Senaste kommentarerna i forumet

Jag skulle aldrig hurrat över gårdagen, jag visste det. SKITTISDAG 🤬 Två jobbdagar kvar, sen är jag ledig heeeela julen åtminstone. Jobbar nästa vecka och nästnästa. Sen är jag ledig en heeeel vecka. Kämpa.

Och jag tänker att jag jobbar inte på sjukhus och inte inom nöjes- och kultursektorn, så jag ska bannemej inte klaga. Allt är relativt. Jag har det bra här på mitt hemmakontor och slipper pendla och träffa en massa folk. Punkt. All övertid som jag samlar på mig ska jag njuta av vecka 2. Som jag ska njuta när alla andra börjar jobba på allvar igen.

Sådana här dagar kunde jag dricka vin på i mitt förra liv. En massa vin. Snabbfil in i lugn och ro. En kort stund. I bästa fall. I värsta fall skulle jag vara lite bakis imorgon och få ännu svårare att fixa mitt jobb. Hualigen. Nu finns det ingen snabbfil längre, så istället blev det en rask promenad och därefter ett varmt bad. Att bada på kvällen har blivit SÅ förknippat med avkoppling för mig. Jag kan riktigt längta efter mitt bad 😍

I natt drömde jag en massa knäppa drömmar. Så knäppa att jag inte ens orkade repetera dem i vaket tillstånd, och då försvinner de ju lätt när man vaknat till ordentligt. Det är ungefär som ljudboken jag lyssnar på vid insomning. Nästa dag kan jag inte komma på alls vad jag lyssnade på. Tur då att jag lyssnar på samma ljudbok varje kväll vid insomning: ”Skål ta mig fan”. Jag kan inte gissa hur många gånger jag har lyssnat igenom just den boken, så där kan man verkligen snacka om daglig repetetion. Hjärntvätten fortsätter delvis, för säkerhets skull liksom.

Det är så skönt nu den andra julen att min nykterhet är så etablerad även i min omgivning. Ingen höjer frågande på ögonbrynen, ingen trugar, alla accepterar faktum. Och ser till att det finns alkoholfria alternativ till mig. Även om jag erbjuder mig att ta med också förstås. Jag köpte en alkoholfri glögg för två veckor sedan. Fortfarande inte öppnad. Det hade inte hänt i mitt förra liv. Nu får den följa med på julafton, tillsammans med en massa julmust. Det är faktiskt den enda läsk som jag tycker är riktigt god. Allra helst till julmat. Och den ska vara iskall.

Nu räcker det att bara ställa ut julmusten på balkongen en stund, ikväll har vi -8 grader 🥶 Jag fryser, vilket är otroligt ovant för en klimakterietant. Det tar ju ett tag innan termostaten i hyreshuset kommer ikapp och sen ska varmvattnet ut i alla elementen. Torgvantar hade jag behövt vid jobbdatorn idag!

Kram 🐘

Tack @miss lyckad för att du skriver och delar med dig! Så bra du beskriver dubbelheten i beroendet. Att man som person kan vilja en sak, men beroendehjärnan en annan. Givande för mig att läsa! Så intressant också att du genom ditt alkoholstopp kom till insikt om vad alkohol faktiskt är och vad det gör med en. Det är så hemskt vilket grepp alkohol kan ta om människor. Som att man gör saker man egentligen inte vill eller kan stå för, som du beskriver.

Ibland har jag faktiskt funderat på om min man behöver ”nå botten” för att vi ska få ett stopp på alkoholproblemen som fortsätter trots kämpande, uppehåll och förändringar. Det är trots allt de djupaste dalarna som efteråt knuffat honom några steg i rätt riktning. Men jag förstår vad du menar och din inställning känns hoppfull.

Ja, jag tror definitivt det kan vara enklare att bara sluta helt som du beskriver. Men jag har läst att fler kan vara beredda att söka hjälp om det inte innebär att behöva sluta helt. Att den fria viljan är viktig. Men ja, jag tror det allra bästa är att sluta helt! Alkohol är ett beroendeframkallande gift och är alltid en risk för den som dricker det.

