Senaste kommentarerna i forumet

Tusen tack ni underbara @Miss Mary Poppins, @Andrahalvlek, @Se klart, @Adde och @Sattva. Jag trodde det skulle komma en avisering i e-posten när/om det kommit svar på mitt inlägg men där fanns ingenting. Blev därför glatt överraskad när jag loggade in för att läsa i era trådar och såg era peppande, vänliga, välkomnande inlägg. Tack!

Det är verkligen skönt att höra att flera saker blir bättre efter år 1! Att lära sig hantera livet nyktert känns ibland som ett heltidsjobb. Den största, och sorgligaste, insikten har nog varit att inse hur genomgripande effekt alkoholen har haft i hela mitt liv. Ju längre tid det går alkoholfri desto tydligare ser jag mönster och orsakssammanhang som jag varit blind för tidigare. Det är som att framkalla ett fotografi. Småningom framträder former, skuggor, detaljer och till slut deras inbördes förhållande och en tydlig bild.

Varning för lång utläggning. Har först nyligen insett hur tidigt fröet till missbruket grodde. Jag växte upp i en dysfunktionell familj med eskalerande missbruksproblematik och mental ohälsa. En rätt så vanlig historia som tyvärr många varit med om. När jag själv i mina tidiga tonår började dricka av föräldrarna stulna vinskvättar tillsammans med kompisarna på helgerna kändes det som en högst normal sak. Det hörde helt enkelt till att lära sig dricka alkohol om man skulle bli vuxen. I min bekantskapskrets var alkoholen ett självklart inslag och att inte dricka fanns aldrig som ett alternativ. Bland kompisarna hade jag samma roll som hemma, d.v.s. jag var den som höll ordning på de andra och såg till att ingen skadade sig, gick vilse, slocknade i en snödriva eller dylikt. Jag drack friskt själv men lyckades tydligen tidigt utveckla en tolerans som gjorde att jag kunde verka förnuftig och saklig trots rejäl promillehalt. Småningom ändrades umgängesvanorna, vännerna stadgade sig, skaffade sig utbildning och jobb, bildade familj. Så även jag. Under mina graviditeter och under småbarnsåren drack jag ingenting, vilket kändes helt självklart. Jag hade fått lida av närståendes alkoholism under min uppväxt och skulle aldrig utsätta mina barn för den otrygghet en full förälder skapar. Nu när jag tänker tillbaka på de tiderna inser jag att alkoholfriheten krävde ett aktivt beslut och en ansträngning att hålla över tid. Den var alltså inget ”normaltillstånd”. Småningom då barnen blev äldre började min man och jag köpa en flaska vin till helgen, ibland också till vardags. Vi ordnade trevliga fester där det dracks inpå småtimmarna. Det var sorglöst och uppsluppet. Men hela tiden tickade en varningsklocka i bakhuvudet. ”Akta dig för spriten”, sa den. Jag var ständigt på min vakt och den första att predika om alkoholens faror. Aldrig dricka bakfull, aldrig använda alkohol som medicin. Inte dricka för ofta, inte för mycket. Som om dessa förmaningar och besvärjelser skulle skydda mig för att trilla dit. Jag trodde på fullt allvar att så länge jag är medveten om riskerna är jag trygg.

Barnen växte upp, jag skilde mig från deras pappa. Småningom träffade jag min nuvarande man. När det blev tal om att flytta ihop var mitt största bekymmer alkoholen som jag var rädd att skulle få för stor plats i vårt liv. Vi hade helt olika förhållningssätt till den. Han hade inte upplevt alkoholens avigsidor. Han hade vant sig vid ett sydeuropeiskt alkoholbruk med vin till praktiskt taget varje måltid. Måttliga mängder, aldrig några överdrifter, men tätt inflätat i vardagen. Jag i min tur försökte till varje pris hålla vardagen alkoholfri för att till helgerna tillåta mig några rejäla glas. Under årens lopp tog vi över av varandras vanor så att vi efter några år drack både på vardagar och helger. Det blev ett ständigt kalkylerande med antal nyktra dagar per vecka och månad. Det var alltid jag som tog initiativet till vita perioder och ofta den enda av oss som höll dem. Bita ihop, räkna dagar för att sedan pusta ut och ”fira” med gott samvete. Vilken energi den här karusellen tog och den snurrade allt snabbare. Hösten 2020 började den slutliga nedgången. De alkoholfria dagarna blev färre. En vanlig mängd under hela hösten och fram till jul var en halv liter vin + några öl 3-5 ggr per vecka, ibland stark likör till desserten. Min koncentrationsförmåga var obefintlig, jag var trött och deprimerad. Allt kändes fel. Efter några dagars alkoholfrihet piggnade jag till för att sedan vilja dricka igen. Minns så tydligt känslan som infann sig redan efter de första klunkarna: det här är inte vad jag behöver, det här är inte vad jag vill. Jag kände en djup sorg över vilket fängelse livet hade blivit. Det jag hade bävat för i decennier hade hänt och jag hade bara mig själv att skylla.

