Senaste kommentarerna i forumet

Fint att ni kan vara tillsammans och du kan vara ett stöd. Kram❤️@miss lyckad

@Andrahalvlek 700 dagar. 23 månader. Du glömmer nästan en annan jämn siffra, nämligen att det är 100 veckor! Tänk på det på det sättet istället.

Det är alltså 100 söndagar i rad utan bakfylleångest. Det är såklart 100 av de andra dagarna också.

Om precis en månad är du på 731 dagar som är två år(en av de 731 dagarna är ju 29 Februari).

Grattis till 100 veckor!

❤️@Märthan 3.0
Jag håller på dig 💪!
Ja det är en jävla konstig kärlek man har till trolldrycken. Så mycket jävla skit som den medför och ändå så romantiserar kring den?!. Bra att du lyssnar på din kropp och håller i!
Ta tillvara på din energi och kanalisera den på något som du mår bra av och fyll på din självkänsla.
Jag hejar såinihelvete på dig M ❤️
Kram

Hemma i vardagshemmet. Älskar det. Älskar också att ligga och dra mig två timmar i sängen på en söndag. Guilty pleasure men frågan är hur guilty med tanke på att jag är pigg om än lite trött av sömnen och söndagen.
Jag har fortfarande en autostrada till att känna mig just lite skuldslagen, det ligger mycket nära i mina val av känslor kring mig själv. Blir fortfarande arg och irriterad när jag är ”för lat”. Därför gissar jag att mitt jobb har också den funktionen. Att jobba till en får blodsmak i munnen- då går det inte att vara missnöjd.
DET blir en utmaning detta år. Att inte vara acceptera att jag inte orkar-allt utan att också gilla mig själv när jag inte orkar-allt.
Idag ska jag se utvandrarna på bio. Härligt. Står i kö på några klasser på gymmet men väldigt många väntwlistor så jag får boka in mig kommande vecka istället.
Ha en skön söndag! Kram 🍀

@Andrahalvlek Kan bara instämma i de tidigare kommentarerna. Stort grattis till alla dina dagar o Stort tack för att du hänger här o kommenterar/ kommer med glada tillrop/många goda råd. Så mycket värt när det går trögt emellanåt!
Stora kramen 🤗

@Andrahalvlek Ja det är du verkligen, så himla bra!!💓🌟❣

Ville bara skriva en hälsning då du hade skrivit hos mig. Hoppas det är bra med dig min finaste Mirabelle, min person här på forumet. :) Gott nytt år förresten!!!

Jag lever

Sigge, fina fina du! Du är en stöttning ska du veta… kärlek till det!

Jag är fortfarande nykter, har tråkigt, saknar, men har givetvis mer energi än annars, dagarna tar aldrig slut. Orkar inte skriva här varje dag, har inte tid och önskar jag inte behövde det egentligen. Saknar ruset, värmen av ruset, känslan av att det är MIN tid, gå in i sig själv till 100% ego.

Alltså, helt ärligt, hade det inte varit så att jag mått så bedrövligt illa av A, med resulterande magkatarrer etc så hade jag nog inte ens övervägt att sluta dricka, sjukt.

En liten uppdatering!

Det var inte i går som jag var här inne. Har haft så mycket annat att det inte har prioriterats. Men funderar på att komma tillbaka lite mer då det faktiskt är så skönt att få skriva av sig.

Det senaste halvåret har varit intensivt, jag har börjat dricka igen måste jag vara ärlig med att säga men har lyckats hålla det på en bra nivå. Dricker inte på vardagar, när jag ska jobba och dricker inte de mängder jag gjorde förr. Jag nöjer mig 9/10 ggr med bara något litet. 1-3 öl, en halv flaska vin. Och det sker mer sällan. Innerst inne så känns det bra även om jag är lite rädd att jag kommer falla dit igen på riktigt, men har druckit sen september och än påverkar det mig inte. Men ska i närtid hoppa på en hälsoresa med träning och bra mat och då finns inte plats för alkohol ändå. Vilket känns bra.

Har kommit på att jag mår som bäst när jag kan dricka, inte när jag dricker. Men att kunna dricka en cider eller öl när jag umgås med vänner och få slappna av lite extra är värt det just nu. Men att dricka för att jag är ensam, för att dämpa ångest, känslor och oro är däremot aldrig okej. Det mår jag inte bra av och ska undvika så mycket som möjligt.