Jag håller med dig om att det är viktigt att skydda barnen. Gillar din slutkläm. Vilken tur att det går att förändra sitt drickande. Ja, så starkt och imponerande att du gjort det! Hoppfullt <3

Tack snälla @Majaela ❤️ Vad glad jag blir! Forumet är viktigt för mig, även om orken att peppa sviktar ibland. Men den kommer alltid tillbaka förr eller senare och det är huvudsaken. Jag fick så mycket stöd av andra när jag var nynykter, så det känns viktigt att göra detsamma.

Kram 🐘

Tack för att du vågar dela, jag är inne på fullmedicinering utan att någonsin bli berusad Endast för att klara dagen arbete och allt privata däromkring . För inte att tala om allt ansvar för att julen skall bli bra.
God Jul🥰

Kram och stort lycka till! ❤️

Du är en stöttepelare för många, även mig. Har just blivit utslängd efter ett långt och bättre formulerat inlägg. Nu vågar jag inte skriva långt för så försvinner det kanske igen. Imponerad av dia iaf och tycker med fester med dåliga placeringar är trist. Ibland orkar man lyfta närmaste sälllskapet men det kan krävas alkohol för det och till glädje för vem!
Kram och en önskan om en God Jul

@Sisyfos tack tack tack! Exakt den här typen av utbyte jag önskar ha med er som har erfarenhet! Att läsa din respons på det jag skrivit ger så mycket! Det hjälper mig att se klarare. Både att få bekräftelse på vår situation och att få nya perspektiv. Det är så skönt att inte vara ensam i tankarna, utan att få dela med er och få ta del av kunskap som din. Att du ger dina erfarenheter kopplat till mina. Det känns som en form av coachning liksom. Så jag tar till mig det du skrivit och uppskattar det verkligen. Tack för att du stöttar mig som står bredvid med din feedback! Sinnesrobönen är genialisk.

Ja, vi misstänker faktiskt båda två att han har adhd. Vill säga att jag är lärare och egentligen försiktig med att ”slänga med diagnoser” men det är tydligt att min man har starka drag mot en adhd-diagnos. Han slår högt på alla parametrar. Han stämmer dessutom in på det där klassiska med att han inte gick klart skolan men driver företag som vuxen, han startar massor av projekt, han byter fritidsintressen ofta och lär sig allt inom det han tar sig för, han har system för att klara vardagen, han är otroligt rastlös…. listan kan göras lång. Han beskriver själv att hans hjärna går i högvarv och att han tänker tusen tankar på samma gång. Han har använt alkohol för att lugna hjärnan och sin inre rastlöshet. Det har han sagt många gånger förut och igår efter att jag hade läst här det du skrivit till mig pratade vi faktiskt om det igen. Jag använde ordet ”självmedicinerat” för första gången och han höll med om att det är vad alkoholen blev för honom. Han behövde alkoholen för att må bra.

Det är i sådana här stunder (som den igår, alltså) som jag tidigare tänkt att insikten har nått fram och att han inte kommer ”falla tillbaka” igen. Men… fortsättning följer…

Ja, vad jag förstår är forskningen inte helt överens heller om huruvida en person med beroende ska rekommenderas att avstå alkohol helt eller ges stöd att lära sig dricka måttligt. Jag instämmer i det du skriver. Min man har provat kontrollerat drickande men tyvärr förskjuts gränserna snabbt med tiden. Tack för att du skriver att jag ska lita på mig själv och fortsätta med gränserna kring mig och barnen. Det stärker.

@Sisyfos tack tack tack! Exakt den här typen av utbyte jag önskar ha med er som har erfarenhet! Att läsa din respons på det jag skrivit ger så mycket! Det hjälper mig att se klarare. Både att få bekräftelse på vår situation och att få nya perspektiv. Det är så skönt att inte vara ensam i tankarna, utan att få dela med er och få ta del av kunskap som din. Att du ger dina erfarenheter kopplat till mina. Det känns som en form av coachning liksom. Så jag tar till mig det du skrivit och uppskattar det verkligen. Tack för att du stöttar mig som står bredvid med din feedback! Sinnesrobönen är genialisk.

