av Soffi

Hej!
Jag är här nu 😊!
För bara två dagar sedan hade jag inte en tanke på att flytta, inte än.
Men livet händer och ibland blir det så enkelt.
Jag vill inte dricka mer.
Jag behöver inte alkohol.
Livet är så mycket bättre utan - och jag vill leva!!

Så jag packade det viktigaste och traskade hit. Tänker bygga en rejäl, rejäl som i stadig inte stor, permanentbostad och flytta in för gott.

Adressen blir "Ljusare tider" för de är här nu, de ljusare tiderna som jag strävat mot. De kan, och kommer att, bli ännu ljusare. En dag i taget. Mörka moln kommer också att dra förbi, men så är det ju på sommaren, plötsligt kan åskan dra in. Men då kan jag vila i tilliten att strax kommer solen igen - det är inte mörkt för alltid.

Jag tänker på förra vintern (2019-2020) när jag var nykter en längre period första gången. Vilka bekymmer jag hade över att inte få sitta på min framtida altan och ta en drink i solnedgången. Ja, det var då det... Vilka bekymmer över något som inte finns!! Som fick mig att börja dricka igen...

Igår var en underbar dag!
Gubben hjälpte mig - vi har börjat bygga altanen! På kvällen var det helt stilla när solen började sjunka, utsikten helt magiskt vacker! Vi satte oss på regelverket som vi byggt under dagen, jag med en Tonic med lime, och bara njöt av att vara här och nu.
Jag ska sitta därute många sommarkvällar och bara njuta, helt närvarande utan "bedövning".
Jag vill ju inte missa en enda sekund av allt det vackra i livet!

KRAM! 💖💖💖

Sattva
mån, 2021-11-01 - 19:57

Åh vad kul att höra ifrån dig!! Skriv mer om du orkar o vill- jag saknar dig som sagt var!
Tråkigt såklart att du har det jobbigt, men du kommer klara vad det än är, Soffi! Och alkohol är inte med i bilden, gott🥰🌟💥💓

Torn
mån, 2021-11-01 - 22:52

@Soffi Tack för livstecknet!❤️ Skriv mer när du orkar. Det hjälper en mer än vad man tror som jag brukar säga. Och det behöver inte handla om alkohol. Här i det vidare livet skriver vi om allt, och lite till.

Kram

Sisyfos
tis, 2021-11-02 - 05:35

Bra att frånvaron här inte beror på alkohol Soffi. Det är ju det man är rädd för när någon visar att man har det tufft och sen slutar skriva. Men jag förstår mycket väl att man inte väljer forumet i svåra stunder.
Så skickar en cyberkeam och ett 💜. Tänker på dig och du vet att du är bra som du är, du gör så gott du kan och det räcker bra.

Sisyfos
lör, 2021-11-27 - 08:03

Skickar dig en Stor Cyberkram!
Tänker att det är bra att ha upplevt fördelen med nykterhet även när livet är svårt.
Saknar dina insiktsfulla inlägg. Du har så intressanta tankar att dela med dig av och jag gillar ditt sätt att skriva. Nu ska du inte få dåligt samvete för att du inte skriver i svåra stunder. Men jag vill bara att du ska veta att jag uppskattar din förmåga att se saker från olika håll!
Så stora kramar till dig Soffi!

Sattva
lör, 2021-11-27 - 09:35

Jag saknar dig också Soffi!!
Jag gar en tydlig bild av hur du ser ut, hur du bor, din häst o din katt. Även din särbo🤣
Så du är högst närvarande för mig o jag tänker ofta på dig🥰😍🌼

Sisyfos
sön, 2021-11-28 - 08:20

Haha Sattva, jag har en tydlig bild av dig, men du ser nog inte riktigt ut som du gjorde första gången vi sågs härinne. Det är lite kul att se folk framför sig, enbart baserat på vad man skriver. Undrar hur det skulle bli om man verkligen sågs. Tänker att man skulle blanda ihop er, för min bild skulle säkert vara helt galen.

Soffi
mån, 2021-12-20 - 19:19

Ljusare tider?
Jag är okej som jag är?
Jag gör så gott jag kan, det räcker bra?
....
JA!
JA!
Och, JA faktiskt!

Först, tack alla för fina kommentarer och omtanke!💖💖💖

Jag har ju inte uppdaterat på ganska länge för den här hösten har varit för tuff. En olycka kommer sällan ensam, det är verkligen sant! Allt händer samtidigt! Jag har inte varit den direkt drabbade, inte jag som behövde operation, inte jag som har varit ute för en olycka och blivit allvarligt skadad, inte jag som blev sjuk, inte jag som dog. Det är därför jag inte skrivit, för att inte råka skriva för mycket om mina nära, de som inte själva valt att vara här. Och för att de har gått först, de som behövt mig mest. Och för att jag inte orkat.
...
Och för att jag inte har varit helt 100% nykter hela vägen...
Jag har följt diskussionerna om helvitt eller inte ...
Helvitt är nog den lättaste vägen för de flesta, jag tror verkligen det!
Ändå har jag landat i att jag dricker ibland och att jag trots det känner att jag mår bra och har lyckats!
Kanske blir det här en dåres bekännelser?
Kanske är det en beroendehjärnas (bort)förklaring?
Kanske har jag faktiskt hittat min väg, min modell för att inte falla tillbaka dit jag var, då när jag drack varje dag!?