Vill tro att jag tagit mig framåt mycket i min personliga utveckling de senaste halvåret. Har funnit mig själv, har dejtat så sjukt mycket män, jag har haft sex för första gången på många år och jag har blivit bekväm i min kropp. Jag har sålt min lägenhet i den andra staden, som jag drog ut på i 2 år, jag har tagit tag i saker, köpt konst och inredning, breddat min vänskapskrets, öppnat upp mig för världen om mina diagnoser. Jag har gjort fillers, botox och trådlyft och näst på tur står en operation som jag funderat på i 20 år. Livskris har jag absolut men varför vänta med att vara den jag faktiskt vill vara.

Har kommit på att utseende är jätteviktigt för mitt välbefinnande, har kollat på bilder från 2 år sen och ännu längre och inser hur nere i skiten jag var då. Jag vägde över 20kg mer än jag gör nu. I dag är jag normalviktig och visst, jag skulle gärna gå ner 10 kg men det går bra ändå. Jag är fin. Då var jag uppsvullen, kunde se hur stor min näsa var av all övervikt och alkoholens påverkan. Det är läskigt att gå tillbaka och se, hur lite jag brydde mig, stoppade huvudet i sanden och bara accepterade ett liv i ensamhet och misär. Hur deprimerad jag var, hur ofokuserad. Så ensam. Jag överlevde, jag levde inte. Då hade jag bara flaskan som enda utväg, det förstår jag i dag.

Det senaste halvåret har varit både bra och dåligt. Har fått kontakt med psykiatrin och går regelbundet hos en sjuksköterska som hjälper mig få perspektiv kring mina diagnoser och mina prestationer. Jag har börjat en masterutbildning på halvfart (vid sidan av mitt heltidsjobb) och jag älskar det, så kul att få plugga och vara duktig. Jag har som sagt innan, mött många män. Flera som varit speciella som jag fallit för men inget som fungerat eller så har de inte fallit för mig. Jag har känt pirr, frustration och gråtit floder. Andra har fallit för mig men inte jag för dem. Nu vet jag vad jag söker och dejtar just nu en kille som är precis det jag vill ha. Som utmanar mig intellektuellt, som inte är helt tillgänglig, som jag får jaga lite och vi har en otroligt bra fysisk relation. Tror inte det kommer bli han och jag för alltid då det emotionella inte helt är där, främst för honom, men försöker leva i nuet och inte oroa mig för mycket. Mitt fokus 2022 är inte på pojkar, det är på mig själv. Detta är året då jag levlar upp, då jag blir den jag alltid velat vara på utsidan och insidan.

Halvåret har inte bara varit bra dock. I November fick jag sjukskriva mig för stress, var i ärlighetens namn utbränd och hade jobbat på sparlåga sen sommaren. Var sjukskriven 3 veckor och skulle sedan komma tillbaka men blev då fysiskt sjuk i 3 veckor sammanlagt (med undantag för runt jul). Har fortfarande problem som jag ännu inte fått hjälp med, men det behöver vi inte ta här. Jag mår psykiskt sätt bra i vilket fall, och det är det viktigaste och tiden som jag var borta från jobbet har hjälpt mig att inse att jag måste förändras. Jag är ju 0 eller 100, jag vill att alla ska gilla mig och säger alltid ja till allt. Jag bryr mig för mycket om vad andra tycker och ger för mycket av mig själv. Detta har jag alltid sett som mina bästa egenskaper. Jag har alltid känt att det är värt att vara slutkörd om jag kan hjälpa andra, att alltid finnas där, att jag tullar på min lycka för att andra ska må bra. Nu måste jag ändra på det tankesättet, jag är där. Fick den insikten när min sjuksköterska på psykiatrin sa till mig "men *****, nu är du ju sjukskriven, då kan du ju ändå inte finnas där för någon. Tänk om du jobbade på 80% kapacitet hela tiden istället för 150%, då skulle du ju ändå finnas där mer för andra, om du inte blev sjuk så ofta". Det är sant, jag måste ta det lugnt, självklart för min egen skull, men då min drivkraft är andra och jag tydligen inte betyder tillräckligt mycket för mig själv, så måste jag göra det för alla andra. Och jag vill göra det! Jag vill bli så bra jag kan. Så nu har jag en plan med jobbet, har skapat nya rutiner och har fått frihet av min chef att jobba som jag vill, var jag vill. Och om jag ska vara ärlig mina 80% är fortfarande mer än 100% för andra :)

Jag är inte i mål, jag har inte alla svar, jag är inte lycklig alla stunder men jag känner mig konstant mer lyckad än misslyckad. Jag kan inte förstå att jag lyckats ta mig från där jag var sommaren 2019 då jag kom in här för första gången. Jag trodde inte det var möjligt. Ja, jag dricker... men kommer det till den punkten att jag inte kan hantera det, då vet jag var jag ska vända mig. Jag vet hur jag gör, jag vet hur jag ska må bättre.