Ja, vi misstänker faktiskt båda två att han har adhd. Vill säga att jag är lärare och egentligen försiktig med att ”slänga med diagnoser” men det är tydligt att min man har starka drag mot en adhd-diagnos. Han slår högt på alla parametrar. Han stämmer dessutom in på det där klassiska med att han inte gick klart skolan men driver företag som vuxen, han startar massor av projekt, han byter fritidsintressen ofta och lär sig allt inom det han tar sig för, han har system för att klara vardagen, han är otroligt rastlös…. listan kan göras lång. Han beskriver själv att hans hjärna går i högvarv och att han tänker tusen tankar på samma gång. Han har använt alkohol för att lugna hjärnan och sin inre rastlöshet. Det har han sagt många gånger förut och igår efter att jag hade läst här det du skrivit till mig pratade vi faktiskt om det igen. Jag använde ordet ”självmedicinerat” för första gången och han höll med om att det är vad alkoholen blev för honom. Han behövde alkoholen för att må bra.

Det är i sådana här stunder (som den igår, alltså) som jag tidigare tänkt att insikten har nått fram och att han inte kommer ”falla tillbaka” igen. Men… fortsättning följer…

Ja, vad jag förstår är forskningen inte helt överens heller om huruvida en person med beroende ska rekommenderas att avstå alkohol helt eller ges stöd att lära sig dricka måttligt. Jag instämmer i det du skriver. Min man har provat kontrollerat drickande men tyvärr förskjuts gränserna snabbt med tiden. Tack för att du skriver att jag ska lita på mig själv och fortsätta med gränserna kring mig och barnen. Det stärker.

Jag har intagit vågrät position, andas.
Störtade från arbetsrum till paketinslagnings och tänkte ”NU hade jag druckit förr” och det betyder- nu gör du saker i lite fel ordning.
Att sluta dricka var inte världens enklaste match men att sluta med allt som FICK mig att dricka. Det är lika svårt men inte lika påfrestande. Jag blir iaf inte bakis. Luktar illa och blir tjock av kalorier som jag bälgar i mig i såna där klunkar som får det att vända sig i magen.
Nä- det är long gone. Men det här pillriga pysslet med att dansa-pausa. Fortgår.
Jag gör små och stora framsteg.
I förrgår släppte jag all planering och lämnade liksom över till den som kände sig manad att ta vid. Fanns bara en annan här hemma och han levlade upp. Och jag. Med att inte hålla på och påpeka utan låta honom göra som han vill.
Åkte hemifrån i morse innan det ljusnade för att handla i närliggande centrum.
Där trodde jag det skulle vara tomt men det var sån stockning av äldre att jag handlade det nödvändiga bara.
Omtag imorgon.
Mannen gör köttbullar. Jag sa att jag helst av allt vill att vi ska ligga i soffan ihop ikväll och titta på en svartvit film och elda brasa och bara låta precis ALLT bara va. Tills imorrn. Vi enades om det och jag kan på samma gång utöva ett hårt pass stök-terapi. Stå- ut- med-röran-psykoanalys.
Jag gissar utan att veta eller minnas att det måste varit stökigare här när jag drack. Kan det ha varit så? Att jag städade och det ändå inte var särskilt i ordning?
Jag har ett antal amaryllisar i blickens radie. Ljus brinner. Händels Messias. Jag skådar choklad på chokladhyllan.
Jag skådar lite inre ro och ledigt så snart huvud och kropp släpper taget om de senaste dagarnas hektiska arbetsdagar.
Anonym arbetsmyra- är inte så stolt över det men jag delar med mig här och tror att även om ni alla tröttnar så kommer ni att låta mig hållas, liksom förstå att det behöver dras några varv.
Tänker på er alla! Kram 🤗

Välkommen hem @Soffi ❤💚❤
Jag har också druckit. Inte som medicin. Och kära nån, inte en vinare (klarade inte det ens när jag drack). Men som du, så valde jag att återta kontakten här. Och så bra det känns igen att inte vara ensam 🥰

Jag var tvungen att vara rak och ärlig och göra lite löften igen för att komma framåt. Jag har bestämt att vara helnykter hela december och januari. Kanske hela livet. Det STÖR mig att säga aldrig. Men jag tror jag måste växa upp och bara säga STOP.