Okej, det börjar redan bli svamligt..
Så mycket tankar och processer som jag har hunnit med att gå igenom. Jag kommer säkert att säga emot mig själv flera gånger!
För när livet händer, när man smulas ner till botten av sitt mående och samtidigt pressas upp på toppen av vad man klarar av - då får man verkligen chansen att lära känna sig själv!

När livet händer - blir min tacksamhetslista låååång:
Jag är så otroligt tacksam för att jag är nykter (om än inte nykterist)!
Jag är tacksam för att jag kan svara i telefon oavsett tid på dygnet, klä på mig och sätta mig och köra bil. Långt och länge. Upprepade tillfällen.
Jag är tacksam för att det går att lita på mig, att jag kan hjälpa någon till vård.
Jag är tacksam för att jag kan vara närvarande för/hos mina nära - närvarande på riktigt - i flera dygn utan tankar på alkohol.
Kan ni tänka er något hemskare än att sitta på ett sjukhus hos en nära, vara frisk själv men ändå mest tycka synd om sig själv för att jag inte får dricka och samtidigt planera för hur jag ska kunna smita iväg och handla??? Det slog mig efter alltihop, att sån hade jag varit om jag inte jobbat med min nykterhet och varit nykter så länge att det blivit en självklarhet...
Perioder av vanmakt över min maktlöshet har jag också gått igenom - tills jag kom fram till tacksamhet över maktlösheten också. Tacksamhet över att inte ha makt över liv och död. Tillfreds med att göra så gott jag kan för att hjälpa och sedan låta livet ha sin gång. Tillfreds med att bara vara där för någon annan.

För ... jag gör kanske inte alltid de klokaste valen?
Med all den tacksamhet som jag känner över nykterheten - varför har jag då valt att dricka vid några tillfällen???
För valt har jag gjort. Medvetet. Tar fullt ansvar för de valen.
Kanske är det en del av skillnaden nu?

Det första skälet till att jag valt att dricka är sömnbrist.
Min förbannade sömnlöshet!
Jag hade lyckats få bukt med den till viss del med träning, minst 25 000 steg om dagen helst ensam i skogen, minst 2 timmar nedvarvning i ensamhet och utan skärmar/TV varje kväll, rutiner, rutiner, rutiner osv ...
Tja ... när livet slår en kullerbytta så går det inte att hålla de där rutinerna....
Ångesten över att vakna varje natt vid 1-2-tiden och veta att jag måste orka hela dagen, både jobb och att finnas för de mina och att inte hinna med "sovrutinerna" - den ångesten är brutal!
Så jag valde att ta ett par glas ungefär en månad in i eländet. Sov gott.
Efter ytterligare ett par veckor drack jag igen. På tok för mycket ... en hel vinare en kväll ... -Det var JÄTTEBRA!!!!
Känslan dagen efter fick en hel näve poletter att trilla ner!
Jag tror att jag skrivit här tidigare att jag inte blir bakfull. Det stämmer inte. Jag har trott att jag mår bra dagen efter. Jag har inte vetat bättre, jag har inte haft tillräckligt många månader nykter innan för att inse skillnaden. Nu har jag det.
När jag satt där morgonen efter att ha druckit en hel vinare och kände den där alltför välbekanta känslan så blev jag helt perplex! Det slog mig: Visst - det var skönt att kunna sova en hel natt och vakna först vid 7, det var skönt att känna sig "utvilad", det var skönt att kunna tänka en tanke i taget och bara börja göra en sak i taget av vad jag tänkt, typ fixa hemma med städ och tvätt.
MEN - FY FAAN!!! (Ja, jag tillåter mig en svordom)
Har jag tyckt om det här? Har jag levt så stor del av mitt liv så här? Det är INGET LIV!
Senare samma dag avlivade jag myten om mig själv, att jag är en lugn person, lugnet själv enligt vissa...
Alkoholen har gjort mig brutalt avtrubbad. Välfungerande med "det praktiska" men avstängd. Inte närvarande.
Det som har skavt (och skaver) i nykterheten för mig är att jag är "en orolig själ" - något jag inte ens fattat själv innan. Det är också det som driver upp mig på nätterna, alla tankar, "stormen" i huvudet, oron för hur jag ska fixa dagen, hur jag ska planera, vad som är viktigast och hur jag ska orka.
Jag har ju också skrivit tidigare att jag använt alkohol som medicin. Men jag har inte kommit till roten av vad det egentligen är jag medicinerar. Det har jag fortfarande inte.
Men jag har kommit en bra bit i att börja lära känna mig själv. Och någonstans där finns svaret. Det kommer att dyka upp - när det är dags.
Har börjat reflektera över att jag känner högst igenkänning då jag lyssnar/läser lifestories av/med dem som har någon form av NSP. För ja, jag lyssnar fortfarande mycket på poddar och jag läser en del här. Nej, jag har inte självdiagnostiserat mig som NSP. Det där med diagnoser handlar väl också om gråskalor, att vissa fungerar lite annorlunda beroende på hur hjärnan och receptorer ser ut?
Hittills har jag landat in i att jag inte är den jag trodde - OCH - Jag är okej som jag är! Tillfreds med det.
Nyss lärde jag mig också att alkohol må upplevas som att man sover gott på - fast det är sederande ...
Kul! Jag har alltså varit lätt sederad en stor del av livet 😨😨😨.
Tur att jag inte är det längre!
Förutom.
Jo, jag får fortfarande dricka när jag vill!
Vidhåller att ett förbud inte skulle hjälpa mig - tvärtom - förbud triggar mig och jag vill inte riskera ett "skiter i allt mood" om/när jag tar ett glas. Precis som tidigare.
Den där hela vinpavan hjälpte mig också till att sitta stadigare i förarsätet. Det är sparsamt som gäller!!