@Andrahalvlek Grattis till 700 dagar!🎉🌟🌷wow! Du är verkligen super duper mega bra! Hoppas du får en fin ledighet och att din dotter snart är kry och tryggt installerad. Du är en fin förebild💕

Tack för era hälsningar AH, Majken och Sattva. Jag är hos min syster nu. Vi bor 4 mil från varandra. Jag ser svågerns saker här i deras hem. Hans fårskinnstofflor i storlek 46. Hela frysen är full av blåbär och annat som han plockat, och handlat. Det var sådan han var. Han såg till så det fanns mat till alla som hälsade på. Han gjorde gott mörkt rågbröd, som han lärt sig att göra som barn, i Karelen. Ibland kunde jag själv önska att min exman hade lite av hans kvaliteter. Svågern kunde komma hem och säga till min syster att. Okey, ta nu ledigt v 22, för jag har bokat till Grekland. Han kunde gå timtal i skogen och plocka bär. Han hjälpte sin dotter med hennes 3 pojkar, som fick smaka av morfars goda rätter han lagade. Här i deras hem känns det ändå fridfullt. Jag ska hjälpa syrran med sånt som svågern alltid fixat, och som nu inte blivit gjort. Lämna till återvinning, städa lite, och vara ett stöd. Jag har trott att det var min syster som skulle lämna denna jorden först, eftersom hon har legat i respirator 2 gånger, men klarat sig. Just som du skriver Sattva, man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Det enda jag vet, är att jag ska friskvårda mig själv, så mycket jag kan, för att leva ett gott liv. Och dit hör absolut inte att filtrera alkohol med mina organ. Precis så tänker jag på dom som dricker, det må vara handsprit, billigt vin, eller champange. Samma skit i olika former. Kram❤️

Ja, passa på att ladda batterierna med något som du verkligen njuter av. Det är så skönt att du/ ni ändå kommit så långt med dotterns boende. Egentligen är det inte så längesedan hon flyttade. Snart är hon på bena igen, och då klarar hon sig fint igen. Tur att hon har många personer hon gillar❤️. Just dina sömnproblem som du beskriver, har jag aldrig upplevt. Tror att det är jättesvårt för oss andra då att förstå. Din beskrivning gör det lite lättare. Fruktansvärt att ha det så, och vad skönt att du förstått hur du fungerar i det. Du har ju även fått insikter om hur du kan motverka, och att avhjälpa sömnproblemen på flera sätt. Inte alls konstigt att du har varit utmattad. Det finns säkert fler med utbrändhet, som har/ haft liknande svårigheter, men som trott att det berott på jobbet. Här vet man ju inte vad som är hönan och ägget. Är det sömnproblemen som orsakar svårigheterna på jobbet, eller är det jobbet som orsakar sömnproblemen. Sen det privata p där, med kanske alkohol, infekterade relationer osv. Jag är glad att du mår fint, och hoppas att du lyxar till ledigheten lite..Det är du så värd. Kram🌿⭐️🌿

Idag är jag superstolt över 700 nyktra dagar som också råkar vara 1 år och 11 månader samma dag, tjoho! Fy fan vad jag är bra 🤩

Kram 🐘

Godmiddag 🤣🤣 Soffi ❤️
För du har väl varit uppe typ sedan 02 och dragit ut på en PW om 3.5 timmar!
Skömt åsido. Jag har haft stora sömnproblem hela mitt liv fram till nu. Vad är det som hänt. Som du vet väntar jag på att äntligen få göra ADHD utredningen. Men nykterheten i kombination med baklofen samt en minimi dos 1/2 tbl setralin, den kombon har gjort succé för mig och min sömn. Det bästa av allt är att min inre stress är borta och att den inte ändrar ett skit på den galna Sigge jag vill vara dvs mig själv. Är skraj för mediciner och att bli ngn jävla apatisk zombie ligger inte för mig.
Jag hade ångest vid sänggåendet förut. Nu njuter jag av vetskapen att jag kommer sussa som en prins i minst 8 timmar.
Älskart!
Fridens liljor
Kram