Vad du än går genom och vad du än bestämmer, så finns vi här ❤💚❤💚❤

Tack för fina ord!🧡 @Se klart skrev:"Du gör MIG tacksam över att finnas och vara människa bland människor" Ja! Visst är det fint! När man finner tacksamheten över att vara en människa bland människor och slutar jaga efter den där övermänniskan man tror att man måste vara.
@Andrahalvlek Tack! Din omtanke värmer!🧡
@Varafrisk Det var jättelänge sedan jag läste hos dig så jag vet inte riktigt var du befinner dig nu. Men, efter att ha "gått några rundor" mot alkoholen så började jag fokusera mer på att må bra och släppa alltför starkt fokus på just alkoholen. Det var då jag började göra framsteg i nykterheten. Resan fortsätter, tror den är livslång, glad att du är med, även om våra vägar kanske ser olika ut 🧡.
@Sattva Tack! Ja, det blev en paus, men jag kan ju inte lämna dig och Mary .... även om jag vinglar lite mer än er på vägen 😂🧡.
@Sisyfos skrev:"Nu vet jag inte exakt vad du menar när du skriver NSP, " 🤣 Nej, hur ska du kunna förstå när jag har skrivit fel! Inte lätt med "bokstavs-diagnoser" 😂. Jag menade NPF. HSP vet jag att jag är, tar in alldeles för mycket, ger utlopp för nada. Men du förstod mig rätt ändå. Vi tänker så lika!! Alkohol funkar inte som medicin, det visste jag även innan, men desperation efter att få vilsam sömn fick mig att försöka igen, för att jag inte hittat någon annan lösning, någon krycka som funkar i svåra lägen. Det gav mig iaf insikten om att jag behöver lära känna mig själv ännu bättre, sudda ut mer av den självbild jag skapat under mina dryckesår - för att måla dit lite mer färgstarka drag. Självklart snyggare också 😉😂. Sedan får jag lära mig hantera mitt ... vakna jag (höll på att skriva mitt nya jag, men ny är jag inte, bara nykter och vaken 🤣).
Ja. Det är gott så. Vi traskar vidare 😊🧡

Kram!

@FinaLisa Så tråkigt att se dig gå!! Du har betytt mycket här i forumet. Ta hand om dig fining 💚🌸💚🌸💚

Finaste Soffi! Du är okej som du är, du gör så gott du kan och det räcker bra!
Skönt att höra av dig och att du lever i ljusare tider, och vet du, redan i morgon vänder det och det blir ljusare igen så att man till och med kan se skillnaden dag för dag. Ta fasta på det! 🌞
Vissa saker kan man inte råda över, andras sjukdom eller döden är ju en sån sak och allt runt omkring det. Nu vet jag inte exakt vad du menar när du skriver NSP, är det HSP du menar?
Hur som helst, begreppen är inte så viktiga, det viktiga tänker jag ändå är vad det leder till och hur man lever med det.
Du beskrivs som lugnet själv… ja, jag kan relatera till det. Känslorna finns på insidan.
Om det är HSP du menar så tänker jag som du att det finns ett spektra och även på ADHD, rastlösa själar och annat finns i olika skalor. Många huserar här på forumet. Även beroendegenen är mer eller mindre närvarande. Det här är gissningar.
Alkohol fungerar inte som medicin för mig, så mycket har jag landat i och du verkar vara där du också. Men sen gäller det att leva utan. Och det är trixigt. När livet drabbar med full styrka så är det skitsvårt. Ibland undrar jag om det är lättare att vara en sån som har känslorna utanpå. Man lägger över det på andra, särskilt på HSP:arna. Jag drar lite paralleller, det är inte så att jag tror mig veta exakt hur du fungerar, för det tror jag knappt att man vet själv, men jag tänker att om man är en sån som stänger in, så är det också svårt att ha rätt till sina känslor, man analyserar och känslor är inte rationella. Det är lätt att landa lite fel.
Livet utan droger som den här delen av forumet handlar om också kanske får handla om hur man lever med sig själv som icke beroende, icke medicinerande, de dagar när livet är svårt. Vi har alla här levt i alkoholens bomull. Vi behöver klara oss utan. Alkoholen funkar ändå inte för det vi vill ha. Det är den viktigaste insikten i det här tänker jag. Vissa behöver kanske andra mediciner, andra behöver kryckor och kryckor kan vara många olika saker, men man måste fatta hur man funkar när livet inte går på räls. Alkohol är den sämsta medicinen och ibland den enda tillgängliga. Gott så om man landar i alkohol inte funkar, tänker jag. Jag har förbannat ibland att den inte funkar för det är svårt att leva utan den dämpande effekt som man är ute efter. Det är svårt att göra allt rätt (äta, sova, träna…) när livet inte funkar så. Men jag tänker att det får räcka med den insikt du har nu. Alkohol kan inte medicinera för det du behöver. Det behöver inte vara mer än så. Behöver inte vara mer än den insikten. Just alkohol kommer aldrig att bota.
Fördelen Soffi är ju också att glädjekänslorna ändå är skarpare utan, eller vad säger du om det?
Och jag tror faktiskt inte att varken du eller jag förnekar, att det är en beroendehjärnas bortförklaringar. Vi har båda på nåt sätt landat i att vi inte vet vad vi medicinerar, men att alkohol inte är lösningen ändå. Det kanske får räcka så, det är gott så. Vi går vidare från det.