Så när jag på nyårsaftonen 2020 skålade in det nya året kände jag stor lättnad över den kommande vita månaden, som alltså pågår än. :)

Jag ska småningom försöka bena upp min resa så här långt. Både berg- och dalbana, vandring i dimmiga träskmarker, skrotade rutter och nya koordinater ryms med.

@JoYo Stort grattis till 2 år! 😍 Du är en av mina ledstjärnor också!

Kram

@TappadIgen Bra liknelse med roddbåten tycker jag. Ibland är det ruskigt stormigt där ute på havet och då gäller det att ro ännu mer ihärdigt. Inte lägga ifrån sig årorna och ge upp. Sen är det bra om man har tränat mycket just på att ro också, så att man har armkraft nog och bra teknik.

Kram 🐘

@JoYo Grattis till 2 nyktra år! Du är en av mina ledstjärnor på forumet och jag fortsätter traska i dina fotspår ❤️

Kram 🐘

Tack @Knaskatten ❤️ Kan jag så kan du, jag lovar. Men man måste verkligen bestämma sig inifrån och ut, och spika igen bakdörren. Lite i taget lär man sig hantera livet utan alkohol.

Kram 🐘

2 ÅR!
Idag har jag varit nykter i 731 dagar.
Tack till min vilja att leva, tack till min rädsla att försvinna från mina barn, tack till fantastiska självhjälpsböcker, tack till er här på forumet, tack till min bästa terapeut och tack till livet!
Jag är tacksam för att jag fått den här chansen till ett riktigt liv. Det har varit en lång väg ur självdestruktivitet, för läkande av gamla trauman. Det är inte en lätt väg och jag har förståelse för de som kämpar. Man blir aldrig klar. Hela livet kommer att vara en läxa med nya insikter. Inte alltid glittrigt och fnittrigt. Jag har mkt känslor att jobba med. Men livet med alkohol är inte heller glittrigt eller fnittrigt, livet med alkohol är ångest, hjärtklappning, skam, misär.
Livet som nykter är frihet! Hjärnan är fri. Jag kan vakna lördag morgon och ge mig ut för en promenad och njuta av den. Men det bästa av allt - jag är närvarande och klar, tillgänglig för mina barn! Kanske en naturlig sak för andra, men för mig är det magiskt! 🍃
Gott Nyktert År! 2022!
Heja oss!🌞💙

@starten på det nya Tack för ditt svar! Det här kanske inte behöver förklaras, men jag har för vana att förklara just sådana saker. Jag upplever ju inte att jag sitter på något facit här utan spånar lite fritt och uppskattar input.

@starten på det nya skrev:"Jag tänker att jag kanske skulle uppleva att jag inte har något val i den situationen?"

Det är väl just precis det som jag känner är risken. Sen hjälper ju alkoholdjävulen absolut till med att spä på den känslan. Ibland kan man ju känna sig maktlös inför alkoholen och det kan vara svårt nog att göra det rätta valet, men ger man då upp rodret helt så är ju kampen förlorad där. Det är precis det jag menar med agens.

@starten på det nya skrev:"Så jag tycker nog att det handlar om en blandning av yttre faktorer och egen vilja"
Precis så tänker jag också att det är. För en del av oss är de yttre faktorerna mycket tyngre att arbeta emot än för andra. I vissa fall kan vi ju påverka de yttre faktorerna till en viss del, men oftast kan vi åtminstone inte påverka dem fullt ut. Stress t.ex. kommer ju alltid att uppkomma även om man tar till åtgärder för att begränsa det. Då hjälper det ju inte att slå på sig själv men ser man ingen chans att påverka utfallet själv så är det ju dömt att misslyckas.