@Andrahalvlek Njut av din semestervecka!!
Så skönt att dottern mår bättre. Hon kommer nog snart in i sina rutiner igen.🌟😍

Beklagar sorgen❤
Livet är verkligen en gåva, man har ingen aning om hur morgondagen ser ut. Allt kan vända på ett ögonblick!
Stor kram till dig💓

Från jobbfokus till dotterfokus 😍 Efter två veckor hos sin pappa, varav den senaste veckan har hon varit väldig sjuk, så var det dags att idag återvända till boendet. Jag hämtade henne, vi packade, handlade, packade upp allt, och sen sover jag här i natt. Hon är väldigt ängslig och mammig, jag får ta det lite varligt. Hon har precis som jag utvecklat en rädd-för-att-smitta-andra-fobi, så hon vill inte att personalen kommer in och hälsar ens.

Imorgon ska jag avvika kl 11-19 och sen sover jag här en natt till. Sen får vi se hur hon mår. Hon är inte helt feberfri än. 37,8 är inte mycket feber, men normaltemperatur för henne är under 36 nu som vuxen så lite förhöjd är den allt. Imorgon när jag avviker har jag bett personalen att planera nästa veckas mat och handla ihop med henne, sakta men säkert vänjer hon sig vid dem igen.

När kontinuiteten svajar så svajar hon. Man får varsamt fösa henne framåt, för att man vet hennes bästa och vet att det blir bra igen snart. Det hade underlättat om hennes favvopersonal jobbade den här helgen, men det blir nog bra ändå. Vips är hon nöjd och trygg här igen. Tålamod.

Kram 🐘

@Se klart Jag sov till kl 8.22 utan att vara vaken en enda gång, tjoho! (Har min klockradio direkt i blickfånget när jag slår upp ögonen.) Att vara lycklig över att man sover gott måste vara en typisk medelåldersåkomma 🤣 Men jag har historiskt haft enormt svåra sömnstörningar, så jag är lite extra känslig på det området. Jag blir direkt liksom givakt inombords ”Ska det börja nu igen?”

Ju mer jag oroar mig, desto värre blir det. Så det enda sättet är att göra saker som varvar ner mig, och känna tillit för att det funkar. Acceptans. Okej, okej, okej. Låter banalt, men fy fan vad svårt det är. Att djupandas, som man gör under meditation och yoga, är dock väldigt effektivt. Då signalerar man till hjärnan att allt är lugnt ”jag har koll på läget så du kan slappna av”. Jag brukar också gå sakta, äta sakta, göra allt sakta och lugnt. Springa snabbare och hetsa gör allt bara värre, då får jag tunnelseende.

Jag har minnen från nätter historiskt då jag inte kunnat somna utan har legat som en fiolsträng i sängen. Plötsligt har jag faktiskt slocknat för att en kort stund senare vakna upp med ångestpåslaget från helvetet som trycker och bränner och svider över bålen och jag får knappt luft. Samtidigt som min hjärna nästan skriker till mig: ”Är du dum i huvudet - du kan ju inte sova du är ju utsatt för livsfara”. Fy fan vad vidrigt det var. Fy fan vad svårt det var att ta sig ur det. Och jag vet att alkoholen förvärrade, och kanske till och med skapade den svåra ångesten. Aldrig mer. Aldrig mer att jag ska utsätta mig för den risken.

Livet är inte stressfritt, skit händer hela tiden. Jag jobbar för mycket i perioder, känner stor vanmakt och frustration över mycket. Thats life. Just därför måste jag skapa mina egna frizoner. Dra i handbromsen. Så kommande semestervecka är en gåva i det sammanhanget. Samtidigt som jag innerligt hoppas att min närmaste kollega har haft en helt underbar semester de senaste två veckorna. Det var hon värd, det behövde hon verkligen. Nu behöver jag semester, och jag är så värd det 🙏🏻