@Soffi Har tänkt så mycket på dig Soffi, och undrat vad som hänt. Nu vet jag😪. Beklagar verkligen❤
Du finns i mina tankar o kom gärna in o hälsa på härinne när du orkar o vill😍. Kram!!💞

En bra jobbdag! På en måndag 😱 Kors i taket och ta i trä. Det får jag säkert betala tillbaka dyrt imorgon! Håller på med en fotokalender till yngsta dottern. (Lite sent påtänkt, jag vet. Hon vill absolut ha en sådan, och hon sa det först igår.) Kul att leta fram bilder och minnas saker som vi har gjort ihop. Hon ska få en selfie-pinne i julklapp, vilket är det enda hon önskar sig faktiskt, så till nästa år blir det en massa wefies att välja på. Hyfsad skörd även från det här året faktiskt. Behövde bara komplettera med några äldre bilder.

Alla dessa videomöten har gjort mig hyfsat bekväm med att se mig själv på bild också. Vissa foton är helt okej och andra är mindre bra, men det är ju så jag ser ut. Sådan som folk ser mig varje dag, det är ju bara jag som inte är så van. Och nu har jag vant mig lite mer och det känns bra. Folk som inte står ut med sin egen bild får svårt att agera naturligt vid videomöten. Själv har jag helt tänkt bort tekniken, de jag pratar med skulle lika gärna kunna sitta vid andra sidan köksbordet. Faktiskt. Man kan vänja sig vid allt.

Kram 🐘

@Soffi Jag instämmer med Se klart, tack för ditt inlägg …att du delade..att du skrev🙏🏻🥰

Du har kommit SÅ mycket längre än var jag befinner mig nu…så det är så hjälpsamt för mig att du delar 🙏🏻

Kram❤️

@Soffi Skönt att höra ifrån dig, vi har varit lite oroliga för dig. Sorgliga anledningar till forumtystnaden dock, jag beklagar verkligen att du har haft en tuff höst men allra mest dina närståendes öden förstås. Livet kan verkligen drabba oss på alla möjliga sätt. Hoppas innerligt att ni har det värsta bakom er nu 🙏🏻

Kram 🐘

Soffi, tack för ett av årets, livets finaste inlägg. Tack för att du tar dig tid att dela med dig till OSS och berätta om dig och dina tankar, erfarenheter. Du smittar. Du gör MIG tacksam över att finnas och vara människa bland människor.
Så fint att få vara här bredvid och jag lovar att vi är många som tänker på dig, håller på dig!
Finns inga ”råd och pepp” såna här dagar utan jag får ta råd och livs-pepp och visdomen ur dina rader.
Kram och en fin kväll och så småningom jul till dig! ❤️

Ljusare tider?
Jag är okej som jag är?
Jag gör så gott jag kan, det räcker bra?
....
JA!
JA!
Och, JA faktiskt!

Först, tack alla för fina kommentarer och omtanke!💖💖💖

Jag har ju inte uppdaterat på ganska länge för den här hösten har varit för tuff. En olycka kommer sällan ensam, det är verkligen sant! Allt händer samtidigt! Jag har inte varit den direkt drabbade, inte jag som behövde operation, inte jag som har varit ute för en olycka och blivit allvarligt skadad, inte jag som blev sjuk, inte jag som dog. Det är därför jag inte skrivit, för att inte råka skriva för mycket om mina nära, de som inte själva valt att vara här. Och för att de har gått först, de som behövt mig mest. Och för att jag inte orkat.
...
Och för att jag inte har varit helt 100% nykter hela vägen...
Jag har följt diskussionerna om helvitt eller inte ...
Helvitt är nog den lättaste vägen för de flesta, jag tror verkligen det!
Ändå har jag landat i att jag dricker ibland och att jag trots det känner att jag mår bra och har lyckats!
Kanske blir det här en dåres bekännelser?
Kanske är det en beroendehjärnas (bort)förklaring?
Kanske har jag faktiskt hittat min väg, min modell för att inte falla tillbaka dit jag var, då när jag drack varje dag!?