@starten på det nya skrev:"men om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka"

Och det är väl just det här som kan anses som skuldbeläggande. Det är det som jag menar med att det är ett tveeggat svärd. Min egen uppfattning är att du lyckas så bra just nu är just för att du har tagit tag i rodret och ser det din roll i det hela. Du kan identifiera de yttre faktorer som påverkar dig, stress i ditt fall, och ta tag i det och se din agens. Samtidigt kan nästan endast den här beskrivningen av ett framgångsrecept tolkas som skuldbeläggande, vilket i sig är problemet. Man kan känna det som att "Varför lyckas inte jag då om det är så enkelt, är jag värdelös".

Men så ska det naturligtvis inte vara. Bara för att det finns ett framgångsrecept, även om man vet precis hur man ska göra och misslyckas ändå så är det inget fel på en. Precis alla har en krokig väg bakom sig, även om man som du och jag lyckas bra just nu.

Tack för ett välformulerat inlägg.

@TappadIgen skrev:"Om det nu är så att det ytterst ändå är vi som är ansvariga för våra handlingar så kan ju att fokusera enkom på de yttre faktorer som påverkat riskera att ta ifrån oss vår agens och helt lämna huruvida vi blir nyktra eller ej till ödet."

Jag tänker att vi styrs av handlingar sedan kan våra handlingar styras av yttre faktorer som för min del är stress. Jag är snart 6 månader hel nykter, men stress är för min del en trigger där har alkoholen hjälpt mig att slappna av fått mig att sova.. Om jag hamnar i situationer med hög stress nivå så finns risken att jag blir radiostyrd och går tillbaka till gamla vanor nämligen dricka en 8 öl efter jobbet för att sova. Jag tänker att jag kanske skulle uppleva att jag inte har något val i den situationen?

Men jag kan ju lära mig att hantera min stress, ha verktyg för hur jag ska hantera mitt liv utan att dricka alkohol vilket jag har och använder mig av, men om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka...

Men det är ju också det som är den viktiga delen sluta dricka är enkelt, det svåra är att lära sig leva nykter och hantera de situationer som kan orsaka ett återfall. Så jag tycker nog att det handlar om en blandning av yttre faktorer och egen vilja där finns det ju inget facit utan är unikt i fall till fall.

Jag har funderat en hel del på det där med agens, som ju blev till ett kontroversiellt ämne under slutet av 2021. Min avsikt är inte att röra upp någonting utan snarare att försöka reda ut det litegrann. Jag vet inte hur man gör det på ett bra sätt utan att vara för långrandig och fastna vid detaljer med perifer betydelse, men jag ska göra ett försök så hoppas jag att mitt resonemang går att följa och att ni kommer med kritik och ytterligare funderingar.

Jag tror inte att det går att diskutera agens utan att ta upp det där med fri vilja. Jag tycker förvisso att frågan om vi har fri vilja överhuvudtaget är intressant, men vi behöver kanske inte dyka så djupt att vi diskuterar determinism vs. kompatibilism då det i sig inte har någon påverkan på agensens betydelse, vilket låter motsägelsefullt första gången man hör det men funderar man bara på det ett tag så förstår man snart att så är fallet. Jag tänkte istället just på den praktiska betydelsen av att ha en fri vilja. För de flesta av oss så tänker vi när vi får frågan om vi vill ha vanilj eller chokladglass att vi är fria att välja det vi vill. Det kanske vi är på ett sätt, men tänk dig att du älskar smaken vanilj men kan inte stå ut med choklad? Är du fortfarande fri att välja chokladglass då? Ja, du kan såklart fortfarande välja chokladglassen och sitta där och tvinga i dig den. Men kommer du att göra det? Eller tänk om du var allvarligt allergisk mot choklad och riskerade att dö om du åt det. Är du fortfarande fri att välja chokladglass då? Här ser vi att det kanske beror lite på vad vi lägger i definitionen för fri vilja. På ett sätt kan du ju fortfarande välja chokladglassen ändå. Om vi bara tar ett steg tillbaka istället då och tänker att du vanligtvis inte har någon preferens för varken choklad eller vaniljglass. Just när du får frågan så känner du "Åh va gott det skulle vara med vaniljglass" och så väljer du det. Nu måste det ju ha varit ett fritt val för det kunde lika gärna ha varit choklad? När man tänker efter så förstår man ju att man vara allergisk mot choklad är ju inget val man har gjort. Det är ju inte heller ett val att föredra smaken av vanilj framför choklad, utan det har ju att göra dels med våra gener som påverkar hur vi uppfattar smak och den uppväxt vi har haft då man vänjer sig vid smaker. Men tänker du efter lite till så ser du kanske att infallet just där och då att vaniljglass skulle vara gott, om du nu vanligtvis inte har någon preferens, heller inte är något medvetet vall du gör. Sen kan du ju alltid invända med att du kan ju alltid lära dig att tycka om choklad och visst kan du göra det, men en allergi är ju svårare att lära sig av med(även om jag hört om en del tillvänjningsförsök vid allergier men nu är jag ute på de där perifera markerna jag varnade för).

