan tiger still” vilket ju kan vara både sant och inte sant.
En del kikar in någon gång om året för att berätta att den nyktra vägen fortsätter. Andra kommer och går. Av lite olika skäl.
Jag tänker att jag kanske inte behöver in här och spana varje dag, skriva några rader. Men å andra sidan blir det en liten paus och påminnelse om mitt sido-äventyr i livet som är att vara nykter.
När jag var på semester nu så var det något tillfället som jag skrev om- då den där alkohol-hjärnan stäckte på sig lite ur den lååånga dvalan. Snabbt kvävde jag den- men det var väldigt oroande hur något sånt kan ligga och sova som ett uråldrigt monster.
Jag blev också så varse om vad vi ibland skriver om här, det där kidnappade spåret. Att det finns ett helt sjukt tankesystem under det vanliga tankesystemet som kan sticka upp sitt groteska flin om man inte passar sig.
Jag gör ju det. Det är ju sån naturlig del av mitt liv att vara nykter- så det är förstås en icke-fråga. MEN. Jag blev ändå medveten om det där ljug-landet som tjatterfjanten eller alkoholhjärnan faktiskt kan måla upp. En varggrop. Ett helvetesgap.
Aldrig mer sätter jag ens en liten lilltå i den.
Kram denna soliga måndag 🌸

Har tagit min dagliga promenad. Snart bär det av hem. Känner mig nöjd med, att ha klarat av denna tiden. Nu ska mannen trappa ner sitt a-intag. Avundas inte honom. Minns starkt hur det var. För honom väntar Peth-test o aortaop., när vi kommer hem. Jag längtar efter, att sätta penseer i krukan o mina hemsysslor.

@majsan_nu
Hej, nu har jag hittat dig! Jag är sällan inne här i den här gruppen så jag har inte sett din nya tråd!
Grattis till enormt många dagar! Du gör det så bra! Vet inte om vi någonsin går säkra men alla dessa nyktra dagar gör definitivt något med oss! 🧡
Ha en fin måndag! 🤗

@majsan_nu hoppas allt är bra med dig, och att du får sova gott. Kram🥰