Kram 🐘

Beklagar sorgen ❤️@miss lyckad

@miss lyckad Så fin betraktelse över din svåger. Beklagar sorgen ❤️

Kram 🐘

Ibland stannar världen ett slag, och blir aldrig densamma mer..😢..Jag träffade min fina svåger i Fredags. Visst han var mer än nybliven pensionär, han var förkyld och hostade, men natten till Måndag fanns han inte längre. Han dog..Jag har känt honom sedan 1973. Min syster blev kär i honom, och sen första dagen flyttade dom ihop. Han var en finsk 20-åring som blev hämtad med buss, från finska Karelen, för att börja jobba på SAAB och Volvo. Han lärde sig svenska och blev sedan arbetsledare på Volvo. Åren gick och han var en stöttepelare i vår familj. Han skjutsade oss till olika aktiviteter. När vi inte trivdes på ett sommarkollo, hämtade han mig och mina syskon där, när vi ville hem. Vår mamma var ensamstående, och hade inget körkort. En gång var det en kille som sa till mig att ”jösses vilken vass näsa du har”. Det tänkte jag på ett tag, och speglade mig i profil, och kände mig lite missnöjd. Jag som nästan alltid varit nöjd med hela mig.. Tills min fina svåger sa, när vi pratade om näsor. Du har den vackraste näsan av er 3 systrar! 🌿..Det lever jag på än idag..Alkoholen fanns med en hel del i denna mannens liv. Han skötte dock alltid sitt jobb, och hem och hushåll också, ihop med min syster. Jag tror att alkoholen förkortade hans liv. Han fick alkoholdiabetes, och andra krämpor som alkoholen ger. Han var en av dom som aldrig bortförklarade sitt drickande. Aldrig ljög, eller förminskade. Han hade säkert kunnat leva många år till, med blåbärsplockning, simning, och promenader som han älskade. Tyvärr slocknade lågan, lusten och orken på grund av alkoholen. Även infektioner är svårläkta av alkohol. Tack för att du var en del av vår familj, kära svåger. ❤️

Bra jobbat! Bra med nya mål att jobba mot. Redan träningspass nr 2 brukar väl oftast kännas bättre.

Underbart, rullande Stenar är ju jag expert på, gäller bara att få igång dem åt rätt håll. Skämt åsido - jag tror faktiskt att många har problem med den där igångsättningsfaktorn och det tillsammans med en drös saker som borde göras (städa, tvätta, sortera, rensa, renovera) skapar en handlingsförlamning. Man gör ingenting varken roligt eller tråkigt. Lite. Rastlöshet på det och man har skapat ett ångestpaket och en ond cirkel. Alkoholen gjorde det här tusen gånger värre för mig. Jag tror du är nåt på spåren i ditt sätt att hantera vardagen, sen gäller det att ta det lagom, sänka prestationsångesten och annat. Och att få göra klart. Ska läsa om ditt inlägg några gånger för jag tänker att jag kan behöva lite konkreta tips ibland.

Hoppas du verkligen fick sova den där djupa och långa sömnen. Jag avslutade legos veckan med att sova till halv elva. Der var säkert ett år sen. I mitt fall var det inte utarbetad utan kanske uttråkad som fick mig att bli trött. Har inte varit så många dagar ledig på säkert ett par år.
Hos mig är det snö snö och kallt. Hoppas din lördag blir som du önskar. Jag brukar tänka på din devis att vänta in lusten att göra, jag testar det i helgen. Kram 😍

Nu går denna mega-lediga och lata vecka mot sitt slut. Jag har hållit mig i bordskanten för att inte; börja slits ner gamla tapeter och sätta igång ett projekt vi ska vänta lite med. Har inte heller ringt vänner eller familj och erbjudit något alls.
Så nu är jag färdigvilad. Känns som om jag kan anta utmaningen vardag med lite kapital i min kånken i form av lite överblick, ganska skönt!
Jag läser hos nykomlingar (heja!) om tråkighet, lite leda och ibland ilska. Minns det. Att jag kunde vara arg och irriterad- varför skulle inte jag kunna?? ”Och okej jag gör det hör nu för jag har lovat: men sen får det banne mig torna upp sig en roligare nykterhet…” idag finns de tankarna ingenstans att hitta. Jag har väl tråkigt ibland men jag har inga problem med att få tid att gå. Sitter inte timtal vid middagsbordet. Vet inte vad jag gör istället men livet utspelar sig inte DÄR. Livet pågår som en annan liten fors i en annan del av tillvaron.
Igår var jag less. Städat klart. Lyssnat klart på bok. Kokat marmelad, bakat bröd, städat kylen. Köpte hämtmat som smakade noll och ingenting. Idag bär det av mot lägnhetslivet, promenader i stan, jobb. Träning på gymet. Ordning och reda med att lägga mig i tid. Inga resor eller vidare festligheter inplanerade och det är väl så som januari känns igen.
Önskar alla en skön lördag. Även lite småtråkig sådan blir aldrig så stentråkig och deppig som en bakis-lördag.
Vi kämpar på eller hur? Kram 🤗