Oavsett hur vi ser på fri vilja så tror jag att det jag precis skrev ändå övertygar de flesta om att det ändå finns begränsningar för den frihet man har. Man kan väl se det som att vara på en roddbåt på ett stormigt hav kanske. Man förs automatiskt åt ett håll och kanske kan man påverka riktningen genom att ro, men vissa delar av havet förblir alltid oåtkomliga för oss av naturen. Den delen av havet är de val vi inte kan göra.

Så kommer vi tillbaka till det där med agens då och hur det påverkar oss med alkohol. Det kan väl inte ha undgått någon att alkohol inte är fullständigt fritt val? Då menar jag att för en del av oss så för strömmen vår roddbåt rakt mot flaskan och vi måste ro för att undvika den medan andra måste ro mot den för att nå den. Jag tänker t.ex. på min sambo, som jag är så tacksam för har ett sådant förhållande till alkohol. Men här kommer vi till det tveeggade svärdet som jag anser att agens är.

Om det nu är så att det ytterst ändå är vi som är ansvariga för våra handlingar så kan det ju ses som ett skuldbeläggande att påminnas om att det är på grund av oss själva vi sitter där vi sitter och det kan kännas hjälpsamt att då fokusera på de yttre faktorer som har påverkat.

Men också

Om det nu är så att det ytterst ändå är vi som är ansvariga för våra handlingar så kan ju att fokusera enkom på de yttre faktorer som påverkat riskera att ta ifrån oss vår agens och helt lämna huruvida vi blir nyktra eller ej till ödet.

Så hur får man ihop dessa två? Alla som har varit där vet att det inte hjälper att slå på sig själv, eller att man har andra som slår på en, när man har trillat dit. Det är trots allt en sjukdom och man har andra förutsättningar än andra och yttre omständigheter som påverkar. Samtidigt, när strömmen drar en mot flaskan så kan man ju inte vänta på att det blir stiltje utan man måste ju börja ro bort från det på egen hand.

Tldr; Att ta på sig ansvaret för allt riskerar att man blir handlingsförlamad, men att bara fokusera på yttre omständigheter gör att man blir handlingsförlamad genom att förlora sin agens.

Nu har jag läst ikapp i din tråd - vilken resa, GRATTIS till ett helt år!
Jag började (igen) på min igår, 1/1 ett år efter dig. Hoppas att jag kan känna mig lika stolt som du om ett år. 👊🏼💥

@Vinäger Tack för dina snälla ord och god fortsättning till dig också! Jag håller för övrigt med dig om möjligheten till att kunna redigera. Jag försöker att inte läsa igenom det jag skrivit, för gör jag det så blir jag bara besviken på hur tokigt något har blivit, som för ett litet tag sen när jag hade använt ett e istället för ett ä eller tvärtom där det uppenbart är fel "Jag har inte sett än enda fågel i år" typ. Jag skriver alltid på datorn, så jag har inte det problemet med autocorrect. Uppenbara felskrivningar är inte lika farligt, men när man skriver fel på ett sätt som gör att man kan misstänka att det är för att man tror att det stavas så är värre. Det sticker ut och etsar sig fast i min hornhinna, även om jag nu ändå lyckats förtränga exakt vad ordet var. Majonnäs t.ex. kan man skriva Mjaonnäs för att man är för snabb med fingrarna. Skriver man Majonäs är det mer sannolikt att man inte vet hur det stavas. Jag är kanske mer fåfäng än jag tänkte att jag är. Egentligen borde jag väl korrekturläsa innan jag skickar istället, men det känns inte heller rätt.