Okej, det börjar redan bli svamligt..
Så mycket tankar och processer som jag har hunnit med att gå igenom. Jag kommer säkert att säga emot mig själv flera gånger!
För när livet händer, när man smulas ner till botten av sitt mående och samtidigt pressas upp på toppen av vad man klarar av - då får man verkligen chansen att lära känna sig själv!

När livet händer - blir min tacksamhetslista låååång:
Jag är så otroligt tacksam för att jag är nykter (om än inte nykterist)!
Jag är tacksam för att jag kan svara i telefon oavsett tid på dygnet, klä på mig och sätta mig och köra bil. Långt och länge. Upprepade tillfällen.
Jag är tacksam för att det går att lita på mig, att jag kan hjälpa någon till vård.
Jag är tacksam för att jag kan vara närvarande för/hos mina nära - närvarande på riktigt - i flera dygn utan tankar på alkohol.
Kan ni tänka er något hemskare än att sitta på ett sjukhus hos en nära, vara frisk själv men ändå mest tycka synd om sig själv för att jag inte får dricka och samtidigt planera för hur jag ska kunna smita iväg och handla??? Det slog mig efter alltihop, att sån hade jag varit om jag inte jobbat med min nykterhet och varit nykter så länge att det blivit en självklarhet...
Perioder av vanmakt över min maktlöshet har jag också gått igenom - tills jag kom fram till tacksamhet över maktlösheten också. Tacksamhet över att inte ha makt över liv och död. Tillfreds med att göra så gott jag kan för att hjälpa och sedan låta livet ha sin gång. Tillfreds med att bara vara där för någon annan.

För ... jag gör kanske inte alltid de klokaste valen?
Med all den tacksamhet som jag känner över nykterheten - varför har jag då valt att dricka vid några tillfällen???
För valt har jag gjort. Medvetet. Tar fullt ansvar för de valen.
Kanske är det en del av skillnaden nu?