Okej, det här blev långt och mycket ... och har jag bara skrivit en bråkdel av allt ...
Ändå dags att summera:
På den näst mörkaste dagen på året, efter en höst med elände nog för flera år så menar jag ändå att jag lever i Ljusare tider! Min tacksamhet över nykterheten är enorm!!
Jag är okej som jag är - oavsett vem jag nu är 🤔😅.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra! Livet är ingen tävling...

Kram!🧡

Se klart
mån, 2021-12-20 - 21:05

Soffi, tack för ett av årets, livets finaste inlägg. Tack för att du tar dig tid att dela med dig till OSS och berätta om dig och dina tankar, erfarenheter. Du smittar. Du gör MIG tacksam över att finnas och vara människa bland människor.
Så fint att få vara här bredvid och jag lovar att vi är många som tänker på dig, håller på dig!
Finns inga ”råd och pepp” såna här dagar utan jag får ta råd och livs-pepp och visdomen ur dina rader.
Kram och en fin kväll och så småningom jul till dig! ❤️

Andrahalvlek
mån, 2021-12-20 - 21:16

@Soffi Skönt att höra ifrån dig, vi har varit lite oroliga för dig. Sorgliga anledningar till forumtystnaden dock, jag beklagar verkligen att du har haft en tuff höst men allra mest dina närståendes öden förstås. Livet kan verkligen drabba oss på alla möjliga sätt. Hoppas innerligt att ni har det värsta bakom er nu 🙏🏻

Kram 🐘

Varafrisk
mån, 2021-12-20 - 21:17

@Soffi Jag instämmer med Se klart, tack för ditt inlägg …att du delade..att du skrev🙏🏻🥰

Du har kommit SÅ mycket längre än var jag befinner mig nu…så det är så hjälpsamt för mig att du delar 🙏🏻

Kram❤️

Sattva
tis, 2021-12-21 - 05:03

@Soffi Har tänkt så mycket på dig Soffi, och undrat vad som hänt. Nu vet jag😪. Beklagar verkligen❤
Du finns i mina tankar o kom gärna in o hälsa på härinne när du orkar o vill😍. Kram!!💞