Jag vill önska min gamla vapendragare god fortsättning på det nya året. Jag får energi av att läsa dina inlägg. Ofta kan jag känna igen mina egna tankegångar i det du skriver. Det blir liksom ett kvitto på att jag tänker rätt, vilket ger mig energi. Önskar dig ett bra år 2022. En dag i taget 😉
/Mrx

Wow, blir så imponerad av din resa. Två år nykter och så utstrålar du sån trygghet. Hoppas på att komma dit jag också! 😻💫

Grattis till tid💞🎉🎉🎉💞..Du har gjort det jättebra. Även strålande att du fått med maken på din väg, med att stötta och peppa. Jag tror att det är en förutsättning för att nykterheten ska vara hållbar. Det blir ett svajigt liv annars, och det bör man undvika. Blodtrycket fixar sig med tiden. Lite mer lugn och ro, bra mat, medicin, och lagom träning. Så fixar det sig. Kram🤗🤗✨

God fortsättningen på det nya året! Vinäger, jag saknade verkligen din luciadikt! Den har blivit en viktig del av mina jultraditioner. Hoppas allt är bra hos dig! Här är allt bra. Fick ytterligare ett barnbarn strax före julafton. Familjen växer så det knakar och det gillar jag. Alkoholen och jag är rätt bra kompisar. Har inga problem att avstå men väljer att dricka ibland. En dag i taget 😉
/ Mrx

God fortsättningen på det nya året! Vinäger, jag saknade verkligen din luciadikt! Den har blivit en viktig del av mina jultraditioner. Hoppas allt är bra hos dig! Här är allt bra. Fick ytterligare ett barnbarn strax före julafton. Familjen växer så det knakar och det gillar jag. Alkoholen och jag är rätt bra kompisar. Har inga problem att avstå men väljer att dricka ibland. En dag i taget 😉
/ Mrx

@miss lyckad Haha 🤣 Rolig kille! Humor är viktigt. Det där med att inte rösta på SD står också på min kravlista, men det är så självklart att det inte ens finns nedtecknat.

Kram 🐘

Åh! Precis när jag (tyvärr) har kommit tillbaka…
Vill bara säga stort lycka till och TACK för allt stöd och pepp under åren!
Och om du vill och behöver är du välkommen tillbaka. Jag trodde inte att jag skulle behöva forumet, men har insett att jag behöver påminna mig själv hela tiden om varför alkohol inte är bra för mig.
Men hoppas att din känsla stämmer och att du nu är färdig med drickandet. Ser framför mig hur du susar fram på cykeln med ett leende på läpparna.
Kramar från Knaskatten 😻

På min dejtingsida skrev jag ej SD..Backade ur 2 ggr från dejt när jag kollade vederbörandes Facebook och upptäcker att flera närstående är SD. Frågade denna man jag dejtar nu, att vad röstade du på i senaste valet? SD svarade han..Men Vafaan, Äh jag skojade bara sa han..😅..Klart som du skriver AH att ju fler saker man har gemensamt, desto lättare att vara tillsammans. Framförallt hur man vill leva i framtiden. Det ska passa med mina barn, och dina ungar osv. 😅..Även alkoholen är för mig en prio- fråga. Jag vill inte sitta med en lullig, eller full människa för ofta. Den biten för mig återstår att se. Dejtandet i början är en sak, det fortsatta livet något annat. 💫✨

@Bättre sent Välkommen in i gemenskapen! Det är härligt att släppa greppet om alkoholen, och äntligen få möjlighet att lyfta på lager efter lager hos sig själv! Grattis till 1 år! Nu går vi in i år 2!💪🌷

Gott Nytt År Sisyfos. 🥰 Kram till dig och din betydelse här på forumet denna årets andra dag! 🌟

Grattis till det första och så viktiga året !!!

Haha ja @torn helt rätt, jag badade typ endast i Asien… men har ju badat massor i sommar/höst och nu har min granne peppat mig att hänga på!

@Sisyfos, jag instämmer i @Majaelas inlägg🙏🏻

Vill skicka en Gott Nytt År hälsning till dig❤️
Jag undrar hur du mår och jag vill tacka så mycket för allt stöd du ger mig🙏🏻Du är så betydelsefull för mig. Du ger mycket men behöver också få tillbaka❤️

Hoppas allt är bra och vi hörs!

Kram❤️

@Se klart skrev: ”Idag ska dagen börja med bad”. 😮 Jäklar, nu blev jag imponerad! Jag vill minnas att du var en riktig badkruka för några år sedan.🥰 Jag ser fram emot rapporten.😀

Kram