Det första skälet till att jag valt att dricka är sömnbrist.
Min förbannade sömnlöshet!
Jag hade lyckats få bukt med den till viss del med träning, minst 25 000 steg om dagen helst ensam i skogen, minst 2 timmar nedvarvning i ensamhet och utan skärmar/TV varje kväll, rutiner, rutiner, rutiner osv ...
Tja ... när livet slår en kullerbytta så går det inte att hålla de där rutinerna....
Ångesten över att vakna varje natt vid 1-2-tiden och veta att jag måste orka hela dagen, både jobb och att finnas för de mina och att inte hinna med "sovrutinerna" - den ångesten är brutal!
Så jag valde att ta ett par glas ungefär en månad in i eländet. Sov gott.
Efter ytterligare ett par veckor drack jag igen. På tok för mycket ... en hel vinare en kväll ... -Det var JÄTTEBRA!!!!
Känslan dagen efter fick en hel näve poletter att trilla ner!
Jag tror att jag skrivit här tidigare att jag inte blir bakfull. Det stämmer inte. Jag har trott att jag mår bra dagen efter. Jag har inte vetat bättre, jag har inte haft tillräckligt många månader nykter innan för att inse skillnaden. Nu har jag det.
När jag satt där morgonen efter att ha druckit en hel vinare och kände den där alltför välbekanta känslan så blev jag helt perplex! Det slog mig: Visst - det var skönt att kunna sova en hel natt och vakna först vid 7, det var skönt att känna sig "utvilad", det var skönt att kunna tänka en tanke i taget och bara börja göra en sak i taget av vad jag tänkt, typ fixa hemma med städ och tvätt.
MEN - FY FAAN!!! (Ja, jag tillåter mig en svordom)
Har jag tyckt om det här? Har jag levt så stor del av mitt liv så här? Det är INGET LIV!
Senare samma dag avlivade jag myten om mig själv, att jag är en lugn person, lugnet själv enligt vissa...
Alkoholen har gjort mig brutalt avtrubbad. Välfungerande med "det praktiska" men avstängd. Inte närvarande.
Det som har skavt (och skaver) i nykterheten för mig är att jag är "en orolig själ" - något jag inte ens fattat själv innan. Det är också det som driver upp mig på nätterna, alla tankar, "stormen" i huvudet, oron för hur jag ska fixa dagen, hur jag ska planera, vad som är viktigast och hur jag ska orka.
Jag har ju också skrivit tidigare att jag använt alkohol som medicin. Men jag har inte kommit till roten av vad det egentligen är jag medicinerar. Det har jag fortfarande inte.
Men jag har kommit en bra bit i att börja lära känna mig själv. Och någonstans där finns svaret. Det kommer att dyka upp - när det är dags.
Har börjat reflektera över att jag känner högst igenkänning då jag lyssnar/läser lifestories av/med dem som har någon form av NSP. För ja, jag lyssnar fortfarande mycket på poddar och jag läser en del här. Nej, jag har inte självdiagnostiserat mig som NSP. Det där med diagnoser handlar väl också om gråskalor, att vissa fungerar lite annorlunda beroende på hur hjärnan och receptorer ser ut?
Hittills har jag landat in i att jag inte är den jag trodde - OCH - Jag är okej som jag är! Tillfreds med det.
Nyss lärde jag mig också att alkohol må upplevas som att man sover gott på - fast det är sederande ...
Kul! Jag har alltså varit lätt sederad en stor del av livet 😨😨😨.
Tur att jag inte är det längre!
Förutom.
Jo, jag får fortfarande dricka när jag vill!
Vidhåller att ett förbud inte skulle hjälpa mig - tvärtom - förbud triggar mig och jag vill inte riskera ett "skiter i allt mood" om/när jag tar ett glas. Precis som tidigare.
Den där hela vinpavan hjälpte mig också till att sitta stadigare i förarsätet. Det är sparsamt som gäller!!

Okej, det här blev långt och mycket ... och har jag bara skrivit en bråkdel av allt ...
Ändå dags att summera:
På den näst mörkaste dagen på året, efter en höst med elände nog för flera år så menar jag ändå att jag lever i Ljusare tider! Min tacksamhet över nykterheten är enorm!!
Jag är okej som jag är - oavsett vem jag nu är 🤔😅.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra! Livet är ingen tävling...

Kram!🧡

@torn vilken bra prio du har i livet nu. Det är något att vara stolt över 🌟
Bara för att jag råkade skriva om min man så har jag varit så irriterad på honom sen igårkväll. 🤶🏻 Lilla jul-ilskan. Ska hanteras genom att jag ska göra lite mindre- lösningen på många saker men ska man som vi hålla jul för många så krävs ett väldigt teamwork. Just nu känns det som jag står för teamet och det blir lite ensidigt. Med säkerhet resonerar vi igenom det i eftermiddag och så blir det lite bättre.

Idsg är en köttar-dag, mycket som ska landas men som TUR är är mina medarbetare friska. (Några nytillkomna sjuka kan det förstås vara.)

Den stora vinsten har jag redan på min sida och det är att vara nykter, och veta att så kommer det att förbli om jag tar det med förstoringsglaset dag-för-dag.
Bottenplattan ligger stadigt i mig och det har förändrat hela mitt liv.
Ha en bra måndag alla kämpar, kram 🤶🏻

Tack för stöd och fina kommentarer genom åren (kan man väl säga nu?)
Förstår så väl dina tankar kring det friska livet - en stark drivkraft för även mig.
Önskar dig allt gott och kanske kikar du in någon dag om året så vi blir påminda om hur bra det kan bli.
Önskar dig en fin Jul och Gott Nytt År!
Kram 🥰

Samma här, sätter igång tidigt och tror och hoppas att det ska flyta på efter förra veckans sjukdom (andras) och stress.
Hoppas du får en fin måndag! Kram nu kör vi och stannar innan kaklet! 🤶🏻

@Andrahalvlek Håller tummarna för en bra jobbvecka! Jag jobbar också hela veckan o hoppas på detsamma😇.
😍🌟💫

@Andrahalvlek Det kommer du göra AH!😍

@miss lyckad Grattis till kärleken!!❤🌟😍