Sisyfos
tis, 2021-12-21 - 06:47

Finaste Soffi! Du är okej som du är, du gör så gott du kan och det räcker bra!
Skönt att höra av dig och att du lever i ljusare tider, och vet du, redan i morgon vänder det och det blir ljusare igen så att man till och med kan se skillnaden dag för dag. Ta fasta på det! 🌞
Vissa saker kan man inte råda över, andras sjukdom eller döden är ju en sån sak och allt runt omkring det. Nu vet jag inte exakt vad du menar när du skriver NSP, är det HSP du menar?
Hur som helst, begreppen är inte så viktiga, det viktiga tänker jag ändå är vad det leder till och hur man lever med det.
Du beskrivs som lugnet själv… ja, jag kan relatera till det. Känslorna finns på insidan.
Om det är HSP du menar så tänker jag som du att det finns ett spektra och även på ADHD, rastlösa själar och annat finns i olika skalor. Många huserar här på forumet. Även beroendegenen är mer eller mindre närvarande. Det här är gissningar.
Alkohol fungerar inte som medicin för mig, så mycket har jag landat i och du verkar vara där du också. Men sen gäller det att leva utan. Och det är trixigt. När livet drabbar med full styrka så är det skitsvårt. Ibland undrar jag om det är lättare att vara en sån som har känslorna utanpå. Man lägger över det på andra, särskilt på HSP:arna. Jag drar lite paralleller, det är inte så att jag tror mig veta exakt hur du fungerar, för det tror jag knappt att man vet själv, men jag tänker att om man är en sån som stänger in, så är det också svårt att ha rätt till sina känslor, man analyserar och känslor är inte rationella. Det är lätt att landa lite fel.
Livet utan droger som den här delen av forumet handlar om också kanske får handla om hur man lever med sig själv som icke beroende, icke medicinerande, de dagar när livet är svårt. Vi har alla här levt i alkoholens bomull. Vi behöver klara oss utan. Alkoholen funkar ändå inte för det vi vill ha. Det är den viktigaste insikten i det här tänker jag. Vissa behöver kanske andra mediciner, andra behöver kryckor och kryckor kan vara många olika saker, men man måste fatta hur man funkar när livet inte går på räls. Alkohol är den sämsta medicinen och ibland den enda tillgängliga. Gott så om man landar i alkohol inte funkar, tänker jag. Jag har förbannat ibland att den inte funkar för det är svårt att leva utan den dämpande effekt som man är ute efter. Det är svårt att göra allt rätt (äta, sova, träna…) när livet inte funkar så. Men jag tänker att det får räcka med den insikt du har nu. Alkohol kan inte medicinera för det du behöver. Det behöver inte vara mer än så. Behöver inte vara mer än den insikten. Just alkohol kommer aldrig att bota.
Fördelen Soffi är ju också att glädjekänslorna ändå är skarpare utan, eller vad säger du om det?
Och jag tror faktiskt inte att varken du eller jag förnekar, att det är en beroendehjärnas bortförklaringar. Vi har båda på nåt sätt landat i att vi inte vet vad vi medicinerar, men att alkohol inte är lösningen ändå. Det kanske får räcka så, det är gott så. Vi går vidare från det.

Soffi
tis, 2021-12-21 - 16:19

Tack för fina ord!🧡 @Se klart skrev:"Du gör MIG tacksam över att finnas och vara människa bland människor" Ja! Visst är det fint! När man finner tacksamheten över att vara en människa bland människor och slutar jaga efter den där övermänniskan man tror att man måste vara.
@Andrahalvlek Tack! Din omtanke värmer!🧡
@Varafrisk Det var jättelänge sedan jag läste hos dig så jag vet inte riktigt var du befinner dig nu. Men, efter att ha "gått några rundor" mot alkoholen så började jag fokusera mer på att må bra och släppa alltför starkt fokus på just alkoholen. Det var då jag började göra framsteg i nykterheten. Resan fortsätter, tror den är livslång, glad att du är med, även om våra vägar kanske ser olika ut 🧡.
@Sattva Tack! Ja, det blev en paus, men jag kan ju inte lämna dig och Mary .... även om jag vinglar lite mer än er på vägen 😂🧡.
@Sisyfos skrev:"Nu vet jag inte exakt vad du menar när du skriver NSP, " 🤣 Nej, hur ska du kunna förstå när jag har skrivit fel! Inte lätt med "bokstavs-diagnoser" 😂. Jag menade NPF. HSP vet jag att jag är, tar in alldeles för mycket, ger utlopp för nada. Men du förstod mig rätt ändå. Vi tänker så lika!! Alkohol funkar inte som medicin, det visste jag även innan, men desperation efter att få vilsam sömn fick mig att försöka igen, för att jag inte hittat någon annan lösning, någon krycka som funkar i svåra lägen. Det gav mig iaf insikten om att jag behöver lära känna mig själv ännu bättre, sudda ut mer av den självbild jag skapat under mina dryckesår - för att måla dit lite mer färgstarka drag. Självklart snyggare också 😉😂. Sedan får jag lära mig hantera mitt ... vakna jag (höll på att skriva mitt nya jag, men ny är jag inte, bara nykter och vaken 🤣).
Ja. Det är gott så. Vi traskar vidare 😊🧡

Kram!

Anonym26613
tis, 2021-12-21 - 16:44

Välkommen hem @Soffi ❤💚❤
Jag har också druckit. Inte som medicin. Och kära nån, inte en vinare (klarade inte det ens när jag drack). Men som du, så valde jag att återta kontakten här. Och så bra det känns igen att inte vara ensam 🥰

Jag var tvungen att vara rak och ärlig och göra lite löften igen för att komma framåt. Jag har bestämt att vara helnykter hela december och januari. Kanske hela livet. Det STÖR mig att säga aldrig. Men jag tror jag måste växa upp och bara säga STOP.

Vad du än går genom och vad du än bestämmer, så finns vi här ❤💚❤💚❤